Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 31 maj 2016
1 Originalspråk: engelska
2 Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, 2004, s. 12) (nedan kallat skyddsdirektivet). Detta direktiv har upphävts och ersatts i omarbetad form av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 (EUT L 337, 2011, s. 9). Lydelsen av de relevanta bestämmelserna har inte ändrats i någon väsentlig grad.
3 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (EGT L 164, 2002, s. 3) (nedan kallat rambeslutet). Det beslutet ändrades genom rådets rambeslut 2008/919/RIF av den 28 november 2008 (EUT L 330, 2008, s. 21). Rambeslutet ska tillämpas på samtliga medlemsstater utom Förenade kungariket, som utnyttjade sin rätt att meddela rådet att Förenade kungariket inte godkänner institutionernas befogenheter enligt artikel 10.4 i protokoll nr 36 som fogats till fördragen med avseende på rambeslutet.
4 Förenta nationernas stadga och stadga för den internationella domstolen, undertecknad i San Francisco den 26 juni 1945 (nedan kallad FN-stadgan).
5 Se exempelvis Guy S. Goodwin-Gill and Jane McAdam, The Refugee in International Law, Oxford University Press, tredje upplagan, sidorna 192 och 193. Se även, Singer Sarah, Terrorism and Exclusion from Refugee Status in the United Kingdom, Brill Nijhoff, 2015, sidorna 15 och 16.
6 Konvention angående flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951, vilken trädde i kraft den 22 april 1954 (Förenta nationernas fördragssamling, Vol. 189, s. 150, nr 2545 (1954)). Den har kompletterats genom protokollet angående flyktingars rättsliga ställning, som antogs i New York den 31 januari 1967 och trädde i kraft den 4 oktober 1967 (nedan tillsammans kallade Genèvekonventionen). Protokollet är inte relevant för svaret på de här aktuella tolkningsfrågorna.
7 Skälen för undantag omfattar även den som gjort sig skyldig till brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, sådana dessa brott blivit definierade i internationella överenskommelser (artikel 1 F.a), samt den som gjort sig skyldig till grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet, innan han erhöll tillträde till detsamma såsom flykting (artikel 1 F.b).
8 EUT 2010 C 83, s. 389 (nedan kallad stadgan).
9 De handlingar som anges är (a) angrepp mot en persons liv, (b) allvarliga angrepp på en persons fysiska integritet, (c) människorov eller tagande av gisslan, (d) förorsakande av omfattande förstörelse av en regeringsanläggning eller offentlig anläggning, (e) kapning av luftfartyg och fartyg eller andra kollektiva transportmedel eller godstransportmedel, (f) tillverkning, innehav, förvärv, transport, tillhandahållande eller användning av skjutvapen, (g) utsläpp av farliga ämnen eller orsakande av brand, översvämningar eller explosioner, vilka utsätter människoliv för fara, (h) att störa eller avbryta försörjningen av vatten, elkraft eller andra grundläggande naturresurser, när detta utsätter människoliv för fara, eller (i) hot om att utföra någon av de handlingar som räknas upp i artikel 1.1 i rambeslutet.
10 Skäl 3. Se även dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkt 77.
11 Skäl 6. Se även skäl 16 och 17.
12 Skäl 10.
13 Skäl 15.
14 Se även rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, 2005, s. 13) (nedan kallat förfarandedirektivet). Detta direktiv har upphävts och ersatts i omarbetad form av direktiv 2013/32/EU (EUT L 180, 2013, s. 60).
15 Enligt artikel 12.2 kan en person inte ges flyktingstatus om han eller hon (a) har förövat brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella instrument som har upprättats för att beivra sådana brott, eller (b) har förövat ett grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslandet; särskilt grymma handlingar, även om de begåtts i förment politiskt syfte, får betecknas som allvarliga icke-politiska brott.
16 Artikel 21.2.
17 I den förteckningen identifieras vissa personer och enheter som är föremål för sanktionsåtgärder (frysning av tillgångar, reseförbud eller vapenembargon). GICM fördes upp i Förenta nationernas förteckning över sanktionsåtgärder enligt säkerhetsrådets resolution 1390 (2002). Förteckningen har senare uppdaterats, men GICM finns kvar i den nu gällande versionen.
18 Den belgiska regeringen förklarade vid förhandlingen att artikel 2.2 i rambeslutet har införlivats i belgisk rätt genom artikel 140 i den belgiska strafflagen (Code pénal).
19 Den belgiska regeringen förklarade vid förhandlingen att artikel 1 i rambeslutet har införlivats i belgisk rätt genom artikel 137 i den belgiska strafflagen.
20 Se UNHCR:s inledande not (Introductory Note) till Genèvekonventionen från december 2010.
21 Se skäl 15 och 22 i inledningen till skyddsdirektivet. Den vägledningen har emellertid beskrivits av min kollega generaladvokat Mengozzi som en mångfald av texter som i vissa fall är sinsemellan motstridande: se hans förslag till avgörande i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:302, punkt 43.
22 Se vidare artikel 78.1 FEUF, i vilken det uttryckligen anges att Europeiska unionens politik avseende asyl ska överensstämma med Genèvekonventionen och andra tillämpliga fördrag.
23 Se dom av den 2 mars 2010 i de förenade målen Salahadin Abdulla m.fl., C‑175/08, C‑176/08, C‑178/08 och C‑179/08, EU:C:2010:105, punkt 54. Se mer allmänt, rörande tolkningen av unionsrättsakter mot bakgrund av riktlinjer i internationella dokument som rör skyddet för de mänskliga rättigheterna och som medlemsstaterna varit med om att utarbeta eller tillträtt, dom av den 3 september 2008 i målet Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen, C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 283. Se även skäl 10 i skyddsdirektivet.
24 Enligt artikel 2.c i skyddsdirektivet avses med flykting en person som omfattas av definitionen i den artikeln såvida inte villkoren för undantag i artikel 12 är tillämpliga.
25 Se generaladvokat Mengozzis förslag till avgörande i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:302, punkt 46.
26 Dessa rättigheter garanteras genom artikel 4 i stadgan. Motsvarande bestämmelser i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) finns i artikel 3. Se exempelvis dom från domstolen i Strasbourg av den 15 november 1996 i målet Chahal/Förenade kungariket, ECLI:CE:ECHR:1996:1115JUD002241493.
27 Se artikel 21 i skyddsdirektivet och artikel 19.2 i stadgan.
28 En aspekt av den frågan kommer stora avdelningen att få ta ställning till i ett annat mål som har anhängigjorts vid domstolen, nämligen mål C‑158/14, A m.fl..
29 Dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661
30 Rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp av den 27 december 2001 (EGT L 344, 2001, s. 93), vilken bland annat syftar till att vidta särskilda åtgärder för att bekämpa finansiering av terrorism som återfinns i FN:s säkerhetsråds resolution 1373 (2001).
31 Dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkterna 57–60.
32 Dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkterna 81–83.
33 Se punkt 46 i UNHCR:s Background Note on the Application of the Exclusion Clauses: Article 1F. of the 1951 Convention relating to the Status of Refugees (nedan kallad Background Note).
34 Se exempelvis den internationella konventionen om bekämpande av finansiering av terrorism, vilken antogs av Förenta nationernas generalförsamling i resolution 54/109 av den 9 december 1999.
35 Det förefaller vid första anblicken som att endast makthavare i länder eller statsliknande enheter till att börja med ansågs kunna omfattas av artikel 1 F.c i Genèvekonventionen.. Se exempelvis travaux préparatoires till den konventionen, i synnerhet den franska delegatens synpunkter: Bestämmelsen avsåg inte gemene man, utan personer med höga befattningar i staten som statschefer, ministrar och höga tjänstemän (E/AC.7/SR.160, 18 augusti 1950, s. 18), vilka omnämndes i UNHCR:s utlåtande om artikel 1F i 1951 års konvention (juli 2009), punkt 2.3.3, fotnot 62.
36 Dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkt 83, och dom av den 24 juni 2015 i målet H.T., C‑373/13, EU:C:2015:413, punkt 85.
37 Dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 and C‑101/09, EU:C:2010:661, punkt 84.
38 Se punkterna 68–70 och 74 nedan.
39 Se punkt 2 i Guidelines on International Protection: Application of the Exclusion Clauses: Article 1F. of the 1951 Convention relating to the Status of Refugees of 4 September 2003 (riktlinjerna för internationellt skydd, nedan kallade riktlinjerna).
40 Se skäl 3 i skyddsdirektivet.
41 Se dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkt 93.
42 Det är nu avdelning V FEUF: se i synnerhet artiklarna 67 och 78 FEUF.
43 Se artikel 2 FEU, där dessa värden beskrivs.
44 Vilka har ersatts av artikel 67 respektive artikel 82 FEUF. (Artikel 34.2 b FEU har upphävts.)
45 Se dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkt 89.
46 Se fotnot 3 ovan.
47 Se skäl 16 och 17 i skyddsdirektivet.
48 Se punkt 23 ovan.
49 I den engelska versionen av artikel 12.3 i direktiv 2011/95 används incite i stället för instigate, men den är i övrigt identisk med artikel 12.3 i skyddsdirektivet.
50 Se dom av den 6 juni 2013 i målet MA m.fl., C‑648/11, EU:C:2013:367, punkt 37 och där angiven rättspraxis.
51 Europadomstolens dom av den 25 september 2012 i målet El Haski/Belgien, ECLI:CE:ECHR:2012:0925JUD000064908.
52 Se dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkt 93.
53 Se dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkt 89, mina kursiveringar.
54 Se dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkt 90, mina kursiveringar.
55 Det har i förevarande mål inte gjorts gällande att upptagandet av GICM i förteckningen skulle ha varit ogiltigt.
56 Dom av den 24 juni 2015 i målet H.T., C‑373/13, EU:C:2015:413, punkt 89 och där angiven rättspraxis.
57 Se artikel 4.3 i skyddsdirektivet.
58 Se punkterna 17 och 18 i riktlinjerna.
59 Se skäl 22. Motsvarigheten till artikel 12.3 fanns inte med i kommissionens ursprungliga förslag till rådets direktiv om miniminormer för när medborgare i tredje land och statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning KOM(2001) 510 slutlig (EGT C 51 E, 2002, s. 325). Texten fördes in av medlemsstaterna under förhandlingarna i rådet.
60 I domen i målet H.T. slogs det till exempel fast att H.T. hade samlat in medel för PKK och ibland hade delat ut en tidskrift som ges ut av den organisationen. Domstolen slog fast att handlingar av det slaget inte nödvändigtvis innebar att H.T. ansåg att det var rätt att begå terroristhandlingar och att handlingar av detta slag inte utgör några terroristhandlingar. Dom av den 24 juni 2015 i målet H.T., C‑373/13, EU:C:2015:413, punkt 91.
61 Se själva lydelsen av det inledande stycket i artikel 12.2 i skyddsdirektivet.
62 Se dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkt 94.
63 Se dom av den 9 november 2010 i de förenade målen B och D, C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkt 97.
64 Alla de typer av straffbara handlingar som medför undantag enligt artikel 1 F i Genèvekonventionen är synnerligen allvarliga (UNHCR:s utlåtande om artikel 1 F i 1951 års konvention (juli 2009)). I punkt 17 i riktlinjerna anger UNHCR att artikel 1 F c i Genèvekonventionen sannolikt åberopas mer sällan än skälen för undantag i artikel 1 F.a eller b.
65 Se även punkt 25 i riktlinjerna med avseende på artikel 1 F.c i Genèvekonventionen och Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner 1624 (2005) och 2178 (2014), där det betonas att staterna ska säkerställa att åtgärder som de vidtar för att bekämpa terrorism är i överensstämmelse med deras förpliktelser enligt internationell rätt och att de vidtas i överensstämmelse med bland annat flyktinglagstiftning och humanitär rätt.
66 Artikel 2 c i skyddsdirektivet.
67 Se vidare miniminormerna i förfarandedirektivet.
68 Dom av den 26 februari 2015 i målet Shepherd, C‑472/13, EU:C:2015:117.
69 Domen i målet Shepherd rörde räckvidden av artikel 9.2 e i skyddsdirektivet, i synnerhet innebörden av formuleringen … om fullgörandet av militärtjänst skulle innefatta brott eller handlingar som omfattas av undantagsklausulerna i artikel 12.2.
70 Se dom av den 26 februari 2015 i målet Shepherd, C‑472/13, EU:C:2015:117, punkt 38.
71 Se punkt 69 ovan. Så tycks uppenbarligen vara fallet i förevarande mål.
72 Se punkt 19 i riktlinjerna. Se även analogt dom av den 24 juni 2015 i målet H.T., C‑373/13, EU:C:2015:413, punkterna 90–93, där domstolen prövade huruvida en flyktings stöd till en terroristgrupp utgjorde tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen i den mening som avses i artikel 24.1 i skyddsdirektivet som motiverar att hans uppehållstillstånd återkallas.
73 Se punkt 51 i Background note.
74 Se punkt 26 ovan.
75 Se punkterna 58 och 91 ovan.