Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 27 november 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, s. 1).

3 ”[Motsvarande fotnot i originalversionen saknar relevans för den svenska versionen. Övers. anm.]

4 129 § punkt 1 InsO.

5 91 § punkt 1 InsO.

6 Enligt den hänskjutande domstolen uppkom rätten till utmätning i en annan medlemsstat än den där insolvensförfarandet inleddes. Den lag som ska tillämpas på utbetalningen av det från bankkontona utmätta beloppet är lagen i den medlemsstat där utbetalningen har verkningar, det vill säga Österrike.

7 Av begäran om förhandsavgörande framgår att enligt österrikisk lag kan en handling genom vilken en insolvensborgenär erhåller en säkerhet eller ersättning efter det att betalningarna har ställts in eller ansökan om inledande av ett insolvensförfarande har lämnats in angripas om borgenären kände till, eller borde ha känt till, att gäldenären var insolvent eller att en ansökan om inledande av ett insolvensförfarande hade lämnats in. Enligt den hänskjutande domstolen hade Hermann Lutz, till följd av förvaltarens skrivelse av den 10 mars 2009, kännedom om att ansökan om inledande av ett insolvensförfarande hade lämnats in när han erhöll ersättning genom utbetalning av det omtvistade beloppet. Vid förhandlingen hävdade emellertid ombudet för Hermann Lutz att enligt österrikisk lag är utgångspunkten vid en återvinningstalan huruvida ett insolvensförfarande har inletts. Dels är det från och med dagen för inledandet som insolvensförfarandet offentliggörs och som borgenären kan anses ha kännedom om att gäldenären är insolvent, dels är det från den dagen som tidsfristen på ett år för att väcka talan börjar löpa. Enligt tysk lag är utgångspunkten däremot huruvida ansökan om inledande av ett insolvensförfarande har lämnats in, och tidsfristen för att väcka återvinningstalan är tre år. Se även nedan punkterna 81–83.

8 I förevarande fall verkställdes utbetalningen av det omtvistade beloppet som en följd av att det uppkommit en rätt till utmätning. Det är således rätten till utmätning som ska betraktas som den handling som kan återvinnas.

9 Dom Econord (C‑182/11 och C‑183/11, EU:C:2012:758, punkt 21).

10 Se skäl 25 och artikel 20 i förordning nr 1346/2000 samt fotnot 19 nedan.

11 Dom ERSTE Bank Hungary (C‑527/10, EU:C:2012:417, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

12 Ibidem, punkt 39. Se även skäl 24 i förordning nr 1346/2000.

13 För att artikel 5 i förordning nr 1346/2000 ska vara tillämplig måste egendomen lagligen finnas i en annan medlemsstat än den där insolvensförfarandet inleds. Se rapporten om konventionen om insolvensförfaranden (nedan kallad Virgós/Schmit-rapporten), punkt 105, och Ingelmann, T., Article 5, European Insolvency Regulation, K. Pannen (ed.), De Gruyter Recht, Berlin, 2007, s. 252. Det bör påpekas att även om Virgós/Schmit-rapporten endast avser konventionen om insolvensförfaranden är den användbar vid tolkningen av förordning nr 1346/2000. Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande, Eurofood IFSC (C‑341/04, EU:C:2005:579, punkt 2).

14 Dom ERSTE Bank Hungary (EU:C:2012:417, punkt 41).

15 Ibidem, punkt 42.

16 För att artikel 5 i förordning nr 1346/2000 ska vara tillämplig krävs enligt en teleologisk tolkning av denna bestämmelse att alla de handlingar som är nödvändiga för uppkomsten av en sakrätt vidtogs innan insolvensförfarandet inleddes. Se Virgós/Schmit-rapporten, punkt 95, Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F.J., Comentario al Reglamento europeo de insolvencia, Thomson-Civitas, Madrid, 2003, sidorna 96 och 101, samt Moss, G., Fletcher, I.F. och Isaacs, S., The EC Regulation on Insolvency Procedures: A Commentary and Annotated Guide, Oxford University Press, andra utgåvan, 2009, s. 287.

17 Beträffande denna bestämmelses materiella karaktär, se Virgós/Schmit-rapporten, punkt 99, Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F.J. (ovan fotnot 16), s. 105, Ingelmann, T., Article 5 (ovan fotnot 13), s. 250, Moss, G., Fletcher, I.F. och Isaacs, S. (ovan fotnot 16), s. 286, Hess, B., Oberhammer, P. och Pfeiffer, T., European Insolvency Law. The Heidelberg-Luxembourg-Vienna Report on the Application of the Regulation No 1346/2000/EC on Insolvency Proceedings, C. H. Beck-Hart-Nomos, München/Oxford, 2014 (nedan kallad Heidelberg-Luxemburg-Wien-rapporten), s. 178, och Klyta, W., Uznanie zagranicznych postępowań upadłościowych, Oficyna Wolters Kluwer business, Warszawa, 2008, s. 149.

18 I domen i målet German Graphics Graphische Maschinen konstaterade domstolen beträffande artikel 7 i förordning nr 1346/2000, som är en liknande bestämmelse som artikel 5 i förordningen, att [m]ed andra ord är nämnda bestämmelse endast en materiell bestämmelse som syftar till att skydda säljaren, i fråga om egendom som befinner sig utanför den medlemsstat där ett insolvensförfarande inleds (C‑292/08, EU:C:2009:544, punkt 35). Enligt Heidelberg-Luxemburg-Wien-rapporten, s. 181, betraktas artikel 5 som en materiell bestämmelse i en majoritet av doktrinen i sjutton medlemsstater.

19 Ingelmann, T., Article 5 (ovan fotnot 13), s. 253.

20 Virgós/Schmit-rapporten, punkterna 95 och 100. I artikel 5 i förordning nr 1346/2000 fastställs att det sakrättsliga skyddet beträffande egendom som finns i andra medlemsstater inte ska påverkas av insolvensförfarandet, och inte att förfarandet inte ska beröra egendom (eller fordringar) som finns i en annan medlemsstat och som omfattas av detta sakrättsliga skydd. Eftersom huvudförfarandet är ett universellt förfarande, omfattar det all egendom som tillhör gäldenären. Detta är viktigt, om värdet av en säkerhet är högre än värdet av den fordran som garanteras genom en sakrätt. Om inget sekundärförfarande inleds, måste borgenären lämna det eventuella överskottet vid en försäljning till förvaltaren i huvudförfarandet (se skäl 25 och artikel 20 i förordning nr 1346/2000). Om fordran täcks av säkerhetens värde, måste den borgenär som får täckning för sina genom sakrätter garanterade fordringar däremot inte överlämna något till övriga borgenärer. Se, för ett liknande resonemang, Virgós/Schmit-rapporten, punkterna 99 och 173, Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F.J. (ovan fotnot 16), s. 106 och 236. Se även, för ett liknande resonemang, Moss, G., Fletcher, I.F. och Isaacs, S. (ovan fotnot 16), s. 286, och Porzycki, M., Zabezpieczenia rzeczowe w transgranicznym postępowaniu upadłościowym w Unii Europejskiej, Czasopismo kwartalne całego prawa handlowego, upadłościowego oraz rynku kapitałowego, NR 3 (5) 2008, s. 405.

21 Se Veder, P.M., Cross-border insolvency proceedings and security rights: a comparison of Dutch and German law, the EC Insolvency Regulation and the UNCITRAL Model Law on Cross-Border Insolvency, Deventer, 2004, s. 334–336: An independent interpretation of rights in rem is facilitated by the references that the second paragraph contains of the types of rights Art. 5 IR refers to. Se även Klyta, W. (ovan fotnot 17), s. 150.

22 Virgós, M. och Garcimartín, F., The European Insolvency Regulation: Law and Practice, Kluwer Law International, Haag, 2004, s. 96: Its function [of article 5] is to operate as a limit to the characterization of a right as a right in rem for the purposes of Article 5. Only those rights conferred by national laws that conform to its typological characterization are protected by Article 5.1 of Regulation.

23 Enligt doktrinen är sakrätter i den mening som avses i artikel 5 i förordning nr 1346/2000 inte bara de som är resultatet av en rättsakt utan även de som uppkommer i kraft av själva rättsförhållandet (ipso jure)., Porzycki, M., ibidem, s. 405.

24 11 § punkt 1 och 12 § punkt 1 första meningen i den österrikiska lagen om insolvensförfaranden, i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet (öBGB1. I 2007/73).

25 Ibidem, 48 § punkt 1. Den hänskjutande domstolen har även preciserat att eftersom utbetalning har gjorts till Hermann Lutz, föreligger rätten till utmätning inte längre enligt en analog tillämpning av 469 § i den österrikiska civillagen (Allgemeines Bürgerliches Gesetzbuch) och kan således inte längre angripas. Se ovan fotnot 7.

26 För att underlätta tillämpningen av artikel 5 förtecknas i artikel 5.2 i förordning nr 1346/2000 rättigheter som i nationell lag i princip ska betraktas som sakrätter. Förteckningen är således inte uttömmande. Se Virgós/Schmit-rapporten, punkt 103, samt Moss, G., Fletcher, I.F. och Isaacs, S. (ovan fotnot 16), s. 287.

27 Se ovan fotnot 7.

28 Se även ovan punkt 20.

29 Det kan vara lämpligt att här erinra om att i fråga om sakrätter är lokaliseringen den plats där den egendom som sakrätten hänför sig till finns. Vidare omfattar sakrätter enligt artikel 5 i förordning nr 1346/2000 även fordringar. Se, för ett liknande resonemang, Virgós, M. och Garcimartín, F. (ovan fotnot 22), s. 103.

30 Av de handlingar i målet som domstolen innehar framgår inte huruvida ett sekundärförfarande har inletts i Österrike.

31 Se, för ett liknande resonemang, Moss, G., Fletcher, I.F. och Isaacs, S. (ovan fotnot 16), s. 287. Se även artikel 27 i förordning nr 1346/2000.

32 Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F.J. (ovan fotnot 16), s. 135, samt Virgós, M. och Garcimartín, F. (ovan fotnot 22), s. 135.

33 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 135, Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F.J. (ovan fotnot 16), s. 135, Pannen, K. och Riedemann, S., Article 4 (ovan fotnot 13), s. 228, och Klyta, W. (ovan fotnot 17), s. 175.

34 Även om det i rapporten talas om rättshandlingar ser jag inget skäl till att rättsverkningar som uppkommer automatiskt i kraft av själva lagen (ipso jure) eller som vidtas inom ramen för förfarandet skulle undantas från tillämpningsområdet för artiklarna 4.2 m och 13 i förordning nr 1346/2000.

35 Se dom Seagon (C‑339/07, EU:C:2009:83, punkt 28) om domstolars internationella behörighet i fråga om återvinningstalan på grund av insolvens.

36 Dammann, R., Article 13 (ovan fotnot 13), s. 291: Some legal systems automatically void any secured rights that have been granted within a specific period prior to the opening of insolvency proceedings. Whether such legal provisions are avoidance actions within the meaning of Art 4 (2) sentence 2 (m) of the European Insolvency Regulation is debatable.

37 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 91.

38 Till exempel när en återvinningstalan har väckts av konkursförvaltaren, såsom i det nationella målet. Det bör erinras om att artikel 4.2 m i förordning nr 1346/2000 avser talan eller bestämmelser om ogiltigförklaring av rättshandlingar på grundval av lex fori concursus. Bestämmelser i allmän lag är däremot tillämpliga endast om lex fori concursus tillåter det. Se, för ett liknande resonemang, Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F.J. (ovan fotnot 16), s. 135, Virgós, M. och Garcimartín, F. (ovan fotnot 22), s. 135. Se även ovan punkt 43.

39 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 91.

40 Se, analogt, dom LBI (C‑85/12, EU:C:2013:697) avseende bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (EUT L 125, s. 1), i vilken domstolen tolkade bestämmelser som i huvudsak är identiska med de bestämmelser som avses i förevarande mål.

41 Se dom Cilfit m.fl. (283/81, EU:C:1982:335, punkt 20) och dom Kronos Titan och Rhein-Ruhr Beschichtungs-Service (C‑43/13 och C‑44/13, EU:C:2014:216, punkt 25).

42 Se dom Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet (C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 50).

43 Moss, G., Fletcher, I.F. och Isaacs, S. (ovan fotnot 16), s. 297: This will involve not only providing the relevant foreign law but also the relevant facts.

44 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 138, Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F.J. (ovan fotnot 16), s. 137, samt Moss, G., Fletcher, I.F. och Isaacs, S. (ovan fotnot 16), s. 296.

45 Det bör erinras om att enligt den ordning för ogiltigförklaring av handlingar som en gäldenär vidtagit före inledandet av ett insolvensförfarande enligt förordning nr 1346/2000 ska lex fori concursus tillämpas i första hand (artikel 4.2 m), men kan förlora sina verkningar om den lag som reglerar rättshandlingen åberopas (artikel 13). Eftersom begreppet handling i artikel 13 i förordningen medger en ganska vid tolkning, bör det understrykas att denna ordning måste kunna tillämpas inte endast på gäldenärens återvinningsgrundande handlingar, utan även på rättsverkningar som uppkommer automatiskt i kraft av själva lagen (ipso jure) eller inom ramen för förfarandet, såsom i förevarande fall. Se, för ett liknande resonemang, Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F.J. (ovan fotnot 16), s. 134 och 135.

46 Se, för ett liknande resonemang, Virgós/Schmit-rapporten, punkterna 136 och 138, samt Moss, G., Fletcher, I.F. och Isaacs, S. (ovan fotnot 16), s. 297.

47 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 97.

48 Ibidem, punkt 97.

49 Se ovan punkt 20.

50 Se även ovan punkt 19.

51 Den hänskjutande domstolen har preciserat att vissa förespråkare av denna ståndpunkt uttryckligen gör undantag för återvinningsfrister. De anser att dessa frister ska prövas kumulativt med beaktande av lex fori concursus och lex causae samt att den återvinningsfrist som är kortast av de båda ska väljas, vilket i förevarande fall skulle vara till fördel för Hermann Lutz.

52 Kommissionen har i sina skriftliga inlagor påpekat att argumentet att preskriptionsfrister och preklusionsfrister i lex causae inte ska omfattas av artikel 13 i förordning nr 1346/2000, eftersom de utgör förfarandebestämmelser, är problematiskt i förevarande fall med hänsyn till att preklusionsfristen i österrikisk lag fastställs i en materiell bestämmelse.

53 Se dom Cilfit m.fl. (EU:C:1982:335, punkt 20) och dom Kronos Titan och Rhein-Ruhr Beschichtungs-Service (EU:C:2014:216, punkt 25).

54 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 137.

55 Ibidem, punkt 138, samt Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F.J. (ovan fotnot 16), s. 136. Se även Virgós, M. och Garcimartín, F. (ovan fotnot 22), s. 136.

56 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, s. 6).

57 Kommissionen har tillagt att Rom I-förordningens bestämmelser om tillämplig lag i allmänhet innebär att konkursförvaltaren måste ta hänsyn till utländsk rätt i det fallet att ett annat land berörs, vilket i praktiken inte förorsakar några större svårigheter.

58 Se Gaudemet-Tallon, H., Convention de Rome du 19 juin 1980 et règlement à Rome I’ du 17 juin 2008. Détermination de la loi applicable. Domaine de la loi applicable, JurisClasseur Europe Traité, fascicule 3201, 2009, s. 119–121, där det anses att Den lag som är tillämplig på saken i avtalet bestämmer således preskriptionsfristen och orsakerna till avbrott och upphävande. Och enligt samma artiklar omfattas även förverkande av den lag som är tillämplig på avtalet. I de kontinentaleuropeiska ländernas rättsordningar erkänns allmänt att preskription regleras av lex causae, Zrałek, J., Przedawnienie w międzynarodowym obrocie handlowym, Zakamycze, Krakow, 2005, s. 142.

59 Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F.J. (ovan fotnot 16), s. 135.

60 Ibidem, s. 136.

61 Se Heidelberg-Luxemburg-Wien-rapporten, s. 213.

62 Se svaret på fråga 24 i de nationella rapporterna från Belgien, Spanien, Estland, Lettland och Rumänien. I till exempel rapporten från Förenade kungariket betraktas artikel 13 i förordning nr 1346/2000 som en framgång när det gäller att försvara borgenärernas legitima intressen. Ibidem, s. 213.

63 Ibidem, s. 214.

64 Ibidem, s. 215.