Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 8 september 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 338. s. 1, nedan kallad förordning nr 2201/2003.

3 Nedan kallad käranden i målet vid den hänskjutande domstolen.

4 Nedan kallad svaranden i målet vid den hänskjutande domstolen.

5 EGT L 12, s. 1.

6 EUT L 351, s. 1.

7 C‑111/01, EU:C:2003:257, punkt 27.

8 Se artikel 15 i förordning nr 2201/2003.

9 Se skälen 33 och 34 samt artiklarna 32–34.

10 EUT L 7, s. 1.

11 EUT L 201, s. 107.

12 Cour de cassation, 1ère chambre civile, dom av den 26 juni 2013, överklagande nr 12-24001 (ECLI:FR:CCASS:2013:C100695).

13 Se dom Purrucker ( C‑296/10, EU:C:2010:665, punkt 86).

14 Se dom C ( C‑376/14 PPU, EU:C:2014:2268) och generaladvokaten Szpunars ställningstagande C‑376/14 PPU, EU:C:2014:2275, punkterna 58–60).

15 Se dom Purrucker ( C‑296/10, EU:C:2010:665, punkterna 64 och 66).

16 (EGT L 299, 1972, s. 32, nedan kallad Brysselkonventionen). Se dom Gasser ( C‑116/02, EU:C:2003:657, punkt 41) och dom Mærsk Olie & Gas ( C‑39/02, EU:C:2004:615).

17 Se dom Cartier parfums-lunettes och Axa Corporate Solutions assurances ( C‑1/13, EU:C:2014:109, punkt 40).

18 C‑1/13, EU:C:2014:109, punkt 45.

19 Överklagande nr 13/2007 (ECLI:FR:CCASS:2014:AV15001), nedan kallat yttrandet av den 10 februari 2014.

20 Se Bernard de la Gâtinais slutsats i yttrandet av den 10 februari 2014 och Cour de cassations ovannämnda praxis.

21 Se Watine-Drouin, C., Séparation de corps, causes, procédure, effets, JurisClasseur Notarial, Fascicule nr 5, nr 34 och där angiven rättspraxis.

22 Se yttrande av den 10 februari 2014 och Bernard de la Gâtinais slutsats.

23 Det ska i detta sammanhang påpekas att den franska Cour de cassation, liksom käranden i målet vid den hänskjutande domstolen har påpekat, har bekräftat en dom av Cour d’appel som hade funnit att, enligt artiklarna 3.1 a och 16 i förordning nr 2201/2003, en talan har väckts i vederbörlig ordning vid en domstol, avseende äktenskapsskillnad, på den dagen då ansökan lämnats in, under förutsättning att den åtföljts av en framställning (assignation) om äktenskapsskillnad, se Cour de cassation, första tvistemålsavdelningen, dom av den 26 juni 2013, överklagande nr 12-24001 (ECLI:FR:CCASS:2013:C100695). Även om denna tolkning av förordning nr 2201/2003, under förutsättning att den bekräftas av domstolen, kan lösa tvistefrågan i målet vid den hänskjutande domstolen, kvarstår det faktum att de tolkningsfrågor som har ställts till domstolen inte avser huruvida talan vid den franska domstolen har väckts i vederbörlig ordning utan, som anges nedan, begreppen fastställts att … domstol … är behörig i den mening som avses i artikel 19 i förordning nr 2201/2003 och domstol vid vilken talan först har väckts i den mening som avses i artikel 16 i denna förordning.

24 Det ska emellertid påpekas att domstolen ännu inte har haft tillfälle att tolka denna bestämmelse.

25 Det ska erinras om att artikel 19.1 i förordning nr 2201/2003 återger innehållet i artikel 11.2 i den konvention utarbetad på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen, om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål, undertecknad den 28 maj 1998 (EGT C 221, 16 juli 1998, s. 2), medan kallad Brysselkonventionen av den 28 maj 1998, vilken framställdes som en nyskapande bestämmelse som avsåg fall av falsk litispendens, i syfte att specifikt beakta skillnaderna mellan medlemsstaternas rättsordningar som hänger samman med den omständigheten att alla inte erkänner separation, äktenskapsskillnad och äktenskapsupplösning, se förklaring till den konventionen utarbetad på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen, om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål, upprättad av Alegría Borrás och godkänd av rådet den 28 maj 1998, punkt 54 (EGT 221, s. 27). Se även kommissionens förslag [KOM/99/220 slutlig] till rådets förordning (EG) om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn (EGT L 160, s. 19), till vilken hänvisning finns i kommissionens förslag [KOM/2002/222 slutlig] som ledde till antagandet av förordning nr 2201/2003.

26 Se, i detta hänseende, punkt 21 ovan.

27 Se dom Purrucker ( C‑296/10, EU:C:2010:665, punkterna 64–86).

28 EGT L 299, 1972, s. 32, nedan kallad Brysselkonventionen av den 27 september 1968. Se dom Zelger ( 129/83, EU:C:1984:215), dom Gubisch Maschinenfabrik ( 144/86, EU:C:1987:528), dom Overseas Union Insurance m.fl. ( C‑351/89, EU:C:1991:279), dom Tatry ( C‑406/92, EU:C:1994:400), dom von Horn ( C‑163/95, EU:C:1997:472), dom Drouot assurances ( C‑351/96, EU:C:1998:242), dom Gantner Electronic ( C‑111/01, EU:C:2003:257), dom Gasser ( C‑116/02, EU:C:2003:657) och dom Mærsk Olie & Gas ( C‑39/02, EU:C:2004:615).

29 Se, i synnerhet, dom Cartier parfums-lunettes och Axa Corporate Solutions assurances ( C‑1/13, EU:C:2014:109) samt dom Weber ( C‑438/12, EU:C:2014:212).

30 Se, för ett liknande resonemang, men med de förbehåll som följde av de särdrag som präglar föräldraansvar, se generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande Purrucker ( C‑296/10, EU:C:2010:578, punkt 95 och följande punkter). Se även, bland annat, dom Purrucker ( C‑296/10, EU:C:2010:665, punkt 64 och följande punkter).

31 Se dom Gasser ( C‑116/02, EU:C:2003:657, punkt 47).

32 Se bland annat dom Gasser ( C‑116/02, EU:C:2003:657, punkt 70) samt dom Cartier parfums-lunettes och Axa Corporate Solutions assurances ( C‑1/13, EU:C:2014:109, punkt 33).

33 Se, bland annat, när det gäller Brysselkonventionen, dom Gasser ( C‑116/02, EU:C:2003:657, punkt 41) och när det gäller förordning nr 2201/2003, dom Purrucker ( C‑296/10, EU:C:2010:665, punkt 64).

34 Artikel 16 i förordning nr 2201/2003 återger i detta avseende bestämmelserna i artikel 11.4 i förordning nr 1347/2000.

35 Liksom generaladvokaten Jääskinen med fog har påpekat i sitt ställningstagande Purrucker ( C‑296/10, EU:C:2010:578, punkt 98). Han har i detta hänseende insisterat på den avvikelse som lagstiftaren har gjort från domstolens praxis avseende artikel 21 i Brysselkonventionen i dom av den 7 juni 1984, Zelger ( 129/83, EU:C:1984:215, punkt 16), i vilken den hade funnit att [a]rtikel 21 i konventionen ska tolkas på så sätt, att talan ska anses ha först väckts vid den domstol där förutsättningarna först föreligger för att anse talan slutgiltigt väckt. Dessa förutsättningar ska bedömas enligt den nationella lagstiftningen för respektive berörd domstol.

36 Se generaladvokaten Jääskinens ställningstagande Purrucker ( C‑296/10, EU:C:2010:578, punkt 98).

37 Se, per analogi med artikel 27 i förordning nr 44/2001, dom Cartier parfums-lunettes och Axa Corporate Solutions assurances ( C‑1/13, EU:C:2014:109, punkterna 38 och 41).

38 Nämligen, för det första, den omständigheten att svaranden i målet vid den hänskjutande domstolen inte har tagit något initiativ för att slutföra det hemskillnadsförfarande som han inlett i Frankrike, eller till och med har gjort uppenbara försök till manipulation för att hindra att ett äktenskapsskillnadsförfarande inleds i Förenad kungariket och, för det andra, den omständigheten att en kärande som vänder som till en fransk domstol med anledning av tidsskillnaden nödvändigtvis främjas med avseende på de kronologiska regler om litispendens som fastställs i artikel 19 i förordning nr 2201/2003.

39 Se, per analogi med artikel 27 i förordning nr 44/2001, dom Cartier parfums-lunettes och Axa Corporate Solutions assurances ( C‑1/13, EU:C:2014:109, punkt 44).

40 C‑438/12, EU:C:2014:43, punkt 79.