lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 15 december 2015

CELEX
62014CC0486
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 Konvention av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990 (EGT L 239, 2000, s. 19) (nedan kallad Schengenkonventionen).

3 BGBl. 1994 II, s. 631.

4 EGT C 340, 1997, s. 93 (nedan kallat Schengenprotokollet).

5 Dz. U. 1997, nr 88, position 553.

6 Dz. U. 1997, nr 89, position 555 (nedan kallad rättegångsbalken för brottmål).

7 Punkt 69.

8 Se punkt 16 i detta förslag till avgörande.

9 Rådets beslut av den 20 maj 1999 om fastställande, i enlighet med relevanta bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen, av rättslig grund för samtliga bestämmelser och beslut som utgör Schengenregelverket (EGT L 176, s. 17).

10 Se artikel 82.1 FEUF. Se även artikel 67 FEUF.

11 C‑187/01 och C‑385/01, EU:C:2003:87.

12 Punkt 33. Den andra kursiveringen är min.

13 EUF-fördraget erbjuder för övrigt en rättslig grund för tillnärmning av lagstiftning i fall där det enda syftet är att underlätta ömsesidigt erkännande.

14 Annars skulle de svårigheter som tidigare hade uppkommit, och som man ville undvika, oundvikligen dyka upp på nytt.

15 C‑261/09, EU:C:2010:683.

16 Se dom Kraaijenbrink ( C‑367/05, EU:C:2007:444, punkterna 26 och 27 samt där angiven rättspraxis) och dom Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

17 I domen i målet Kretzinger ( C‑288/05, EU:C:2007:441) hänvisade domstolen till gärningsmannens uppsåt i sin bedömning av huruvida konkreta gärningar var desamma.

18 Se dom M ( C‑398/12, EU:C:2014:1057, punkterna 28 och 31 samt där angiven rättspraxis).

19 Ibidem (punkt 30).

20 Se punkt 50 och följande punkter i kommissionens yttrande.

21 Se artiklarna 3, 4 och 9 i rådets rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden (EGT L 82, s. 1).