Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 15 januari 2013

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

3 EUT L 158, s. 77, och rättelser i EUT L 229, s. 35, och EUT L 197, s. 34.

4 Se, för ett liknande resonemang, Carlier, J.-Y., Le devenir de la libre circulation des personnes dans l’Union européenne: regard sur directive 2004/38, Cahiers de droit européen, 2006, s. 13 och följande sidor, samt s. 23 och 28, samt Iliopoulou, A., Le nouveau droit de séjour des citoyens de l’Union et des membres de leur famille: la directive 2004/38/CE, Revue de droit de l’Union européenne, 2004, s. 523 och följande sidor, samt s. 539.

5 Dom av den 20 september 2001 i mål C-184/99, Grzelczyk (REG 2001, s. I-6193), punkt 31.

6 Se dom av den 15 november 2011 i mål C-256/11, Dereci m.fl. (REU 2011, s. I-11315), punkt 62.

7 Se artiklarna 2 och 3 i kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där (EGT L 142, s. 24) och rådets direktiv 75/34/EEG av den 17 december 1974 om rätten för medborgare i en medlemsstat att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium efter att där ha drivit egen rörelse (EGT L 14, 1975, s. 10).

8 Se artikel 28.2 i direktiv 2004/38.

9 Se artikel 24.2 i direktivet.

10 EUT L 141, s. 1.

11 Dom av den 17 september 2002 i mål C-413/99, Baumbast och R (REG 2002, s. I-7091).

12 Punkt 73 i domen.

13 Dom av den 23 februari 2010 i mål C-480/08, Teixeira (REG 2010, s. I-1107).

14 Punkterna 86 och 87 i domen.

15 Dom av den 23 februari 2010 i mål C-310/08, Ibrahim och Secretary of State for the Home Department (REU 2010, s. I-1065), punkt 35. Se även domen i det ovannämnda målet Texeira, punkt 46 och där angiven rättspraxis.

16 Dom av den 4 maj 1995 i mål C-7/94, Gaal (REG 1995, s. I-1031), punkt 25. Se även domen i det ovannämnda målet Ibrahim ochSecretary of State for the Home Department, punkt 35, och i det ovannämnda målet Texeira, punkterna 82 och 83.

17 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Teixeira, punkt 71.

18 Jag noterar härvidlag att Europadomstolen vid upprepade tillfällen har uttalat att banden mellan unga vuxna som ännu inte bildat egen familj och deras föräldrar, vilka anses innebära familjeliv, inte behöver vara särskilt starka. I målet Bousarra mot Frankrike (se Europadomstolens dom av den 23 september 2010 i målet Bousarra mot Frankrike), hävdade den franska regeringen i § 34 i domen att sökanden, en myndig ungkarl utan barn, inte hade visat att hans beroende av föräldrarna var av annat slag än att han hade normala känslomässiga band till dem. Europadomstolen slog dock fast att det förelåg en rätt till skydd av familjelivet, utan att ta upp bevisen för särskilda känslomässiga band.

19 Dom av den 7 oktober 2010 i mål C-162/09, Lassal (REG 2007, s. I-9217).

20 EUT L 257, s. 13.

21 Se dom av den 21 juli 2011 i mål C-325/09, (REG 2011, s. I-6387), punkt 66.

22 Dom av den 21 december 2011 i förenade målen C-424/10 och C-425/10, Ziolkowski och Szeja (REU 2011, s. I-14035).

23 Punkt 46 i domen.

24 Nedan kallat AIRE Centre.

25 Kommissionen har som exempel nämnt artiklarna 12.2 och 13.2 i direktiv 2004/38 angående bibehållandet av uppehållsrätten för medborgare i tredje stater vid fall av unionsmedborgarens död eller avresa samt skilsmässa.

26 Se domen i de ovannämnda förenade målen Ziolkowski och Szeja, punkt 28.

27 Såsom domstolen för övrigt uttryckligen har angett i punkt 61 i domen.

28 De förenade målen C-147/11 och C-148/11.

29 Domen i det ovannämnda målet Lassal, punkt 18.

30 Domen i det ovannämnda målet Texeira m.fl., punkt 66.

31 Se, för en liknande paradoxal situation, domen i det ovannämnda målet Dias. Bedömningen att uppehållstillståndet måste betraktas som en deklaratorisk handling och inte en handling som ger upphov till rättigheter, vilket vanligtvis är förmånligt för en unionsmedborgare, eftersom det förhindrar att en medborgares vistelse betraktas som olaglig i den mening som avses i unionsrätten av det skälet att han inte innehar ett sådant tillstånd. Men uppehållskortets deklaratoriska karaktär vänds emot honom såtillvida att det inte är möjligt att anse att en medborgares vistelse är laglig i den mening som avses i unionsrätten enbart av det skälet att ett sådant kort utfärdats till honom på ett giltigt sätt. Se även kommentaren till denna dom av Kauff-Gazin F., Revue Europe, 2011, nr 10, kommentar 337.

32 Dom av 14 juni 2012 i mål C-542/09, kommissionen mot Nederländerna (REG 2012, s. I-0000).

33 Punkt 66 i domen.

34 Domen i det ovannämnda målet Dias, punkt 64.

35 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 49 och där angiven rättspraxis.

36 Ibidem punkt 50 och där angiven rättspraxis.

37 Min kursivering.

38 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaterna (KOM(2001) 257 slutlig, s. 16).

39 Dom av den 15 mars 1989 i de förenade målen 389/87 och 390/87, Echternach och Moritz (REG 1989, s. 723).

40 Sidan 16 punkt 3 nämnda förslag till direktiv.

41 Se, i detta ämne, punkt 52 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det ovannämnda målet Teixeira. Se, för en mycket extensiv tolkning av denna bestämmelse som går utöver själva ordalydelsen, i syfte att även skilsmässa ska inbegripas, Starup P. och Elsmore M.-J., Taking a logical or giant step forward? Comment on Ibrahim and Teixeira, European Law Review 2010, s. 571 och särskilt s. 583.

42 Se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Ibrahim och Secretary of State for the Home Department, punkt 58, och Teixeira, punkt 69.