FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JÄÄSKINEN – MÅL C‑439/13 P ELITALIANA MOT EULEX KOSOVO
I – Inledning
II – Tillämpliga bestämmelser
III – De omtvistade åtgärderna, förfarandet vid tribunalen, det överklagade beslutet och förfarandet vid domstolen
A – De omtvistade åtgärderna
B – Förfarandet vid tribunalen
C – Det överklagade beslutet
D – Förfarandet vid domstolen
IV – Grunder för överklagandet
A – Premissen
1. Parternas argumentation
2. Bedömning
B – Den första grunden: Eulex Kosovo har inte erkänts som ett av unionens organ eller en av dess byråer i den mening som avses i artikel 263 första stycket FEUF
1. Parternas argument
2. Bedömning
C – Den andra grunden: Felaktigt att likställa uppdraget Eulex Kosovo med unionens delegationer
1. Parternas argument
2. Bedömning
a) Distinktionen mellan delegationer och uppdrag
b) Bandet mellan uppdragen och institutionerna
D – Den tredje grunden: Den påstådda avsaknaden av ett ursäktligt misstag
1. Parternas argument
2. Bedömning
V – Förslag till avgörande
1 Originalspråk: franska.
2 EGT L 42, s. 92; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 160.
3 T-213/12, EU:T:2013:292.
4 Punkterna 19–32 i överklagandet.
5 Punkterna 33–39 i överklagandet.
6 Punkterna 40–47 i överklagandet.
7 Punkterna 16–18 i överklagandet.
8 Jag noterar att tribunalen i beslutet i målet Höga myndigheten/rådet m.fl. ( T-271/10, EU:T:2014:702) fann att det enligt dess åsikt existerade ett rättsmedel, nämligen att vända sig till de nationella myndigheterna.
9 Se dom Förenade kungariket/parlamentet och rådet ( C-270/12, EU:C:2014:18, punkt 81) och Liivimaa Lihaveis ( C-562/12, EU:C:2014:2229, punkt 46).
10 Se mitt förslag till avgörande i mål Liivimaa Lihaveis ( C-562/12, EU:C:2014:155, punkterna 34–36).
11 Se exempelvis artikel 100.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EGT L 396, s. 1, och rättelse EUT L 136, 2007, s. 3, nedan kallad Reach-förordningen), där det anges att myndigheten är ett organ i Europeiska gemenskapen och en juridisk person. I unionens budget behandlas för övrigt de organ för sig som bildats av unionen och är juridiska personer; se härvidlag dokument COM(2012) 300 av den 25 maj 2012, med rubriken Draft General Budget of the European Commission for the Financial Year 2013. Working Document Part III. Bodies set up by the European Union and having legal personality (dokumentet finns tillgängligt på engelska).
12 Det är fullt möjligt i civilrätten och den offentliga rätten att en enhet som inte är en juridisk person ändå har partsbehörighet. Angående partsbehörigheten, se dom Überseering ( C-208/00, EU:C:2002:632) och mitt förslag till avgörande i mål VALE Építési ( C-378/10, EU:C:2011:841, punkt 37).
13 Se, exempelvis, artikel 94.1 i Reach-förordningen som föreskriver att talan kan väckas vid tribunalen eller EU-domstolen i enlighet med artikel 263 FEUF, angående bestridande av ett beslut som fattats av Echa:s överklagandenämnd eller i de fall då det saknas rätt att överklaga ett beslut till denna nämnd, av ett beslut som fattats av Echa.
14 T-411/06, EU:T:2008:419.
15 Dom Sogelma/AER ( EU:T:2008:419, punkterna 34 och 50).
16 Det ska understrykas att förevarande fall skiljer sig från det som var aktuellt i mål Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166, punkterna 23 och 24).
17 Se, angående den funktionella bedömningen, rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta. I artikel 1 i beslutet föreskrivs att den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska vara ett i funktionellt hänseende självständigt organ inom Europeiska unionen, åtskilt från [Europeiska unionens] råd[s] generalsekretariat och [Europeiska] kommissionen, och ha den rättskapacitet som krävs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter och nå sina mål (min kursivering). Se även Gatti, M., Diplomats at the Bar: The European External Action Service before EU Courts, European Law Review, 2014, s. 664.
18 I motsats till den europeiska avdelningen för yttre åtgärder som enligt artikel 1.2 i beslut 2010/427/EU ska vara ett i funktionellt hänseende självständigt organ och ha den rättskapacitet som krävs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter, har Eulex Kosovo inte dessa karaktäristika. De omständigheter som Eulex Kosovo har lagt fram i sin svarsinlaga kan sammanfattas enligt följande. För det första har Eulex Kosovo snarare en ställning som krishanteringsinsats under överinseende av rådet som inrättat det och som har den politiska kontrollen och den strategiska ledningen. För det andra understryks lagstiftarens vilja att se uppdragen enbart som operationer och inte som organ, av att medlemsstaterna tillsätter personal som ska leda uppdraget, men [e]n stat eller EU-institution som har utstationerat personal [till Eulex Kosovo] ska vara ansvarig för alla yrkanden i samband med utstationeringen som kommer från eller rör personen i fråga. Staten eller EU-institutionen i fråga ska vara ansvarig för att i förekommande fall väcka talan mot det den utstationerade personen (se artikel 10.2 i gemensam åtgärd 2008/124). För det tredje deltar tredje länder i Eulex Kosovos verksamhet. För det fjärde har Eulex Kosovos uppdragschef ingått ett avtal med kommissionen enligt vilket kommissionen anlitar Xavier Bout de Marnhac som särskild rådgivare. Denne rådgivare har således inte rekryterats enligt anställningsförfarandet för de europeiska institutionernas organ utan i egenskap av oberoende rådgivare för en bestämd tidsperiod.
19 2/68-IMM, EU:C:1968:45, s. 647.
20 Se fotnot 17.
21 Dom IDT Biologika/kommissionen ( T-503/10, EU:T:2012:575).
22 Beslut Tecnoprocess/kommissionen och Unionens delegation i Marocko ( T-264/09, EU:T:2011:319).
23 Se, exempelvis, beslut Fucci/MINUK ( T-51/05, EU:T:2005:175), och Unity OSG FZE/rådet och EUPOL Afghanistan ( T-511/08, EU:T:2010:138).
24 Se beslut Höga myndigheten/rådet m.fl. ( T-271/10 R, EU:T:2010:315) och det överklagade beslutet, punkt 26.
25 Se beslut Höga myndigheten/rådet m.fl. ( EU:T:2014:702) och målet Höga myndigheten/rådet m.fl. (C-455/14 P), som pågår vid domstolen.
26 Se rådets gemensamma åtgärd 2002/210/Gusp av den 11 mars 2002 om Europeiska unionens polisuppdrag (EGT L 70, s. 1) och rådets beslut 2009/906/Gusp av den 8 december 2009 om Europeiska unionens polisuppdrag (EUPM) i Bosnien och Hercegovina (EUT L 322, s. 22).
27 Beslut Elti mot Europeiska unionens delegation i Montenegro ( T-395/11, EU:T:2012:274).
28 Se det överklagade beslutet, punkt 40.
29 Se punkt 45 i det överklagade beslutet, som det hänvisas till i punkt 29 i detta förslag till avgörande. [Det förekommer ytterligare text i denna fotnot, som dock saknar betydelse för den svenska versionen].