Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 6 juni 2012

1 Originalspråk: tyska.

2 Tillgänglig på webbadressen http://www.un.org/Docs/scres/2001/sc2001.htm.

3 Rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, s. 93).

4 Artikel 1.4 och artikel 2 i gemensam ståndpunkt 2001/931.

5 EGT L 344, s. 70. Den delade rättsordningen (se Ohler, C., i punkt 5 i dennes kommentar till artikel 75 FEUF, i Streinz, R., EUV/AEUV, andra upplagan., Verlag C.H. Beck, München 2011), som innebär att det förhållandet att det parallellt förekommer antiterroriståtgärder som grundar sig på dels den gemensamma ståndpunkten, dels förordningen förklaras av den omständigheten att det enligt Maastrichtföredraget föreskrivs skilda rättsliga grunder härför i det gamla EU-fördraget och EG-fördraget.

6 Se, för ett liknande resonemang, skälen 5 och 6 i förordning nr 2580/2001 samt punkt 8 i tribunalens dom av den 11 juli 2007 i mål T-327/03, Al-Aqsa mot rådet (REG 2007, s. II-79) (nedan kallad domen i målet Al-Aqsa I).

7 Artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 hänvisar till artikel 1.4, 1.5 och 1.6 i gemensam ståndpunkt 2001/931.

8 Förordningen har ändrats vid upprepade tillfällen och nu gällande lydelse framgår av rådets genomförandeförordning (EU) nr 610/2010 av den 12 juli 2010 (EUT L 178, s. 1).

9 Artikel 5 i förordning nr 2580/2001.

10 Artikel 6 i förordning nr 2580/2001.

11 Se bland annat domen i målet Al-Aqsa I och tribunalens dom av den 9 september 2010 i mål T-348/07, Al-Aqsa mot rådet (REU 2010, s. II-4575) (nedan kallad den överklagade domen).

12 Staatscourant av den 7 april 2003, nr 68, s. 11. När det gäller detaljerna, se domen i målet Al-Aqsa I, punkterna 16‐21.

13 Skälen till ministerförordningen, se punkt 17 i domen i målet Al-Aqsa I och punkt 175 i den överklagade domen.

14 Artikel 2 i Sanctieregeling terrorisme 2003.

15 I skälen till den nederländska ministerförordningen talas det om enheter som stöder terrorism i Midden-Oosten. Här ska anmärkas att det nederländska begreppet Midden-Oosten till skillnad från det tyska begreppet Mittlerer Osten även omfattar länder som enligt tyskt språkbruk hör till Främre orienten.

16 Detta beslut återges i valda delar i punkt 125 i den överklagade domen.

17 Punkterna 18‐21 i domen i målet Al-Aqsa I.

18 När det gäller Intrekking Sanctieregeling terrorisme 2003, se Staatscourant av den 1 augusti 2003, nr 146, s. 9 och punkt 170 i den överklagade domen.

19 EUT L 160, s. 81.

20 Rådets beslut 2007/445/EG av den 28 juni 2007 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av besluten 2006/379/EG och 2006/1008/EG (EUT L 169, s. 58).

21 Dessa skäl anfördes också för de andra åtgärder som Al-Aqsa väckte talan mot i mål T-348/07, se härvid punkt 46 i den överklagade domen.

22 Punkterna 4 och 10 i den överklagade domen.

23 Konkret rör det sig om 1) beslut 2007/445, 2) rådets beslut 2007/868/EG av den 20 december 2007 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2007/445 (EUT L 340, s. 100), 3) rådets beslut 2008/583/EG av den 15 juli 2008 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2007/868 (EUT L 188, s. 21) och 4) rådets beslut 2009/62/EG av den 26 januari 2009 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2008/583 (EUT L 23, s. 25) samt rådets förordning (EG) nr 501/2009 av den 15 juni 2009 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av beslut 2009/62 (EUT L 151, s. 14).

24 Punkterna 164‐181 i den överklagade domen.

25 Förstainstansrättens dom av den 30 september 2009 i mål T-341/07, Sison mot rådet (REG 2009, s. II-3625).

26 Här åsyftas beslut 2007/445, det vill säga den första av de omtvistade åtgärderna.

27 Se särskilt punkterna 63‐69, 85‐90 och 102‐106 i den överklagade domen.

28 Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 5 juli 2011 i mål C-263/09 P, Edwin mot harmoniseringsbyrån (REU 2011, s. I-5853), punkterna 81‐85.

29 Beslut av domstolens ordförande av den 17 december 1998 i mål C-363/98 P(R), Emesa Sugar mot rådet (REG 1998, s. I-8787), punkterna 44‐46. Se även Wägenbaur, B., EuGH VerfO, Satzung und Verfahrensordnungen EuGH/EuG, Verlag C.H. Beck, München 2008, artikel 56 i domstolens stadga, punkt 6.

30 Domstolens beslut av den 28 november 1996 i mål C-277/95 P, Lenz mot kommissionen (REG 1996, s. I-6109), punkt 50.

31 Se punkt 181 i den överklagade domen.

32 Se punkt 175 i den överklagade domen.

33 Se punkt 177 i den överklagade domen.

34 Se punkterna 159–165 i den överklagade domen.

35 När det gäller vikten av proportionalitetsprövning när intrång sker genom åtgärder mot kärnvapenspridning, se domstolens dom av den 13 mars 2012 i mål C-380/09 P, Melli Bank mot rådet, punkt 44 och följande punkter.

36 Se härvid domstolens dom av den 21 december 2011 i mål C-27/09 P, Frankrike mot People’s Mojahedin Organization of Iran (REU 2011, s. I-13427), punkt 20.