Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 29 mars 2012

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 27 juli 1994 (EGT L 227, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196).

3 Kommissionens förordning (EG) nr 1768/95 av den 24 juli 1995 (EGT L 173, s. 14) i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2605/98 av den 3 december 1998 (EGT L 328, s. 6).

4 Se, för ett liknande resonemang, punkterna 22 och 23 i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i de förenade målen C-7/05-C-9/05, Deppe m.fl., där dom meddelades den 8 juni 2006 (REG 2006, s. I-5045).

5 Se dom av den 10 april 2003 i mål C-305/00, Schulin (REG 2003, s. I-3525). Se även dom av den 11 mars 2004 i mål C-182/01, Jäger (REG 2004, s. I-2263), och av den 14 oktober 2004 i mål C-336/02, Brangewitz (REG 2004, s. I-9801), samt domen i de ovannämnda förenade målen Deppe m.fl. och dom av den 20 oktober 2011 i mål C-140/10, Greenstar-Kanzi Europé (REU 2011, s. I-10075).

6 På ett internationellt plan omfattas växtförädlarrätten av en konvention inom ramen för Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, närmare bestämt Internationella konventionen om skydd för växtförädlarrätter. Europeiska gemenskaperna anslöt sig till denna konvention år 2005 (rådets beslut 2005/523/EG av den 30 maj 2005 om godkännande av Europeiska gemenskapens anslutning till den internationella konventionen om skydd för växtförädlingsprodukter, reviderad i Genève den 19 mars 1991 (EUT L 192, s. 63)). Den unionsrättsliga regleringen inom området är starkt inspirerad av denna konvention.

7 Jag vill påpeka att man bör utgå från att rättsinnehavarna i allmänhet i beloppet för avgiften för licens för produktion räknar med de kostnader för kontroll och övervakning som är kopplade till säkerställandet av deras rättigheter.

8 Se, vad gäller egenskaperna hos växtsorter som används i det europeiska jordbruket, punkterna 1–4 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i mål C-59/11, Association Kokopelli, pågående vid domstolen.

9 Domen i det ovannämnda målet Schulin, punkt 71.

10 Se, för ett liknande resonemang, Bonadio, E., Remedies and sanctions for the infringement of intellectual property rights under EC law, European Intellectual Property Review, 2008, nr 8, volym 30, s. 324.

11 Lydelsen i respektive språkversion är: indemnización razonable, rimelig vederlag, angemessenen Vergütung, reasonable compensation, ,equa compensazione och kohtuullinen korvaus.

12 Dessa versioner har följande lydelser: remuneración justa, rimelig godtgoerelse, angemessene Entschädigung, equitable remuneration, equa remunerazione och kohtuullinen palkkio.

13 Se domen i det ovannämnda målet Schulin, punkt 47.

14 Se domen i det ovannämnda målet Brangewitz, punkt 43.

15 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Brangewitz, punkt 43, och, analogt, dom av den 6 februari 2003 i mål C-245/00, SENA (REG 2003, s. I-1251), punkt 36).

16 Se, i detta avseende, även punkt 40 i generaladvokaten Ruiz Jarabo Colomers förslag till avgörande i det ovannämnda målet Jäger. I detta sammanhang fann generaladvokaten att syftet med grundförordningen inte är att reglera en sektor inom gemenskapens jordbruksproduktion utan att upprätta ett gemenskapsskydd för växtförädlarrätterna.

17 Jag vill här också påpeka att detta system utgör ett klart avgränsat och separat ersättningssystem vars syfte är att säkerställa grundförordningens ändamålsenliga verkan.

18 Se, vad gäller den objektiva karaktären hos den rimliga ersättningen i artikel 94.1 i grundförordningen, domen i det ovannämnda målet Greenstar-Kanzi Europe, punkt 48.

19 Se även skäl 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45), som inte är tillämpligt i förevarande mål.

20 Vad gäller de möjliga metoderna för att beräkna innehavarens skada och problem som därmed uppkommer, se Würtenberger G. m.fl.., European Plant Variety Protection, Oxford University Press, Oxford, 2009, sidorna 177 och 178.

21 I artikel 18.2 i genomförandeförordningen föreskrivs att för det fall en jordbrukare upprepade gånger och avsiktligt inte uppfyller sina förpliktelser enligt artikel 14.3 i grundförordningen, ska skyldigheten att ersätta rättsinnehavaren för eventuella ytterligare skador omfatta minst en klumpsumma beräknad på basis av det fyrdubbla genomsnittliga belopp som ska betalas för en licens för produktion, utan inskränkning av en eventuell högre ersättning. Bestämmelserna i genomförandeförordningen ska i vart fall inte medföra några skyldigheter för jordbrukarna som är mera omfattande än de som följer av grundförordningen. Se, vad gäller tolkningen av artikel 8.2 i genomförandeförordningen, domen i det ovannämnda målet Schulin, punkt 60.

22 I enlighet med artikel 5.1 i genomförandeförordningen kan denna ersättning också fastställas i ett avtal mellan rättsinnehavaren och den berörda jordbrukaren.

23 I förbigående kan jag notera att denna fråga, i likhet med vad som framgår av beslutet om hänskjutande, har inspirerats av rättspraxis från Bundesgerichtshof vad gäller rättighetsintrång. Inom detta område har Bundesgerichtshof sedan lång tid tillbaka tillerkänt organisationer som beivrar sådana överträdelser ett så kallat intrångstillägg på 100 procent av den vanliga licensavgiften.

24 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Jäger, punkt 51.

25 Domen i det ovannämnda målet Jäger, punkt 17.

26 Denna slutsats synes mig också vara förenlig med de principer som anges i tjugosjätte skälet och artikel 13 i direktiv 2004/48.

27 Förutom detta kan rättsinnehavaren emellertid enligt artikel 94.2 i grundförordningen kräva ersättning för ytterligare skada som uppstått.