Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 5 mars 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 227, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196.

3 EGT L 173, s. 14.

4 De ändringar av de aktuella förordningarna som har gjorts successivt efter att de antogs saknar direkt betydelse för förevarande mål.

5 Vad gäller STV:s verksamhetsföremål och giltigheten av en sådan organisation av rättsinnehavare, se dom Saatgut-Treuhandverwaltungsgesellschaft (C‑182/01, EU:C:2004:135, punkterna 17, 51 och 58).

6 Beträffande bearbetningsföretagens skyldighet att ge information till innehavare av gemenskapens växtförädlarrätt enligt artikel 14 i grundförordningen, se dom Brangewitz (C‑336/02, EU:C:2004:622, punkterna 54 och 66), och dom Raiffeisen-Waren-Zentrale Rhein‑Main (C‑56/11, EU:C:2012:713, punkt 42).

7 Vogel m.fl. har gjort gällande att de inte var skyldiga att besvara begäran om upplysningar av den 31 mars 2012, då den inte avsåg innevarande regleringsår, i motsats till vad som föreskrivs i artikel 8.3 i genomförandeförordningen. I förevarande artikel regleras de upplysningar som jordbrukaren, enligt 14.3 sjätte strecksatsen i grundförordningen, ska tillhandahålla rättsinnehavaren på dennes begäran. Se dom Schulin (C‑305/00, EU:C:2003:218, särskilt punkterna 59–72) och dom Saatgut-Treuhandverwaltungsgesellschaft (C-182/01, EU:C:2004:135, punkterna 59–62).

8 Enligt sjuttonde skälet i grundförordningen ska [u]tövandet av rättigheter knutna till gemenskapens växtförädlarrätt … underställas begränsningar fastställda i bestämmelser som skall antas med hänsyn till allmänintresset.

9 Se artonde skälet och artikel 14.1 i grundförordningen.

10 Se, bland annat, dom Schulin (C–305/00, EU:C:2003:218, punkterna 7 och 47).

11 Undantaget är endast tillämpligt på de lantbruksväxter som anges i den uttömmande uppräkningen i 14.2, bland vilka Hordeum vulgare L. – korn anges, vilket är det spannmål vars obehöriga användning är aktuell i det nationella målet.

12 En jordbrukare som på ett lagenligt sätt erhållit utsäde från en skyddad växtsort har rättsinnehavarens samtycke för att genomföra en första reproduktion eller förökning av sorten. Däremot är användningen av skörden från odlingen en åtgärd som rättinnehavaren generellt inte har samtyckt till och som därmed kan anses som en överträdelse. Enligt undantaget i artikel 14 får dock jordbrukaren använda hela eller en del av sin skördeprodukt för att odla sorten ytterligare en gång, det vill säga att på nytt plantera sorten i sitt eget jordbruksföretag (se, bland annat, Bouche, N., Protection communautaire des obtentions végétales, JurisClasseur Droit international, Fascicule 572‑200, 2014, punkterna 150 och följande sidor).

13 Se första och andra skälen i genomförandeförordningen.

14 Syftet med en rättfärdig kompensation anges i artikel 5.3 i genomförandeförordningen, som avser ersättningsnivån som föreskrivs i artikel 14.

15 I tredje strecksatsen i punkt 3 föreskrivs att små jordbrukare, såsom de definieras i bestämmelsen, inte behöver betala nämnda ersättning till rättsinnehavaren.

16 Konvention som undertecknades i Paris den 2 december 1961, har reviderats vid upprepade tillfällen, senast den 19 mars 1991. Den finns tillgänglig på följande webbplats: http://www.upov.int/fr/publications/conventions/1991/act1991.htm. Europeiska unionen blev medlem i UPOV den 29 juli 2005.

17 Se tjugonionde skälet i grundförordningen.

18 I artikel 15.2 i UPOV-konventionen föreskrivs ett icke-obligatoriskt undantag som lyder enligt följande: Utan hinder av vad som sägs i artikel 14 [som avser Förädlarrättens omfattning] får varje fördragsslutande part, inom rimliga gränser och utan åsidosättande av skyddet av förädlarens legitima intressen begränsa förädlarrätten i fråga om en sort för att tillåta jordbrukare att, för förökningsändamål på sin mark, använda den skördeprodukt som de har erhållit genom att på sin mark odla den skyddade sorten …. Beträffande ursprunget och särdragen hos denna bestämmelse i förhållande till de motsvarande bestämmelserna i unionsrätten, se Würtenberger, G., m.fl., European Community Plant Variety Protection, Oxford University Press, Oxford, 2009, s. 131.

19 Dom Schulin (C–305/00, EU:C:2003:218, punkt 71).

20 Dom Geistbeck (C‑509/10, EU:C:2012:416, punkterna 13, 23 och 24).

21 Ibidem, punkterna 34 och 35.

22 Det framgår av domen Greenstar-Kanzi Europe (C‑140/10, EU:C:2011:677, punkterna 44 och 49) att rättsinnehavaren eller licensinnehavaren även kan väcka talan om överträdelse mot tredje man, som förvärvat skördematerial från den skyddade sorten av en annan licensinnehavare som inte efterlevt villkoren eller begränsningarna i det licensavtal som sistnämnda licensinnehavare tidigare ingått med rättsinnehavaren, oberoende av om tredje man kände till bestämmelserna i avtalet.

23 Se dom Schulin (C–305/00, EU:C:2003:218, punkt 71), och dom Geistbeck (C‑509/10, EU:C:2012:416, punkt 25), i vilken domstolen preciserade att plantering av icke-deklarerat utsäde utgör en överträdelse i den mening som avses i artikel 94 i grundförordningen.

24 I punkt 2 preciseras att [v]id ringa försumlighet kan sådana krav sänkas i förhållande till graden av ringa försumlighet, dock inte i sådan utsträckning att de blir lägre än den fördel som den överträdande parten haft till följd av överträdelsen.

25 Avseende denna skillnad, se mitt förslag till avgörande i målet Geistbeck (C‑509/10, EU:C:2012:187, punkt 41 och följande punkter), och domen Geistbeck (C‑509/10, EU:C:2012:416, punkt 28).

26 Min kursivering. Avseende detta begrepp, i artikel 14.3 fjärde strecksatsen i grundförordningen, se dom Saatgut-Treuhandverwaltung (C‑7/05 till C‑9/05, EU:C:2006:376) som avser tolkningen av artikel 5.2, 5.4 och 5.5 i genomförandeförordningen i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2605/98 av den 3 december 1998 (EGT L 328, s. 6), som anger de kriterier som gör det möjligt att räkna ut det exakta ersättningsbelopp som ska erläggas till rättsinnehavaren för detta, om något avtal inte har ingåtts eller är giltigt mellan de berörda parterna.

27 Min kursivering. Dom Geistbeck (C‑509/10, EU:C:2012:416, punkt 43).

28 Det ska anges att undantaget i artikel 14 i grundförordningen är resultatet av en kompromiss, då antagandet av bestämmelsen gav upphov till omfattande diskussioner med anledning av meningsskiljaktigheter mellan förädlarna och jordbrukarna och av att medlemsstaterna inte nådde enhällighet, enligt Kiewiet, B., Régime de protection communautaire des obtentions végétales, Comptes rendus de l’Académie d’agriculture de France, 1997, vol. 83, nr 2, s. 5 och följande sidor, punkt 2.3.

29 Vissa fel i den franska språkversionen av grundförordningen och genomförandeförordningen har mot bakgrund av andra språkversioner rättats av domstolen i domen Geistbeck (C‑509/10, EU:C:2012:416, punkt 28) och domen Raiffeisen-Waren-Zentrale Rhein-Main (C–56/11, EU:C:2012:713, punkt 27).

30 Se i detta hänseende punkt 45 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

31 Min kursivering.

32 Idén om tidpunkten då betalningsskyldigheten ögonblickligen uppstår framgår tydligare i andra språkversioner än den franska språkversionen, såsom den spanska, den italienska, den portugisiska och den finländska språkversionen.

33 Min kursivering.

34 Se dom Schulin (C–305/00, EU:C:2003:218, punkt 47).

35 Avseende de aktuella intressena, se generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i de förenade målen Saatgut-Treuhandverwaltung (C‑7/05–C‑9/05, EU:C:2006:97, punkterna 22 och 23).

36 I artikel 2, som har rubriken Skydd av intressen, anges i första stycket att villkoren avseende det undantag som föreskrivs i artikel 14 i grundförordningen ska uppfyllas både av rättsinnehavaren …, och av jordbrukaren på sådant sätt att de skyddar varandras legitima intresse, vilket enligt andra stycket innebär att ta hänsyn till behovet av att bibehålla en skälig balans mellan dem alla eller proportionalitet mellan syftet med villkoret i fråga och dess verkliga effekt.

37 Som komplettering kan det noteras att den hänskjutande domstolen angav att det inom detta område är en vanlig praxis att det datum då jordbrukarens betalningsförpliktelse börjar löpa fastställs efter återsådden, i förekommande fall efter en begäran från innehavaren av gemenskapens växtförädlarrätt.

38 Se tredje och nittonde skälen i förordningen – i det sistnämnda skälet framhålls att [d]et skall säkerställas att dessa villkor fastställs på gemenskapsnivå.

39 Se, bland annat, dom Kone m.fl. (C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 24 och följande punkter).

40 Kommissionen har framhållit att hänsyn ska tas till att det följer av artikel 14.3 femte strecksatsen i grundförordningen att ansvaret för kontroll och övervakning av användningen av skyddade växtsorter vid tillåten plantering av utsäde enligt nämnda artikel uteslutande vilar på rättsinnehavarna, vilket innebär att de är beroende av de berörda jordbrukarnas goda vilja och samarbete (se dom Geistbeck C‑509/10, EU:C:2012:416, punkt 42).

41 Se ibidem och mitt förslag till avgörande i målet Geistbeck (C‑509/10, EU:C:2012:187, punkt 54).

42 Se, analogt, dom Raiffeisen-Waren-Zentrale Rhein-Main (C–56/11, EU:C:2012:713, punkterna 26–28), i vilken domstolen angav att det skulle strida mot syftet med genomförandeförordningen, vilket är att skydda förädlarens och jordbrukarens legitima intressen på ett avvägt sätt, att anse att det inte finns någon tidsmässig begränsning för bearbetningsföretagets informationsskyldighet.

43 Då rättssäkerhetsprincipen är en del av unionens rättsordning, ska den iakttas såväl av institutionerna som av medlemsstaterna när de utövar de befogenheter som de tilldelats genom unionens rättsakter. Rättssäkerhetsprincipen kräver dels att den rättsliga regleringen är klar och tydlig, dels att den enskilde kan förutse hur den kommer att tillämpas. Det är särskilt viktigt att denna princip iakttas när det är fråga om lagstiftning som kan vara ekonomiskt betungande, eftersom de personer som berörs måste kunna få exakt vetskap om vilka skyldigheter de har enligt denna lagstiftning. Se, bland annat, dom Schulin (C‑305/00, EU:C:2003:218, punkt 58), dom Goed Wonen (C‑376/02, EU:C:2005:251, punkt 32) och dom Traum (C‑492/13, EU:C:2014:2267, punkterna 27–29).

44 Såsom anges i femte skälet i genomförandeförordningen, kompletterar artikel 7 i samma förordning, som har rubriken Småbrukare, kriterierna i artikel 14.3 tredje strecksatsen i grundförordningen avseende avgränsning av denna kategori av jordbrukare, som uttryckligen är undantagen från skyldigheten att betala rimlig ersättning. I artikel 7.2 preciseras att den mark där nedläggning skett under det [regleringsår] … då ersättningen skulle betalas är en del av de marker som ska beaktas i bedömningen av om en jordbrukare tillhör den sistnämnda kategorin, under förutsättning att stöd eller utjämningsbidrag har beviljats av unionen eller en medlemsstat för den nedläggningen (min kursivering).

45 Den spanska regeringen anser att då det inte i unionsrätten fastställs någon bestämd frist för att betala ersättningen, ska rättsinnehavaren begära betalning inom den preskriptionstid som föreskrivs för en talan av detta slag i den nationella rätten, genom att utställa en faktura och ange betalningsfristen. Om det saknas sådana nationella bestämmelser kan inte fordran på en sådan ersättning, även om den har uppstått, anses förfallen, och jordbrukaren kan således inte begå en överträdelse enligt artikel 94 i grundförordningen.

46 STV anser i förevarande fall att förteckningen över de skyddade växtsorter som STV administrerar, som bolaget varje år skickar ut till jordbrukarna, och att de kompletterande upplysningarna på deras webbplats (se ovan punkt 6), gör det möjligt för de berörda att enkelt beräkna det belopp som ska betalas.

47 Min kursivering.

48 Skyldigheten att ersätta rättsinnehavaren för den skada denne har drabbats av genom en överträdelse, vilket är syftet med artikel 94 (se dom Geistbeck C‑509/10, EU:C:2012:416, punkt 36), omfattar däremot ett uppsåtligt element i de omständigheter som anges i 94.2.

49 Kriterierna för att fastställa den ersättningsnivå som anges i artikel 5.2 och följande punkter är nämligen komplicerade att tillämpa. För övrigt anges i artikel 14.3 sjätte strecksatsen in fine i grundförordningen att [s]torleken på ersättningen kan variera med tiden beroende på i vilken utsträckning undantaget i punkt 1 skall tillämpas beträffande den berörda sorten.

50 I artikel 10 i genomförandeförordningen anges nämligen att rättsinnehavaren är skyldig att tillhandahålla jordbrukaren nödvändig information för att beräkna den rimliga ersättning som ska erläggas enligt artikel 14.3 fjärde strecksatsen i grundförordningen.

51 I domen Schulin (C‑305/00, EU:C:2003:218, punkt 69 och följande punkter), domen Brangewitz (C‑336/02, EU:C:2004:622, punkt 53 och följande punkter) och domen Saatgut‑Treuhandverwaltungsgesellschaft (C–182/01, EU:C:2004:135, punkt 62), framhöll domstolen att det varken i grundförordningen eller i genomförandeförordningen föreskrivs att rättsinnehavaren får, när denne inte har några indikationer på att en person eventuellt använder jordbrukarprivilegiet, begära upplysningar om huruvida personen har för avsikt att tillämpa undantaget.

52 I tysk doktrin har det konstaterats att det inte finns något skäl för att en person som har använt jordbrukarprivilegiet, inte skulle vara skyldig att direkt tillhandahålla de begärda upplysningarna i detta avseende (se Würtenberger, G., Nachbauvergütungen: eine kritische Bestandsaufnahme, dans Rechtsschutz von Pflanzenzüchtungen, Metzger, A. (under ledning av) Mohr Siebeck, Tübingen, 2014, s. 111).