Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston föredraget den 10 mars 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

3 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

4 Undertecknad i Rom den 4 november 1950. Samtliga medlemsstater har undertecknat Europakonventionen men Europeiska unionen som sådan har inte anslutit sig; se domstolens yttrande 2/13, EU:C:2014:2454.

5 Antagen den 16 december 1966 av Förenta Nationernas generalförsamling, Förenta Nationernas traktatsamling, vol. 999, s. 171 och vol. 1057, s. 407. Samtliga medlemsstater i Europeiska unionen har anslutit sig till internationella konventionen som trädde i kraft den 23 mars 1976.

6 Undertecknad i Århus den 25 juni 1998 och godkänd av gemenskapen genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, s. 1). Den införlivades i unionsrätten genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetande av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (EUT L 156, s. 17).

7 EUT C 83, 2010, s. 389.

8 Undantag enligt artikel 135 och artikel 136 är inte aktuella i förevarande mål.

9 Till den 1 januari 2007 återfanns samma bestämmelser i artikel 28.3 b i, och i bilaga F till, sjätte mervärdesskattedirektivet.

10 Det vill säga advokater (avocats/advokaten). Tjänster som tillhandahålls av notarier och förrättningsmän hade också varit undantagna fram till den 31 december 2011 när det undantaget avskaffades.

11 Loi du 30 juillet 2013 portant des dispositions diverses.

12 Se, exempelvis, webbplats för Ordre des barreaux francophones et germanophone, http://www.avocats.be/fr/combien-ça-coûte.

13 Dom kommissionen/Frankrike ( C‑492/08, EU:C:2010:348, punkterna 45–47).

14 Se dom Kerrutt ( 73/85, EU:C:1986:295, punkt 17), dom Norbury Developments,( C‑136/97, EU:C:1999:211, punkt 19) och dom Idéal tourisme ( C‑36/99, EU:C:2000:405, punkt 32). Se även, analogt, dom Danfoss och AstraZeneca ( C‑371/07, EU:C:2008:711, punkterna 24–44) (beträffande den jämförbara möjligheten att behålla undantag från rätten att dra av ingående mervärdesskatt).

15 Se, exempelvis, dom Žamberk ( C‑18/12, EU:C:2013:95, punkterna 17–20 och där angiven rättspraxis).

16 Dom kommissionen/Frankrike, C‑492/08, EU:C:2010:348.

17 Dom kommissionen/Frankrike, C‑492/08, EU:C:2010:348, punkterna 36–41 och där angiven rättspraxis.

18 Dom kommissionen/Frankrike ( C‑492/08, EU:C:2010:348, punkterna 43–47).

19 Det är visserligen sant att Europakonventionen och den internationella konventionen inte formellt har införlivats i unionsrätten (se dom Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./kommissionen, C‑398/13 P, EU:C:2015:535, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Emellertid har det förhållandet, att innebörden och räckvidden av de rättigheter som garanteras i stadgan är desamma som motsvarande rättigheter som garanteras i Europakonventionen, föranlett domstolen att genomgående hänvisa till den senare och till Europadomstolens avgöranden vid tolkningen av stadgan. Dessutom har domstolen framhållit att på området för mänskliga rättigheter har Europakonventionen särskild betydelse och den internationella konventionen är bland de internationella instrument som den beaktar vid tillämpning av allmänna principer inom unionsrätten (se, till exempel, dom parlamentet/rådet, C‑540/03, EU:C:2006:429, punkterna 35–38 och där angiven rättspraxis).

20 Samtidigt som ett sådant förfarande får samma resultat från statens synpunkt som att ta ut mervärdesskatt och återföra de erhållna beloppen in i rättshjälpssystemet har jag vissa tvivel huruvida det är förenligt med mervärdesskattesystemet. Utöver att det är oförenligt i formell mening kan det också påverka tilldelningen av unionens egna medel som omfattar en procentsats på de harmoniserade beräkningsunderlagen för mervärdesskatt (se artikel 2.1 b i rådets beslut 2007/436/EG, Euratom, av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (EUT L 163,s. 17)). Denna fråga har emellertid inte berörts i, och saknar betydelse för, den nationella domstolens frågor i förevarande fall.

21 Rättshjälpssystemen i medlemsstaterna varierar kraftigt i fråga om finansiering och omfattning av skyddet. Se, till exempel, Study on the functioning of judicial systems in the EU Member States, Facts and figures from the CEPEJ 2012-2014 evaluation exercise, som tagits fram av European Commission for the Efficiency of Justice (CEPEJ), av vilken det framgår att år 2012 var Österrikes rättshjälpsbudget 2,25 EUR per invånare, sammanlagt något mindre än statens inkomst av domstolsavgifter och skatter medan Sveriges budget var 24,74 EUR per invånare varav endast 1 procent täcktes av domstolsavgifter eller skatter. Sådana frågor ankommer emellertid enligt nu gällande unionsrätt helt på varje medlemsstat att hantera förutsatt att stadgan, Europakonventionen och Europadomstolens avgöranden iakttas, se, till exempel, skäl 48 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (EUT L 294, s. 1).

22 Se, exempelvis, Europadomstolens dom av den 14 januari 2014 i målet Jones m.fl. mot Förenade kungariket nr 34356/06 och nr 40528/06, CEDH, § 186.

23 Se, exempelvis, beslut GREP ( C‑156/12, EU:C:2012:342, punkt 35 och följande punkter samt beslutsdelen). Se även, beträffande rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan, dom Orizzonte Salute ( C‑61/14, EU:C:2015:655, punkt 49).

24 Artikel 446b i den belgiska rättegångsbalken.

25 Se webbplats som tillhör Ordre des barreaux francophones et germanophone: http://www.avocats.be/fr/combien-ça-coûte.

26 En undersökning som utförts i december 2007 för Europeiska kommissionen benämnd Study on the Transparency of Costs of Civil Judicial Proceedings in the European Union anger att den genomsnittliga timersättningen före skatt för advokattjänster i Belgien låg mellan 100 EUR och 250 EUR (se https://e-justice.europa.eu/content_costs_of_proceedings-37-en.do). Enligt ett antal advokaters webbplatser år 2015 tycks grundersättning per timme utanför Bryssel variera mellan minst 80 EUR och 150 EUR medan det av en färsk nyhetsartikel framgår att en advokatbyrå i Bryssel som anlitats av den belgiska regeringen debiterade mellan 225 EUR och 600 EUR per timme efter rabatter men före skatt (se http://www.rtbf.be/info/belgique/detail_la-ministre-galant-appelee-a-s-expliquer-a-la-chambre-sur-ses-frais-d-avocats?id=9120926).

27 Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226). Se fotnot 6 ovan. Det femte stycket i artikel 10a kräver att förfarandena ska vara rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma.

28 Dom Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 36 och följande punkter samt domslutet).

29 Dom kommissionen/Förenade kungariket ( C‑530/11, EU:C:2014:67, punkt 55).

30 Se, till exempel, dom rådet och parlamentet/kommissionen och kommissionen/Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht ( C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2015:4, punkterna 54 och 55 och där angiven rättspraxis).

31 Se, till exempel, Europadomstolens dom av den 27 oktober 1993 i målet Dombo Beheer B.V. mot Nederländerna, nr 14448/88, serie A nr. 274, § 33, av den 23 oktober 1996 i målet Ankerl mot Schweiz, Recueil des arrêts et décisions 1996-V; § 38, av den 7 juni 2001 i målet Kress mot Frankrike [GC], nr 39594/98, CEDH 2001 VI, § 72 och av den 4 juni 2002 i målet Komanický mot Slovakien, nr 32106/96, 2002, § 45. I sin bedömning av principen om parternas likställdhet har EU-domstolen antagit samma ståndpunkt; se dom Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 71) och dom Guardian Industries och Guardian Europe/kommissionen ( C‑580/12 P, EU:C:2014:2363, punkt 31).

32 Till exempel när ena partens överklagande inte delgavs den andra parten (Europadomstolens dom av den 6 februari 2001 i målet Beer mot Österrike, nr 30428/96, § 19), tiden hade slutat löpa endast i förhållande till en av parterna (Europadomstolens dom av den 11 januari 2001 i målet Platakou mot Grekland, nr 38460/97, CEDH 2001-I, § 48 och av den 5 november 2002 i målet Wynen mot Belgien, nr 32576/96, CEDH 2002-VIII, § 32), endast ett av två huvudvittnen tilläts vittna (Europadomstolens dom av den 27 oktober 1993 i målet Dombo Beheer B.V. mot Nederländerna, nr 14448/88, serie A nr 274, §§ 34 och 35), den ena parten hade betydande fördelar i fråga om tillgång till relevant information, intog en dominerande ställning i rättegången och utövade avsevärt inflytande på domstolens bedömning (Europadomstolens dom av den 24 april 2003 i målet Yvon mot Frankrike, nr 44962/98, CEDH 2003-V, § 37) eller ena partssidan innehade ställningar eller funktioner som medförde fördelar för dem och domstolen gjorde det svårt för den andra partssidan att på allvar försvara sig genom att inte tillåta förebringande av relevant skriftlig och muntlig bevisning (Europadomstolens dom av den 24 februari 1997 i målet De Haes och Gijsels mot Belgien, nr 19983/92, Recueil des arrêts et décisions, 1997-I, §§ 54 och 58).

33 Europadomstolens dom av den 15 februari 2005 i målet Steel och Morris mot Förenade kungariket, nr 68416/01, CEDH 2005-II, §§ 59–72.

34 Fastän svarandena uppfyllde de allmänna ekonomiska villkoren för rätt till rättshjälp var förtalsmål i princip undantagna från rättshjälpssystemet men en möjlighet att bevilja sådan hjälp i undantagsfall utnyttjades inte.

35 Se, beträffande ett nyare exempel, dom Jetair och BTW-eenheid BTWE Travel4you ( C‑599/12, EU:C:2014:144, punkt 53).

36 Se ovan punkt 52.

37 C‑434/05 och C‑445/05, EU:C:2007:149, punkt 64.

38 Se, i det avseendet, dom Marks & Spencer ( C‑309/06, EU:C:2008:211, punkt 49), där domstolen påpekade att fastän åsidosättande av principen om skatteneutralitet endast kan föreligga om det är fråga om näringsidkare som konkurrerar med varandra … kan likabehandlingsprincipen på skatteområdet åsidosättas genom andra former av diskriminering som påverkar näringsidkare som inte nödvändigtvis konkurrerar med varandra men ändå befinner sig i jämförbara situationer i andra avseenden.

39 Se ovan punkt 52.