lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 7 september 2016

CELEX
62015CC0283
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31).

3 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 augusti 1995, Wielockx ( C‑80/94, EU:C:1995:271), dom av den 27 juni 1996, Asscher ( C‑107/94, EU:C:1996:251), och senare, dom av den 28 februari 2013, Ettwein ( C‑425/11, EU:C:2013:121, punkt 47).

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 21), dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer ( C‑446/03, EU:C:2005:763, punkt 29), dom av den 18 juli 2007, Oy AA ( C‑231/05, EU:C:2007:439, punkt 18), och dom av den 22 oktober 2014, Blanco och Fabretti ( C‑344/13 och C‑367/13, EU:C:2014:2311, punkt 24).

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 1999, Gschwind ( C‑391/97, EU:C:1999:409, punkt 20).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 32), dom av den 12 december 2002, de Groot ( C‑385/00, EU:C:2002:750, punkt 90), och dom av den 18 juni 2015, Kieback ( C‑9/14, EU:C:2015:406, punkt 22).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 36), dom av den 18 juli 2007, Lakebrink och Peters-Lakebrink ( C‑182/06, EU:C:2007:452, punkt 30), dom av den 16 oktober 2008, Renneberg ( C‑527/06, EU:C:2008:566, punkt 61), och dom av den 18 juni 2015, Kieback ( C‑9/14, EU:C:2015:406, punkt 25).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juni 2015, Kieback ( C‑9/14, EU:C:2015:406, punkt 19).

9 Min kursivering.

10 Se dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 32).

11 Detta var även utgångspunkten för generaladvokaten Légers resonemang i hans förslag till avgörande i målet Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1994:391, punkt 66).

12 Dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 36).

13 Min kursivering. Se, för ett liknande resonemang, dom av den18 juli 2007, Lakebrink och Peters-Lakebrink ( C‑182/06, EU:C:2007:452, punkt 31), dom av den 16 oktober 2008, Renneberg ( C‑527/06, EU:C:2008:566, punkt 62), och dom av den 18 juni 2015, Kieback ( C‑9/14, EU:C:2015:406, punkt 26).

14 Dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 37).

15 Punkt 76.

16 Punkt 29. Detta innebär att den omständigheten att nästan 60 procent av inkomsten uppbärs i en stat, såsom i fråga om X i Nederländerna i förevarande fall, i princip möjliggör för den staten att beakta den skattskyldiges personliga förhållanden och familjesituation.

17 Punkt 54. Min kursivering.

18 Punkt 55. Min kursivering.

19 Min kursivering. Dessutom, såsom i förevarande fall [påverkar d]en omständigheten att arbetstagaren flyttar till ett tredjeland för att arbeta och inte till en annan medlemsstat i unionen … inte denna tolkning (dom av den 18 juni 2015, Kieback, C‑9/14, EU:C:2015:406, domslutet).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 2012, kommissionen/Estland ( C‑39/10, EU:C:2012:282, punkt 53) och, för en tillämpning av denna princip, dom av den 1 juli 2004, Wallentin ( C‑169/03, EU:C:2004:403, punkterna 17 och 18).

21 Dom av den 12 december 2002, de Groot ( C‑385/00, EU:C:2002:750, punkt 99).

22 Dom av den 12 december 2002, de Groot ( C‑385/00, EU:C:2002:750, punkt 101).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2002, de Groot ( C‑385/00, EU:C:2002:750, punkt 93 och där angiven rättspraxis).

24 Dom av den 12 december 2013, Imfeld och Garcet ( C‑303/12, EU:C:2013:822, punkt 79). Min kursivering.

25 Denna lösning stöddes av den nederländska regeringen i det mål som låg till grund för dom av den 12 december 2002, de Groot ( C‑385/00, EU:C:2002:750) men tillbakavisades uttryckligen av domstolen (se punkt 98 i den domen). I den domen var det emellertid fråga om att hemviststaten delvis skulle beakta den skattskyldiges personliga förhållanden och familjesituation då den skattskyldige hade en tillräcklig inkomst i den staten för att hans eller hennes personliga förhållanden och familjesituation skulle beaktas. Domstolen kunde därför logiskt och relevant underkänna argumentet på grundval av principen enligt vilken den skattskyldiges personliga skatteförmåga, med hänsyn tagen till hans eller hennes samlade inkomster och personliga förhållanden och familjesituation, enklast kan bedömas på den ort där han har större delen av sina personliga och ekonomiska intressen, det vill säga vanligen den berörda personens stadigvarande bosättning.

26 Se, för ett liknande resonamang, Niesten, H., Growing Impetus for Harmonization of Personal and Family Allowances: Current State of Affairs of the Schumacker-Doctrine after Imfeld and Garcet, EC Tax Review, 2015–4, s. 185–201, särskilt sidorna 198 och 199. Enligt denna författare: The rationale legis of the fractional taxation of non-residents, i.e., the proportional grant of the benefits in the source States, therefore seems fair and consistent (s. 198). Se även Wattel, P.J., Progressive Taxation of Non-Residents and Intra-EC Allocation of Personal Tax Allowances: Why Schumacker, Asscher, Gilly and Gschwind Do Not Suffice, European Taxation, 2000, s. 210–223, särskilt s. 222.

27 Det undantag som följer av domen Schumacker kan inte leda till en negativ inkomstskatt eller återbetalning av skatt med hänsyn till att otillräcklig inkomst uppburits.

28 Se dom av den 18 juni 2015, Kieback ( C‑9/14, EU:C:2015:406, punkt 34).

29 Se dom av den 18 juni 2015, Kieback ( C‑9/14, EU:C:2015:406, punkt 35 och domslutet)

30 Domstolen har i domen av den 28 februari 2013, Ettwein ( C‑425/11, EU:C:2013:121) bekräftat att den rättspraxis som utvecklades i domen Schumacker är tillämplig inom ramen för avtalet. I det målet vägrade Förbundsrepubliken Tyskland äkta makar som var medborgare i den staten och skattskyldiga där sambeskattning enligt splittingförfarandet av det skälet att de var bosatta i Schweiz. Domstolen slog fast att en avtalsslutande part, mot bakgrund av domarna av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31), av den 11 augusti 1995, Wielockx ( C‑80/94, EU:C:1995:271) och av den 27 juni 1996, Asscher ( C‑107/94, EU:C:1996:251), inte får använda sig av möjligheten att skilja mellan skattskyldiga som inte befinner sig i jämförbara situationer för att neka ett par som de äkta makarna Ettwein denna förmån (dom av den 28 februari 2013, Ettwein ( C‑425/11, EU:C:2013:121, punkt 48)). En federal domstol i Schweiz här även i dom av den 26 januari 2010 (i de förenade målen 2C.319/2009 och 2C.321/2009 slagit fast att den rättspraxis som följer av domen Schumacker är tillämplig. Se i detta avseende Heuberger, R., och Oesterhelt, St., Swiss Salary Withholding Tax Violates Free Movement of Persons Agreement with the European Union, European Taxation, 2010, sidorna 285–294.

31 I sitt skriftliga yttrande och under förhandlingen den 29 juni 2016 bekräftade X uppgifterna för de år som föregick år 2007 och för åren 2007–2011. X anförde även att han inte betraktades som bosatt i Spanien efter år 2011. Dessa uppgifter har inte bestritts av någon av intervenienterna i målet.

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2013, Radu ( C‑396/11, EU:C:2013:39, punkt 24).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013, Imfeld och Garcet ( C‑303/12, EU:C:2013:822, punkt 61).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013, Imfeld och Garcet ( C‑303/12, EU:C:2013:822, punkt 78).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013, Imfeld och Garcet ( C‑303/12, EU:C:2013:822, punkt 79).

36 EUT L 64, 2011, s. 1. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1995, Schumacker ( C‑279/93, EU:C:1995:31, punkt 45) och dom av den 28 oktober 1999, Vestergaard ( C‑55/98, EU:C:1999:533, punkt 26) och doktrin, Niesten, H., Growing Impetus for Harmonization of Personal and Family Allowances: Current State of Affairs of the Schumacker-Doctrine after Imfeld and Garcet, EC Tax Review, 2015–4, sidorna 185–201, särskilt s. 194, Wattel, P.J., Progressive Taxation of Non-Residents and Intra-EC Allocation of Personal Tax Allowances: Why Schumacker, Asscher, Gilly and Gschwind Do Not Suffice, European Taxation, 2000, sidorna 210–223, särskilt s. 222.

37 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 28 oktober 1999, Vestergaard ( C‑55/98, EU:C:1999:533, punkt 26), dom av den 11 oktober 2007, ELISA ( C‑451/05, EU:C:2007:594, punkt 95) och dom av den 10 februari 2011, Haribo Lakritzen Hans Riegel och Österreichische Salinen ( C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkt 100) och doktrin, Wattel, P.J., Progressive Taxation of Non-Residents and Intra-EC Allocation of Personal Tax Allowances: Why Schumacker, Asscher, Gilly and Gschwind Do Not Suffice, European Taxation, 2000, sidorna 210–223, särskilt s. 222, Cloer, A., och Vogel, N., Swiss Frontier Worker Can Claim the Benefits of Schumacker: The ECJ Decision in Ettwein (Case C‑425/11), European Taxation, 2003, sidorna 531–535, särskilt s. 534.