Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 11 juli 2013

1 Originalspråk: engelska.

2 I det relevanta direktivet benämns detta uppsägningsrätt. Se nedan punkt 9.

3 Rådets direktiv 90/619/EEG av den 8 november 1990 om samordning av lagar och andra författningar om direkt livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utnyttja friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 79/267/EEG (EGT L 330, s. 50; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 67). Andra livförsäkringsdirektivet ändrades genom rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet) (EGT L 360, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 180) (nedan kallat tredje livförsäkringsdirektivet). Även det sistnämnda direktivet har ändrats flera gånger. Andra livförsäkringsdirektivet upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, s. 1) (nedan kallat direktiv 2002/83), som i sin tur har upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, s. 1). Artiklarna 35 och 36 i direktiv 2002/83 rör uppsägningsrätt respektive skyldigheten att lämna viss information till försäkringstagare. Villkoren påminner om dem som är i fråga i förevarande mål. I detta förslag till avgörande kommer jag att hänvisa till andra och tredje livförsäkringsdirektiven genom den gemensamma beteckningen andra och tredje livförsäkringsdirektiven. Eftersom båda direktiven nu har upphävts används genomgående preteritum vid hänvisningarna till dessa direktiv.

4 Rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelse (EGT L 63, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 20), i dess ändrade lydelse (senare upphävt av direktiv 2002/83).

5 Artikel 1.1 a i första livförsäkringsdirektivet.

6 Se, exempelvis, skäl 19 i tredje livförsäkringsdirektivet.

7 Se även, exempelvis, den nederländska språkversionen ([w]ijze van uitoefening van het recht van opzegging) och den spanska språkversionen (modalidades de ejercicio del derecho de renuncia).

8 Lagen om tillsyn över försäkringsbolag.

9 Se punkterna 28–32 nedan.

10 Se punkt 10 ovan.

11 Se punkt 11 ovan.

12 Det finns flera konnexa mål som ännu inte har avgjorts av domstolen: mål C‑439/12, Gawelczyk, mål C‑459/12, Krieger, mål C‑529/12, Lange, och mål C‑590/12, Merten.

13 Inom ramen för rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT L 372, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83) (nedan kallat hemförsäljningsdirektivet), jämför, exempelvis, med dom av den 17 december 2009 i mål C‑227/08, Martín Martín (REU 2009, s. I‑11939), punkterna 34 och 35. (Detta direktiv kommer att upphävas den 13 juni 2014 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, s. 64).)

14 Se fotnot 13 ovan. Jag noterar att i dessa olika direktiv har lagstiftaren inte antagit en enhetlig syn på skyldigheten att lämna information innan ett avtal ingås och rätten att häva avtalet. Uppdelningen mellan EU:s och medlemsstaternas behörighet på området har inte heller getts någon enhetlig beskrivning. Domstolens praxis vad gäller hemförsäljningsdirektivet kan därför inte automatiskt överföras på andra och tredje livförsäkringsdirektiven. Aspekter som är specifika för ett visst direktiv måste särskiljas från aspekter som är allmänt tillämpliga.

15 Dom av den 13 december 2001 i mål C-481/99, Heininger (REG 2001, s. I-9945), punkt 45. Se även punkt 60 i generaladvokaten Légers förslag till avgörande i detta mål, samt dom av den 10 april 2008 i mål C-412/06, Hamilton (REG 2008, s. I-2383), punkt 33, och domen i målet Martín Martín (ovan fotnot 13), punkterna 25 och 26.

16 Domen i målet Heininger (ovan fotnot 15), punkt 47.

17 Domstolen tillämpade en liknande logik i ett annat mål rörande hemförsäljningsdirektivet, vad gäller följderna av underlåtelsen att informera konsumenten om dennes hävningsrätt. Se, exempelvis, dom av den 25 oktober 2005 i mål C-350/03, Schulte (REG 2005, s. I-9215), punkterna 100 och 101.

18 Se punkt 8 ovan.

19 I sitt svar på en fråga som den tyska regeringen fick under förhandlingen medgav denna att försäkringsbrevsmodellen gynnade försäkringsgivaren.

20 Se punkterna 34–49 ovan.

21 Artikel 15 i andra livförsäkringsdirektivet, i dess lydelse enligt tredje livförsäkringsdirektivet, och artikel 31 i tredje livförsäkringsdirektivet.

22 Skäl 23 i tredje livförsäkringsdirektivet.

23 Se punkt 9 ovan.

24 Se dom av den 5 oktober 2004 i de förenade målen C-397/01-C-403/01, Pfeiffer m.fl. (REG 2004, s. I-8835), punkt 108 och där angiven rättspraxis.

25 Domen i målet Pfeiffer m.fl. (ovan fotnot 24), punkt 115 och där angiven rättspraxis.

26 Domen i målet Pfeiffer m.fl. (ovan fotnot 24), punkt 116.

27 Dom av den 4 juli 2006 i mål C-212/04, Adeneler m.fl. (REG 2006, s. I-6057), punkt 110 och där angiven rättspraxis.

28 Dom av den 19 januari 2010 i mål C‑555/07, Kücükdeveci (REU 2010, s. I‑365), punkt 51 och där angiven rättspraxis.

29 Dom av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (REG 1994, s. I-3325; svensk specialutgåva, volym 16, s. 1), punkt 29. För ett senare exempel, se domen i målet Adeneler m.fl. (ovan fotnot 27), punkt 112 och där angiven rättspraxis.

30 Se, exempelvis, det liknande argument som framställdes av banken i domen i målet Heininger (ovan fotnot 15), punkt 49.

31 Med tanke på att Tysklands befolkning beräknas ha uppgått till 82 miljoner år 2010 har jag svårt att godta påståendet att fler än 108 miljoner livförsäkringsavtal ingicks under åren 1995–2007.

32 Dom av den 13 december 2012 i mål C‑465/11, Forposta och ABC Direct Contact, punkt 45 och där angiven rättspraxis.

33 Domen i målet Forposta och ABC Direct Contact (ovan fotnot 32), punkt 47 och där angiven rättspraxis.