Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 22 september 2016
1 Originalspråk: engelska
2 Dom av den 16 oktober 2014 i målet LTTE/rådet ( T‑208/11 och T‑508/11, EU:T:2014:885)..
3 Se punkt 15 nedan.
4 Rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, 2001, s. 93), i ändrad lydelse. Se skäl 2.
5 Punkt 1 a och c i säkerhetsrådets resolution 1373 (2001).
6 Se punkt 6 nedan.
7 Med terroristhandling avses en av de avsiktliga handlingar som anges i artikel 1.3 i gemensam ståndpunkt 2001/931 och som på grund av sin art eller sitt sammanhang allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation och som definieras som ett brott enligt nationell lagstiftning och begås i syfte att i) injaga allvarlig fruktan hos en befolkning, ii) otillbörligen tvinga offentliga organ eller en internationell organisation att utföra eller att avstå från att utföra en viss handling, eller iii) allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land eller i en internationell organisation. Se vidare mål C‑158/14 A m.fl. i vilket jag ska föredra mitt förslag till avgörande den 29 september 2016.
8 Rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, 2001, s. 70), i ändrad lydelse.
9 Rådets gemensamma ståndpunkt av den 29 maj 2006 om uppdatering av gemensam ståndpunkt 2001/931 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2006/231/Gusp (EUT L 144, 2006, s. 25).
10 Rådets beslut av den 29 maj 2006 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut 2005/930/EG (EUT L 144, 2006, s. 21). Se artikel 1 och punkt 2.17 i den nya förteckning som infördes genom den förordningen.
11 Se punkt 16 nedan.
12 Det vill säga talan i mål T‑208/11.
13 Rådets genomförandeförordning av den 31 januari 2011 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 och genomförandeförordning nr 610/2010 (EUT L 28, 2011, s. 14).
14 Det vill säga talan i mål T‑508/11.
15 Rådets genomförandeförordning av den 18 juli 2011 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 och om upphävande av genomförandeförordningarna (EU) nr 610/2010 och (EU) nr 83/2011 (EUT L 188, 2011, s. 2).
16 Rådets genomförandeförordning nr 1375/2011 av den 22 december 2011 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 687/2011 (EU) (EUT L 343, 2011, s. 10).
17 Rådets genomförandeförordning nr 542/2012 av den 25 juni 2012 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 1375/2011 (EUT L 165, 2012, s. 12).
18 Rådets genomförandeförordning nr 1169/2012 av den 10 december 2012 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 542/2012 (EUT L 337, 2012, s. 2).
19 Rådets genomförandeförordning nr 714/2013 av den 25 juli 2013 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 1169/2012 (EUT L 201, 2013, s. 10).
20 Rådets genomförandeförordning nr 125/2014 av den 10 februari 2014 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 714/2013 (EUT L 40, 2014, s. 9).
21 Rådets genomförandeförordning nr 790/2014 av den 22 juli 2014 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 125/2014 (EUT L 217, 2014, s. 1).
22 Punkterna 104 och 110 i den överklagade domen.
23 I punkterna 105 och 106 i den överklagade domen, hänvisade tribunalen till domstolens dom av den 15 november 2012, Al-Aqsa/rådet och Nederländerna/Al-Aqsa ( C‑539/10 P och C‑550/10 P, EU:C:2012:711 (nedan kallad domen Al-Aqsa), punkterna 66–77), och till dess egna domar av den 9 september 2010, Al-Aqsa/rådet ( T‑348/07, EU:T:2010:373, punkt 88), och av den 23 oktober 2008, People’s Mojahedin Organization of Iran/rådet ( T‑256/07, EU:T:2008:461 (nedan kallad tribunalens dom PMOI), punkterna 144 och 145).
24 Punkt 107 i den överklagade domen.
25 Punkt 113 i den överklagade domen.
26 Punkterna 126–136 i den överklagade domen.
27 Punkterna 131–140 i den överklagade domen. Tribunalen hänvisade till dom av den 30 september 2009, Sison/rådet ( T‑341/07, EU:T:2009:372, punkterna 93 och 95).
28 Punkt 141 i den överklagade domen.
29 Punkt 152 i den överklagade domen.
30 Punkt 155 i den överklagade domen.
31 Punkterna 157–165 i den överklagade domen.
32 Som beskrivs i punkterna 167–172 i den överklagade domen.
33 Punkt 186 i den överklagade domen.
34 Punkterna 187–195 i den överklagade domen.
35 Punkt 196 i den överklagade domen.
36 I synnerhet punkterna 199–201 i den överklagade domen.
37 Punkterna 197 och 198 i den överklagade domen.
38 Punkterna 203 och 204 i den överklagade domen.
39 Punkterna 204 och 208 i den överklagade domen.
40 Punkterna 209–214 i den överklagade domen.
41 Punkterna 215 och 216 i den överklagade domen.
42 Punkterna 217 och 218 i den överklagade domen.
43 Se punkt 50 nedan.
44 Punkt 225 i den överklagade domen.
45 Kommissionen tog i sitt skriftliga yttrande bara upp den andra och den tredje grunden. Den angav att den helt instämde i rådets ståndpunkt rörande den första grunden.
46 Tribunalens dom PMOI, punkt 144.
47 Se exempelvis dom av den 21 december 2011 i målet Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:853, punkt 72).
48 Dom av den 1 mars 2016 i målet National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 55).
49 Dom av den 28 november 2013 i målet rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft ( C‑348/12 P, EU:C:2013:776 (nedan kallad domen Kala Naft), punkt 72 och där angiven rättspraxis).
50 Se exempelvis dom av den 15 november 2012 rådet/Bamba ( C‑417/11 P, EU:C:2012:718 (nedan kallad domen rådet/Bamba), punkterna 49 och 50 och där angiven rättspraxis). Om syftet med domstolens prövning, se dom av den 18 juli 2013 kommissionen m.fl./Kadi ( C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518 (nedan kallad domen Kadi II), punkt 119 och där angiven rättspraxis).
51 Se allmänt domen Kadi II, punkt 100 och där angiven rättspraxis. Se även domen rådet/Bamba, punkt 49 och där angiven rättspraxis.
52 Se exempelvis domen rådet/Bamba, punkt 60 och där angiven rättspraxis.
53 Se exempelvis domen rådet/Bamba, punkt 52.
54 Se domen Kadi II, punkt 116 och där angiven rättspraxis.
55 Se exempelvis domen rådet/Bamba, punkt 53 och där angiven rättspraxis.
56 Se även mitt förslag till avgörande i målet Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:482, punkterrna 198–201 och 207).
57 Se även mitt förslag till avgörande i målet Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:482, punkt 136).
58 Se allmänt domen Kadi II, punkt 116 och där angiven rättspraxis, domen rådet/Bamba, punkt 52, och domen Al-Aqsa, punkt 142.
59 Se exempelvis domen rådet/Bamba, punkt 60 och där angiven rättspraxis.
60 Förfarande för yttrande 2/13 av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkt 191 och där angiven rättspraxis). Beträffande vilka sådana exceptionella omständigheter kan vara, se dom av den 5 april 2016 Aranyosi( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkterna 88–104).
61 Se mitt förslag till avgörande i målet Frankrike/People’s Mojahedin Organization if Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:482, punkt 202).
62 Där föreskrivs följande: Det skriftliga förfarandet ska innebära att parterna och de unionsinstitutioner vilkas beslut är föremål för tvist delges ansökningar, inlagor, svaromål samt förklaringar och eventuella bemötanden samt alla handlingar och dokument som åberopas eller bestyrkta kopior av dessa.
63 Se exempelvis domen Kadi II, punkt 100 och där angiven rättspraxis.
64 Se särskilt punkterna 86–96 nedan.
65 Domen Al-Aqsa, punkt 81. Se även punkt 68.
66 Domen Al-Aqsa, punkt 104.
67 Se även tribunalens dom PMOI, punkt 110.
68 Tribunalens dom PMOI, punkt 112. Härav följer också att avsaknaden av ett beslut av en behörig myndighet inte kan motiveras med argumentet att på grund av att en person eller grupp (redan) har förts in i förteckningen enligt artikel 2.3, är det mindre sannolikt att den personen eller gruppen kommer att begå terroristhandlingar och därför bli föremål för beslut av behöriga myndigheter.
69 Domen Al-Aqsa, punkt 69.
70 Domen Al-Aqsa, punkt 82.
71 Domen Al-Aqsa, punkt 83.
72 Domen Al-Aqsa, punkt 111; se även punkt 90.
73 Så var fallet i domen Al-Aqsa, punkterna 83–90.
74 Beträffande en annan typ av sanktion, se analogt domen Kadi II, punkt 156.
75 Se även mitt förslag till avgörande i målet Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:482, punkt 89).
76 Se punkterna 60–73 ovan.
77 Domen Al-Aqsa, punkt 69.
78 Domen Al-Aqsa, punkt 68.
79 Artikel 1.2 i förordning nr 2580/2001.
80 Domen Kadi II, punkt 113 och där angiven rättspraxis.
81 I synnerhet tribunalens dom PMOI, punkt 144.
82 Punkt 206 i den överklagade domen.
83 Punkt 207 i den överklagade domen.
84 Punkt 208 i den överklagade domen.
85 Punkt 202 i den överklagade domen.
86 Punkt 195 i den överklagade domen.
87 Punkt 196 i den överklagade domen.
88 Se punkt 155 i den överklagade domen.
89 Domen Kala Naft, punkt 72 och där angiven rättspraxis.
90 Se punkterna 77–91 ovan.