lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Jääskinen föredraget den 8 september 2015

CELEX
62014CC0324
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 134, s. 114.

3 EUT L 94, s. 65.

4 Det vill säga sodiumklorid eller en blandning av sodiumklorid och kalciumklorid som är fuktad när den strös ut och blir till en saltlösning.

5 I begäran om förhandsavgörande anges att den upphandlande myndigheten vid förhandlingen vid den nationella domstolen uppgav att den utvärderade uppfyllelsen av det villkoret genom sammanläggning av värdet av de tjänster som visats och godtagits delat med 1000000 och erhöll på det sättet det antal delar för vilka den ekonomiska aktören uppfyllt det villkoret.

6 Ustawa Prawo zamówień publicznych (lag om offentlig upphandling, konsoliderad text, Dziennik Ustaw, 2013, rubrik 907). I artikel 24.2 punkt 4 i lagen om offentlig upphandling föreskrivs följande: Från upphandlingsförfarandet ska även ekonomiska aktörer som … inte visat att de uppfyllt villkoren för deltagande i förfarandet utestängas.

7 I artikel 25 i direktiv 2004/18 föreskrivs att den upphandlande myndigheten i förfrågningsunderlaget får begära eller kan åläggas av en medlemsstat att begära att anbudsgivaren i anbudet anger hur stor del av kontraktet som kan komma att läggas ut på utomstående samt vilka underentreprenörer som föreslås. Bestämmelsen föreskriver sedan att detta inte ska påverka frågan om den ekonomiska aktörens ansvar som huvudman.

8 Samma förslag, punkt 24. Se också särskilt dom Siemens och ARGE Telekom ( C‑314/01, EU:C:2004:159), punkt 46, och dom Ballast Nedam Groep ( C‑389/92, EU:C:1994:133) och dom Ballast Nedam Groep ( C‑5/97, EU:C:1997:636).

9 Generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande Swm Costruzioni och Mannocchi Luigino ( C‑94/12, EU:C:2013:130), punkt 22. Denna inställning grundar sig på domstolens slutsatser i dom Ballast Nedam Groep ( C‑5/97, EU:C:1997:636) och i dom Ballast Nedam Groep ( C‑389/92, EU:C:1994:133), i vilka de rättsliga förbindelserna i fråga avsåg bolag i samma grupp. Se punkterna 20–22 i förslaget.

10 Se mitt förslag till avgörande Swm Costruzioni 2 och Mannocchi Luigino ( C‑94/12, EU:C:2013:130), punkt 23.

11 Dom Swm Costruzioni 2 och Mannocchi Luigino ( C‑94/12, EU:C:2013:646), punkt 26. Se för ett liknande resonemang dom Holst Italia ( C‑176/98, EU:C:1999:593), punkt 28.

12 Dom Swm Costruzioni 2 och Mannocchi Luigino ( C‑94/12, EU:C:2013:646) punkt 35.

13 Dom SC Enterprise Focused Solutions ( C‑278/14, EU:C:2015:228), punkt 26 och där angiven rättspraxis.

14 Samma dom, punkt 28.

15 Se analogt rättspraxis beträffande kriterier för kontraktstilldelning, till exempel dom kommissionen/Frankrike ( C‑299/08, EU:C:2009:769), i punkt 41, där domstolen uttalade att både principen om likabehandling och principen om öppenhet, som följer av den förstnämnda principen, medför dessutom krav på att föremålet för varje kontrakt liksom dess tilldelningskriterier är klart definierade (min kursivering). Se även dom ATI EAC e Viaggi di Maio m.fl. ( C‑331/04, EU:C:2005:718), i vilken det, i punkt 32, fastställdes att gränser för att lägga särskild vikt vid undergrupper till tilldelningskriterier och dom Universale-Bau m.fl. ( C‑470/99, EU:C:2002:746), punkt 100, i vilken den upphandlande myndigheten ansågs vara skyldig att i meddelandet om upphandling eller i anbudsinfordran ange reglerna för viktning av kriterierna för att välja ut vilka anbudssökanden som skulle bjudas in att lämna anbud.

16 Dom SAG ELV Slovensko m.fl. ( C‑599/10, EU:C:2012:191), punkterna 36 och 37. Jag påminner om bestämmelsen i direktiv 2004/18 om konkurrenspräglad dialog vid särskilt komplicerade kontrakt (artikel 29) och förhandlade förfaranden (artikel 30). Dessa bestämmelser saknar emellertid betydelse för förevarande fall.

17 Se dom Manova ( C‑336/12, EU:C:2013:647) där domstolen i punkt 31 uttalade att principen om likabehandling och skyldigheten att förfara på ett öppet sätt utgör hinder för att det sker någon förhandling mellan den upphandlande myndigheten och en anbudsgivare i ett förfarande för offentlig upphandling, vilket innebär att anbudet i princip inte kan ändras efter det att det har getts in vare sig på initiativ av den upphandlande myndigheten eller på initiativ av anbudsgivaren. Härav följer att den upphandlande myndigheten inte får begära förtydliganden av en anbudsgivare, vars anbud den anser är oklart eller inte uppfyller kraven i de tekniska specifikationerna i förfrågningsunderlaget.

18 Dom SAG ELV Slovensko m.fl. ( C‑599/10, EU:C:2012:191), punkterna 40 och 41. Se även dom Manova ( C‑336/12, EU:C:2013:647) punkt 32.

19 Dessa återfinns i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, s. 31).

20 PARTNER uppgav vid förhandlingen att det inte bjudits in för att delta i den elektroniska auktionen för tilldelning av kontraktet i fråga.

21 Se till exempel nyligen generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande bpost ( C‑340/13, EU:C:2014:2302), punkt 29 med hänvisning till dom Inter-Environnement Wallonie ( C‑129/96, EU:C:1997:628), punkt 45, dom ATRAL ( C‑14/02, EU:C:2003:265), punkt 58 och dom Nomarchiaki Aftodioikisi Aitoloakarnanias m.fl. ( C‑43/10, EU:C:2012:560), punkt 57.

22 Samma förslag med hänvisning till dom Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443) punkterna 122 och 123.

23 Dom Ambisig ( C‑601/13, EU:C:2015:204), punkt 24.

24 EGT L 199, s. 54

25 Dom Hochtief och Linde-Kca-Dresden ( C‑138/08, EU:C:2009:627), punkt 29.

26 Ibid., punkt 30. Jag tillägger att detta synsätt är förenligt med det som domstolen tillämpade i dom Monsees ( C‑350/97, EU:C:1999:242), punkt 27 och dom kommissionen/Frankrike ( C‑337/98, EU:C:2000:543), punkterna 38 och 39.

27 Dom Generali-Providencia Biztosító ( C‑470/13, EU:C:2014:2469), punkt 37. Jag noterar också att generaladvokaten Kokott i sitt förslag till avgörande i målet Auroux m.fl. ( C‑220/05, EU:C:2006:410), punkt 50 hänvisade till en bestämmelse i direktiv 2004/18 för att bekräfta en tolkning av rådets direktiv 93/37 av den 14 juni 1993 om samordning av förfaranden vid offentlig upphandling av byggentreprenader (EGT L 199, s. 54) fastän det förra ännu inte var aktuellt av tidsskäl. Domstolen konstaterade emellertid i punkt 61 i domen i målet Auroux m.fl. ( C‑220/05, EU:C:2007:31) att bestämmelsen i fråga i direktiv 2004/18 var av tidsskäl inte tillämplig på omständigheterna i målet vid den nationella domstolen. Se också ett uttalande av generaladvokaten Wahl i förslag till avgörande Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:291), punkt 40, och domstolens underkännande av betydelsen av direktiv 2014/24 i punkt 8 i domen i målet Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino, m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:2440).

28 På denna punkt påminner jag om domstolens klassiska formulering i domen i målet Fédesa m.fl. ( C‑331/88, EU:C:1990:391), punkt 45, där domstolen fann att rättssäkerhetsprincipen i allmänhet förbjuder att en gemenskapsrättslig åtgärd får verkan från en tidpunkt innan den publiceras men det kan undantagsvis förhålla sig annorlunda när det eftersträvade syftet kräver detta och med vederbörligt beaktande av befogade förväntningar hos dem som berörs. Dessa nödvändiga förutsättningar för retroaktivitet föreligger inte i detta mål.