Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 28 juli 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen ( T‑58/13, EU:T:2015:1) (nedan kallad den överklagade domen).

3 Kommissionens beslut C(2012) 6777 final av den 3 oktober 2012 om statligt stöd SA.33988 (2011/N) – Grekland – Åtgärder för förlängning av OPAP:s ensamrätt att driva tretton hasardspel och beviljande av en exklusiv licens för drift av 35000 terminaler för videolotteri under en period på tio år (nedan kallat det omtvistade beslutet).

4 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

5 EUT L 248, 2015, s. 9

6 I dess lydelse innan rådets förordning nr 734/2013 av den 22 juli 2013 om ändring av förordning nr 659/1999 trädde i kraft.

7 Med [berörd] part avses enligt artikel 1 h i förordning nr 659/1999 en medlemsstat eller en person, ett företag eller en företagssammanslutning, vars intressen kan påverkas av att stöd beviljas, framför allt stödmottagaren, konkurrerande företag och branschorganisationer.

8 Se artikel 108.3 FEUF. Anmälningssystemet kompletteras av berörda parters möjlighet att inge klagomål beträffande stödåtgärder som medlemsstaterna antagit.

9 Kommissionen kan antingen anta ett beslut enligt artikel 4.2 i förordning nr 659/1999, såsom i förevarande mål, i vilket det fastställs att åtgärden inte utgör statligt stöd, eller ett beslut enligt artikel 4.3 i förordning nr 659/1999, i vilket det fastställs att den anmälda åtgärden utgör statligt stöd men att den är förenlig med den inre marknaden.

10 Tidsfristen på två månader bygger på domstolens praxis, se dom av den 11 december 1973, Lorenz ( 120/73, EU:C:1973:152). Denna frist har sedermera kodifierats i den förordning som reglerar förfarandet, se artikel 4.5 i förordning nr 659/1999.

11 Dom av den 2 april 2009, Bouygues och Bouygues Télécom/kommissionen ( C‑431/07 P, EU:C:2009:223, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

12 Dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 59). För en beskrivning av denna (marginella) roll se generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i målet kommissionen/Kronoply och Kronotex ( C‑83/09 P, EU:C:2010:715, punkterna 27–40).

13 Dom av den 26 juni 2008, SIC/kommissionen ( T‑442/03, EU:T:2008:228, punkterna 222–225 och där angiven rättspraxis).

14 Dom av den 12 september 2007, Olympiaki Aeroporia Ypiresies/kommissionen ( T‑68/03, EU:T:2007:253, punkt 43).

15 Dom av den 19 maj 1993, Cook/kommissionen ( C‑198/91, EU:C:1993:197), och dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen ( C‑225/91, EU:C:1993:239). Se, även, dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply och Kronotex ( C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

16 Se artikel 256 FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europiska unionens domstol och artikel 169.2 i domstolens rättegångsregler. Se, även, beslut av den 5 februari 2015, Grekland/kommissionen ( C‑296/14 P, EU:C:2015:72, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

17 Beslut av den 5 februari 2015, Grekland/kommissionen ( C‑296/14 P, EU:C:2015:72, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

18 Dom av den 13 juni 2013, Ryanair/kommissionen ( C‑287/12 P, EU:C:2013:395, punkterna 67–73).

19 Dom av den 19 maj 1993, Cook/kommissionen ( C‑198/91, EU:C:1993:197, punkt 22).

20 Dom av den 2 april 2009, Bouygues och Bouygues Télécom/kommissionen ( C‑431/07 P, EU:C:2009:223, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

21 Dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

22 Dom av den 10 maj 2005, Italien/kommissionen ( C‑400/99, EU:C:2005:275, punkt 47).

23 Dom av den 13 juni 2013, Ryanair/kommissionen ( C‑287/12 P, EU:C:2013:395, punkt 71).

24 Dom av den 24 januari 2013, 3F/kommissionen ( C‑646/11 P, EU:C:2013:36, punkt 31). Se, även, dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen ( T‑123/09, EU:T:2012:164, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

25 Dom av den 24 januari 2013, 3F/kommissionen ( C‑646/11 P, EU:C:2013:36, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

26 Den överklagade domen, punkterna 49–51.

27 Det vill säga oberoende av den omständigheten att det inte hade klargjorts från och med när den faktiska tvåmånadersperiod som avses i artikel 4.5 i förordning nr 659/1999 skulle beräknas.

28 Dom av den 13 juni 2013, Ryanair/kommissionen ( C‑287/12 P, EU:C:2013:395, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

29 Dom av den 20 mars 1984, Tyskland/kommissionen ( 84/82, EU:C:1984:117, punkt 16), och dom av den 10 maj 2000, SIC/kommissionen ( T‑46/97, EU:T:2000:123, punkterna 81, 87 och 92).

30 Se, bland annat, dom av den 22 september 2011, Belgien/Deutsche Post m.fl. ( C‑148/09 P, EU:C:2011:603, punkterna 83–87), dom av den 25 november 2014, Ryanair/kommissionen ( T‑512/11, EU:T:2014:989, punkt 106), och dom av den 9 september 2010, British Aggregates m.fl./kommissionen ( T‑359/04, EU:T:2010:366, punkt 102).

31 Se, bland annat, dom av den 3 maj 2001, Portugal/kommissionen ( C‑204/97, EU:C:2001:233, punkterna 40 och 49), dom av den 10 juli 2012, Smurfit Kappa Group/kommissionen ( T‑304/08, EU:T:2012:351, punkt 97), och dom av den 7 november 2012, CBI/kommissionen ( T‑137/10, EU:T:2012:584, punkt 309). Se, även, dom av den 15 september 1998, BP Chemicals/kommissionen ( T‑11/95, EU:T:1998:199, punkterna 188–193).

32 Den överklagade domen, punkterna 45–53.

33 Den överklagade domen, punkt 59.

34 Den överklagade domen, punkterna 61 och 62.

35 Dom av den 13 mars 1985, Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabriek/kommissionen ( 296/82 och 318/82, EU:C:1985:113, punkt 19). Se även generaladvokaten Lenz förslag till avgörande i målet kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1997:249, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

36 Dom av den 13 mars 1985, Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabriek/kommissionen ( 296/82 och 318/82, EU:C:1985:113).

37 Dom av den 2 december 2009, kommissionen/Irland m.fl. ( C‑89/08 P, EU:C:2009:742, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

38 Det kriteriet var nettonuvärdet av den ensamrätt som beviljades genom VLT-avtalet och bilagan, med beaktande av en rimlig marknadsavkastning för OPAP, och en jämförelse av det värdet med den ersättning som OPAP har betalat för den beviljade ensamrätten.

39 Den metod som tillämpades var metoden för diskonterade kassaflöden och beräkningen gjordes på grundval av prognostiserade intäkter och utgifter från den framtida driften av olika spel och de fria kassaflöden som dessa förväntades generera. Kommissionen förklarade också att det värdet var beroende av vilken diskonteringsränta som ska tillämpas.

40 För kritik mot att vända på den ordning i vilken bedömningen görs, se generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Philips Lighting Poland och Philips Lighting/rådet ( C‑511/13 P, EU:C:2015:206, punkterna 49–67).

41 Dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 45).

42 Dom av den 22 november 2007, Spanien/Lenzing ( C‑525/04 P, EU:C:2007:698, punkt 31), och dom av den 22 november 2007, Sniace/kommissionen ( C‑260/05 P, EU:C:2007:700, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

43 Dom av den 5 juni 2012, kommissionen/ED ( C‑124/10 P, EU:C:2012:318, punkt 78 och där angiven rättspraxis), och dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg ( C‑280/00, EU:C:2003:415, punkt 84 och där angiven rättspraxis).

44 Dom av den 13 september 2010, Grekland/kommissionen ( T‑415/05, T‑416/05 och T‑423/05, EU:T:2010:386, punkt 172 och där angiven rättspraxis).

45 Dom av den 8 september 2011, kommission/Nederländerna ( C‑279/08 P, EU:C:2011:551, punkt 131 och där angiven rättspraxis).

46 Dom av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke ( C‑143/99, EU:C:2001:598, punkt 41).