Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 17 juli 2014

1 Originalspråk: franska.

2 EU:T:2013:224.

3 EGT L 125, s. 1.

4 EGT L 343, s. 51.

5 EGT C 40, s. 5.

6 EUT L 298, s. 27.

7 Se skälen 3, 10 och 11 i den preliminära förordningen.

8 Se skälen 21–26 i den preliminära förordningen.

9 Se skäl 20 i den omtvistade förordningen.

10 Se dom rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, C‑337/09 P, EU:C:2012:471, punkt 55 och där angiven rättspraxis.

11 Avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, s. 103; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 105) i bilaga 1A till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), undertecknat i Marrakech den 15 april 1994 och godkänt genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3).

12 Begreppet återfinns närmare bestämt både i artikel 2.1 första stycket i grundförordningen, där det fastställs att normalvärdet vanligtvis ska grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel, och i artikel 2.3 och 2.6 i samma förordning, där det föreskrivs att konstruktionen av normalvärdet ska grundas på faktiska uppgifter om produktion och försäljning, vid normal handel, av likadana produkter från den exportör eller tillverkare som omfattas av undersökningen.

13 Se, för ett liknande resonemang, punkt 139 i rapporten från WTO:s överprövningsorgan av den 24 juli 2001 i ärendet DS 184, United States – Anti-dumping Measures on Certain Hot-Rolled Steel Products from Japan (Förenta staterna – antidumpningsåtgärder avseende vissa produkter i varmvalsat stål med ursprung i Japan).

14 Se, beträffande priser som tillämpas mellan parter som sinsemellan tillämpar ett kompensationsarrangemang, dom Petrotub och Republica/rådet, C‑76/00 P, EU:C:2003:4, särskilt punkt 85.

15 Bestämmelsen motsvarar artikel 2.2.1 i antidumpningsavtalet.

16 Se, exempelvis, kommissionens förordning nr 2818/91 av den 23 september 1991 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av bomullstråd med ursprung i Brasilien, Egypten och Turkiet och om avslutande av antidumpningsförfarandet avseende bomullstråd med ursprung i Indien och Thailand (EGT L 271, s. 17, skäl 13) eller kommissionens förordning (EG) nr 837/2000 av den 19 april 2000 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa katodstrålerör för färgtelevisionsapparater med ursprung i Republiken Indien, Malaysia, Folkrepubliken Kina och Republiken Korea (EGT L 102, s. 15, skäl 11).

17 Dom Goldstar/rådet, C‑105/90, EU:C:1992:69, punkt 13.

18 Dom Ajinomoto och NutraSweet/rådet och kommissionen, C‑76/98 P och C‑77/98 P, EU:C:2001:234, punkt 39.

19 Se även, för ett liknande resonemang, den i punkt 13 ovan angivna rapporten från WTO:s överprövningsorgan av den 24 juli 2001, punkt 140.

20 Samma inställning, med avseende på en bedömning av varje enskilt fall, har intagits av United States Court of International Trade. Se CEMEX, S.A. v. United States, 19 cit 587 (1995), NTN Bearing Corp of America v. United States, 23 cit 486 (1999) och Bergerac, NC v. United States, 102 F. Supp. 2d 497 (2000).

21 Se även, för ett liknande synsätt, punkt 142 i den i punkt 13 ovan angivna rapporten från WTO:s överprövningsorgan av den 24 juli 2001.

22 Se dom Petrotub och Republica/rådet, EU:C:2003:4, punkt 87.

23 Punkterna 29 och 30 i den överklagade domen.

24 I detta hänseende bör det framhållas att verbet kunna (may i den engelska versionen) även används i artikel 2.2.1. i antidumpningsavtalet, vilken i enlighet med vad som anges ovan i fotnot 15, motsvarar artikel 2.4 i grundförordningen.

25 Slutet av punkt 36 i den överklagade domen. I detta hänseende vill jag framhålla att, även om denna bedömning hade bestridits, skulle det under alla omständigheter röra bedömningen av faktiska omständigheter som undgår domstolens kontroll.

26 Se punkt 20 i den angripna förordningen och punkt 11 ovan.

27 Se dom Areva m.fl./kommissionen, C‑247/11 P, EU:C:2014:257, punkt 54 och där angiven rättspraxis.