Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 9 juli 2015

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, s. 10; svensk specialutgåva, område 15, volym 13, s. 266).

3 [Motsvarande fotnot i originalversionen saknar relevans för den svenska versionen. Övers. anm.]

4 I sistnämnda bestämmelse definieras fungerande retursystem som ett sådant pantbaserat system där en förpackare eller importör av drycker ensam eller på det sätt som avses i avfallslagen (1072/1993) eller i motsvarande lagstiftning i landskapet Åland har ombesörjt återanvändning eller materialåtervinning av dryckesförpackningar så att förpackningen fylls på nytt eller används för råvaruåtervinning.

5 Nedan kallad den omtvistade perioden.

6 I beslutet om hänskjutande anges att under den omtvistade perioden hade EIG importerat 4507,30 liter öl, 1499,40 liter cider, 238,70 liter vin och 3452,30 liter sprit till Finland.

7 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet De Danske Bilimportører ( C‑383/01, EU:C:2003:116, punkt 2).

8 Se dom Brzeziński ( C‑313/05, EU:C:2007:33, punkt 22 och där angiven rättspraxis) och dom Orgacom ( C‑254/13, EU:C:2014:2251, punkt 23).

9 I det avseendet ska det noteras, för det första, att den svenska och den norska regeringen inte har tagit ställning till denna fråga, för det andra, att Valev Visnapuu anser att artikel 34 FEUF är tillämplig endast i andra hand och, för det tredje, att den finländska regeringen ska bedöma huruvida lagen om accis på vissa dryckesförpackningar är förenlig med artikel 34 FEUF för det fall domstolen skulle anse att denna artikel är tillämplig.

10 Se dom Dassonville ( 8/74, EU:C:1974:82, punkt 5).

11 Se dom De Danske Bilimportører ( C‑383/01, EU:C:2003:352, punkt 36) och dom Brzeziński ( C‑313/05, EU:C:2007:33, punkt 27).

12 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet De Danske Bilimportører ( C‑383/01, EU:C:2003:116, punkt 28).

13 Se dom Lornoy m.fl. ( C‑17/91, EU:C:1992:514, punkt 14) och dom De Danske Bilimportører ( C‑383/01, EU:C:2003:352, punkt 32).

14 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet De Danske Bilimportører ( C‑383/01, EU:C:2003:116, punkt 30).

15 Ibidem. I punkt 32 i sitt förslag till avgörande slog generaladvokaten Jacobs fast att på grund av skiljelinjerna mellan artiklarnas tillämpningsområden kan endast en av dessa artiklar vara tillämplig på en viss åtgärd (se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i målet Brzeziński, C‑313/05, EU:C:2006:598, punkterna 31 och 32).

16 Ibidem (punkt 33).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom De Danske Bilimportører ( C‑383/01, EU:C:2003:352, punkt 34), dom Brzeziński ( C‑313/05, EU:C:2007:33, punkterna 23 och 24) och beslut Kawala ( C‑134/07, EU:C:2007:770, punkt 26).

18 Se dom Radlberger Getränkegesellschaft och S. Spitz ( C‑309/02, EU:C:2004:799, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

19 Se, för ett liknande resonemang, meddelande från kommissionen – Dryckesförpackningar, pantsystem och fri rörlighet för varor (EUT C 107, 2009, s. 1).

20 Se dom kommissionen/Tyskland ( C‑463/01, EU:C:2004:797, punkt 44) och dom Radlberger Getränkegesellschaft och S. Spitz ( C‑309/02, EU:C:2004:799, punkt 56).

21 Se dom kommissionen/Tyskland ( C-463/01, EU:C:2004:797, punkt 43).

22 Se artikel 1.1 i direktiv 94/62.

23 Jag noterar att inget i handlingarna i målet tyder på att punktskatten på dryckesförpackningar medför protektionism som gynnar en konkurrerande inhemsk tillverkning av förpackningar för alkoholdrycker. Den punktskatt som är i fråga i det nationella målet kan således inte bedömas mot bakgrund av artikel 110 andra stycket FEUF.

24 Se dom Stadtgemeinde Frohnleiten och Gemeindebetriebe Frohnleiten ( C‑221/06, EU:C:2007:657, punkt 30 och där angiven rättspraxis) och dom Tatu ( C‑402/09, EU:C:2011:219, punkt 34).

25 Se dom De Danske Bilimportører ( C‑383/01, EU:C:2003:352, punkt 37) och dom Tatu ( C‑402/09, EU:C:2011:219, punkt 35).

26 Se dom Brzeziński ( C‑313/05, EU:C:2007:33, punkt 40), dom Stadtgemeinde Frohnleiten och Gemeindebetriebe Frohnleiten ( C‑221/06, EU:C:2007:657, punkt 50) och dom Oil Trading Poland ( C‑349/13, EU:C:2015:84, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

27 Se dom Bergandi ( 252/86, EU:C:1988:112, punkt 25) och dom Stadtgemeinde Frohnleiten och Gemeindebetriebe Frohnleiten ( C‑221/06, EU:C:2007:657, punkt 40).

28 Det framgår av den finländska regeringens skriftliga yttrande att det pantbaserade systemet för materialåtervinning fungerar effektivt i praktiken. År 2011 uppgick materialåtervinningsnivån till ungefär 97 procent för dryckesförpackningar som användes för första gången, medan nivån för återanvända förpackningar uppgick till ungefär 96 procent för metaller, 91 procent för glas och 96 procent för plastmaterial av typen polyetylentereftalat (PET).

29 Se dom Tatu ( C‑402/09, EU:C:2011:21, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

30 Denna streckkod gör det möjligt att identifiera en vara.

31 Enligt honom uppgår avgifterna för anslutning till det finländska retursystemet till minst 3600 euro för materialåtervinningsbara glasflaskor och till 6200 euro för dryckesburkar. Därutöver tillkommer avgiften för den kod som används på varje vara som returneras inom systemet, avgiften för pant och avgiften för materialåtervinning baserad på försäljningsvolymen.

32 I sitt skriftliga yttrande har den finländska regeringen uppgett att Suomen Palautuspakkaus Oy (nedan kallat PALPA) och dess dotterbolag Palpa Lasi Oy är de aktörer som driver de största retursystemen i Finland och att villkoren för anslutning till PALPA:s retursystem och avgifterna finns fritt tillgängliga på engelska, finska och svenska på PALPA:s webbplats.

33 Det ska erinras om att det inte är obligatoriskt att ansluta sig till retursystemet för dryckesförpackningar. En aktör kan nämligen föredra att betala punktskatt istället för att ådra sig kostnaderna för anslutning.

34 Enligt artikel 7.1 andra stycket i nämnda direktiv ska de nationella retursystemen bland annat gälla för importerade produkter på icke-diskriminerande villkor, inklusive de närmare bestämmelserna om tillgång till systemen och eventuella avgifter i samband därmed. Systemen ska vara så utformade att handelshinder eller snedvridning av konkurrensen undviks i enlighet med fördraget.

35 Kapitel 3 innehåller artiklarna 34 FEUF–37 FEUF.

36 Se punkt 126 i XXV:e rapporten om konkurrenspolitiken 1995 (KOM(96) 126 slutlig).

37 Idem.

38 Alkohollagen trädde i kraft den 1 januari 1995.

39 Min kursivering.

40 Idem.

41 Idem.

42 Mot bakgrund av handlingarna i målet noterar jag att nämnda bestämmelse om detaljhandel med alkoholdrycker som innehåller högst 13 volymprocent etylalkohol inte har varit föremål för diskussioner, och jag anser därför att den inte avser den situation som är aktuell i det nationella målet.

43 C‑189/95, EU:C:1997:504.

44 C‑170/04, EU:C:2007:313.

45 Se dom Franzén ( C‑189/95, EU:C:1997:504, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

46 Ibidem (punkt 36 och där angiven rättspraxis).

47 91/75, EU:C:1976:23.

48 Punkt 5.

49 120/78, EU:C:1979:42.

50 Punkt 7.

51 Idem.

52 86/78, EU:C:1979:64.

53 Punkt 35.

54 C‑189/95, EU:C:1997:504.

55 Se generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i målet Rosengren m.fl. ( C‑170/04, EU:C:2006:213, punkt 41) och generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet Rosengren m.fl. ( C‑170/04, EU:C:2006:747, punkt 35).

56 C‑170/04, EU:C:2007:313.

57 Punkt 21.

58 Punkt 22.

59 Punkt 24.

60 Idem.

61 Punkt 26.

62 C‑170/04, EU:C:2007:313.

63 Se Bernard, E., Monopole sur l’alcool et régime d’autorisation d’importation, Revue Europe, nr 8, augusti 2007, komm. 207. Författaren anser bland annat att man kan inte annat än förvånas över den ordknapphet som gemenskapsdomstolen visar prov på för att besvara den fråga som ställts med ett svar som inte överensstämmer med dess tidigare praxis och som avviker från två generaladvokaters svar. Se även Johansson, M., Rosengren – The ECJ makes a narrow interpretation of Franzén, European Law Reporter, 7–8, 2007, s. 250.

64 Se dom kommissionen/Sverige ( C‑186/05, EU:C:2007:571, punkterna 22 och 23) och dom ANETT ( C‑456/10, EU:C:2012:241, punkterna 21–30).

65 Se, för ett liknande resonemang, dom Rosengren m.fl. ( C‑170/04, EU:C:2007:313, punkt 19) och dom ANETT ( C‑456/10, EU:C:2012:241, punkt 24).

66 C‑170/04, EU:C:2007:313.

67 Idem.

68 Se generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet Rosengren m.fl. ( C‑170/04, EU:C:2006:747, punkt 60).

69 Se, e contrario, dom ANETT ( C‑456/10, EU:C:2012:241, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

70 Se dom Franzén ( C‑189/95, EU:C:1997:504, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

71 Ibidem (punkt 38 och där angiven rättspraxis).

72 Ibidem (punkt 39).

73 Ibidem (punkt 40).

74 Se, för ett liknande resonemang, dom Franzén ( C‑189/95, EU:C:1997:504, punkt 41).

75 Se dom Franzén ( C‑189/95, EU:C:1997:504, punkterna 43–66).

76 I sitt skriftliga yttrande har den finländska regeringen angett att alkoholdrycker som innehåller högst 4,7 volymprocent etylalkohol omfattas av särskilda regler. De får till exempel bara säljas mellan kl. 7 och kl. 21. Likaså är det förbjudet att sälja sådana drycker till personer som är yngre än 18 år och till onyktra personer.