Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 28 april 2016

1 Originalspråk: spanska.

2 Som benämningar för dessa myndigheter brukar uttrycken nationell regleringsmyndighet och nationell tillsynsmyndighet användas utan åtskillnad. Även om det kan förekomma vissa skillnader mellan dessa båda uttryck kan de användas synonymt här. Nedan kommer jag att använda mig av uttrycket nationell regleringsmyndighet.

3 EGT L 108, s. 33.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 337, s. 37).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån (EUT L 337, s. 1).

6 EGT L 108, s. 21.

7 Legge del 31 luglio 1997, n. 249, recante istituzione dell’Autorità per le Garanzie nelle Comunicazioni (GURI nr 177, av den 31 juli 1997).

8 Decreto legislativo de 1 agosto 2003, n. 259, Codice delle comunicazioni elettroniche (GURI nr 214, av den 15 september 2003).

9 Legge del 30 dicembre 2004, n. 311, Disposizioni per la formazzione del bilancio annuale y pluriennale dello Stato (legge finanziaria 2005) (GURI nr 306, av den 31 december 2004).

10 Legge del 23 dicembre 2005, n. 266, Disposizioni per la formazzione del bilancio annuale y pluriennale dello Stato (legge finanziaria 2006) (GURI nr 306, av den 29 december 2005).

11 Decreto legge del 4 luglio 2006, n. 223 (GURI nr 153, av den 4 juli 2006, s. 4), convertito, con modifiche, nella legge del 4 agosto 2006, n. 248 (GURI nr 186, av den 11 augusti 2006).

12 Legge del 31 dicembre 2009, n. 196, recante la nuova normativa generale in tema di contabilità e finanza pubblica (GURI nr 303, av den 31 december 2009).

13 Decreto-legge del 2 marzo 2012, n. 16 (GURI nr 52, av den 2 mars 2012).

14 Utan kursivering i originalet.

15 Elenco delle amministrazioni pubbliche inserite nel conto economico consolidato individuate ai sensi dell’articolo 1, comma 3, della legge 31 dicembre 2009, n. 196 (GURI nr 227, av den 28 september 2012).

16 Här avses artikel 1.2 i lag 196 av den 31 december 2009.

17 Härmed avses lag nr 311 av den 30 december 2004 om 2005 års budget och lagdekret nr 223 av den 4 juli 2006.

18 Dom av den 26 juni 2008, Burda ( C‑284/06, EU:C:2008:365, punkterna 39), och dom av den 21 mars 2013, Belgacom m.fl. ( C‑375/11, EU:C:2013:185, punkt 30).

19 Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen) hänvisar dels till de bestämmelser enligt vilka den offentliga förvaltningens totala kostnader i den konsoliderade resultaträkningen, som för år 2005 återfinns i bilaga 1 till lag nr 311 av den 30 december 2004, och som för de följande åren fastställs genom beslut från nationella statistikinstitutet (ISTAT), och som offentliggörs i Gazzetta Ufficciale senast den 31 juli varje år, inte får överstiga två procent av de motsvarande beräkningarna från året innan, i enlighet med årsredovisingen (artikel 1.5 i lag nr 311, av den 30 december 2004); dels nämner Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen) lagdekret nr 223 av den 4 juli 2006, efter ändring omvandlat genom lag nr 248 av den 4 augusti 2006, där det föreskrevs att kostnaderna för myndigheter och offentliga organ som inte är regionala eller lokala skulle minskas. I artikel 22.1 angavs att [a]nslagen för år 2006 avseende kostnader för insatsförbrukning i budgeten för myndigheter och offentliga organ som inte är regionala eller lokala …, vilka ska anges i enlighet med artikel 1.5 och 1.6 i lag nr 311 av den 30 december 2004 [med vissa undantag], ska minskas med 10 procent.

20 Om detta begrepp, som under de senaste åren fått en stor betydelse inom europeisk förvaltningsrätt, finns mycket skrivet. Jag hänvisar till texterna av Caranta, R.; Andenas, M.; Fairgrieve, D. (utgivare), Independent Administrative Authorities, British Institute of International and Comparative Law, London, 2005; García Álvarez, G., La Unión Europea como estado regulador y las Administraciones independientes, Revista de Adminsitración Pública, 2014, nr 1, s. 79–111; Hanretty, C.J.; Larouche, Pierre; Reindl, A., Independence, Accountability and Perceived Quality of Regulators, Center on Regulation in Europe, 2012; Ottow, A., The different levels of protection of national supervisors’ independence in the European landscape, i Comtois S.; de Graaf, K. (utgivare), On judicial and quasi-judicial Independence, Eleven International Publishing, Haag, 2013, s. 139–166.

21 De brukar bland annat ges ansvar för reglementering, reglering, tillsyn, inspektion, kontroll och eventuellt sanktioner. Det framgår klart att inte alla nationella regleringsmyndigheter har getts samma befogenheter.

22 Dom av den 9 mars 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑518/07, EU:C:2010:125, punkt 42).

23 Återges ovan i punkt 4.

24 EU-domstolens praxis avseende den oberoende ställningen för järnvägsinfrastrukturförvaltare är av föga intresse för detta mål, dels eftersom regleringen av deras oberoende är mer begränsad i sekundärrätten, dels eftersom de avgjorda målen rör förvaltarnas oberoende ställning i förhållande till företagen inom den sektorn. Se dom den 25 oktober 2012, kommissionen/Portugal ( C‑557/10, EU:C:2012:662), dom av den 28 februari 2013, kommissionen/Tyskland ( C‑556/10, EU:C:2013:116), och dom av den 18 april 2013, kommissionen/Frankrike ( C‑625/10, EU:C:2013:243).

25 Dom av den 6 mars 2008, Comisión del Mercado de las Telecomunicaciones ( C‑82/07, EU:C:2008:143, punkt 24), dom av den 6 oktober 2010, Base m.fl. ( C389/08, EU:C:2010:584, punkt 29), och dom av den 17 september 2015, KPN ( C‑85/14, EU:C:2015:610), punkterna 53 och 54.

26 Dom av den 6 oktober 2010, Base m.fl. ( C389/08, EU:C:2010:584, punkt 30), och generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet KPN ( C85/14, EU:C:2015:245, punkterna 110–117).

27 Dom av den 24 april 2008, Arcor ( C‑55/06, EU:C:2008:244, punkterna 153–156), och dom av den 3 december 2009, kommissionen/Tyskland ( C‑424/07, EU:C:2009:749, punkt 61).

28 En författare har framhållit att när ett direktiv tillerkänner en nationell regleringsmyndighet exklusiva befogenheter skapar det i själva verket ett förvaltningsförbehåll, vilket betyder att lagstiftningsåtgärder utesluts från detta speciella område. Se, Baño León, J.M., Reserva de administración y Derecho comunitario, Papeles de Derecho Europeo e Integración Regional, WP IDEIR, 2001, nr 7, s. 7.

29 Se, i detta avseende, Lavrijssen, S.; Ottow, A., Independent Supervisory Authorities: A Fragile Concept, Legal Issues of Economic Integration, 2012, nr 4, s. 427–428.

30 I artikel 28.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31) föreskrivs att medlemsstaterna ska utse en eller flera tillsynsmyndigheter som fullständigt oberoende ska utöva de uppgifter som åläggs dem. Domstolen har bekräftat följande: Kravet att en oberoende myndighet ska övervaka efterlevnaden av de unionsrättsliga bestämmelserna om skydd för enskilda personer när det gäller behandling av personuppgifter framgår även av unionens primärrätt, bland annat av artikel 8.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av artikel 16.2 FEUF (dom av den 8 april 2014, kommissionen/Ungern, C‑288/12, EU:C:2014:237, punkt 47). Dessutom har den slutit sig till att [i]nrättandet av oberoende tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna … således [är] av avgörande betydelse för skyddet av enskilda personer med avseende på behandlingen av personuppgifter (dom av den 9 mars 2010, kommissionen/Tyskland, C‑518/07, EU:C:2010:125, punkt 23, och dom av den 16 oktober 2012, kommissionen/Österrike, C‑614/10, EU:C:2012:631, punkt 37).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑518/07, EU:C:2010:125, punkt 30), och dom av den 16 oktober 2012, kommissionen/Österrike ( C‑614/10, EU:C:2012:631, punkterna 41 och 43).

32 Dom av den 16 oktober 2012, kommissionen/Österrike ( C‑614/10, EU:C:2012:631, punkt 42), och dom av den 8 april 2014, kommissionen/Ungern ( C‑288/12, EU:C:2014:237, punkt 52).

33 Dom av den 16 oktober 2012, kommissionen/Österrike ( C‑614/10, EU:C:2012:631, punkt 51).

34 För en analys av balansen mellan de nationella regleringsmyndigheternas oberoende och ansvar, se Hanretty, C.J.; Larouche, P.; Reindl, A., Independence, Accountability and Perceived Quality of Regulators, Center on Regulation in Europe, 2012.

35 Dom av den 9 mars 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑518/07, EU:C:2010:125, punkterna 43–45).

36 Dom av den 9 mars 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑518/07, EU:C:2010:125, punkt 18).

37 EU-domstolen har funnit att tillsynsmyndigheterna, i utövandet av sina uppgifter, måste kunna handla objektivt och opartiskt. De får för detta ändamål inte vara utsatta för någon påverkan utifrån. Detta gäller … påverkan … även, direkt eller indirekt, från staten (dom av den 9 mars 2010, kommissionen/Tyskland, C‑518/07, EU:C:2010:125, punkt 25).

38 Betydelsen av ekonomiskt oberoende för de nationella regleringsmyndigheterna har framhållits av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), The Governance of Regulators. OECD Best Practice Principles for Regulatory Policy, 2014, s. 99; och av Center on Regulation in Europe (CERRE), Code of Conduct and Best Practices for the setup, operations and procedure of regulatory authorities, 2014, p. 6, tillgänglig på följande hemsida: http://www.cerre.eu/content/cerre-code-conduct-and-best-practices-setup-operations-and-procedure-regulatory-authorities.

39 Återges ovan i punkt 4. Jag erinrar om att det framgår av artikel 3.3 i att de nationella regleringsmyndigheterna ska ha tillräckliga finansiella och personella resurser för att kunna utföra de uppgifter de tilldelats.

40 Dom av den 9 mars 2010 ( C‑518/07, EU:C:2010:125, punkterna 43–46).

41 Dom av den 9 mars 2010 kommissionen/Tyskland ( C‑518/07, EU:C:2010:125, punkt 46).

42 Det förefaller inte heller vara så, att de åtgärder för att begränsa och sänka kostnader som Italien har tillämpat på AGCOM hindrar denna från att förfoga över tillräckliga ekonomiska resurser och tillräcklig personal för att aktivt kunna delta i och stödja Berec, i enlighet med artikel 3.3a in fine i ramdirektivet. I vilket fall som helst ankommer det på den nationella domstolen att bedöma risken för att ett sådant ingrepp har ägt rum utifrån den bevisning som inkommit i målet.

43 EU-domstolen angav följande i domen av den 10 juli 2003, kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2003:395, punkterna 134 och 135): [A]rtikel 108 EG [syftar] i huvudsak till att skydda ECB mot alla former av politiska påtryckningar för att göra det möjligt för ECB att effektivt arbeta för de fastställda målen för dess verksamhet, tack vare det oberoende utövandet av de särskilda befogenheter som ECB har getts i det syftet genom EG‑fördraget och ECBS-stadgan. [E]rkännandet av ett sådant oberoende [medför däremot inte] att ECB helt frigörs från Europeiska gemenskapen och undantas från alla gemenskapsbestämmelser.

44 Dom av den 18 juli 2013, Vodafone Omnitel m.fl. ( C‑228/12–C‑232/12 och C‑254/12–C‑258/12, EU:C:2013:495, punkterna 38 och 40).

45 Denna bedömning gjordes av EU-domstolen (just beträffande de avgifter som tas ut i Italien av AGCOM) i domen av den 18 juli 2013, Vodafone Omnitel m.fl. ( C228/12–C232/12 och C‑254/12–C 258/12, EU:C:2013:495, punkt 41). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2013, Vodafone Malta och Mobisle Communications ( C‑71/12, EU:C:2013:431, punkt 23).

46 Dessutom anges i skäl 31 i auktorisationsdirektivet att [s]ystem för administrativa avgifter … inte [bör] leda till snedvridning av konkurrensen eller hinder för inträde på marknaden. Det skulle strida mot denna målsättning om AGCOM hade orimligt höga administrativa kostnader.