Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 11 juli 2013
1 Originalspråk: franska.
2 Resolutionerna 1696 (2006), 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008), 1835 (2008) och 1929 (2010).
3 IAEA är en självständig internationell organisation som bland annat har som roll att i hela världen uppmuntra och underlätta utveckling och praktisk fredlig användning av atomenergi samt forskning på detta område. I enlighet med artikel III B punkt 4 i dess stadgar upprättar den årliga rapporter för sin verksamhet till Förenta staternas generalförsamling och, i förekommande fall, till säkerhetsrådet. IAEA spelar en avgörande roll i förebyggandet av risker för kärnvapenspridning. Detta organ försöker således få en tydlig bild av staternas kärnenergiverksamheter och försäkra sig om att dessa verksamheter inte medför risker för spridning av kärnvapen.
4 Nedan kallade åtgärderna för frysning av tillgångar.
5 Det ska påpekas att inte mindre än 50 mål för närvarande pågår inför Europeiska unionens tribunal, enbart på området restriktiva åtgärder mot Islamiska republiken Iran.
6 Bland tribunalens senaste domar ska nämnas domar av den 26 oktober 2012 i mål T-53/12, CF Sharp Shipping Agencies mot rådet, och i mål T-63/12, Oil Turbo Compressor mot rådet, av den 5 december 2012 i mål T-421/11, Qualitest mot rådet, av den 11 december 2012 i mål T-15/11, Sina Bank mot rådet, av den 29 januari 2013 i mål T-496/10, Bank Mellat mot rådet, av den 5 februari 2013 i mål T-494/10, Bank Saderat Iran mot rådet, av den 20 mars 2013 i mål T‑495/10, Bank Saderat mot rådet, av den 17 april 2013 i mål T-404/11, TCMFG mot rådet, av den 16 maj 2013 i mål T-392/11, Iran Transfo mot rådet, och av den 12 juni 2013 i de förenade målen T-128/12 och T-182/12, HTTS mot rådet.
7 Dom i målet T-509/10 (nedan kallad den överklagade domen).
8 Se, bland annat, dom av den 13 mars 2012 i mål C-380/09 P, Melli Bank mot rådet, punkt 61.
9 Rådets beslut av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39).
10 Rådets förordning av den 26 juli 2010 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 195, s. 25).
11 Rådets beslut av den 25 oktober 2010 om ändring av beslut 2010/413 (EUT L 281, s. 81).
12 Rådets förordning av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1).
13 Se, för en allmän beskrivning, punkterna 2–12 i den överklagade domen.
14 Se, för en mer exakt beskrivning av de restriktiva åtgärder som riktas mot Kala Naft, punkterna 13–22 i den överklagade domen.
15 Konvention antagen i San José, Costa Rica, den 22 november 1969 vid den särskilda interamerikanska konferensen om de mänskliga rättigheterna.
16 Utkast till artiklar om immunitet för stater och deras egendom och kommentarer angående dessa, tillgängliga på följande webbplats: http://legal.un.org/ilc/texts/instruments/francais/commentaires/4_1_1991_francais.pdf, och i Annuaire de la Commission du droit international, 1991, vol. II(2), s. 13.
17 Konvention antagen av Förenta nationernas generalförsamling den 2 december 2004.
18 Dom av den 16 maj 2002 i mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen (REG 2002, s. I-4397), punkt 55.
19 Dom av den 29 maj 1990, tillgänglig på följande webbplats: http://www.juricaf.org/arret/FRANCE-COURDECASSATION-19900529-8716788.
20 Partiell dom nr 425-39-2 av den 29 juni 1989, Iran-US CTR, vol. 21, s. 106.
21 Dom av den 12 april 1983, National Iranian Oil Company revenues from Oil Sales (ILR 215,243).
22 Se domen i målet Bank Mellat mot rådet (ovan fotnot 6), punkt 38, och domen i målet Bank Saderat Iran mot rådet (ovan fotnot 6), punkt 36.
23 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 13 december 2007 i målet Compagnie de navigation de la République islamique d’Iran mot Turkiet, Recueil des arrêts et décisions, 2007-V, § 81.
24 Se punkterna 44 och 46 i detta förslag till avgörande.
25 Dom av den 16 november 2011 i mål C-548/09 P, Bank Melli Iran mot rådet (REU 2011, s. I-11381), punkt 69. Som generaladvokaten Mengozzi påpekade i sitt förslag till avgörande i det målet ersätts nämligen [genomförandet av en stats politik] allt oftare av handlingar eller stöd från personer eller enheter som inte hör till denna stat, men som har tillräckligt nära band med denna stat och dess politik för att restriktiva åtgärder ska kunna riktas mot dem, trots att de egentligen avser tredjelandet (punkt 67). Se även dom av den 13 mars 2012 i mål C-376/10 P, Tay Za mot rådet, enligt vilken begreppet tredjeländer i artiklarna 60 EG och 301 EG enligt domstolens rättspraxis [kan] inbegripa ledningen i ett sådant land samt enskilda och enheter som är associerade med ledningen eller som direkt eller indirekt kontrolleras av denna (punkt 43 och där angiven rättspraxis).
26 Förklaring nr 25 som fogas till slutakten från den regeringskonferens som antagit Lissabonfördraget undertecknat den 13 december 2007 (EUT C 115, 2008, s. 346, och EUT C 326, 2012, s. 348).
27 Punkt 36 respektive punkt 34.
28 Mål T-181/08 (REG 2010, s. II-1965), punkterna 121–123.
29 Jag delar i detta hänseende den bedömning som generaladvokaten Mengozzi gjorde i punkterna 55–58 i hans förslag till avgörande i det mål som ledde till domen i det ovannämnda målet Tay Za mot rådet.
30 Rådets förordning (EG) av den 19 april 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 103, s. 1).
31 Punkt 77 i den överklagade domen.
32 Punkt 78 i den överklagade domen.
33 Punkterna 98–101 i den överklagade domen.
34 Se Europadomstolens dom av den 16 februari 2000 i målet Jasper mot Förenade kungariket (Recueil des arrêts et décisions 2000-II), § 52, av den 16 februari 2000 i målet i Rowe och Davis mot Förenade kungariket (Recueil des arrêts et décisions 2000-II), § 61, av den 16 februari 2000 i målet Fitt mot Förenade kungariket (Recueil des arrêts et décisions 2000-II), § 45, och av den 24 april 2007 i målet V. mot Finland, § 75.
35 Rådet har i detta hänseende hänvisat till dom av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6351), punkt 358.
36 Målen T-439/10 och T-440/10 (REU 2012, s. II-0162).
37 Avtal mellan Iran och IAEA avseende tillämpning av kontroller inom ramen för fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (INFCIRC/214), som trädde i kraft den 15 maj 1974.
38 Se bland annat skälen 16, 17 och 22 i resolution 1929 (2010).
39 Se bland annat punkt 12 i resolution 1737 (2006).
40 Punkt 68.
41 Ibidem.
42 Mål C-72/11 (REU 2011, s. I-14285).
43 Rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 februari 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 61, s. 49).
44 Domen i det ovannämnda målet Afrasiabi m.fl. (punkt 44).
45 Ibidem (punkt 46). Min kursivering.
46 Ibidem (punkt 47). Min kursivering.
47 Ibidem (punkt 48). Min kursivering.
48 Punkt 4 i bilaga II till Europeiska rådets förklaring.
49 EUT L 134, s. 1.
50 Se skäl 15 i förordning nr 961/2010.
51 Se, bland annat, domarna av den 15 november 2012 i de förenade målen C-539/10 P och C-550/10 P, Al-Aqsa mot rådet och Nederländerna mot Al-Aqsa, punkt 138 och följande punkter, och i målet C-417/11 P, rådet mot Bamba, punkt 49 och följande punkter.
52 Se, bland annat, domarna i målen Al-Aqsa mot rådet och Nederländerna mot Al-Aqsa (ovan fotnot 51), punkterna 139 och 140, samt domen i målet rådet mot Bamba (ovan fotnot 51), punkt 53.
53 Se, bland annat, domen i målet rådet mot Bamba (ovan fotnot 51), punkt 54.
54 Se, för ett liknande resonemang, tribunalens domar av den 20 februari 2013 i mål T-492/10, Melli Bank mot rådet, punkt 90, och Bank Saderat mot rådet (ovan fotnot 6), punkt 98.
55 Punkt 115 i den överklagade domen.
56 Punkt 107 i ansökan genom vilken talan väckts i målet som ledde fram till den överklagade domen.
57 Punkt 123 i den överklagade domen.
58 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 6 juni 2013 i mål C-183/12 P, Ayadi mot kommissionen, punkt 68.
59 Se artikel 23.2 i beslut 2010/413/EG.
60 Se bland annat, för ett liknande resonemang, domarna i målen Afrasiabi m.fl. (ovan fotnot 42), punkt 43, och av den 13 mars 2012 i målet Melli Bank mot rådet (ovan fotnot 8), punkt 55.