Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston föredraget den 15 maj 2012
1 Originalspråk: engelska.
2 Rådets rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden (EGT L 82, s. 1) (nedan kallat rambeslutet).
3 Se punkt 32 i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors den 15–16 oktober 1999.
4 Se skäl 3 i rambeslutet.
5 Eller, såsom det formulerades i beslutet om hänskjutande, ingen själ att fördöma, ingen kropp att sparka på.
6 Vid förhandlingen bekräftades att ingen av de nedan i punkt 19 angivna juridiska personerna omfattas av detta undantag.
7 Lagstiftningsdekret nr 271/1989 av den 28 juli 1989 om genomförande-, samordnings- och övergångsbestämmelser avseende straffprocesslagen.
8 Detta är situationen såsom den beskrivs i beslutet om hänskjutande. Av handlingarna i målet i den nationella domstolen framgår dock att i verkligheten kan sex personer ha åtalats för brotten i fråga. Detta återspeglas i angivelsen av parterna på framsidan av detta förslag till förhandsavgörande.
9 Se informationen rörande tidpunkten för Amsterdamfördragets ikraftträdande i EGT L 114, s. 56.
10 Den 1 december 2009.
11 Dom av den 21 december 2011 i mål C-597/10, X (REU 2011, s. I-14241). Se punkterna 18–22.
12 Enligt artikel 10.3 i protokollet ska den övergångsåtgärd som avses i artikel 10.1, under förutsättning att den åtgärd som den utgör en del av inte har ändrats, under alla omständigheter upphöra att gälla fem år efter dagen för ikraftträdandet av Lissabonfördraget, det vill säga den 20 november 2014.
13 Rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer (EGT L 261, s. 15).
14 Se dom av den 28 juni 2007 i mål C-467/05, Dell’Orto (REG 2007, s. I-5557), punkt 57.
15 Enligt artikel 74 i straffprocesslagen.
16 Se vidare punkt 36 nedan.
17 Se dom av den 8 juni 2006 i mål C-60/05, WWF Italia m.fl. (REG 2006, s. I-5083), punkt 18.
18 Se dom av den 21 oktober 2010 i mål C-205/09, Eredics och Sápi (REU 2010, s. I-10231), punkt 38.
19 Se, i fråga om situationen i Italien, punkt 35 nedan.
20 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i de förenade målen C-483/09 och C-1/10, Gueye och Sánchez (REU 2011, s. I-8263), punkt 39.
21 Se punkt 12 ovan.
22 Se Corte Suprema di Cassaziones (Högsta kassationsdomstolen) dom av den 5 oktober 2010 i mål Cass. Pen. nr 2251/11, punkt 11.2.2, där nämnda domstol ansåg att en fysisk persons förövande av en straffbar gärning var en nödvändig förutsättning (presupposto fondamentale) för att ansvar skulle uppkomma för de juridiska personer som ansvarade för den fysiska personens agerande.
23 Det blir (självfallet) inte aktuellt att förena förfarandena när bestämmelserna i artikel 8 i lagstiftningsdekretet är tillämpliga och talan väcks endast mot den juridiska personen.
24 Se punkt 11.2.5 i den ovan i fotnot 22 angivna domen.
25 Se punkt 49.
26 Se domen i målet Gueye och Sánchez (ovan fotnot 20), punkterna 57 och 58. Även om nämnda mål gäller artikel 3 i rambeslutet har både artikel 3 och artikel 9 kommit till uttryck i ett beslut som har till syfte att säkerställa att brottsoffrens behov beaktas och hanteras med en helhetssyn. Enligt min uppfattning finns det inte skäl att tolka artikel 9 på ett annat sätt än artikel 3 i detta avseende.
27 Se punkt 11 ovan.
28 Se punkt 34 ovan.
29 Domen i målet Dell’Orto (ovan fotnot 14) och generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i nämnda mål diskuterades vid förhandlingen. Även om det i domen i målet Dell’Orto har fastställts att ett brottsoffer, både vid en bokstavstolkning och vid en teleologisk tolkning, endast kan vara en fysisk person, ger nämnda mål ingen ledning för hur begreppet brottsförövare ska tolkas.
30 Enligt artikel 36 i lagstiftningsdekretet. Se punkt 15 ovan.
31 Se punkt 31 ovan.
32 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Dell’Orto (ovan fotnot 14), punkterna 81 och 82.
33 Se rapporten från arbetsgruppen om straffrättsligt samarbete av den 11 juli 2000 (rådsdokument 10387/00 KOPEN 54).
34 Vid den relevanta tidpunkten löd texten för vissa specifika fall. Enligt min uppfattning är det inte något som hänger på att ordet specifika har utgått.
35 Se dom av den 16 juni 2005 i mål C-105/03, Pupino (REG 2005, s. I-5285), punkt 43.
36 Se domen i målet Pupino (ovan fotnot 35), punkterna 44 och 47. Se även, i ett annat sammanhang, dom av den 5 oktober 2004 i de förenade målen C-397/01-C-403/01, Pfeiffer m.fl. (REG 2004, s. I-8835), punkterna 118 och 119.
37 Se målet X mot Österrike, ansökan nr 1852/63, årsbok 8, sidan 190 och följande sidor samt s. 198. Se även målet X mot Förenade kungariket, ansökan nr 6683/74, 3 D.R. 95.
38 Se målet Kokkinakis mot Grekland, ansökan nr 14307/88, serie A nr 260, § 51.
39 Se artikel 6.1 FEU.
40 Se punkt 34 ovan.