Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 5 juli 2016

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 2003, s. 32). Det nationella målet handlar om den andra handelsperioden i utsläppshandelssystemet, vilket innebär att den version av direktiv 2003/87 som är tillämplig är den som gällde före ändringen som gjordes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 (EUT L 140, 2009, s. 63).

3 Kommissionens förordning (EG) nr 2216/2004 av den 21 december 2004 om ett standardiserat och skyddat registersystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG (EUT L 386, 2004, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 916/2007 av den 31 juli 2007 (EUT L 200, 2007, s. 5), och enligt kommissionens förordning (EU) nr 920/2010 av den 7 oktober 2010 (EUT L 270, 2011, s. 1).

4 Uttrycket andelar är det som används av de luxemburgska myndigheterna och domstolarna. Se fotnot 11.

5 Enligt artikel 34a.2 i förordning nr 2216/2004, som är en bestämmelse som infördes genom förordning nr 916/2007, ska en sådan begäran inges senast 60 kalenderdagar efter transaktionens slutgiltiga godkännande.

6 Det konto till vilket ArcelorMittal ålades att återlämna andelarna var inte det som föreskrivits för återlämning av andelar för annullering, utan ett annat konto som myndigheterna hade öppnat.

7 För en översikt rörande detta system, se Pâques, M.: La directive 2003/87/CE et le système d’échange de quotas d’émission de gaz à effet de serre dans la Communauté européenne, Revue trimestrielle de droit européen 40 (2), 2004, s. 249–282.

8 En aktuell redovisning av de olika ståndpunkterna i doktrinen finns i Rotoullié, J.C.: L’utilisation de la technique de marché en droit de l’environnement. L’exemple du système européen d’échange des quotas d’émission de gaz à effet de serre, Thèse de doctorat, Université Panthéon Assas, 2015, s. 136–153.

9 Vilket godkändes genom rådets beslut av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta (EGT L 130, 2002, s. 1). Om bakgrunden till och förhandlingsprocessen bakom Kyotoprotokollet, och om dess mekanism, se Freestone, D.: The International Climate Change Legal and Institutional Framework: An Overview, i Freestone, D. och Streck, C.: Legal Aspects of Carbon Trading, Oxford University Press, New York, 2009, s. 3–32.

10 Gaser av det här slaget som nämns i bilaga II till direktiv 2003/87 är koldioxid (CO2), metan (CH4), dikväveoxid (N2O), fluorkolväten (HFC), perfluorkolväten (PFC) och svavelhexafluorid (SF6). Systemet omfattar utsläpp från kraftverk, från ett brett spektrum av energiintensiva industrisektorer och från kommersiella flygbolag (Europeiska kommissionen: The EU Emissions Trading System (ETS), oktober 2013, på: http://ec.europa.eu/clima/publications/docs/factsheet_ets_en.pdf).

11 Även om jag inte är helt säker på om det är dess orsak eller verkan, motsvaras mångfalden av olika nationella lösningar när det gäller utsläppsrätternas rättsliga beskaffenhet, av en mångfald av benämningar på dessa i de olika språkversionerna av direktiv 2003/87. I den spanska och den nederländska versionen används uttrycken derechos de emisión respektive emissierecht, medan den italienska och den franska använder quotta di emissioni och quota, den engelska uttrycket allowance, den tyska Zertifikat och den portugisiska avslutningsvis licença de emissão.

12 I artikel 16.3 i direktiv 2003/87 fastställs en avgift för överskridande av utsläpp, vilken ska vara 100 EUR för varje ton koldioxidekvivalenter som släpps ut och som verksamhetsutövaren inte överlämnat utsläppsrätter för.

13 Från och med 2013 sänks taket för utsläpp från kraftverk och andra anläggningar med 1,74 procent per år (artikel 9 i direktiv 2003/87 i dess ändrade lydelse enligt direktiv 2009/29), vilket innebär att dessa utsläpp år 2020 borde vara 20 procent lägre än 1990. Se beträffande detta den nyligen meddelade domen av den 28 april 2016 i de förenade målen Borealis Polyolefine m.fl. ( C‑191/14, C‑192/14, C‑295/14, C‑389/14 och C‑391/14–C‑393/14, EU:C:2016:311), punkt 81. Inom flygtrafikområdet gäller andra värden.

14 Dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728), punkt 31.

15 Se föregående fotnot.

16 I artikel 10 i direktiv 2003/87 föreskrevs att för den treårsperiod som började den 1 januari 2005 skulle medlemsstaterna fördela minst 95 procent av utsläppsrätterna gratis. Denna andel minskades till 90 procent för perioden 2008–2012. Från och med den period som inleddes 2013, är den viktigaste fördelningmetoden auktionering. En kortfattad redogörelse för de olika faserna i systemet rörande detta finns i den tidigare nämnda publikationen Europeiska kommissionen: The EU Emissions Trading System (ETS), s. 3–4. Det bör under alla förhållanden påpekas att domstolen klargjort att den åtgärd genom vilken utsläppsrätter fördelas gratis, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 10 i direktiv 2003/87, inte syftar till att medge subventioner till de berörda producenterna, utan till att mildra den ekonomiska inverkan av att Europeiska unionen omedelbart och ensidigt har infört en marknad för utsläppsrätter, genom att undvika att vissa produktionssektorer som omfattas av detta direktiv tappar i konkurrenskraft (dom av den 17 oktober 2013, Iberdrola m.fl., C‑566/11, C‑567/11, C‑580/11, C‑591/11, C‑620/11 och C‑640/11, EU:C:2013:660, punkt 39). Den omständigheten att konkurrenstrycket inte hade räckt för att minska övervältringen av utsläppsrätternas värde på elpriserna ledde till exceptionella vinster för elproducenterna som man ville undanröja. Det föreskrevs därför att utsläppsrätterna från och med 2013 skulle fördelas genom ett system med fullständig auktionering (dom av den 17 oktober 2013, Iberdrola m.fl., C‑566/11, C‑567/11, C‑580/11, C‑591/11, C‑620/11 och C‑640/11, EU:C:2013:660, punkt 40).

17 Som domstolen slog fast i domen i målet Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. (dom av den 16 december 2008, C‑127/07, EU:C:2008:728), punkt 32, är den ekonomiska principen för systemet att se till att minskningen sker till lägsta möjliga kostnad: Genom att bland annat tillåta försäljning av utsläppsrätter syftar detta system till att vara ett incitament för alla deltagare i detta system att släppa ut mindre växthusgaser än vad de ursprungligen givits rätt till, så att de kan sälja överskottet till någon annan deltagare vars utsläpp överskrider de utsläppsrätter som denne tilldelats. På samma sätt uttalade sig domstolen i sin dom av den 7 april 2016, Holcim (Rumänien)/kommissionen ( C‑556/14 P, EU:C:2016:207), punkt 65.

18 Tio år efter det att den trädde i kraft, är det fortfarande omtvistat hur effektiv handeln med utsläppsrätter är. Denna oenighet har förstärkts av utsläppsrätternas låga priser sedan 2008. En sammanfattning av polemiken finns i Schrödinger’s emissions trading system. Europe’s carbon-trading system is better than thought, and could be better still, som finns på http://www.economist.com/node/21683960.

19 KOM(2000) 87 slutlig, punkt 3 in fine.

20 Vars regelverk vid den tiden utgjordes av rådets förordning (EEG) nr 594/91 av den 4 mars 1991 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 67, 1991, s. 1), ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 3592/92 av den 30 december 1992 (EGT L 405, 1992, s. 41), och genom rådets förordning (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 333, 1994, s. 1).

21 Det grundläggande bestämmelserna fanns vid den tiden i rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk (EGT L 389, 1992, s. 1).

22 De viktigaste rättsakterna utgjordes vid den tiden av rådets förordning (EEG) nr 856/84 av den 31 mars 1984 om ändring av förordning (EEG) nr 804/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 90, 1984, s. 10), rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 405, 1992, s. 1) och kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 57, 1993, s. 12).

23 De inskränkte sig till US Clean Air Act från 1990 och Californian Regional Clean Act Incentives Market från 1994.

24 Uttrycket är hämtat från Pohlmann, M.: The European Union Emissions Trading Scheme, i Freestone, D. och Streck, C.: Legal Aspects of Carbon Trading, a.a., s. 339.

25 Senast den 31 mars 2004 för planer som avser perioden 2005–2007 och minst 18 månader före inledningen av perioden 2008–2012 och följande perioder.

26 Min kursivering.

27 Generellt beträffande detta registreringssystem, se Molina Hernández, C.: El registro de derechos de emisión de los gases de efecto invernadero de la Unión Europea, i Revista de Derecho Comunitario Europeo, nr 56, 2016, s. 157–197.

28 2004 års lag följde därmed artikel 11.2 i direktiv 2003/87.

29 Enligt artikel 2 v i förordningen avses med transaktion utfärdande, överföring, förvärv, överlämnande, annullering eller ersättning av utsläppsrätter och utfärdande, överföring, förvärv, annullering eller återlösen av utsläppsminskningsenheter (ERU), certifierade utsläppsminskningar (CER), tilldelade utsläppsenheter (AAU) och sänkkrediter (RMU) samt överflyttning av utsläppsminskningsenheter (ERU), certifierade utsläppsminskningar (CER) och tilldelade utsläppsenheter (AAU).

30 I ett meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om bedömning av nationella fördelningsplaner avseende utsläppsrätter för växthusgaser för den andra handelsperioden inom EU:s system för handel med utsläppsrätter (KOM(2006) 725 slutlig), del 2, punkt 2.1, förklaras det att sådana justeringar skulle strida mot den grundläggande principen för ett handelssystem med tak (cap-and-trade system), såsom det är konstruerat i direktivet, att det inte finns något administrativt behov av efterhandsjusteringar eller någon annan motivering för dem och att medlemsstaterna är skyldiga att använda de tillförlitligaste uppgifter som finns tillgängliga när de beslutar om fördelningen före starten av handelsperioden.

31 Där anges att ett av de fall då det trots allt är tillåtet att göra en efterhandsjustering är när en anläggning stängs under den aktuella perioden, då det inte längre finns någon anläggning som skall tilldelas utsläppsrätter (se föregående fotnot).

32 Punkt 49 i dess skriftliga yttrande.

33 Se beträffande detta bland annat dom av den 26 juni 2007, Ordre des barreux francophones et germanophone m.fl. ( C‑305/05, EU:C:2007:383), punkt 18.

34 Till exempel dom av den 21 december 2011, Cicala ( C‑482/10, EU:C:2011:868), punkterna 16–19.

35 Beträffande detta, se La régulation des marchés du CO2, Rapport de la mission confiée à Michel Prada, 2010, s. 60–61, som finns på http://www.ladocumentationfrancaise.fr/rapports-publics/104000201/