Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 18 januari 2017

1 Originalspråk: spanska.

2 Förädlingen av en ny växtsort kan under vissa omständigheter och på vissa villkor ge upphov till att en immateriell rättighet beviljas och därmed ett monopol på utvinningen av frön från den växten, frukten eller blomman.

3 Beslut EU 18759, OBJ 06‑021 och OBJ 06‑022 av den 26 februari 2007.

4 Dom av den 13 december 2010, Schniga/växtsortsmyndigheten – Elaris och Brookfield New Zealand (Gala Schnitzer) ( T‑135/08, EU:T:2010:397).

5 Domstolens dom av den 19 december 2012, Brookfield New Zealand och Elaris/växtsortsmyndigheten och Schniga ( C‑534/10 P, EU:C:2012:813).

6 Beslut av den 20 september 2013, ärendena A 003/2007 och A 004/2007.

7 Mål T‑91/14 och T‑92/14, ej publicerad, EU:T:2015:624.

8 Rådets förordning av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2506/95 av den 25 oktober 1995 (EGT L 258, 1995, s. 3) (nedan kallad förordning nr 2100/94).

9 Dock används vanligtvis den engelska förkortningen DUS (distinctness, uniformity, stability).

10 Kommissionens förordning (EG) nr 1239/95 av den 31 maj 1995 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2100/94 i fråga om förfaranden inför Gemenskapens växtsortsmyndighet (EGT L 121, 1995, s. 37). Nedan använder jag omväxlande begreppen tillämpningsförordningen och genomförandeförordningen. Den sistnämnda förordningen upphävdes genom kommissionens förordning (EG) nr 874/2009 av den 17 september 2009 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2100/94 i fråga om förfaranden inför Gemenskapens växtsortsmyndighet (EUT L 251, 2009, s. 3), vilken av tidsmässiga skäl inte är tillämplig i förevarande mål.

11 Förordning nr 874/2009 (se föregående fotnot) innehöll denna artikel 22 oförändrad, men i den nyligen genomförda ändringen av den genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2016/1448 av den 1 september 2016 om ändring av förordning nr 874/2009 (EUT L 236, 2016, s. 3) infördes för tydlighetens skull och för att undvika överlappningar, enligt skäl 19, en ny punkt 3 med följande lydelse:3. Om det inte föreligger något beslut från förvaltningsrådet, eller om växtsortsmyndighetens ordförande inte har fattat något tillfälligt beslut enligt punkt 2, om växtsortsmyndighetens riktlinjer för provningen ska UPOV:s riktlinjer för släkten och arter tillämpas. Om det inte föreligger några sådana riktlinjer får nationella riktlinjer som har utarbetats av en behörig myndighet som ansvarar för den tekniska provningen av en växtsort användas, under förutsättning att växtsortsmyndighetens ordförande ger sitt samtycke till detta. Den behöriga myndigheten ska överlämna dessa riktlinjer till växtsortsmyndigheten och växtsortsmyndigheten ska offentliggöra dem på sin webbplats.

12 Växtsortsmyndighetens protokoll TP/14/1 av den 27 mars 2003 om bedömningar avseende särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet (Äpple) (nedan kallat växtsortsmyndighetens protokoll TP/14/1). Den enda version som finns tillgänglig är på engelska.

13 Antagen i Paris den 2 december 1961.

14 Vilka omfattas av UPOV-protokollen TG/163/3 (Grundstammar till äpple) respektive TG/192/1 (Prydnadsäpplen).

15 Den hade ansökningsnummer 1999/0033.

16 I det beslutet angavs däremot inte det ytterligare kännetecknet antocyaninfärgning i ståndarsträngens bas, vilket också fanns med i slutrapporten för provningen.

17 Se fotnot 4 i detta förslag till avgörande. Tribunalens dom överklagades till domstolen (mål C‑534/10 P) och domstolen ogillade överklagandet i sin dom av den 19 december 2012, se fotnot 5.

18 Beslut av den 8 oktober 2008.

19 Genom hänvisning till dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien ( C‑610/10, EU:C:2012:781), punkt 45 och där angiven rättspraxis. Se punkterna 73–76 i den överklagade domen.

20 Punkterna 79 och 80 i den överklagade domen.

21 Tribunalen hänvisade till sin dom av den 19 november 2008, Schräder/växtsortsmyndigheten (SUMCOL 01) ( T‑187/06, EU:T:2008:511), punkterna 59–64, vilken fastställdes i domstolens dom av den 15 april 2010, Schräder/växtsortsmyndigheten ( C‑38/09 P, EU:C:2010:196), punkt 77.

22 Punkterna 81–87 i den överklagade domen.

23 Punkterna 103 och 104 i den överklagade domen.

24 Se punkt 26 i detta förslag till avgörande.

25 Enligt dess tolkning av punkt 4.2.3. av UPOV-protokoll TP/1/3.

26 Den hänvisar till punkt IV.3.

27 Enligt dess tolkning av punkt III.3.

28 Klaganden har i punkt 57 i sin ansökan angett att dess kritik mot den felaktiga tillämpningen av de vägledande principerna UPOV TG/14/8 och av växtsortsmyndighetens protokoll TP/14/1 har framförts som en försiktighetsåtgärd och för fullständighetens skull, eftersom klaganden anser att det saknar betydelse vilket av de två dokumenten som kan ha varit tillämpligt.

29 Punkt 91 i den överklagade domen.

30 Punkterna 92 och 93 i den överklagade domen.

31 Punkt 43 i dess svaromål.

32 Se artikel 56.2 i förordning nr 2100/94, vilken återgetts i punkt 14 i detta förslag till avgörande.

33 Artikel 22.1 i genomförandeförordningen, vilken återgetts i punkt 16 i detta förslag till avgörande.

34 Punkt 85 i den överklagade domen.

35 Den hänvisar till dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408), punkterna 209–211, och dom av den 11 september 2008, Tyskland m.fl./Kronofrance ( C‑75/05 P och C‑80/05 P, EU:C:2008:482), punkt 60 och där angiven rättspraxis.

36 Domstolens dom av den 19 december 2012, Brookfield New Zealand och Elaris/växtsortsmyndigheten och Schniga ( C‑534/10 P, EU:C:2012:813), punkt 50.

37 Se den fullständiga genomgång av denna fråga som finns i generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i målet kommissionen/Moravia Gas Storage ( C‑596/13 P, EU:C:2014:2438), punkterna 26–33.

38 Dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage ( C‑596/13 P, EU:C:2014:2438), punkt 32 och där angiven rättspraxis.

39 Ibidem, punkt 33.

40 Punkterna 75 och 76 i den överklagade domen.

41 Det är logiskt att den regeln bara slås fast beträffande de avvikande aspekterna av beslut som är motstridiga sinsemellan, eftersom de när de överensstämmer med varandra inte ger upphov till någon rättsosäkerhet, utan snarast bekräftar och godkänner de åtgärder som är tillämpliga på provningen, vilka dittills varit tillfälliga.

42 På växtsortsmyndighetens webbplats, under den flik som leder till de tekniska protokollen, finns ett meddelande med följande lydelse: I enlighet med artikel 56.2 i rådets förordning (EG) [nr] 2100/94 ska de tekniska provningar som myndigheten genomför… eller de tekniska provningar vars resultat myndigheten ska beakta, ske i enlighet med de riktlinjer för försök som utfärdats av förvaltningsrådet. Tekniska provningar som påbörjas före beslutet ska inte påverkas om inte annat meddelas.

43 Denna tolkning bekräftas dessutom av den nya punkten 3 i artikel 22 i genomförandeförordningen (se fotnot 11 i detta förslag till avgörande), i vilken det föreskrivs att om det inte föreligger något beslut från förvaltningsrådet, eller om växtsortsmyndighetens ordförande inte har fattat något tillfälligt beslut om växtsortsmyndighetens riktlinjer för provningen ska UPOV:s riktlinjer för släkten och arter (skäl 19) tillämpas. Även om denna punkt antogs efter de faktiska omständigheterna i det nationella målet, förtydligar den lagstiftarens avsikt enligt det skälet.

44 Detta angav tribunalen i punkterna 79 och 80 i den överklagade domen.

45 Se punkterna 87–93 i den överklagade domen.

46 Den redovisas bland annat i punkterna 64–69 i detta förslag till avgörande.

47 Artikel 42.1 b, c och d i den förordningen.

48 Min kursivering.

49 Artikel 113 handlar om myndighetens avgifter och artikel 114 om tillämpningsföreskrifter som förordning nr 1239/95.

50 Artikel 42.1 f och g. Min kursivering.

51 I förordning nr 2016/1448 (se fotnot 11 i detta förslag till avgörande) har punkt 2 i artikel 23 i genomförandeförordningen tagits bort eftersom beslut om riktlinjer för provningen bör ha permanent karaktär på grund av deras betydelse för användarna och för att avspegla att det beslut som fattats av växtsortsmyndighetens ordförande, när denne utövar den befogenhet som anges i artikel 23.1, inte är tillfälligt, enligt vad som anges i skäl 20 i förordning nr 2016/1448.

52 Artikel 36.1 e, jämförd med artiklarna 42.1 g och 56.2 i förordning nr 2100/94.

53 Domstolens dom av den 19 december 2012, Brookfield New Zealand och Elaris/växtsortsmyndigheten och Schniga ( C‑534/10 P, EU:C:2012:813), punkt 50. På denna punkt delar jag generaladvokaten Mazáks uppfattning i hans förslag till avgörande i målet Schräder/växtsortsmyndigheten ( C‑38/09 P, EU:C:2009:753), punkterna 25 och 26 och där angiven praxis.

54 Se punkt 25 i detta förslag till avgörande.

55 Se punkterna 92 och 93 i den överklagade domen.

56 Dom av den 26 september 2013, Alliance One International/kommissionen ( C‑679/11 P, EU:C:2013:606), punkt 85 och där angiven rättspraxis.