Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 17 januari 2013

1 Originalspråk: italienska.

2 EUT L 4, 2010, s. 89.

3 Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, (EUT L 236, särskilt s. 78).

4 EGT L 83, s. 1.

5 Det rör sig om det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 första stycket EG.

6 EGT C 28, 2000, s. 2.

7 EUT C 319, 2006, s. 1.

8 Se punkt 194 i 2007–2013 års riktlinjer för jordbrukssektorn.

9 Kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 (EUT L 358, s. 3).

10 EUT C 70, s. 11.

11 EUT C 147, 17.6.2005, s. 2. Vad beträffar Polen anges namnet på de aktuella stödordningarna i punkterna 2 och 5.

12 Dom av den 29 februari 1996 i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-881). Tidigare hade frågan behandlats av generaladvokaten Mayras i förslaget till avgörande i mål 70/72, kommissionen mot Tyskland (REG 1973, s. 834).

13 Dom av den 29 juni 2004 i mål C-110/02, kommissionen mot rådet (REG 2004, s. I-6333).

14 Punkt 30. Se även, för ett liknande resonemang i ett obiter dictum, dom av den 12 oktober 1978 i mål 156/77, kommissionen mot Belgien (REG 1978, s. 1881; svensk specialutgåva, volym 4, s. 179).

15 Punkt 31.

16 Punkt 44.

17 Punkt 35.

18 Dom av den 22 juni 2006 i mål C-399/03, kommissionen mot rådet (REG 2006, s. I-5629).

19 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet C-110/02, punkt 20.

20 Min kursivering.

21 Även de flesta språkversioner av fördraget ger stöd för en sådan tolkning, genom att konjunktionen dock förts in i inledningen av artikel 88.2 fjärde stycket EG.

22 Dom av den 29 juni 2004 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 33.

23 En sådan tillämpning förutsätter att kommissionen, trots den begäran som ingetts till rådet, ändå har rätt att besluta att det formella granskningsförfarandet ska inledas, vilket under alla förhållanden förblir uppskjutet enligt artikel 88.2 tredje stycket EG. I sådant fall börjar den tidsfrist som föreskrivs i artikel 88.2 fjärde stycket EG att löpa det datum då förfarandet inleds, vilket sammanfaller med det datum då förfarandet skjuts upp.

24 Detta meddelande är felaktigt daterat den 16 juli 2009.

25 Meddelandet och skrivelsen registrerades av rådets sekretariat den 24 juni 2009.

26 Varken rådet eller någon av de intervenerande medlemsstaterna har bestritt att nämnda åtgärder är förenliga med 2000 års riktlinjer för jordbrukssektorn.

27 Rådet gjorde, med stöd av den portugisiska regeringen, gällande att det omtvistade stödet utgjorde nytt stöd, eftersom det utgjorde en ny utbetalning, hade sin grund i en annan nationell bestämmelse än de lagdekret varigenom den stödordning som av kommissionen förklarats vara oförenlig med den gemensamma marknaden hade inrättats, och hade andra urvalskriterier och betalningsvillkor än de som gällde för det stöd som beviljades enligt denna stödordning (punkt 21).

28 Se punkt 4 i skrivelsen av den 12 juni 2009 och punkt 5 i skrivelsen av den 28 september 2009.

29 Se punkt 5 i skrivelsen av den 28 september 2009.

30 Varken artikel 1 c i förordning nr 659/1999, enligt vilken ändringar av befintligt stöd utgör nytt stöd, eller den rättspraxis som rådet och den polska regeringen har åberopat, i synnerhet dom av den 17 juni 1999 i mål C-295/97, Piaggio (REG 1999, s. I-3735), och av den 18 juni 2002 i mål C-242/00, Tyskland mot kommissionen (REG 2002, s. I-5603), utgör hinder för en sådan slutsats. I sistnämnda dom medgav domstolen underförstått att en förteckning över stödberättigade regioner enligt stödordningar för regionala ändamål, vilken var avsedd att komplettera den förteckning som redan godkänts av kommissionen och som följaktligen syftade till att ändra den befintliga stödordningens territoriella tillämpningsområde och den personkrets som omfattades därav, skulle betecknas som nytt stöd.

31 Dz. U.Nr 109, poz. 750.

32 Detta utesluter inte att förfarandet enligt artikel 108.3 FEUF kan leda till att kommissionen omprövar sin egen ståndpunkt, i synnerhet mot bakgrund av de yttranden som har ingetts av berörda parter. I förevarande fall är dock kommissionen bunden av 2007–2013 års riktlinjer för jordbrukssektorn.

33 Domen av den 29 februari 1996 i det ovannämnda målet kommissionen mot rådet.

34 Med följden att kommissionen skulle kunna väcka talan mot den stat som har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, enligt artikel 88.2 andra stycket EG eller artikel 226 EG (nu artikel 258 FEUF).

35 Dom av den 15 oktober 1996 i mål C-311/94, IJssel-Vliet (REG 1996, s. I-5023). Se även generaladvokaten Lenz förslag till avgörande i samma mål som föredrogs den 23 maj 1996 (REG 1996, s. I-5025).

36 Dom av den 24 mars 1993 i mål C-313/90, CIRFS m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-1125; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-83).

37 Se särskilt punkterna 36, 37 och 41. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 1995 i mål C-135/93, Spanien mot kommissionen (REG 1995, s. I-1651). Enligt en del av doktrinen ger domstolens praxis avseende de bindande verkningarna av förslag till lämpliga åtgärder som medlemsstaterna har godtagit, trots dess otvivelaktiga praktiska fördelar, upphov till vissa principiella frågor, som i huvudsak innebär att det införs en ny typ av rättsakt i gemenskapens rättskällesystem. För ett liknande resonemang, se exempelvis Waelbroeck, Les propositions de mesures utiles: une nouvelle source de droit communautaire, i Mélanges en hommage à Jean-Victor Louis, 2003, s. 217. Trots dessa befogade frågor är denna rättspraxis, i det rådande rättsläget, tillräckligt etablerad för att en ändring inte ska vara sannolik eller önskvärd. Som har framgått ovan har för övrigt denna rättspraxis klart kodifierats genom förordning nr 659/1999.

38 För ett liknande resonemang, vad beträffar åsidosättandet av skyldigheter avseende ingivandet av årliga rapporter om befintliga stödordningar, vilka definieras i de riktlinjer för jordbrukssektorn som antagits av kommissionen och som underförstått godtagits av den aktuella medlemsstaten, se dom av den 12 januari 2006 i mål C-69/05, kommissionen mot Luxemburg (REG 2006, s. I-7).

39 Med andra ord ska kommissionens ställningstagande under sådana omständigheter anses medföra motsvarande verkningar som ett villkorligt beslut i den mening som avses i artikel 7.4 i förordning nr 659/1999.

40 I motsats till vad rådet och den polska regeringen har hävdat kan inte punkt 35 i domen i målet CIRFS (ovan fotnot 36) leda till en annan slutsats, genom att ge argument till stöd för resonemanget att om de lämpliga åtgärderna inte genomförs, blir den aktuella stödordningen ett nytt stöd, vars förenlighet ska bedömas av kommissionen genom att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 EG. I den omtvistade regleringen i målet CIRFS, vilken Nederländerna hade samtyckt till, föreskrevs nämligen endast en skyldighet att anmäla stöd som beviljats inom ramen för den befintliga stödordningen och inte att ändra denna stödordning.

41 Se förstainstansrättens dom av den 22 oktober 1996 i mål T-330/94, Salt Union mot kommissionen (REG 1996, s. II-1475), och generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i mål C‑242/00, Tyskland mot kommissionen, där domstolen meddelade dom den 18 juni 2002. I en del av doktrinen har det gjorts gällande att de personer som lidit skada av ett förslag till lämpliga åtgärder som medlemsstaten har samtyckt till endast kan vända sig till nationell domstol, genom att angripa den rättsakt varigenom nämnda medlemsstat har gett sitt samtycke. Se, för ett liknande resonemang, Waelbroek, a.a., s. 221.

42 I det avseendet ska det erinras om att kommissionen, enligt artikel 26 i förordning nr 659/1999, ska i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra en sammanfattning av de beslut som den har fattat enligt ... artikel 18 jämförd med artikel 19.1 och i sammanfattningen ska anges att det är möjligt att få en kopia av beslutet på det språk eller de språk på vilket/vilka beslutet avfattats. Beträffande verkningarna av ett sådant offentliggörande, se förstainstansrättens dom av den 11 mars 2009 i mål T-354/05, TF1 mot kommissionen (REG 2009, s. II-471).

43 I domen i målet TF1 mot kommissionen (ovan fotnot 42) påpekade förstainstansrätten i det avseendet att det är först när kommissionen, vid utövandet av sin exklusiva behörighet att bedöma huruvida statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknaden, beslutar att godta statens åtaganden, på grund av att de skingrar kommissionens farhågor, som ... förfarandet [avseende den fortlöpande granskningen av befintligt stöd] avslutas (punkt 70).

44 Artikel 249 femte stycket EG (nu artikel 288 femte stycket FEUF). I fördraget tillerkänns rekommendationer rättsverkningar i vissa begränsade fall, se artikel 97.2 EG (nu artikel 117 FEUF). Se förstainstansrättens dom av den 15 december 1999 i de förenade målen T-132/96 och T-143/96, Freistaat Sachsen m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II-3663), punkt 209, generaladvokaten Mayras förslag till avgörande i det ovannämnda målet 70/72, kommissionen mot Tyskland, s. 834, och generaladvokaten Lenz förslag till avgörande i mål C-313/90, IJssel-Vliet (ovan fotnot 36).

45 Artikel 230 första stycket EG (nu artikel 263 första stycket FEUF). I domen i målet Salt Union mot kommissionen (ovan fotnot 41), slog förstainstansrätten fast att talan inte kan väckas mot kommissionens vägran att lämna ett förslag till lämpliga åtgärder till en medlemsstat, eftersom medlemsstaten inte är skyldig att följa förslaget.

46 I domen i målet TF1 mot kommissionen (ovan fotnot 36) angav förstainstansrätten att det förfarande som anges i artiklarna 17, 18 och 19 i förordning nr 659/1999 till sin art utgör ett beslutsförfarande (se punkt 69).

47 I det målet hade Förbundsrepubliken Tyskland väckt talan om ogiltigförklaring av ett beslut, i vilket kommissionen – enligt sökanden – hade ansett att vissa regionalstöd enbart var förenliga med den gemensamma marknaden i den mån de omfattade regioner som motsvarade en viss procentandel av den tyska befolkningen. I sin invändning om rättegångshinder hävdade kommissionen bland annat att det beslut som den tyska regeringen ifrågasatte enbart utgjorde en bekräftelse av två tidigare ställningstaganden som hade antagits i enlighet med riktlinjerna för regionalstöd, i vilka kommissionen hade fastställt befolkningstak för täckningen av stöd för regionala ändamål för åren 2000–2006 och hade anmodat den tyska regeringen att anpassa sina befintliga stödordningar för att göra dem förenliga med riktlinjerna. Domstolen godtog inte detta resonemang, utan slog först fast att ovannämnda ställningstaganden, vilka i domen betecknades som beslut, utgjorde en väsentlig del av riktlinjerna om regionalstöd och ... i sig enbart har tvingande verkan under förutsättning att de har godtagits av medlemsstaterna. Därefter påpekade domstolen att de tyska myndigheterna, trots att de hade godtagit den anpassning som kommissionen föreslagit, hade framfört uttryckliga reservationer mot metoden för att beräkna taken. På grundval av detta fann domstolen att den del av riktlinjerna om regionalstöd som avsåg beräkningsmetoden avseende taket för regionalstödets täckning inte kunde göras gällande mot Tyskland, med följden att de ställningstaganden som kommissionen hade åberopat inte kunde anses utgöra rättsakter som det angripna beslutet – det första beslut som hade tvingande verkan gentemot denna medlemsstat – endast bekräftade. Domstolen tillbakavisade således inte a priori möjligheten att ett förslag till lämpliga åtgärder som godtagits av en medlemsstat kan utgöra en rättsakt mot vilken talan kan väckas, utan den begränsade sig i huvudsak till att utesluta att så var fallet i det aktuella målet.

48 Domen i målet TF1 mot kommissionen (ovan fotnot 36), punkterna 60–81.

49 Se artikel 13.2 FEU och, i rättspraxis, särskilt dom av den 27 september 1988 i mål 204/86, Grekland mot rådet (REG 1998, s. 5323; svensk specialutgåva, volym 9, s. 669), och av den 30 mars 1995 i mål C-65/93, parlamentet mot rådet (REG 1995, s. I-643).

50 Punkterna 18 och 19. I punkt 18 erinrade dessutom domstolen om att när rådet vid genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken tvingas göra en utvärdering av en komplicerad ekonomisk situation, omfattar det utrymme för skönsmässig bedömning som rådet har inte uteslutande innehållet i och räckvidden av de bestämmelser som skall antas utan även i viss utsträckning fastställandet av de grundläggande sakförhållandena på så sätt att det är tillåtet för rådet att i förekommande fall grunda sig på en helhetsbedömning.

51 Se dom av den 26 juni 2012 i mål C‑335/09 P, Polen mot kommissionen, punkterna 71 och 72, avseende kommissionens verkställande befogenhet, och förstainstansrättens dom av den 3 september 2009 i mål T-326/07, Chemionova m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. II-2685), punkterna 194–196.

52 I den mån domstolen, i punkt 18, med hänvisning till punkt 25 i domen av den 29 oktober 19802 i mål 138/79, Roquette Fères mot rådet, REG 1980, s. 3333, svensk specialutgåva, volym 5, s. 405, allmänt talar om uppenbart överskridande av gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

53 Mina kursiveringar.

54 Systemet med gradvist införande av gemenskapens direktstöd, vilket infördes genom 2003 års anslutningsakt (s. 369 och s. 370), antogs genom beslut 2004/281/EG av den 22 mars 2004 om anpassning av akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, till följd av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 93, s. 1). Det beslutet var föremål för en talan om ogiltigförklaring som väcktes av Polen, vilken ogillades av domstolen i dom av den 23 oktober 2007 i mål C-273/04, Polen mot rådet (REG 2007, s. I-8925). För en sammanfattning av regelverket och dess funktionssätt, se generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i ovannämnda mål, vilket föredrogs den 21 juni 2007.

55 I likhet med rådet vill jag dock påpeka att den rapport som finns i bilaga A.11 till ansökan visar en minskning med 16 procent av jordbrukarnas inkomster år 2008 jämfört med år 2007.

56 I rapporten Five years of Poland in the European Union tycks för övrigt samma resonemang föras. Kommissionen har ingett några utdrag ur denna rapport som bilaga till sin ansökan.

57 Ett liknande argument av kommissionen underkändes i punkt 22 i domen av den 29 februari 1996 i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 13).

58 Min kursivering.

59 Min kursivering.

60 Punkt 21.

61 EUT C 83, s. 1.

62 Meddelande från kommissionen om ändring av den tillfälliga gemenskapsramen för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (EUT C 261, 2009, s. 2).

63 För ett liknande resonemang, se även generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande i det ovannämnda målet C‑122/94, särskilt punkt 85.

64 Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, s. 1).

65 Kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 av den 20 december 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter (EUT L 337, s. 35).

66 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet C-122/94, kommissionen mot rådet (ovan fotnot 13), punkt 25.