Förslag till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón föredraget den 3 september 2015

1 Originalspråk: spanska.

2 EUT L 195, 2010, s. 39.

3 EUT L 19, 2012, s. 22.

4 Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, 2012, s. 1).

5 EUT L 282, 2012, s. 58.

6 EUT 282, 2012, s. 16.

7 National Iranian Oil Company/rådet ( T-578/12, EU:T:2014:678) (nedan kallad den överklagade domen).

8 Rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, 2010, s. 1).

9 T-174/12 och T-80/13 ( EU:T:2014:52, punkterna 161 och 162).

10 Mål 31/62 och 33/62 ( EU:C:1962:49, s. 979).

11 Dom parlamentet/kommissionen ( C-130/10, EU:C:2012:472, punkt 65).

12 Artikel 7.2 i rådets förordning (EG) nr 423/2007 av den 19 april 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 103, 2007, s. 1).

13 Artikel 16.2 i förordning nr 961/2010 (EUT L 88, 2010, s. 1).

14 Dom Wöhrmann och Lütticke/kommissionen ( 31/62 och 33/62, EU:C:1962:49, s. 979).

15 Dom rådet/Chvatal, C-432/98 P och C-433/98 P ( EU:C:2000:545, punkterna 28–33).

16 Ibidem (punkt 31).

17 Dom Syrian Lebanese Commercial Bank/rådet ( T-174/12 och T-80/13, EU:T:2014:52, punkt 162).

18 Dom Belgien/kommissionen ( C-110/03, EU:C:2005:223, punkterna 76–80).

19 Artikel 215.2 FEUF: Om så föreskrivs i ett beslut som har antagits i enlighet med avdelning V kapitel 2 i fördraget om Europeiska unionen, får rådet i enlighet med förfarandet i punkt 1 besluta om restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer, grupper eller enheter som inte är stater. Förfarandet i punkt 1 kräver kvalificerad majoritet i rådet, på förslag av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen.

20 Enligt denna bestämmelse ska kommissionen eller, i särskilda vederbörligen motiverade fall och i de fall som anges i artiklarna 24 och 26 i fördraget om Europeiska unionen, rådet tilldelas genomförandebefogenheter.

21 Rådets förordning (EG) nr 423/2007 av den 19 april 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 103, 2007, s. 1).

22 Den 6 mars 2014.

23 EUT L 93, 2014, s. 85.

24 EUT L 216, 2014, s. 5.

25 Dom kommissionen/rådet, C-370/07 ( EU:C:2009:590, punkt 37).

26 Ibidem (punkt 38).

27 Ibidem (punkt 39).

28 Ibidem (punkt 37).

29 Min kursivering.

30 Min kursivering.

31 Mål C‑130/10 ( EU:C:2012:472).

32 Mål C‑130/06 ( EU:C:2008:257). Beträffande detta, se Masson, F., Les conditions de validité des bases juridiques dérivées à la suite de l’arrêt du 6 mai 2006, Cahiers de Droit Européen, vol. 44, 2008, s. 157–173; Garzón Clariana, G., Los actos delegados en el sistema de fuentes de Derecho de la Unión Europea, Revista de Derecho Comunitario Europeo, nr 37, 2010, s. 721–759 (734–738); Navarro Batista, N., Bases jurídicas derivadas, delegación legislativa y poder de ejecución: el equilibrio institucional en la sentencia del TJUE de 6 de mayo de 2008, Parlamento Europeo c. Consejo, Revista General de Derecho Europeo, 18, 2009.

33 Dom parlamentet/kommissionen, C-130/10 ( EU:C:2012:472, punkt 65).

34 Artikel 23.2 i förordning nr 267/2012.

35 Samma sak kan sägas när det gäller ändringar av bilaga II till förordning nr 267/2012, i vilken anges varor och teknik som omfattas av restriktiva åtgärder. Enligt artikel 45 a i förordningen ska kommissionen ändra denna bilaga på grundval av fastställanden som görs av antingen FN:s säkerhetsråd eller sanktionskommittén eller på grundval av upplysningar som lämnas av medlemsstaterna.

36 Det är en oomstridd princip att det materiella genomförandet av unionens regler normalt ankommer på medlemsstaterna (se bland annat Jacqué, J.P., Droit institutionnel de l’Union européenne, 6 uppl., Dalloz, Paris, 2010, marginalnoterna 581–584). Det grundläggande rättsliga uttrycket för att det ankommer på medlemsstaterna att genomföra unionens akter finns i artikel 4.3 FEU, där det föreskrivs att [m]edlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördragen eller av unionens institutioners akter. Beträffande fördelningen av genomförandebefogenheter i unionen, se Fuentetaja Pastor, J.Á., Actos delegados, actos de ejecución y distribución de competencias ejecutivas en la Unión Europea, Revista Española de Derecho Administrativo, nr 149, 2011, s. 55–89 (57–63).

37 Beträffande detta, se Ruffert, M., Art. 291 AEUV, i Callies, Ch. och Ruffert, M., EUV/AEUV Kommentar, nr 10, C.H. Beck, München, 4 uppl., 2011, punkt 10.

38 Dom Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen, C-71/09 P, C-73/09 P och C‑76/09 P ( EU:C:2011:368, punkt 118, och där angiven rättspraxis).

39 Punkterna 80–97.

40 Punkt 119 i den överklagade domen.

41 Punkterna 73 och 74 i detta förslag till avgörande.

42 Jämför senast stora avdelningens dom Anbouba/rådet, C-605/13 P ( EU:C:2015:248, punkt 41), och dom Anbouba/rådet, C-630/13 P ( EU:C:2015:247, punkt 42, samt där angiven rättspraxis).

43 Punkt 108 i den överklagade domen.

44 Min kursivering.