Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 3 maj 2016

1 Originalspråk: spanska.

2 Domarna kommissionen/Estland ( C‑39/10, EU:C:2012:282), punkt 24–26, kommissionen/Spanien ( C‑211/08, EU:C:2010:340), punkt 32, kommissionen/Portugal ( C‑458/08, EU:C:2010:692), punkt 49, kommissionen/Polen ( C‑281/11, EU:C:2013:855), punkterna 121–123, kommissionen/Tjeckien ( C‑343/08, EU:C:2010:14), punkt 25, och kommissionen/Spanien ( C‑375/10, EU:C:2011:184), punkterna 10 och 11.

3 Proposition de directive du Conseil concernant le rapprochement des legislations des états membres relatives aux ouvrages en metaux precieux (förslag till rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om arbeten i ädelmetall), COM/1975/607/final, av den 1 december 1975 (EGT 1976, C 11, s. 2), vilket drogs tillbaka år 1977. Förslag till rådets direktiv om arbeten i ädelmetall, COM(93) 322 final, av den 14 oktober 1993; i dess lydelse enligt ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om arbeten i ädelmetall, COM(94) 267 final, av den 30 juni 1994 (EGT C 209, s. 4), vilket drogs tillbaka år 2005.

4 Se vägledningen från kommissionen, Tillämpning av förordningen om ömsesidigt erkännande på artiklar av ädelmetall, av den 1 februari 2010.

5 Enligt de uppgifter som finns tillgängliga gällde 90 procent av alla anmälningar om vägran att ömsesidigt erkänna under perioden mellan den 13 maj 2009, då Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG (EUT L 218, s. 21) trädde i kraft, och den 31 december 2011, ädelmetallarbeten. Se dokumentet COM(2012) 292 final, av den 15 juni 2012, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, vilket innehåller Första rapporten om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG, s. 8.

6 Se den information som finns på International Association of Assay Offices webbplats http://www.theiaao.com/hallmarking/.

7 Enligt de uppgifter som kommissionen har lämnat finns det i EU för närvarande 18 finhalter för guld och bara två är gemensamma för alla medlemsstater (585 och 750). När det gäller silver finns det 15 nationella finhalter i hela EU och bara 800 och 925 godtas i samtliga medlemsstater. För platina finns det 5 finhalter i EU och platina godtas inte som ädelmetall i Bulgarien, Cypern och Tyskland (kommissionen, Tillämpning av förordningen om ömsesidigt erkännande på artiklar av ädelmetall, av den 1 februari 2010, s. 9).

8 Konventionstexten och uppgift om fördragsslutande parter finns på http://www.hallmarkingconvention.org/documents.php.

9 Domarna Robertson m.fl. ( 220/81, EU:C:1982:239), Houtwipper ( C‑293/93, EU:C:1994:330), kommissionen/Irland ( C‑30/99, EU:C:2001:346) och Juvelta ( C‑481/12, EU:C:2014:11).

10 Dom Rewe, kallat Cassis de Dijon ( 120/78, EU:C:1979:42).

11 Se domarna Robertson m.fl. ( 220/81, EU:C:1982:239), punkterna 9 och 11, och Houtwipper ( C‑293/93, EU:C:1994:330), punkterna 11 och 14.

12 Domarna Robertson m.fl. ( 220/81, EU:C:1982:239), punkt 12, Houtwipper ( C‑293/93, EU:C:1994:330), punkt15, kommissionen/Irland ( C‑30/99, EU:C:2001:346), punkterna 30 och 69, och Juvelta ( C‑481/12, EU:C:2014:11), punkt 22.

13 Eftersom åtgärder som hänför sig till import eller export av guld eller silver har förts in bland de allmänna undantagen i artikel XX i GATT, kan medlemsstaterna emellertid utan svårighet motivera nationella bestämmelser med restriktioner.

14 En förteckning över de stater som är parter och de stater som har observatörsstatus (Kroatien, Italien, Serbien, Sri Lanka och Ukraina) finns på http://www.hallmarkingconvention.org/members-observers.php.

15 I punkt 4 i bilaga II till Wienkonventionen föreskrivs det att varorna utöver den gemensamma kontrollstämpeln ska vara försedda med garantistämpel från ursprungslandet eller mottagarlandet, tillverkarstämpel eller ursprungsstämpel och finhaltsstämpel.

16 Convention entre le Conseil fédéral suisse et le Gouvernement de la République française relative à la reconnaissance réciproque des poinçons officiels apposés sur les ouvrages en métaux précieux, publiée comme annexe au Décret no 89-216 du 10 avril 1989 (JORF du 14 avril 1989. page 4741), vilken ingicks den 2 juni 1987 och trädde i kraft den 1 maj 1989. Convention entre la Confédération suisse et la République italienne relative à la reconnaissance réciproque des poinçons apposés sur les ouvrages en métaux précieux (RO 1974 753), vilken ingicks den 15 januari 1970 och trädde i kraft den 30 mars 1974.

17 Dom kommissionen/Tyskland ( C‑387/99, EU:C:2004:235), punkt 42, och dom kommissionen/Spanien ( C‑88/07, EU:C:2009:123), punkt 54.

18 Se i synnerhet domarna Dassonville ( 8/74, EU:C:1974:82), punkt 5, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725), punkt 47, och Juvelta ( C‑481/12, EU:C:2014:11), punkt 16.

19 Se domarna Robertson m.fl. ( 220/81, EU:C:1982:239), punkt 9, Houtwipper ( C‑293/93, EU:C:1994:330), punkt 11, kommissionen/Irland ( C‑30/99, EU:C:2001:346), punkt 26, och Juvelta ( C‑481/12, EU:C:2014:11), punkt 17.

20 Domarna Houtwipper ( C‑293/93, EU:C:1994:330), punkt 13, kommissionen/Irland ( C‑30/99, EU:C:2001:346), punkt 27, och Juvelta ( C‑481/12, EU:C:2014:11), punkt 18.

21 Se, för ett liknande resonemang, dom Tezi/kommissionen ( 59/84, EU:C:1986:102), punkt 26, och dom UNIC och Uni.co.pel ( C‑95/14, EU:C:2015:492), punkt 41.

22 Enligt vilken en medlemsstat åsidosätter artikel 34 FEUF om den kräver att varor som importerats från andra medlemsstater, där de lagligen har kontrollstämplats och saluförts, måste förses med en ny kontrollstämpel i den mottagande medlemsstaten.

23 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ( EGT L 302, s. 1), och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (EUT L 145, s. 1).

24 I denna dom klargjorde domstolen, beträffande den fria rörligheten för varor inom gemenskapen, att varor som är i fri omsättning är slutgiltigt och fullständigt likställda med varor med ursprung i medlemsstaterna. Domstolen betonade även att av denna likställighet följer att bestämmelserna i artikel 30 om avskaffande av kvantitativa restriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan utan åtskillnad är tillämpliga på varor med ursprung i gemenskapen och på sådana som, oavsett varifrån de ursprungligen kommer, har övergått till fri omsättning i någon av medlemsstaterna (dom Donckerwolke m.fl., 41/76, EU:C:1976:182, punkterna 17 och 18). Se även domarna Peureux ( 119/78, EU:C:1979:66), punkt 26, Tezi/kommissionen ( 59/84, EU:C:1986:102), punkt 26, Budéjovicky Budvar ( C‑216/01, EU:C:2003:618), punkt 95, och UNIC och Uni.co.pel ( C‑95/14, EU:C:2015:492), punkt 41.

25 Frågan har diskuterats i doktrinen och jag hänvisar till Ankersmit, L., What if Cassis de Dijon were Cassis de Quebec? The assimilation of goods of third country origin in the internal market, Commom Market Law Review, 2013, nr 6, s. 1387–1410; Tegeder, J., Applying the Cassis de Dijon doctrine to goods originating in third countries, European Law Review, 1994, nr 1, s. 86–94.

26 Se Enchelmaier, S., Article 36 TFEU: General, i Oliver, Peter (red.), Oliver on the Free Movement of Goods in the European Union, 5 uppl., Hart, Oxford, 2010, s. 233.

27 Mål C‑296/00 ( EU:C:2002:316), punkterna 31 och 32, samt dom Alliance for Natural Health m.fl. ( C‑154/04 och C‑155/04, EU:C:2005:449), punkt 95.

28 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93(EUT L 218, s. 30).

29 I skäl 3 i förordning nr 764/2008 anges att principen om ömsesidigt erkännande, som har sitt upphov i domstolens rättspraxis, innebär att en medlemsstat inte får förbjuda försäljning på sitt territorium av produkter som lagligen saluförs i en annan medlemsstat även om de tillverkats enligt andra tekniska regler än de som gäller för inhemska produkter. Enda undantag från den principen är restriktioner som kan motiveras med hänvisning till artikel 30 i fördraget eller med hänvisning till andra tvingande krav av allmänt intresse och som står i proportion till det uppsatta målet. Kommissionen har själv påpekat att [v]ad gäller produkter som importeras från tredje land måste de lagligen saluföras i en medlemsstat eller i en Efta-stat som är en fördragsslutande part till EES-avtalet för att omfattas av ömsesidigt erkännande (dokument COM(2013) 592 final, av den 18 augusti 2013, Vägledande dokument. Begreppet lagligen saluförd i förordning nr 764/2008 om ömsesidigt erkännande, s. 6).

30 Enligt Gardeñes Santiago är den regel som ska tillämpas vid handel med tredjeländer inte regeln om ömsesidigt erkännande, utan den rakt motsatta, nämligen regeln om strikt tillämpning av lagen i importstaten eller den mottagande staten. Det innebär att när en vara eller en tjänst från ett tredjeland importeras till gemenskapen, ska den uppfylla de harmoniserade gemenskapsbestämmelserna, om sådana finns, och bestämmelserna i den medlemsstat i vilken de förs in och det räcker inte att bestämmelserna i ursprungsstaten är uppfyllda (Gardeñes Santiago, M., La aplicación de la regla del reconocimiento mutuo y su incidencia en el comercio de mercancías y servicios en el ámbito comunitario e internacional, Eurolex, Madrid, 1999, s. 314).

31 Europeiska unionen har ingått flera avtal om ömsesidigt erkännande av bedömningar av överensstämmelse med länder med avancerade ekonomier som USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Japan, Schweiz och Israel. Alla dessa och deras tillämpningsföreskrifter finns på kommissionens webbplats på adressen http://ec.europa.eu/growth/single-market/goods/international-aspects/mutual-recognition-agreements/index_en.htm.

32 Det handlar om följande fall: a) Föremål som importerats och övergått till fri omsättning i Republiken Tjeckien. b) Föremål som importerats och övergått till fri omsättning i en medlemsstat i unionen utan att saluföras där och som senare exporteras till Republiken Tjeckien. c) Föremål som importerats, övergått till fri omsättning och saluförts i en medlemsstat utan nationella bestämmelser som kräver att en kontrollstämpel används, och som senare exporteras till Republiken Tjeckien.

33 College van Beroep voor het Bedrijfsleven (appellationsdomstol för ekonomiska mål) prövade en tvist mellan de två kontrollorganen rörande tillämpningen av den nederländska lagstiftningen inom detta område, till följd av att WaarborgHolland hade utlokaliserat verksamhet till tredjeländer. I dom av den 29 januari 2008 slog domstolen fast att denna utlokalisering var rättsenlig. Texten i engelsk version finns tillgänglig påhttp://www.hallmarking.com/downloads/decision_by_the_netherlands_and_industry_appeals_tribunal_ewn_versus_min_ea.pdf.

34 Detta uppgav kommissionen som svar på en fråga från domstolen.

35 Den har följande lydelse: De nationella myndigheterna ska erkänna likvärdigheten hos de tjänster som tillhandahålls av de ackrediteringsorgan som har framgångsrikt genomgått referentbedömning i enlighet med artikel 10, och därmed, baserat på den presumtion som avses i punkt 1 i den här artikeln, godta dessa organs ackrediteringsintyg och de intyg som utfärdas av de organ för bedömning av överensstämmelse som ackrediterats av dem.

36 Se exempelvis Avtal mellan Europeiska unionen och Australien om ändring av avtalet om ömsesidigt erkännande av bedömning av överensstämmelse, intyg och märkning mellan Europeiska gemenskapen och Australien (EUT 2012, L 359, s. 2).

37 Denna omständighet motiverar enligt min uppfattning att länderna som har anslutit sig till Wienkonventionen inte godtar så kallad offshore hallmarking eller utlokalisering av kontrollorganens verksamhet. Samtliga stater som är parter i konventionen, med undantag av Konungariket Nederländerna, motsatte sig ett godkännande av utlokalisering vid mötet i Ständiga kommittén för konventionen som hölls år 2008 i London (http://www.hallmarkingconvention.org/2008-spring-meeting-in-london-2.htm och dokument PMC/SR 2/2008 av den 16 maj 2008, s. 6).

38 Dom Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725), punkt 65.

39 Enligt WaarborgHolland skulle användning av en annan kontrollstämpel än den nederländska (vid dess filialer i tredjeländer) kunna urholka det kommersiella värdet på marknaden som följer av dess kontrollstämpels renommé. I det fallet skulle WaarborgHolland kanske inte ha haft något intresse av att utlokalisera sin kontrollstämplingsverksamhet.

40 Ursprungsstämplar krävs ofta och de nämns till exempel i Wienkonventionen.

41 Kommissionen nämner dessa och andra bevismedel i sitt dokument COM(2013) 592 final av den 18 augusti 2013, Vägledande dokument. Begreppet lagligen saluförd i förordning nr 764/2008 om ömsesidigt erkännande, s. 7.