Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 28 november 2012
1 Rättegångsspråk: tyska.
2 Ett fall som blivit bekant för en bredare publik är det avseende den amerikanska konstnären Billy Joels farfar, Karl Amson Joel. 1938 var denne tvungen att sälja sitt företag till en tysk företagare som därefter grundade en blomstrande postorderhandel. Efter sin flykt till Schweiz väntade säljaren förgäves på sina pengar. Först efter det att Tyskland åter blivit en rättsstat lyckades han att erhålla ersättning av förvärvaren för förlusten av företaget.
3 EGT L 12, s. 1, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 156/2012 av den 22 februari 2012 om ändring av bilagorna I–IV till rådets förordning (EG) nr 44/2001.
4 Lagen om egendom, i dess lydelse enligt kungörelse av den 9 februari 2005 (BGBl. I, s. 205), senast ändrad genom 3 § lag av den 23 maj 2011 (BGBl. I, s. 920).
5 Lagen om företräde för investeringar, i dess lydelse enligt kungörelse den 4 augusti 1997 (BGBl. I, s. 1996), senast ändrad genom 5 § lag av den 19 december 2006 (BGBl. I, s. 3230).
6 Domstolens dom av den 27 oktober 1998 i mål C-51/97, Réunion européenne m.fl. (REG 1998, s. I-6511), punkt 52.
7 Se, för ett liknande resonemang avseende Brysselkonventionen, domstolens dom av den 14 oktober 1976 i mål 29/76, LTU (REG 1976, s. 1541; svensk specialutgåva, volym 3, s. 195), punkt 5.
8 Se, avseende den rättsliga situationen efter Förenade kungarikets och Irlands anslutning, den så kallade Schlosserrapporten (EGT C 59, 1979, s. 71 och s. 82) i vilken följande anges: Åtskillnaden mellan privaträtten och den offentliga rätten är välkänd i de medlemsstater vars rättssystem är av kontinentaleuropeiskt slag och görs i sin helhet enligt liknande kriterier. I Förenade kungariket och Irland föreligger inte någon sådan skillnad som fanns inom det ursprungliga EEG-området mellan privaträtten och den offentliga rätten. Se i detta avseende även Tirado Robles, C., La competencia judicial en la Unión Europea, Barcelona 1995, s. 14 och följande sida.
9 Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (undertecknad den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32)
10 Se avseende kravet på enhetlighet (med avseende på artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 i förhållande till artikel 5.3 i Brysselkonventionen), eftersom [d]et [inte] finns … [något] skäl att tolka de två bestämmelserna på olika sätt. Domstolens dom av den 1 oktober 2002 i mål C-167/00, Henkel (REG 2002, s. I-8111), punkt 49, vidare domstolens dom av den 10 september 2009 i mål C-292/08, German Graphics Grafiske Maschinen (REG 2009, s. I-8421), punkt 27 och där angiven rättspraxis, samt Staudinger, A. i: Rauscher, Th. (utgivare), Europäisches Zivilprozess- und Kollisionsrecht, EuZPR/EuIPR, Sellier, München 2011, Einleitung Brüssel I-VO, punkt 35, och Hess, B. Methoden der Rechtsfindung im Europäischen Zivilprozessrecht, IPRax 2006, s. 348 och följande sidor.
11 Ovan fotnot 7.
12 Domen i målet LTU (ovan fotnot 7), punkt 4.
13 Se, för en kritik, Schlosser, P.F., EU-Zivilprozessrecht, tredje upplagan., C.H. Beck förlag, München 2009, artikel 1 i förordning nr 44/2001, punkt 10.
14 Domstolens dom i målet av den 15 februari 2007 i mål C-292/05, Lechouritou m.fl. (REG 2007, s. I-1519), avseende talan mot krigförande stat om ersättning för skador som förorsakats offer för väpnade styrkors handlingar är i detta avseende ett särskilt markant fall. Väpnade styrkors operationer är ett typiskt uttryck för staters suveränitet, bland annat med hänsyn till att de beslutas ensidigt och med tvingande verkan av de behöriga offentliga myndigheterna och är oupplösligen förbundna med statens utrikes- och försvarspolitik (punkt 37 i nämnda dom).
15 Domstolens dom av den 16 december 1980 i mål 814/79, Rüffer (REG 1980, s. 3807).
16 Se i detta avseende domen i målet Rüffer (ovan fotnot 15), punkterna 2–7.
17 Se i detta avseende domen i målet Rüffer (ovan fotnot 15), punkterna 9–12.
18 Domen i målet Rüffer (ovan fotnot 15), punkt 15.
19 Domstolens dom av den 21 april 1993 i mål C-172/91, Sonntag (REG 1993, s. I-1963
20 Se domen i målet Sonntag (ovan fotnot 19), punkterna 20–26.
21 Domstolens dom av den 14 november 2002 i mål C-271/00, Baten (REG 2002, s. I-10489) punkt 37.
22 Domen i målet Baten (ovan fotnot 21), punkt 37.
23 Domen i målet Baten (ovan fotnot 21), punkt 29.
24 Domstolens dom av den 15 maj 2003 i mål C-266/01, Préservatrice foncière TIARD (REG 2003, s. I-4867).
25 Domen i målet Préservatrice foncière TIARD (ovan fotnot 24), punkt 40.
26 Se även, uttryckligen, domstolens dom av den 18 maj 2006 i mål C-343/04, ČEZ (REG 2006, s. I-4557), punkt 22.
27 Ovan fotnot 7.
28 Se, för ett i huvudsak liknande resonemang, även Schlosser (ovan fotnot 13), punkt 10. Se i detta sammanhang även Jenards rapport angående Brysselkonventionen (EGT C 59, 1979, s. 9).
29 Se, för ett liknande resonemang, Staudinger (ovan fotnot 10), punkt 3 med ytterligare hänvisningar.
30 Domstolens dom av den 28 april 2009 i mål C-420/07, Apostolides (REG 2009, s. I-3571).
31 Domen i målet Apostolides (ovan fotnot 30), punkterna 42–45.
32 Domstolens dom av den 18 oktober 2011 i mål C-406/09, Realchemie Nederland (REU 2011, s. I-9773).
33 Avseende tvisten vid den nationella domstolen, se domen i målet Realchemie Nederland (ovan fotnot 32), punkterna 18–33.
34 Domen i målet Realchemie Nederland (ovan fotnot 32), punkterna 40–43.
35 Domen i målet Realchemie Nederland (ovan fotnot 32), punkt 42.
36 Domen i målet Realchemie Nederland (ovan fotnot 32), punkt 41.
37 Se punkt 10 i beslutet om hänskjutande.
38 Se det skriftliga yttrandet, punkterna 22–24.
39 Se det skriftliga yttrandet, punkterna 12–19.
40 Se det skriftliga yttrandet, punkterna 23–30.
41 Se det skriftliga yttrandet, punkt 22.
42 Se det skriftliga yttrandet, punkterna 13 och 15.
43 Punkt 4 i beslutet att begära förhandsavgörande.
44 Se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande av den 12 april 2011 i mål C-145/10, Painer, punkterna 55–102 (dom meddelad den 1 december 2011, REU 2011, s. I-12533).
45 Den hänskjutande domstolen har utgått från att detta villkor är uppfyllt, det vill säga att en så kallad första talan föreligger (se punkt 18 i beslutet att begära förhandsavgörande) utan att närmare gå in på denna fråga.
46 Se det skriftliga yttrandet, punkterna 33 och 34.
47 Förslag till avgörande av den 12 april 2011 i mål C-145/10, Painer, punkt 72 och följande punkter.
48 Domstolens dom av den 1 december 2011 i mål C-145/10, Painer (REU 2011, s. I-12533).
49 Domstolens dom av den 13 juli 2006 i mål C-103/05, Reisch Montage (REG 2006, s. I-6827), punkt 29.
50 Domen i målet Painer (ovan fotnot 48), punkt 74.
51 Domen i målet Painer (ovan fotnot 48), punkt 83.
52 Se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 27 september 1988 i mål 189/87, Kalfelis (REG 1988, s. 5565; svensk specialutgåva, volym 9, s. 729), punkterna 8 och 9, och av den 27 oktober 1998 i domen i målet Réunion européenne m.fl. (ovan fotnot 6), punkt 47.
53 Dom av den 11 oktober 2007 i mål C-98/06, Freeport (REG 2007, s. I-8319), punkt 40, och domen i målet Painer (ovan fotnot 48), punkt 79. Jag har i mitt förslag till avgörande i målet Painer, punkt 96 och följande punkt, anfört att ett tillräckligt rättsligt samband anses föreligga när oförenliga domar inte är tillåtna, till exempel av det skälet att svarandena är solidariskt ansvariga eller det rör sig om en rättsgemenskap eller när utgången i ett käromål beror på utgången i andra käromål.
54 Domen i målet Painer (ovan fotnot 44), punkt 75.
55 Domen i målet Freeport (ovan fotnot 53), punkt 47. I mitt förslag till avgörande i målet Painer har jag i punkt 91 och följande punkt preciserat kriteriet avseende förutsebarhet och anknutit det till gemensamma sakförhållanden som ligger till grund för ett av käromålen.
56 Domen i målet Painer (ovan fotnot 48), punkterna 81 och 82.
57 Se, i detta avseende och avseende de nationella domstolarnas rättspraxis, Hess, B., Europäisches Zivilprozessrecht, C.F. Müller förlag, Heidelberg 2010, 6 § punkt 85, samt Tirado Robles (ovan fotnot 8), s. 64 och följande sida.
58 Se det skriftliga yttrandet, punkt 32.
59 Se punkt 16 i beslutet att begära förhandsavgörande.
60 Se punkt 16 i beslutet att begära förhandsavgörande.
61 Se det skriftliga yttrandet, punkt 33.
62 Se punkt 92 i mitt förslag till avgörande i domen i det ovannämnda målet Painer.
63 Se, i detta avseende, bland annat domen i målet Henkel (ovan fotnot 10), punkt 35 och där angiven rättspraxis.
64 Se punkt 91 i detta förslag till avgörande.
65 Se det skriftliga yttrandet, punkterna 38–43.
66 Domen i målet Painer (ovan fotnot 48), punkt 74.
67 KOM(2010) 748 slutlig, s. 8.
68 KOM(2010) 748 slutlig, s. 27.
69 Se (avseende Brysselkonventionen), med hänvisning till skälighetsbedömning och principen om erkännande till följd av en konvention, Geimer, R./Schütze, R.A., Europäisches Zivilverfahrensrecht, första upplagan, C. H. Beck förlag, München 1997, artikel 6, punkterna 7 och 8, och (avseende förordning nr 44/2001) Geimer, R. i Geimer, R./Schütze, R.A., Europäisches Zivilverfahrensrecht, tredje upplagan, C.H. Beck förlag, München 2010, artikel 6, punkt 4 och följande punkter, och vidare Leible, S. i Rauscher (ovan fotnot 10), artikel 6 i Brüssel I-VO, punkt 7 med vidare hänvisningar.
70 Se, avseende problemkretsen, Brandes, F., Der gemeinsame Gerichtsstand: Die Zuständigkeit im europäischen Mehrparteienprozess nach Art. 6 Nr. 1 EuGVÜ/LÜ, Peter Lang förlag, Frankfurt 1998, s. 95, Gaudemet-Tallon, H., Compétence et exécution des jugements en Europe: règlement 44/2001, Conventions de Bruxelles (1968) et de Lugano (1988 och 2007), fjärde upplagan, L.G.D.J., Paris 2010, s. 255.
71 Se, för ett liknande resonemang, även Leible (ovan fotnot 69), artikel 6 i Bryssel I-förordningen, punkt 7 med vidare hänvisning.