Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 19 januari 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Förordning av den 18 december 1995 (EGT L 312, 1995, s. 1).

3 EU:s politik avseende ekonomisk och social sammanhållning strävar i huvudsak särskilt efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer inom Europeiska unionen och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna. Se i detta avseende artikel 174 FEUF.

4 EUT C 83, 2010, s. 389 (nedan kallad stadgan).

5 Se första skälet i förordning nr 2988/95.

6 Se andra, tredje och trettonde skälet i förordning nr 2988/95.

7 Enligt artikel 6.1 kan åläggande av ekonomiska sanktioner som administrativa böter avbrytas genom beslut av den behöriga myndigheten om ett straffrättsligt förfarande inletts mot personen i fråga med avseende på samma förhållanden. Avbrott i det administrativa förfarandet medför att preskriptionstiden enligt artikel 3 bryts.

8 I detta förslag kommer jag att kalla detta den aktuella tiden.

9 Rådets förordning (EG) nr 1164/94 av den 16 maj 1994 om inrättandet av en sammanhållningsfond (EGT L 130, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 189). Denna förordning, som ändrats genom rådets förordningar (EG) nr 1264/1999 (EGT L 161, 1999, s. 57) och (EG) nr 1265/1999 (EGT L 161, 1999, s. 62), var tillämpliga på projekt som genomfördes i medlemsstaterna vid den aktuella tiden. Förordning nr 1164/94 upphävdes genom rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 2006, s. 25). För ordningens skull nämner jag att förordning nr 1260/1999 innehöll allmänna bestämmelser om strukturfonderna, det vill säga Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och Fonden för fiskets utveckling som anges i artikel 2.1 i den förordningen. Ekonomiskt stöd från strukturfonderna berörs inte i förevarande mål. Övergångsbestämmelserna i artikel 105 i förordning nr 1083/2006 angav att den inte påverkade fullföljandet eller ändring av projekt som medfinansierades av Sammanhållningsfonden som kommissionen godkänt på grundval av förordning nr 1164/94.

10 Förordning av den 21 juni 1999 (EGT L 161, 1999, s. 73) som ändrats genom rådets förordningar (EG) nr 2382/2001 av den 4 december 2001 (EGT L 323, 2001, s. 1) och (EG) nr 2500/2001 av den 17 december 2001 (EGT L 342, 2001, s. 1) var tillämplig under den aktuella tiden. Förordning nr 1267/1999 upphävdes därefter genom rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (EUT L 210, 2006, s. 82). Se vidare punkterna 23–28 nedan.

11 Se tjugosjunde skälet i förordning nr 1164/94.

12 Artikel 2.5 infördes i förordning nr 1164/94 genom akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen (nedan kallad anslutningsakten) (EUT L 236, 2003, s. 33).

13 Den första strecksatsen i artikel 10.5 angav det kriterium som skulle tillämpas för att säkerställa att projekt som åtnjöt ekonomiskt stöd höll en hög kvalitet.

14 De handlingar som skulle ges in till kommissionen enligt artikel D 2 d i bilaga II var i) ansökan om utbetalning (andra strecksatsen), ii) en slutlig rapport (tredje strecksatsen), iii) en attesterad utgiftsdeklaration (fjärde strecksatsen) och iv) en deklaration om avslutande som inbegriper rapporten om avslutande (femte strecksatsen jämförd med artikel 12.1 f). Jag kommer fortsättningsvis i detta förslag till avgörande att kalla dessa handlingar gemensamt för de lagstadgade handlingarna.

15 Jag uppfattar uttrycket en godtagbar ansökan om utbetalning i artikel D 5 som att det innebär en ansökan som vederbörligen åtföljs av de lagstadgade handlingarna, i synnerhet dem som nämnts i punkt 20 och fotnot 14 ovan.

16 Skäl 4, 7 och 14.

17 Se punkt 29 nedan.

18 Se artikel 3.

19 Enligt artikel 14 skulle kommissionen biträdas av en kommitté som bestod av företrädare för medlemsstaterna och ha kommissionen som ordförande.

20 Budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 356, 1977, s. 1) var i kraft när kommissionen antog det ursprungliga beslutet om ISPA.

21 Artikel 9.1 b, c och d.

22 Se punkterna 1, 4 och 5 i bilaga III till förordning nr 1267/1999.

23 Se punkterna 14 och 15 i Ordförandeskapets slutsatser avseende Europeiska rådet i Luxemburg den 12 och 13 december 1997.

24 Rådets beslut av den 28 januari 2002 om principerna, de mellanliggande målen och villkoren i partnerskapet för anslutning med Litauen (EGT L 44, 2002, s. 54), se artikel 1.

25 EGT L 201, 2002, s. 5. Denna förordning upphävdes genom kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 av den 8 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och för Europapaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden (EUT L 371, 2006, s. 1).

26 Kommissionens förordning (EG) nr 16/2003 av den 6 januari 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1164/94 beträffande stödberättigande utgifter i samband med insatser som medfinansieras av Sammanhållningsfonden (EGT L 2, 2003, s. 7). Denna förordning upphävdes från den 16 januari 2007 genom förordning nr 1828/2006.

27 Beträffande ytterligare information rörande kommissionsbeslut om godkännande av projekt se punkterna 14 och 26 ovan.

28 Meddelande till kommissionen från Ms Hübner SEC(2007), slutlig version av den 23 april 2008.

29 De privata entreprenörerna är UAB Alkesta, UAB Skirnuva med UAB Parama och UAB Dzūkijos statyba. Jag kommer att kalla de kontrakt som ingåtts för de offentliga upphandlingskontrakten.

30 Efter tillhandahållande av denna ytterligare information genomförde miljöprojektbyrån en ny undersökning av oegentligheter rörande utgifter i projektet varom uppgifter lämnats till kommissionen. Två olika rättsliga förfaranden pågick fortfarande därom vid den tidpunkt som den hänskjutande domstolen fattade beslut om förevarande begäran om förhandsavgörande. I begäran om förhandsavgörande anges emellertid att dessa förfaranden inte rör de omständigheter som är i fråga i målet vid den nationella domstolen.

31 Jag förstår begreppet överbokning som används i kommissionens skrivelse av den 26 juni 2015 som att det avser utgifter som uppkommit utöver stödberättigande gränser.

32 Se artikel 16a i förordning nr 1164/94. Vad gäller avslutande av projekt, se riktlinjerna för avslutande som nämnts i punkt 37 ovan. Medan det ursprungliga beslutet om ISPA antogs enligt förordning nr 1267/1999 kommer jag att hänvisa till bestämmelserna i förordning nr 1164/94 i min bedömning då det är den senares bestämmelser, särskilt genomförandebestämmelserna i bilaga II, som gäller för avslutandet av det aktuella projektet. Jag kommer därför att hänvisa till bestämmelserna i förordning nr 1267/1999 endast när detta krävs av tydlighetsskäl.

33 Se punkt 41 och fotnot 29 ovan.

34 Se de utlåtanden som angetts i punkt 43 ovan.

35 Som mottagare av medel från EU:s budget kan bolaget anses vara en ekonomisk aktör vid tillämpningen av förordning nr 2988/95. Se, exempelvis, dom av den 21 december 2011, Chambre de commerce et d’industrie de l’Indre, C‑465/10, EU:C:2011:867, punkt 45.

36 Se dom av den 16 juli 2015, Maïstrellis, C‑222/14, EU:C:2015:473, punkt 30 och där angiven rättspraxis.

37 Artikel 312.1 FEUF anger att den fleråriga budgetramen ska i) säkerställa en regelbunden utveckling av unionens utgifter inom gränserna för dess egna medel, ii) den ska fastställas för en period på minst fem år och iii) den ska respekteras av unionens årliga budget. Men den är inte själva budgeten. Begreppet den fleråriga budgetramen infördes i fördragen den 1 december 2009 genom Lissabonfördraget. Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1) införde kompletterande regler för att anpassa finansförordningen till de ändringar som fastställdes genom Lissabonfördraget (se kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiella bestämmelser för unionens årliga budget, COM(2010) 815 slutlig). Jag uppfattar att den fleråriga budgetramen är ett verktyg för finansiell planering och budgetdisciplin som syftar till att säkerställa att EU:s utgifter är förutsebara och håller sig inom överenskomna gränser.

38 Rättsligt bindande löften att betala pengar som inte nödvändigtvis betalas ut samma år men kan fördelas över flera år, se artikel 11 i förordning nr 1164/94 nämnd i punkt 15 ovan.

39 Se artikel C 2 a i bilaga II till förordning nr 1164/94.

40 Kommissionens förslag till rådets förordning (EG) om ett instrument för strukturpolitiska åtärder inför anslutningen av den 18 mars 1998 KOM(1998) 138 slutlig på sid 7.

41 Se punkt 6 ovan.

42 Se förordning nr 1164/94, artikel 3.2, första och andra strecksatsen. Se vidare definitionen av projekt i artikel A 2 i bilaga II till den förordningen.

43 Se, exempelvis, artikel C 1 i bilaga II till förordning nr 1164/94 beträffande budgetåtaganden.

44 Se punkt 4 i bilagan till beslut 2002/89 som under rubriken Miljö anger att ett fullständigt genomförande av unionens regelverk avseende miljön, särskilt när det gäller avfallshantering, var bland de prioriteringar och mellanliggande mål som valts ut i partnerskapet för anslutning med Litauen.

45 Se artikel 2.2 i förordning nr 1267/1999.

46 Se dom av den 11 november 2010, Danosa, C‑232/09, EU:C:2010:674, punkterna 33 och 34 och där anförd rättspraxis.

47 Se, bland annat, dom av den 17 januari 2013, Hewlett-Packard Europe, C‑361/11, EU:C:2013:18, punkt 35.

48 Se punkt 47 ovan.

49 Se dom av den 11 juni 2015, Pfeifer & Langen, C‑52/14, EU:C:2015:381, punkt 20 och där angiven rättspraxis. Se också tredje skälet i förordning nr 2988/95.

50 Se dom av den 11 juni 2015, Pfeifer & Langen, C‑52/14, EU:C:2015:381, punkt 24.

51 Se dom av den 5 maj 2011, Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading, C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282, punkt 32 och där anförd rättspraxis.

52 Se dom av den 11 juni 2015, Pfeifer & Langen, C‑52/14, EU:C:2015:381, punkt 21.

53 Se dom av den 2 december 2004, José Peix/kommissionen, C‑226/03 P, EU:C:2004:768, punkt 17.

54 Se dom av den 11 juni 2015, Pfeifer & Langen, C‑52/14, EU:C:2015:381, punkt 49 och där anförd rättspraxis.

55 Se dom av den 11 juni 2015, Pfeifer & Langen, C‑52/14, EU:C:2015:381, punkt 52.

56 Se dom av den 11 juni 2015, Pfeifer & Langen, C‑52/14, EU:C:2015:381, punkterna 41–43. Min kursivering.

57 Se dom av den 11 juni 2015, Pfeifer & Langen, C‑52/14, EU:C:2015:381, punkt 47.

58 Se dom av den 11 juni 2015, Pfeifer & Langen, C‑52/14, EU:C:2015:381, punkt 63.

59 Se dom av den 11 juni 2015, Pfeifer & Langen, C‑52/14, EU:C:2015:381, punkt 64.

60 Se dom av den 5 maj 2011, Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading, C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282, punkt 38 och där anförd rättspraxis.

61 Se dom av den 11 juni 2015, Pfeifer & Langen, C‑52/14, EU:C:2015:381, punkt 68.

62 Se revisionsrättens särskilda rapport nr 12 från år 2008 – Det strukturpolitiska föranslutningsinstrumentet (ISPA) 2000–2006, punkt 27.

63 Se artikel 10.6 i förordning nr 1164/94 och artikel 8 i förordning nr 16/2003.

64 Artikel 10.7 i förordning nr 1164/94.

65 Se punkt 113 nedan.

66 Se, exempelvis, artikel 12.1 e och f i förordning nr 1164/94. Den gör det också möjligt för medlemsstaterna att fullgöra sin roll enligt artikel 1.1 i förordning nr 2988/95.

67 Se bilaga 3 till riktlinjerna för avslutande.

68 Se punkt 37 ovan.

69 Se punkt 6 ovan.

70 Se punkterna 42–44.

71 Den hänskjutande domstolen anger i sitt beslut om hänskjutande att finansdepartementet den 14 juli 2014 överlämnade en uppdaterad statlig revisionsrapport till kommissionen tillsammans med en uppdaterad deklaration om avslutande.