Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 25 juni 2015

1 Originalspråk: franska.

2 Nederländernas högsta domstol, medan kallad Hoge Raad.

3 Se, bland annat, beslut Tate & Lyle Investments (C‑384/11, EU:C:2012:463, punkt 45) och dom kommissionen/Belgien (C‑387/11, EU:C:2012:670, punkt 74).

4 Wet op de dividendbelasting 1965 (eller, i förkortad form, Wet DB 1965).

5 Wet inkomstenbelasting 2001 (eller, i förkortad form, Wet IB 2001).

6 Wet op de vennootschapsbelasting 1969 (eller, i förkortad form, Wet Vbp 1969).

7 Wet van 23 december 2009 tot wijziging van enkele belastingwetten en enige andere wetten (Fiscale vereenvoudigingswet 2010).

8 Utformad enligt den allmänna lagen om statlig skatt (Algemene wet inzake rijksbelastingen eller AWR).

9 OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet av 2010, av vilken olika versioner finns tillgängliga på följande webbplats: http://www.oecd.org/fr/ctp/conventions/modeleocdedifferentesversions.htm. Se, särskilt, kommentarer avseende artiklarna 23 A och 23 B [i denna modell] avseende metoder för att undvika dubbelbeskattning.

10 I nämnda punkt 3 föreskrivs följande: Bestämmelserna i punkt 2 påverkar inte beskattningen av bolaget avseende den vinst som används till betalningen av utdelningen.

11 I denna bestämmelse anges följande: De skatter som avtalet är tillämpligt på är … när det gäller Frankrike följande: inkomstskatt, bolagsskatt, …, inbegripet all källskatt, all förskottsskatt eller redovisade förskott på ovannämnda skatter.

12 Metoden för beräkning av detta belopp anges i J.B.G.T. Miljoens skriftliga yttrande (punkt 5.2.1) och, på ett kritiskt sätt, i det förslag till avgörande avseende målet vid den nationella domstolen som hade föredragits av generaladvokaten Wattel för den allmänna åklagaren vid Hoge Raads räkning (nedan kallat generaladvokatens förslag till avgörande vid Hoge Raad), den 9 januari 2013, som har bilagts till begäran om förhandsavgörande i målet C‑10/14 (punkterna 1.1, 1.5 och 2.3).

13 Motiveringen i den domen har sammanfattats i begäran om förhandsavgörande avseende mål C‑10/14 (se punkt 3.2) och dess fulltextversion har bilagts till det beslutet.

14 Nämnda nettobelopp fastställdes till 91266,20 euro, det vill säga det sammantagna beloppet för den utdelning som lämnats i Nederländerna (107372 euro) minskat med den nederländska utdelningsskatt som innehållits (16105,80 euro).

15 Motiveringen till denna dom har sammanfattats i begäran om förhandsavgörande avseende mål C‑14/14 (se punkterna 3.6.1 och 3.6.2) och har bilagts i fulltext till nämnda beslut.

16 De exakta siffrorna anges i det förslag till avgörande avseende målet vid den hänskjutande domstolen som föredrogs av generaladvokaten vid Hoge Raad, den 12 februari 2013, som är bilagt till begäran om förhandsavgörande i målet C‑17/14 (punkt 2.3).

17 Det erinras om detaljerna avseende dessa ansökningar i begäran om förhandsavgörande avseende mål C‑17/14 (se punkterna 1.1 och följande punkter).

18 Motiveringen till nämnda dom har sammanfattats i begäran om förhandsavgörande avseende mål C‑17/14 (se punkterna 1.4 och 3.2.2 och följande punkter).

19 Det ska i detta hänseende erinras om att det är väsentligt att alla användbara angivelser finns i själva begäran om förhandsavgörande, och inte i bilagorna, eftersom det är den enda handling som översätts för att delges alla berörda parter för att ge dem möjlighet att inkomma med synpunkter enligt artikel 23 i domstolens stadga (se rekommendationer till nationella domstolar om begäran om förhandsavgörande, EUT C 338, 2012, s. 1, punkt 20 och följande punkter).

20 Det framgår nämligen av handlingarna i målet att J.B.G.T. Miljoen hade deklarerat en pension och ett stort aktieägande i Nederländerna, men utan att detta lett till någon beskattning i denna medlemsstat år 2007, vidare att X inte hade valt systemet för skattskyldiga med hemvist i landet avseende den pension som hon hade mottagit år 2007 och, slutligen, att de omtvistade utdelningar som Société Générale hade mottagit från år 2000 till år 2008 inte bara kan avräknas i den bank som bolaget driver som fast verksamhet i Nederländerna utan också i den investeringsfond som bolaget har i Frankrike.

21 Se, bland annat, beslut Tate & Lyle Investments (C‑384/11, EU:C:2012:463, punkterna 18 och 21) och dom Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company (C‑190/12, EU:C:2014:249, punkterna 38 och 39).

22 Se, bland annat, dom Bouanich (C‑265/04, EU:C:2006:51, punkt 38) och dom kommission/Belgien (C‑387/11, EU:C:2012:670, punkt 45).

23 I detta avseende skiljer sig förevarande mål från, bland annat målet Pensioenfonds Metaal en Technie (C‑252/14), som pågår vid domstolen, i vilken den hänskjutande domstolen i huvudsak har frågat huruvida artikel 63 FEUF utgör hinder för att utdelningar som har mottagits av pensionsfonder med säte i landet respektive pensionsfonder utan säte i landet beskattas på olika sätt i Sverige, där källskatt endast tas ut av de sistnämnda.

24 Se, bland annat, dom Amurta (C‑379/05, EU:C:2007:655, punkt 37 och där angiven rättspraxis) och dom Grünewald (C‑559/13, EU:C:2015:109, punkt 25).

25 Se dom Amurta (C‑379/05, EU:C:2007:655, punkterna 38 och 39) och beslut Tate & Lyle Investments (C‑384/11, EU:C:2012:463, punkterna 31 och 32 och där angiven rättspraxis).

26 I målet C‑282/07, EU:C:2008:762 var bolagen utan säte i landet underställda en källskatt, medan bolagen med säte i landet beskattades efter att ha upprättat en deklaration.

27 Ibidem (punkterna 41–52). Domstolen underströk att när både det bolag som betalar ränta och det bolag som uppbär densamma har hemvist i Belgien, har belgiska staten en annan ställning än när ett bolag med hemvist i Belgien betalar ränta till ett bolag som saknar hemvist där, eftersom belgiska staten i förstnämnda fall agerar i sin egenskap av hemviststat för de berörda bolagen och i det andra fallet i egenskap av källstat för räntan och att ”en utbetalning av ränta från ett bolag med hemvist i landet till ett annat bolag med hemvist där till en annan beskattning än den som tillämpas på räntebetalningar från ett bolag med hemvist i landet till ett bolag som saknar hemvist i landet, och dessa beskattningar vilar på olika rättsliga grunder.

28 Ibidem, punkt 49, där domstolen påpekade att det inte var säkert att den påtalade skillnaden i behandling avseende metoder för att påföra skatten ledde till någon fördel för bolag med hemvist i landet.

29 Enligt min uppfattning ska denna omständighet snarare beaktas när det gäller en eventuell motivering till en inskränkning av den fria rörligheten för kapital av tvingande hänsyn till allmänintresset.

30 Således påpekade domstolen i domen kommissionen/Finland (C‑342/10, EU:C:2012:688, punkterna 32 och 33), att [u]tdelning som pensionsstiftelser med hemvist i landet uppbär visar sig … i praktiken vara undantagen eller nästan undantagen från skatt på inkomst genom inverkan av … bestämmelser i den nationella lagstiftningen, och att [d]en, i jämförelse med behandlingen av utdelning till pensionsstiftelser med hemvist i landet, oförmånliga behandlingen av utdelning till pensionsstiftelser utan hemvist i landet, kan avhålla [dem] från att investera där och utgör följaktligen en restriktion för den fria rörligheten för kapital som i princip är förbjuden enligt artikel 63 FEUF (min kursivering). Se även, bland annat, dom Gerritse (C‑234/01, EU:C:2003:340, punkt 54) och dom Bouanich (C‑265/04, EU:C:2006:51, punkterna 33–35 och 55).

31 Se punkt 62 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

32 I en dom av den 1 december 2006 (nr 42211, LJN AV5017), påpekade Hoge Raad dels att [u]ttag av inkomstskatt på beskattningsbar inkomst av sparande och investeringar i den mening som avses i artikel 2.3, c i lagen [om inkomstskatt], såsom det anges i artikel 5.1 och följande artiklar i lagen visar … karaktärsdrag av en förmögenhetsskatt och kan således i vissa hänseenden anses vara en förlängning av förmögenhetsskatten såsom den togs ut fram till den 1 januari 2001 … i Nederländerna. Detta uttag … är emellertid också en följd av inkomstskatten såsom den togs ut fram till den 1 januari 2001, dels att inkomstskatt som tas ut på beskattningsbara intäkter av sparande och investeringar ingår i skatten på övriga delar av intäkterna. Det är denna omständighet som ska gälla. Den berörda skatten ska således anses som en inkomstskatt vid tillämpningen av avtalet (citerad, bland annat, i punkt 7.16 i Hoge Raads generaladvokats förslag till avgörande i målet vid den hänskjutande domstolen i mål C‑10/14).

33 Dessa omständigheter som sammanfattar innehållet i den nederländska lagstiftningen framgår, bland annat, av förslaget till avgörande av generaladvokaten vid Hoge Raad avseende målen vid den hänskjutande domstolen C‑10/14 (punkterna 6.1–6.8) respektive C‑14/14 (punkterna 5.1–5.8), där det hänvisas till parlamentariska förarbeten som bekräftar att det system som har införts för personer med hemvist i landet har till syfte att tillåta en fullständig kompensation av den utdelningsskatt som innehållits med den skatt som slutligen ska erläggas som skatt på avkastning av förmögenhet (Kamerstukken II 1998/99, 26727, nr 3 [Memorie van Toelichting], s. 43).

34 Ibidem.

35 Beskattningsunderlaget är olika genom att skattebasen avseende den inkomstskatt som personer med hemvist i landet ska betala utgörs av det genomsnittliga förmögenhetsvärdet av deras intäkter i vilket aktierna ingår, medan skattebasen för den utdelningsskatt som tas ut av personer utan hemvist i landet utgörs av de aktieutdelningar som faktiskt uppburits. Skattesatsen är också olika genom att den teoretiskt uppgår till 30 procent av den inkomstskatt som personerna med hemvist i landet schablonmässigt ska betala, medan den är 15 procent för utdelningsskatt som tas ut av personer utan hemvist i landet.

36 Utdelningarna omfattas endast av inkomstskattebasen i form av en ersättning, genom finansiella belopp på de bankkonton som ingår i beskattningsunderlaget. I praktiken kommer en aktieägare som använder det tillgodohavande som utdelningarna genererar innan årets slut, eller som investerar det i egendom som inte är föremål för någon beskattning, inte alls att beskattas på detta tillgodohavande.

37 Enligt J.B.G.T. Miljoen ska det schablonunderlag som ska beaktas för en person med hemvist i landet delas upp i en avkastning genom utdelning och en avkastning av kapitaltillväxt, för att endast, vid en jämförelse, beakta den del av intäkterna som motsvarar den utdelning som faktiskt har erhållits (punkterna 3.3.3 i) i begäran om förhandsavgörande avseende mål C‑10/14).

38 Se ovan, punkt 55.

39 Se, i detta hänseende, den jämförelse som domstolen krävde i dom Gerritse (C‑234/01, EU:C:2003:340, punkt 54) och dom Bouanich (C‑265/04, EU:C:2006:51, punkt 55).

40 Punkt 3.4.2. i begäran om förhandsavgörande i nämnda mål.

41 Se punkterna 53 och 54 i förevarande förslag till avgörande.

42 C‑282/07, EU:C:2008:762.

43 Som förskottsskatt påverkar utdelningsskatten, avseende personer med hemvist i landet, endast de kassaflöden som förekommer mellan den nederländska skattemyndigheten och den berörda skattskyldiga personen. I detta hänseende beror den faktiska skattebördan, som ska beaktas vid nämnda jämförelse, endast på den som följer av den skattskyldiga personens inkomstskatt eller bolagsskatt. Det är av denna anledning, som jag för att besvara de första tolkningsfrågorna i de tre förevarande målen väljer uttrycket av vilken utdelningsskatten utgör ett förskott, i stället för formuleringen av vilken utdelningsskatten dras av för personer med hemvist i landet vilken är den som den hänskjutande domstolen har valt.

44 C‑181/12, EU:C:2013:662.

45 Målet som ledde fram till nämnda dom (C‑265/04, EU:C:2006:51) avsåg en situation där det i den nationella lagstiftningen föreskrevs att, vid minskning av aktiekapitalet, det belopp för inlösen av aktier som betalats till en aktieägare utan hemvist i landet beskattades som utdelning med en skattesats på 15 procent, utan rätt till avdrag för kostnader för anskaffning av nämnda aktier men med en rätt till avdrag för aktiernas nominella värde. Ett sådant belopp betalat till en aktieägare med hemvist i landet beskattades däremot som kapitalvinst med en skattesats på 30 procent och med rätt till avdrag för anskaffningskostnaden.

46 C‑265/04, EU:C:2006:51 (punkterna 22 och 52–55), min kursivering.

47 Det ska erinras om att enligt artikel 5.2 i lagen om inkomstskatt fastställs den beskattningsbara grunden för inkomst av investeringar för personer med hemvist i Nederländerna schablonmässigt till 4 procent av ett genomsnitt mellan den grund för avkastning som fastställts den 1 januari och därefter den 31 december det år för vilket skatten ska betalas.

48 I artikel 5.3 i lagen om inkomstskatt anges att grunden för avkastningen är ”värdet av tillgodohavandena minskat med värdet av skulderna.

49 Se punkterna 62–65 i detta förslag till avgörande.

50 Denna fråga grundar sig på konstaterandet, av den hänskjutande domstolen, att proportionen mellan den faktiska inkomsten av utdelningarna och den schablonmässiga beskattningsgrunden kan variera betydligt under ett år.

51 Se artiklarna 5.2 och 7.1 i nämnda lag.

52 Enligt artiklarna 5.2 och 5.5 i lagen om inkomstskatt innehålls det schablonmässiga genomsnittsbelopp som bestämmer den beskattningsbara grunden endast under förutsättning att det är högre än den undantagna delen av egendomen och det undantagna skattebeloppet uppgår till 20014 euro.

53 Kommissionen har påpekat att det i motiveringen i lagen om inkomstskatt anges att syftet med att bevilja att kapital undantas från skatt är att underlätta uppbörden av skatt under rubrik 3, det vill säga en schablonmässig uppbörd av skatten på inkomst av sparande och investeringar för personer med hemvist i landet, eftersom denna tillåter skattskyldiga personer som innehar få värdepapper att inte betala skatt. Kommissionen har med fog gjort gällande att detta syfte även bör gälla avseende personer utan hemvist i landet.

54 Kommissionens skriftliga yttrande innehåller en illustration av det sätt på vilket en inkomstdel som undantas från beskattning kan påverka den faktiska skattebördan.

55 I domen i det nämnda målet Welte (C‑181/12, EU:C:2013:662), som meddelades mot en bakgrund avseende arv av fast egendom, som avsåg en transaktion som omfattades av den fria rörligheten för kapital, fann domstolen att en medlemsstats lagstiftning, som medger ett avdrag vilket ändrar beskattningsunderlaget så att det är större när den avlidna eller mottagaren av arvet var bosatt i denna stat, medför en inskränkning av denna frihet (punkterna 21 och följande punkter). Dessutom analyserade domstolen, som möjlig motivering till denna inskränkning, jämförbarheten mellan de aktuella situationerna genom att undersöka kriterierna för beviljande av följande avdrag (punkterna 45 och följande punkter).

56 C‑279/93, EU:C:1995:31 (punkt 38).

57 I begäran om förhandsavgörande avseende mål C‑14/14 anges (punkt 3.6.1) att i överklagandemålet har Hof inte beaktat det skattebefriade kapitalet eller nedsättningarna av skatten, eftersom det inte har fastställts och inte förefaller som att kriteriet i Schumacker (C‑279/93 …) är uppfyllt.

58 I det målet avsåg den fråga som ställts till domstolen ett fastställande av vilken medlemsstat, i valet mellan den berörda personens hemviststat och den där hon arbetade och uppbar näst intill hela sin inkomst, som hade skyldighet att beakta den berörda personens personliga situation vid beskattningen.

59 Se artiklarna 5.1 och 5.2 i nämnda lag.

60 Under förutsättning att en skattskyldig utan hemvist i landet, i förekommande fall, kan bevisa att han har finansierat sin aktieportfölj med lånat kapital.

61 Det framgår av generaladvokaten vid Hoge Raads förslag till avgörande avseende målet vid den hänskjutande domstolen i mål C‑17/14 (punkt 2.7) att Société Générale, såväl i första instans som i överklagandemålet, har beskrivit olika interna situationer som, enligt det bolaget, är jämförbara med dess egen och i vilka Konungariket Nederländerna, enligt Société Générale, har tagit ut en lägre skatt än vad detta bolag beträffar.

62 Société Générale har gjort gällande att dess resonemang, enligt vilket sådana finansiella instrument vilka har ett snävt funktionssamband ska behandlas som en helhet, bekräftas av artikel 28 i förslag till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (ACCIS), [COM(2011) 121 slutlig], och av Hoge Raads praxis avseende nationell skatterätt.

63 Se punkt 3.4.3.2 i begäran om förhandsavgörande i mål C‑17/14.

64 Samtidigt som den domstolen, beträffande denna sistnämnda omständighet, har hänvisat till dom kommissionen/Finland (C‑342/10, EU:C:2012:688), har den inlett med att fastställa att förevarande mål skiljer sig från situationen i målet Schröder (C‑450/09, EU:C:2011:198, punkt 40), med motiveringen att aktieutdelningarna måste skiljas från inkomst av arbete, varför det kan hävdas att, i motsats till sådana utgifter som kostnader för intäkternas förvärvande, ska inte ens de kostnader som direkt kan hänföras till utdelningarna beaktas för att fastställa huruvida en diskriminering föreligger (min kursivering).

65 Formuleringen såsom som förekommer i denna rättspraxis visar enligt min uppfattning att domstolen inte avsåg att begränsa räckvidden av sin analys till det särskilda fallet med kostnader för intäkternas förvärvande, tvärtemot vad den hänskjutande domstolens förefaller ge uttryck för i förevarande mål (se föregående fotnot i detta förslag till avgörande).

66 Se, bland annat, dom Schröder (C‑450/09, EU:C:2011:198, punkt 40 och följande punkter) och dom Grünewald (C‑559/13, EU:C:2015:109, punkterna 29 och 30).

67 Ibidem. Se även generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Schröder (C‑450/09, EU:C:2010:761, punkt 60), enligt vilket en utgift ska anses vara en kostnad som har ett direkt samband med dessa inkomster såvida den betingas av den verksamhet som har möjliggjort nämnda inkomster och inte den skattskyldiges personliga förhållanden.

68 Se dom kommissionen/Finland (C‑342/10, EU:C:2012:688, punkt 37 och följande punkter), av vilken följer att en medlemsstat som förbehåller pensionsstiftelser med hemvist i landet rätten att som avdragsgill kostnad behandla det belopp som avsatts för att täcka deras pensionsförbindelser, åsidosätter artikel 63 FEUF.

69 Dom kommissionen/Tyskland (C‑600/10, EU:C:2012:737, punkterna 20, 22 och 24).

70 Se punkt 7.2 och följande punkter i detta förslag till avgörande som har bilagts begäran om förhandsavgörande i målet C‑17/14.

71 Således fann domstolen i domen kommissionen/Finland (C‑342/10, EU:C:2012:688, punkt 42), att ett direkt samband mellan utgift och skattepliktig inkomst följde redan av den likställandeteknik som den finländska lagstiftaren hade valt.

72 Konkret bör den hypotetiska situation som den hänskjutande domstolen valt, nämligen en jämförelse mellan den skattemässiga situationen för en person utan hemvist i landet och situationen för en person med hemvist i landet som båda har mottagit utdelningar vilka beskattas i Nederländerna, utsträcka sig till att omfatta den slutliga skatten – inkomstskatt eller bolagsskatt – på vilken skatten på utdelning systematiskt får avräknas av personer med hemvist i landet, för att fastställa huruvida en person utan hemvist i landet faktiskt har påverkats negativt av den nationella lagstiftningen.

73 Enligt lydelsen i domen Amurta (C‑379/05, EU:C:2007:655, punkt 78), kan en medlemsstat inte åberopa förekomsten av en skattefördel som en annan medlemsstat ensidigt beviljat för att undandra sig sina skyldigheter enligt fördraget (min kursivering).

74 Se, analogt, dom Arens-Sikken (C‑43/07, EU:C:2008:490, punkterna 66 och 67).

75 Dom kommissionen/Tyskland (C‑284/09, EU:C:2011:670, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

76 Dom Bouanich (C‑265/04, EU:C:2006:51, punkt 51).

77 Se, bland annat, dom kommissionen/Spanien (C‑487/08, EU:C:2010:310, punkterna 59 och 60), dom kommissionen/Tyskland (C‑284/09, EU:C:2011:670, punkterna 63 och 67), dom kommissionen/Belgien (C‑387/11, EU:C:2012:670, punkt 55) och beslut Tate & Lyle Investments (C‑384/11, EU:C:2012:463, punkt 37).

78 Som, bland annat, generaladvokaten vid Hoge Raad har förklarat i sitt förslag till avgörande avseende målet vid den hänskjutande domstolen i mål C‑17/14 (punkt 6.10), innebär en ordinarie avräkning (eller ordinary credit) att det belopp som avräknas i hemviststaten inte kan vara större än skatten på de utdelningar som lämnats i denna medlemsstat vid dess egen slutliga skatt, medan en fullständig avräkning (eller full credit) skulle få till följd att hemviststaten, om den skatt som ska betalas där är lägre än den skatt som tagits ut i källstaten, trots allt skulle återbetala skatteöverskottet i källstaten (alltså genom att ta av övriga skatteintäkter), vilket omöjligen kan godtas. Beträffande dessa båda aspekter av avräkningen, vilken med undantaget utgör en av metoderna för eliminering av rättslig dubbelbeskattning, se kommentar avseende artiklarna 23 A och 23 B i OECD:s ovannämnda modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet (punkterna 1, 13 och 16).

79 Se dom kommissionen/Italien (C‑540/07, EU:C:2009:717, punkt 39), dom kommissionen/Spanien (C‑487/08, EU:C:2010:310, punkt 64), dom kommissionen/Tyskland (C‑284/09, EU:C:2011:670, punkt 70), dom kommissionen/Belgien (C‑387/11, EU:C:2012:670, punkt 57), och dom kommissionen/Finland (C‑342/10, EU:C:2012:688, punkt 34).

80 Se i detta hänseende, e contrario, dom kommission/Tyskland (C‑284/09, EU:C:2011:670, punkt 68 och där angiven rättspraxis), i vilken domstolen påpekade att neutraliseringen i det fallet inte hade skett på giltigt sätt eftersom tillämpningen av ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning medförde att [b]eskattas inte … utdelning[ar], eller beskattas [de] inte i tillräcklig omfattning [i den skattskyldiga personens hemviststat], kan den skatt som påförts i [staten från vilken dessa utdelningar härrör], eller en del av den, inte avräknas (min kursivering).

81 I överensstämmelse med det undantag som föreskrivs i artikel 10.2 i detta avtal.

82 Se kommentar per artikel i nämnda avtal, gemensam för båda de avtalsslutande staterna, som har bilagts till förklaring till skälen till såväl det nederländska lagförslaget om godkännande av det belgisk-nederländska avtalet (den hänskjutande domstolen har i detta hänseende citerat Nederländska parlamentshandlingar, andra avdelningen, år 2001–2002, 28259, nr 3, s. 54) som till den belgiska lagen om anslutning till detta avtal (se den belgiska senatens handlingar, session 2001‑2002, 2‑1293/2, s. 56).

83 Den hänskjutande domstolen har påpekat att punkt 4.13 i [det angripna] beslutet av Hof innehåller det övervägande som inte har bestritts i högsta instans enligt vilket, i den berördes situation, varken artikel 285 eller någon annan av de följande bestämmelserna i lagen om inkomstskatt av 1992 ger rätt att på den belgiska skatten avräkna utdelningarna i Nederländerna.

84 Se föregående fotnot i detta förslag till avgörande.

85 Mot bakgrund av begäran om förhandsavgörande, är det ostridigt att det är nettobeloppet av utdelningarna som har beaktats i Belgien för att beräkna den inkomstskatt för fysiska personer som X skulle betala, efter ett avdrag av den nederländska skatten på utdelningarna (se även punkt 32 i förevarande förslag till avgörande).

86 Enligt begäran om förhandsavgörande medför, i X:s fall, avdraget för den nederländska utdelningsskatten på den belgiska skattesatsen till en skattebesparing [erhållen i Belgien] som är högre än beloppet för skadan … vilken uppgick till 526,86 euro.

87 Punkt 4.1.3 i begäran om förhandsavgörande.

88 Dom kommissionen/Belgien (C‑387/11, EU:C:2012:670, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

89 Se punkterna 1.5 och 7.10 i detta förslag till avgörande, som bilades begäran om förhandsavgörande i målet C‑14/14.

90 I enlighet med bestämmelserna i artikel 10.2 i detta avtal.

91 Vid förhandlingen gjorde Société Générale gällande att neutraliseringen endast är verklig när en investerare utan hemvist i landet vid den tidpunkt då vederbörande beslutar att förvärva aktier i en medlemsstat är säker på att inte, beträffande eventuella utdelningar, komma att befinna sig i en mindre förmånlig situation än en investerare med hemvist i landet.

92 Se punkt 106 i detta förslag till avgörande.

93 I första hand har den svenska regeringen gjort gällande att Ett skatteavtals närmare reglering av hur hemviststaten hanterar källstatens skatteuttag är utan betydelse för bedömningen av om källstatens beskattning är förenlig med unionsrätten.

94 Se särskilt punkterna 103, 105 och 112 i det här förslaget till avgörande.

95 I motsats till artikel 23 i det belgisk-nederländska avtalet.

96 Se, bland annat, dom kommissionen/Spanien (C‑487/08, EU:C:2010:310, punkterna 59 och 64).

97 I synnerhet anges i begäran om förhandsavgörande att [d]et har inte vid domstolarna prövats huruvida de berörda personernas rätt till avräkning för år 2008 hade skjutits upp i Frankrike och kunde göras gällande senare (punkt 3.4.5.2). Vidare har den nederländska regeringen påpekat att det har inte fastställts att rätten till avräkning för år 2008 har skjutits upp [av Société Générale] till ett annat år då den använts.

98 I detta hänseende har kommissionen med fog påpekat att en aktieägare med hemvist i Nederländerna, i motsats till en aktieägare utan hemvist i landet, kan komma i åtnjutande av en total skattelättnad och, i en förlustsituation, en återbetalning av den utdelningsskatt som innehållits, utan att behöva invänta den tidpunkt, som per definition är osäker, då vederbörandes investeringar åter kommer att generera vinst.