Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 13 september 2012

1 Originalspråk: engelska.

2 Förordning nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57, samt rättelse i EGT L 323, 1996, s. 38).

3 Förordning nr 1791/2006 av den 20 november 2006 om anpassning av vissa förordningar och beslut när det gäller fri rörlighet för varor, fri rörlighet för personer, bolagsrätt, konkurrenspolitik, jordbruk (även veterinär och fytosanitär lagstiftning), transportpolitik, beskattning, statistik, energi, miljö, samarbete i rättsliga och inrikes frågor, tullunion, yttre förbindelser, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och institutioner, med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning (EUT L 363, s. 1).

4 EUT L 166, 2004, s. 1.

5 Förordning nr 988/2009 av den 16 september 2009 om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilagorna (EUT L 284, s. 43).

6 Den nationella domstolen har anfört att det enligt spansk rätt finns en metod för att fylla luckorna i artikel 162.2 i den allmänna lagen om social trygghet. Enligt den metoden kan en minimiavgift användas för de perioder för vilka den försäkrade inte var skyldig att betala avgift. Denna metod är emellertid inte tillämplig på egenföretagare som Concepción Salgado González, vilket framgår av den kompletterande bestämmelsen i artikel 8.4 i den allmänna lagen om social trygghet.

7 Concepción Salgado González begärde den 8 januari 2007 att beräkningsunderlaget (base reguladora) för hennes pension skulle fastställas till 864.14 euro per månad. Enligt vad som framgår av beslutet om hänskjutande och de uppgifter INSS och TGSS lämnat vid domstolen synes Concepción Salgado González begäran bland annat ha grundat sig på de avgifter hon betalat i Portugal under perioden 1 januari 1991–31 december 2005. Detta bör dock prövas av den nationella domstolen.

8 Vilket resulterade i förmånens teoretiska belopp.

9 Enligt vad som framgår av handlingarna i målet vid domstolen beräknades procentsatsen 53 utifrån de 16 år som Concepción Salgado González arbetade i Spanien och Portugal. Procentsatsen 50 motsvarar de första 15 åren då avgift betalades, och procentsatsen 3 motsvarar det sextonde året då sådan avgift erlades. Detta bör dock prövas av den nationella domstolen.

10 Enligt vad som framgår av handlingarna i målet vid domstolen motsvarar procentsatsen 63,86 de 3711 dagar (1 februari 1989–31 mars 1999) som Concepción Salgado González arbetade i Spanien av de sammanlagt 5811 dagar (3711 + 2100) som hon arbetade i Spanien och Portugal under perioden 1 februari 1989–31 december 2005. Se artikel 46.2 b i förordning nr 1408/71.

11 Se domstolens dom av den 12 september 1996 i mål C-251/94, Lafuente Nieto (REG 1996, s. I-4187), av den 9 oktober 1997 i de förenade målen C-31/96-C-33/96, Naranjo Arjona m.fl. (REG 1997, s. I-5501), och av den 17 december 1998 i mål C-153/97, Grajera Rodríguez (REG 1998, s. I -8645).

12 Se domen i målet Lafuente Nieto (ovan fotnot 11), punkt 38.

13 Vilket denne lagstiftare faktiskt gjorde år 1985, när perioden utsträcktes från 2 till 8 år, och år 1997, när den utsträcktes från 8 till 15 år.

14 Se punkt 11 ovan.

15 Vid ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, s. 1). Se artikel 91 i förordning nr 883/2004. Förordning nr 1408/71 upphävdes samma dag. Se artikel 90.1 i förordning nr 883/2004.

16 Ordalydelsen i artikel 48 FEUF skiljer sig en aning från ordalydelsen i artikel 42 EG (tidigare artikel 51 EEG). Det ska noteras att parlamentet och rådet enligt artikel 48 FEUF har uttrycklig befogenhet att besluta om åtgärder inom den sociala trygghetens område när det gäller egenföretagare. Enligt artikel 42 EG skulle sådana åtgärder beslutas av rådet när det gällde arbetstagare. Ordalydelsen i förordning nr 1408/71 ändrades emellertid, genom rådets förordning (EEG) nr 1390/81 av den 12 maj 1981 om utvidgning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjer flyttar inom gemenskapen, till att omfatta även egenföretagare och deras familjer (EGT L 143, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 132 ), så att den därefter även gällde egenföretagare. I domstolens praxis när det gäller arbetstagare hänvisas ofta till att förordning nr 1408/71 ska tolkas mot bakgrund av artikel 42 EG och målen med denna bestämmelse. Efter antagandet av förordning nr 1390/81, enligt vilken en bestämmelse i förordning nr 1408/71 är tillämplig på såväl arbetstagare som egenföretagare, måste hänvisningar i domstolens praxis till nödvändigheten av att tolka en sådan bestämmelse mot bakgrund av artikel 42 EG och dess mål enligt min mening i tillämpliga delar även gälla migrerande egenföretagare.

17 Se, analogt, dom av den 21 juli 2011 i mål C-503/09, Stewart (REU 2011, s. I-6497), punkterna 75–77 och där angiven rättspraxis.

18 Se i punkt 9 ovan ordalydelsen i artikel 161.1 b i den allmänna lagen om social trygghet, vilken kräver att det betalats avgifter i minst 15 år för att rätt till ålderspension enligt spansk rätt ska uppnås. En medlemsstat har rätt att föreskriva att en viss försäkringsperiod ska ha fullgjorts som ett villkor för beviljande av ålderspension enligt nationell lagstiftning och att fastställa vilka försäkringsperioder som ska beaktas i det avseendet och gränserna för dessa, under förutsättning att de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning beaktas på samma villkor som om de vore perioder som har fullgjorts enligt den nationella lagstiftningen, i överensstämmelse med artikel 45 i förordning nr 1408/71. Se dom av den 3 mars 2011 i mål C-440/09, Tomaszewska (REU 2011, s. I-1033), punkt 31.

19 I sina inlagor till domstolen har INSS och TGSS anfört att den period som ska beaktas vid fastställandet av beräkningsunderlaget (base reguladora) gradvis kommer att förlängas under perioden 2013-2027 i och med antagandet av lag 27/2011 av den 1 augusti 2011 om uppdatering, anpassning och modernisering av det sociala trygghetssystemet. År 2027 ska beräkningsunderlaget (base reguladora) fastställas genom att en den försäkrades avgiftsinbetalningar under de 300 månader som föregår försäkringsfallet divideras med 350. Enligt INSS och TGSS införs förlängningen av referensperioden för att säkerställa ekonomisk stabilitet i systemet och för att uppfylla kraven på skälighet, enligt vilka beloppet av en avgiftsbaserad pension bör återspegla de avgifter som arbetstagaren har inbetalat.

20 Det följer av fast rättspraxis att frågan om förvärv av rätt till ålderspension faller under artikel 45.1 i förordning nr 1408/71, medan reglerna för beräkning av storleken av förmånen återfinns i artikel 46 och följande artiklar i förordningen. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 december 1993 i de förenade målen C-45/92 och C-46/92, Lepore och Scamuffa (REG 1993, s. I-6497), punkt 13, och domen i målet Lafuente Nieto (ovan fotnot 11), punkt 49.

21 Se dom av den 21 mars 1990 i mål C-199/88, Cabras (REG 1990, s. I-1023), punkt 5.

22 Se dom av den 18 februari 1992 i mål C-5/91, Di Prinzio, REG 1992, s. I-897, punkterna 41 och 49.

23 Se domen i målet Di Prinzio (ovan fotnot 22), punkt 51 och följande punkter.

24 Se, analogt, dom av den 3 oktober 2002 i mål C-347/00, Barreira Pérez (REG 2002, s. I-8191), punkt 28.

25 Dom av den 21 juli 2005 i mål C-30/04, Koschitzki (REG 2005, s. I-7389), punkt 28. Se även dom av den 26 juni 1980 i mål 793/79, Menzies (REG 1980, s. 2085), punkterna 10 och 11.

26 Se domen i målet Naranjo Arjona m.fl. (ovan fotnot 11), punkt 19. Se även, analogt, dom av den 29 november 1984 i mål 181/83, Weber (REG 1984, s. 4007), punkt 14.

27 Denna bestämmelse ändrar inte innehållet i artikel 47.1 g i förordning nr 1408/71 och syftar endast till att säkerställa att den är förenlig med principerna i artikel 42 EG. Se domen i målet Grajera Rodríguez (ovan fotnot 11), punkt 20.

28 Se domarna i målet Naranjo Arjona m.fl. (ovan fotnot 11), punkterna 21 och 22, och Grajera Rodríguez (ovan fotnot 11), punkt 19.

29 I domen i målet Grajera Rodríguez (ovan fotnot 11) fann domstolen att det inte var förenligt med artikel 47.1 g i förordning nr 1408/71 att beakta en period under vilken en migrerande arbetstagare rent faktiskt inte gjorde avgiftsinbetalningar till något visst nationellt socialt trygghetssystem och som dessutom redan hade beaktats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat i vilken den migrerande arbetstagaren hade arbetat. Domstolen godtog inte Grajera Rodríguez argument att de belopp som han uppburit i en annan medlemsstat under de åtta år som omedelbart föregick försäkringsfallet skulle beaktas.

30 Domen i målet Lafuente Nieto (ovan fotnot 11), punkt 33. Detta innebär att de genomsnittliga avgiftsinbetalningarna enligt artikel 47.1 g måste beräknas så att de för den migrerande arbetstagaren är desamma som de skulle ha varit om arbetstagaren inte hade utövat sin rätt till fri rörlighet. Se domen i målet Naranjo Arjona m.fl. (ovan fotnot 11), punkt 21.

31 Se punkterna 10 och 11 ovan.

32 Motsvarande fyra år och tio månader.

33 Se punkt 11 ovan, där det anges att Concepción Salgado González inte började att betala avgifter till den spanska socialförsäkringen förrän den 1 februari 1989.

34 När det gäller arbetstagare fylls sådana luckor genom att den försäkrade tillskrivs ett belopp motsvarande minimiavgiften.

35 Detta beror i praktiken på de omständigheter som gör sig gällande för den enskilde migrerande arbetstagare. När det gäller de specifika omständigheter som ligger till grund för det nationella målet har Concepción Salgado González under alla omständigheter betalat avgifter i Spanien från och med den 1 februari 1989 till och med den 31 mars 1999, det vill säga under en period på mer än 10 år. Denna period är enligt min mening tillräckligt lång för att man ska kunna räkna fram ett representativt genomsnittligt avgiftsbelopp.

36 Se punkt 13 ovan. Se även punkt 38 ovan.

37 Det är även utrett att det enligt spansk rätt förhåller sig så att ju längre den tidsperiod är under vilken en egenföretagare utnyttjar sin rätt till fri rörlighet desto mer uttalad blir inskränkningen. Inskränkningen kommer dessutom med tiden att bli mer allvarlig i och med att referensperioden förlängs till de 300 månader som närmast föregår försäkringsfallet och att nämnaren 350 antas enligt den spanska lagen 27/2011 (se fotnot 19 ovan).

38 I artikel 46.2 a i förordning nr 1408/71 hänvisas uttryckligen till egenföretagare. Se även domen i målet Barreira Pérez (ovan fotnot 24), punkt 28. Jag anser att eftersom artikel 47.1 g i förordning nr 1408/71 innehåller kompletterande bestämmelser för beräkningen av det teoretiska belopp som det hänvisas till i artikel 46.2 a och eftersom punkt 4, rubrik H (Spanien) i bilaga VI till förordning nr 1408/71 innehåller preciseringar av bestämmelserna i artikel 47.1 g så är alla de ovannämnda bestämmelserna tillämpliga på såväl arbetstagare som egenföretagare.

39 Se punkterna 13, 38 och 46 ovan. Den proportionella beräkningen nämns även i det nationella målet såsom en tidsproportionell nedsättning.