Domstolens dom (stora avdelningen) den 18 oktober 2011
I mål C-34/10, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) genom beslut av den 17 december 2009, som inkom till domstolen den 21 januari 2010, i målet
DOMSTOLEN (stora avdelningen) sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena A. Tizzano, J.N. Cunha Rodrigues, K. Lenaerts, J.-C. Bonichot, M. Safjan (referent) och A. Prechal samt domarna A. Rosas, R. Silva de Lapuerta, K. Schiemann, D. Šváby, M. Berger och E. Jarašiūnas. generaladvokat: Y. Bot, justitiesekreterare: handläggaren B. Fülöp,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 januari 2011,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Oliver Brüstle, genom F.-W. Engel, Rechtsanwalt, M. Grund och C. Sattler de Sousa e Brito, Patentanwälte, Greenpeace eV, genom V. Vorwerk, R. Schnekenbühl, Patentanwalt, och C. Then, Experte, Irland, genom G. Durcan, i egenskap av ombud, Portugals regering, genom L. Inez Fernandes, i egenskap av ombud, Sveriges regering, genom A. Falk och A. Engman, båda i egenskap av ombud, Förenade kungarikets regering, genom F. Penlington och C. Murrell, båda i egenskap av ombud, biträdda av C. May, barrister, Europeiska kommissionen, genom F.W. Bulst och H. Krämer, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 10 mars 2011 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Avtalen som binder Europeiska unionen och/eller medlemsstaterna
Unionslagstiftningen
Nationell rätt
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
Den andra frågan
Den tredje frågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar (EGT L 213, s. 13) (nedan kallat direktivet).
2. Begäran har framställts i ett förfarande inlett av Greenpeace eV om ogiltigförklaring av Oliver Brüstles tyska patent som avser neurala prekursorceller, förfaringssättet för att framställa dessa från embryonala stamceller och användningen av dem för terapeutiska ändamål.
3. I artikel 27 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, vilket återfinns i bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som ingicks den 15 april 1994 i Marrakech och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående på gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3), föreskrivs följande:
4. Artikel 52.1 i konventionen om meddelande av europeiska patent, undertecknad i München den 5 oktober 1973 (nedan kallad Europeiska patentkonventionen), som unionen inte är part i, men som medlemsstaterna har undertecknat, har följande lydelse:
5. I artikel 53 i Europeiska patentkonventionen föreskrivs följande:
6. I skälen i ingressen till direktivet anges följande:
7. I direktivet föreskrivs följande:
8. 2 § i den tyska patentlagen (Patentgesetz), i dess lydelse efter införlivandet av artikel 6 i direktivet (BGB1. 2005 I, s. 2521) (nedan kallad PatG), har följande lydelse:
9. I 21 § PatG föreskrivs följande:
10. 22 § punkt 1 PatG har följande lydelse:
11. Enligt 1 § punkt 1.2 och 2 § punkterna 1 och 2 ESchG av den 13 december 1990 utgör följande straffbara handlingar: Konstgjord befruktning av äggceller som görs i ett annat syfte än att den kvinna som de härrör från ska bli gravid, försäljning av mänskliga embryon som skapats in vitro eller som tagits från en kvinna före slutet av implantationsprocessen i livmodern, eller överlåtelse, förvärv eller användning av dem i ett annat syfte än att bevara dem, och utvecklingen in vitro av mänskliga embryon i ett annat syfte än att det ska ge upphov till en graviditet.
12. I 8 § ESchG definieras ett mänskligt embryo som en befruktad mänsklig äggcell som har förmågan att vidareutvecklas, från och med fusionen av cellkärnorna, samt alla celler som tas från ett så kallat totipotent embryo – det vill säga som, om de andra nödvändiga villkoren är uppfyllda, kan delas och vidareutvecklas till en individ. Dessa ska särskiljas från pluripotenta celler, det vill säga stamceller som har förmåga att vidareutvecklas till vilken typ av celler som helst, men som inte kan vidareutvecklas till en fullständig individ.
13. I 4 § lagen om säkerställande av skyddet för embryon i samband med import och användning av mänskliga stamceller från embryon (Gesetz zur Sicherstellung des Embryonenschutzes im Zusammanhang mit Einfuhr und Verwendung menschlicher embryonaler Stammzellen) (BGB1. 2002 I, s. 2277), av den 28 maj 2002, föreskrivs följande:
14. 5 § punkt 1 i nämnda lag av den 28 maj 2002 har följande lydelse:
15. Oliver Brüstle är innehavare av ett tyskt patent för vilket ansökan ingavs den 19 december 1997 och som omfattar isolerade och renade neurala prekursorceller, förfaringssättet för att framställa dem från embryonala stamceller och deras användning för behandling av nervsjukdomar och nervskador.
16. I den patentbeskrivning som Oliver Brüstle har ingett anges att transplantationen av hjärnceller i nervsystemet utgör en lovande metod för behandling av många neurologiska sjukdomar. De första kliniska tillämpningarna har redan gjorts, bland annat på patienter som lider av Parkinsons sjukdom.
17. För att kunna bota nervsjukdomar och nervskador är det nämligen nödvändigt att transplantera prekursorceller som fortfarande kan utvecklas. Denna typ av celler förekommer emellertid huvudsakligen endast under hjärnans utvecklingsstadium. Det finns allvarliga etiska invändningar mot att använda hjärnvävnader från mänskliga embryon, och användningen av sådana vävnader gör det inte möjligt att tillgodose behovet av prekursorceller, nödvändiga för att göra cellterapibehandling tillgänglig för allmänheten.
18. Enligt den ovannämnda beskrivningen öppnar däremot de embryonala stamcellerna nya möjligheter för framställning av celler avsedda att transplanteras. Dessa celler är pluripotenta och har förmågan att förnya sig i alla typer av celler och vävnader samt kan förvaras under många övergångar i detta pluripotentiella tillstånd och föröka sig. Avsikten med det aktuella patentet är att, under dessa förhållanden, lösa det tekniska problemet med att framställa en praktiskt taget obegränsad mängd isolerade och renade prekursorceller, som har nervcells- eller gliaegenskaper vilka utvunnits från embryonala stamceller.
19. På ansökan av Greenpeace eV förklarade Bundespatentgericht (federal patentdomstol) det aktuella patentet ogiltigt med stöd av 22 § punkt 1 PatG, på den grund att det omfattar prekursorceller som utvunnits från mänskliga embryonala stamceller och förfaranden för framställning av dessa prekursorceller. Svaranden överklagade avgörandet till Bundesgerichtshof.
20. För den hänskjutande domstolen beror utgången av ansökan om ogiltigförklaring på huruvida det aktuella patentets tekniska lösning är utesluten från patenterbarhet enligt 2 § punkt 2 första stycket underpunkt 3 PatG, då den avser prekursorceller som utvinns ur mänskliga embryonala stamceller. Svaret på frågan beror i sin tur på tolkningen av i synnerhet artikel 6.2 c i direktivet.
21. Den hänskjutande domstolen har framhållit att medlemsstaterna inte ges något utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 6.2 i direktivet beträffande vad som utgör icke patenterbara förfaringssätt eller användningar, vilka räknas upp i artikeln (se dom av den 9 oktober 2001 i mål C-377/98, Nederländerna mot parlamentet och rådet, REG 2001, s. I-7079, punkt 39, och av den 16 juni 2005 i mål C-456/03, kommissionen mot Italien, REG 2005, s. I-5335, punkt 78 och följande punkter). Därför kan hänvisningen i 2 § punkt 2 andra stycket PatG till ESchG – i synnerhet till definitionen av ett embryo i 8 § punkt 1 i denna text – inte anses utgöra ett uttryck för att medlemsstaterna ska konkretisera artikel 6.2 c i direktivet i detta hänseende, även om direktivet inte uttryckligen anger innebörden av begreppet embryo. Tolkningen av begreppet kan enbart vara europeisk och enhetlig. 2 § punkt 2 andra stycket PatG och, i synnerhet, begreppet embryo som används där kan med andra ord inte tolkas på annat sätt än motsvarande begrepp i artikel 6.2 c i direktivet.
22. Med denna utgångspunkt försöker den hänskjutande domstolen bland annat att fastställa om de mänskliga embryonala stamceller som tjänar som utgångsmaterial för de patenterade förfaringssätten utgör embryon i den mening som avses i artikel 6.2 c i direktivet, och om de organismer av vilka dessa mänskliga embryonala stamceller kan framställas utgör mänskliga embryon i den mening som avses i denna artikel. I detta hänseende noterar den hänskjutande domstolen att inte alla mänskliga embryonala stamceller som tjänar som utgångsmaterial för de patenterade förfaringssätten utgör totipotenta celler. Vissa utgör nämligen endast pluripotenta celler som har utvunnits ur embryon i blastocyststadiet. Fråga uppkommer likaså avseende bedömningen, i förhållande till begreppet embryo, av blastocyster ur vilka även mänskliga embryonala stamceller kan utvinnas.
23. Bundesgerichtshof har mot denna bakgrund beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
24. Den nationella domstolen har genom den första frågan begärt att domstolen ska tolka begreppet mänskligt embryo i den mening som avses i artikel 6.2 c i direktivet, vid tillämpningen av denna bestämmelse. Syftet är således endast att fastställa tillämpningsområdet för förbudet mot patenterbarhet i bestämmelsen.
25. Enligt fast rättspraxis följer det, såväl av kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen, att en bestämmelse i unionsrätten som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för att bestämma dess innebörd och tillämpningsområde normalt ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela unionen (se, bland annat, dom av den 18 januari 1984 i mål 327/82, Ekro, REG 1984, s. 107, punkt 11, av den 19 september 2000 i mål C-287/98, Linster, REG 2000, s. I-6917, punkt 43, och av den 16 juli 2009 i mål C-5/08, Infopaq International, REG 2009, s. I-6569, punkt 27, och av den 21 oktober 2010 i mål C-467/08, Padawan, REU 2010, s. I-10055, punkt 32).
26. Visserligen är det så att det i direktivet inte ges någon definition av mänskligt embryo. Det hänvisas emellertid inte heller till nationell rätt för innebörden av detta begrepp. Härav följer således att det, för tillämpningen av direktivet, ska anses utgöra ett självständigt unionsrättsligt begrepp som ska tolkas enhetligt i unionen.
27. Denna slutsats stöds av direktivets syfte och mål. Det framgår nämligen av skälen 3 och 5–7 i direktivet att det, genom harmonisering av bestämmelserna om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, syftar till att undanröja de hinder för handeln och för en väl fungerande inre marknad som följer av att det finns skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftning och rättspraxis och, därigenom, uppmuntra till forskning och industriell utveckling på genteknikområdet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Nederländerna mot parlamentet och rådet, punkterna 16 och 27).
28. Avsaknaden av en enhetlig definition av begreppet mänskligt embryo skulle dock skapa en risk för att upphovsmän till vissa biotekniska uppfinningar blir mer benägna att ansöka om patent för dessa uppfinningar i de medlemsstater där tolkningen av begreppet mänskligt embryo är snävast och där det således är lättast att få patent, på grund av att dessa uppfinningar inte är patenterbara i de andra medlemsstaterna. En sådan situation skulle strida mot målet med direktivet, det vill säga en väl fungerande inre marknad.
29. Denna slutsats stöds även av omfattningen av uppräkningen i artikel 6.2 i direktivet av förfaringssätt och användningar som inte är patenterbara. Det följer av domstolens praxis att – i motsats till artikel 6.1 i direktivet, som ger förvaltningsmyndigheter och domstolar i medlemsstaterna ett stort handlingsutrymme när det gäller att från patenterbarhet utesluta uppfinningar vilkas kommersiella utnyttjande skulle stå i strid med allmän ordning eller goda seder – artikel 6.2 i direktivet inte ger dem något som helst handlingsutrymme när det gäller att från patenterbarhet utesluta de förfaringssätt och användningar som räknas upp i den bestämmelsen. Sistnämnda bestämmelse syftar nämligen till att avgränsa de undantag som avses i punkt 1 i samma artikel. Härav följer att syftet med artikel 6.2 i direktivet, genom vilken de där uppräknade förfaringssätten och användningarna uttryckligen undantas från patenterbarhet, är att skapa specifika rättigheter i detta avseende (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkterna 78 och 79).
30. Vad gäller den innebörd som ska ges begreppet mänskligt embryo i artikel 6.2 c i direktivet, ska det härvid understrykas att definitionen av ett mänskligt embryo är en mycket känslig samhällsfråga i många medlemsstater och påverkas av olikheter i de värderingar och traditioner som råder i dessa. Domstolen ska emellertid inte, med anledning av förevarande begäran om förhandsavgörande, beröra medicinska eller etiska frågor. Bedömningen ska begränsas till en rättslig tolkning av relevanta bestämmelser i direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2008 i mål C-506/06, Mayr, REG 2008, s. I-1017, punkt 38).
31. Det ska vidare erinras om att fastställandet av betydelsen av och räckvidden för sådana uttryck som inte definierats i unionsrätten ska ske bland annat med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas genom det regelverk i vilket de ingår (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 10 mars 2005 i mål C-336/03, easyCar, REG 2005, s. I-1947, punkt 21, av den 22 december 2008 i mål C-549/07, Wallentin-Hermann, REG 2008, s. I-11061, punkt 17, och av den 29 juli 2010 i mål C-151/09, UGT-FSP, REU 2010, s. I-7591, punkt 39).
32. Det framgår av skälen i ingressen till direktivet att det visserligen syftar till att uppmuntra investeringar inom biotekniken, men att utnyttjandet av biologiskt material av mänskligt ursprung ska ske med iakttagande av de grundläggande rättigheterna och, i synnerhet, människans värdighet. I skäl 16 i direktivet understryks särskilt att [p]atenträtten bör utövas med respekt för de grundläggande principerna som säkerställer människans värdighet och integritet.
33. Såsom domstolen redan har påpekat, föreskrivs det i detta syfte i artikel 5.1 i direktivet att människokroppen i sina olika bildnings- och utvecklingsstadier inte kan utgöra en patenterbar uppfinning. En ytterligare garanti ges i artikel 6 i direktivet, där det föreskrivs att förfaringssätt för kloning av mänskliga varelser, förfaringssätt för ändring i den genetiska identiteten hos mänskliga könsceller och användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiella ändamål är uteslutna från patenterbarhet, eftersom de strider mot allmän ordning eller goda seder. I skäl 38 i direktivet anges att denna förteckning inte är uttömmande och att alla förfaringssätt som kränker den mänskliga värdigheten också bör vara uteslutna från patenterbarhet (se domen i det ovannämnda målet Nederländerna mot parlamentet och rådet, punkterna 71 och 76).
34. Det sammanhang i vilket direktivet ingår och de mål som eftersträvas med direktivet visar sålunda att unionslagstiftaren har avsett att utesluta varje möjlighet till patenterbarhet, när den tillbörliga respekten för mänsklig värdighet kan påverkas härav. Av detta följer att begreppet mänskligt embryo i den mening som avses i artikel 6.2 c i direktivet ska ges en vid betydelse.
35. I enlighet härmed ska varje mänsklig äggcell från det att den befruktas anses utgöra ett mänskligt embryo i den mening som avses i artikel 6.2 c i direktivet, vid tillämpningen av denna bestämmelse, då befruktningen kan utlösa utvecklingen av en människa.
36. Som mänskligt embryo ska även betraktas en obefruktad mänsklig äggcell, i vilken en cellkärna från en mogen mänsklig cell har transplanterats, samt en obefruktad mänsklig äggcell som har stimulerats till delning och vidareutveckling genom partenogenes. Även om dessa organismer inte har blivit befruktade i egentlig mening, kan de – som framgår av de skriftliga yttranden som ingivits till domstolen – medelst den teknik som används för att utvinna dem utlösa utvecklingen av en människa, såsom embryon som skapas genom befruktning av en äggcell.
37. Vad gäller stamceller som har utvunnits ur mänskliga embryon i blastocyststadiet ankommer det på den nationella domstolen att, med beaktande av den vetenskapliga utvecklingen, avgöra huruvida stamcellerna kan utlösa utvecklingen av en människa och följaktligen omfattas av begreppet mänskligt embryo i den mening som avses i artikel 6.2 c i direktivet, vid tillämpningen av denna bestämmelse.
38. Mot denna bakgrund ska den första tolkningsfrågan besvaras enligt följande:
39. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida begreppet användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiella ändamål i den mening som avses i artikel 6.2 c i direktivet även omfattar användning av mänskliga embryon för vetenskaplig forskning.
40. Det ska i detta hänseende anges att direktivet inte har till syfte att reglera användningen av mänskliga embryon för vetenskaplig forskning. Syftet är avgränsat till patenterbarheten av biotekniska uppfinningar.
41. Vad således avser enbart frågan huruvida den uteslutning från patenterbarhet som gäller användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiella ändamål även gäller användning av mänskliga embryon för vetenskaplig forskning eller huruvida vetenskaplig forskning som innebär att mänskliga embryon används kan få patenträttsligt skydd, ska det noteras att meddelandet av ett patent för en uppfinning i princip förutsätter att uppfinningen används industriellt och kommersiellt.
42. Denna tolkning bekräftas av skäl 14 i direktivet. Genom att det däri anges att patent för en uppfinning ger innehavaren rätt att förbjuda tredje man att utnyttja den för industriella och kommersiella ändamål, tyder detta på att de med ett patent förbundna rättigheterna i princip är förknippade med industriella och kommersiella handlingar.
43. Även om målet med vetenskaplig forskning ska skiljas från industriella och kommersiella ändamål, kan dock användning av mänskliga embryon för vetenskaplig forskning som skulle kunna bli föremål för en patentansökan inte avskiljas från själva patentet och de rättigheter som följer av detsamma.
44. Klargörandet i skäl 42 i direktivet, enligt vilket uteslutningen från patenterbarhet i artikel 6.2 c i samma direktiv [inte] berör … uppfinningar som har ett terapeutiskt eller diagnostiskt syfte, vilka är tillämpliga på och är till nytta för mänskliga embryon, bekräftar även att användning av mänskliga embryon för vetenskaplig forskning som skulle kunna bli föremål för en patentansökan inte kan särskiljas från industriell och kommersiell användning, varför inte heller sådan användning är patenterbar.
45. Denna tolkning är för övrigt identisk med den tolkning som Europeiska patentverkets stora överklagandenämnd har gjort av artikel 28 c i Europeiska patentkonventionens genomförandeförordning, vilken överensstämmer med lydelsen i artikel 6.2 c i direktivet (se beslut av den 25 november 2008, G 2/06, Europeiska patentverkets officiella tidning, maj 2009, s. 306, punkterna 25–27).
46. Härav följer att den andra frågan ska besvaras så, att bestämmelsen i artikel 6.2 c i direktivet om uteslutning från patenterbarhet vad avser användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiella ändamål även gäller användning av mänskliga embryon för vetenskaplig forskning. Endast sådan användning med terapeutiskt eller diagnostiskt syfte som är tillämplig på och till nytta för mänskliga embryon kan bli föremål för patent.
47. Den hänskjutande domstolen har ställt sin tredje fråga för att få klarhet i huruvida en uppfinning utesluts från patenterbarhet även när uppfinningen i sig inte syftar till att använda mänskliga embryon, eftersom den avser en produkt vars framställning förutsätter att mänskliga embryon först förstörs eller ett förfaringssätt som kräver ett utgångsmaterial som framställs genom att mänskliga embryon förstörs.
48. Frågan ställs i ett mål om patenterbarheten av en uppfinning som avser framställningen av neurala prekursorceller, en framställning som förutsätter användningen av stamceller som har utvunnits ur mänskliga embryon i blastocyststadiet. Det framgår dock av de yttranden som avgetts till domstolen att utvinning av en stamcell ur ett mänskligt embryo i blastocyststadiet medför att embryot förstörs.
49. Av samma skäl som anges i punkterna 32–35 i denna dom ska en uppfinning följaktligen anses utesluten från patenterbarhet, även om patentkraven inte avser användning av mänskliga embryon, eftersom det fordras att mänskliga embryon förstörs för att uppfinningen ska kunna tillämpas. Även i det här fallet ska det anses att mänskliga embryon används i den mening som avses i artikel 6.2 c i direktivet. Den omständigheten att mänskliga embryon förstörs, i förekommande fall, i ett skede långt före tillämpningen av uppfinningen – såsom vid framställningen av embryonala stamceller ur en stamcellslinje som i sig kräver att mänskliga embryon förstörs – föranleder inte någon annan bedömning.
50. Att inte utesluta en teknisk lösning i patentkraven från patenterbarheten enligt artikel 6.2 c i direktivet, på den grund att användningen av mänskliga embryon – vilken förutsätter att de först förstörs – inte nämns, skulle innebära att den aktuella bestämmelsen berövas sin ändamålsenliga verkan och möjliggöra för den som ansöker om patent att kringgå bestämmelsen genom omsorgsfullt utformade patentkrav.
51. Europeiska patentverkets stora överklagandenämnd drog även på denna punkt samma slutsats i sin tolkning av artikel 28 c i Europeiska patentkonventionens genomförandeförordning, vars lydelse överensstämmer med lydelsen i artikel 6.2 c i direktivet (se punkt 22 i det ovan i punkt 45 nämnda beslutet av den 25 november 2008).
52. Den tredje frågan ska således besvaras enligt följande: Artikel 6.2 c i direktivet innebär att en uppfinning inte är patenterbar när den tekniska lösning som är föremål för patentansökan fordrar att mänskliga embryon först förstörs eller att de används som utgångsmaterial, oberoende av i vilket skede de används och även när användningen av mänskliga embryon inte nämns i beskrivningen av den tekniska lösningen i patentkraven.
53. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:
1) Artikel 6.2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar ska ges följande tolkning:
2) Bestämmelsen i artikel 6.2 c i direktiv 98/44 om uteslutning från patenterbarhet vad avser användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiella ändamål gäller även användning av mänskliga embryon för vetenskaplig forskning. Endast sådan användning med terapeutiskt eller diagnostiskt syfte som är tillämplig på och till nytta för mänskliga embryon kan bli föremål för patent.
3) Artikel 6.2 c i direktiv 98/44 innebär att en uppfinning inte är patenterbar när den tekniska lösning som är föremål för patentansökan fordrar att mänskliga embryon först förstörs eller att de används som utgångsmaterial, oberoende av i vilket skede de används och även när användningen av mänskliga embryon inte nämns i beskrivningen av den tekniska lösningen i patentkraven.
1 Rättegångsspråk: tyska.