Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 12 december 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 2004, s. 1). Detta direktiv upphävdes med verkan den 3 januari 2017 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 2014, s. 349). Artikel 54 i direktiv 2004/39 har ersatts av artikel 76 i direktiv 2014/65.

3 C‑140/13, EU:C:2014:2362.

4 BGB1. 2005 I, s. 2722.

5 BGB1. 2013 I, s. 3154.

6 BGB1. 1998 I, s. 2776.

7 BGB1. 2013 I, s. 1981.

8 BGB1. 1990 I, s. 2954.

9 C‑140/13, EU:C:2014:2362.

10 EGT L 145, 2001, s. 43.

11 Kommissionens tillkännagivande om reglerna för tillgång till kommissionens handlingar i ärenden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget [nu artiklarna 101 och 102 FEUF], enligt artiklarna 53, 54 och 57 i EES-avtalet och enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (EUT C 325, 2005, s. 7).

12 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 2009, s. 32).

13 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338).

14 Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 2010, s. 12).

15 Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 2010, s. 84).

16 I det pågående målet Buccioni (C‑594/16) behandlar domstolen emellertid en förhållandevis närliggande begäran om förhandsavgörande.

17 Dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Technische Glaswerke Ilmenau ( C‑139/07 P, EU:C:2010:376, punkt 51), och dom av den 13 januari 2017, Deza/Echa ( T‑189/14, EU:T:2017:4, punkterna 49 och 55 samt där angiven rättspraxis).

18 Se, såvitt avser skyddet av affärshemligheter, dom av den 24 juni 1986, AKZO Chemie och AKZO Chemie UK/kommissionen ( 53/85, EU:C:1986:256, punkt 28).

19 Dom av den 14 mars 2017, Evonik Degussa/kommissionen ( C‑162/15 P, EU:C:2017:205, punkterna 42 och 45). Det rörde sig om ett överklagande av dom av den 28 januari 2015, Evonik Degussa/kommissionen ( T‑341/12, EU:T:2015:51), där tribunalen i punkt 94 hade angett tre villkor för att det skulle vara tillåtet att avslå en ansökan om tillgång till uppgifter som kommissionen innehade i ett ärende rörande överträdelse av konkurrensrätten, nämligen för det första att det skulle vara fråga om uppgifter som endast var kända för en begränsad krets, för det andra att det skulle röra sig om uppgifter vilkas utlämnande kunde orsaka allvarlig skada för uppgiftslämnaren eller tredje part och för det tredje att de intressen som kunde skadas genom utlämnandet objektivt sett skulle vara skyddsvärda. Domstolen återgav förvisso inte uttryckligen dessa tre villkor i sin dom, men den underkände dem å andra sidan inte heller.

20 Dom av den 14 mars 2017, Evonik Degussa/kommissionen ( C‑162/15 P, EU:C:2017:205, punkterna 95 och 96).

21 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 1 juli 2008, Sverige och Turco/rådet ( C‑39/05 P och C‑52/05 P, EU:C:2008:374), såvitt avser tillämpningen av undantagen från den rätt att få tillgång till unionsinstitutionernas handlingar som föreskrivs i förordning nr 1049/2001. Se även, från senare tid, mitt förslag till avgörande i målet ClientEarth/kommissionen ( C‑57/16 P, EU:C:2017:909, punkt 52 och följande punkter).

22 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Altmann m.fl. ( C‑140/13, EU:C:2014:2168, punkt 37).

23 Se, för ett liknande resonemang, bland annat skäl 63 i direktiv 2004/39.

24 Rådets första direktiv av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 322, 1977, s. 30; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 210).

25 Se, för ett liknande resonemang, bestämmelserna (särskilt skäl 153 och artikel 76) i direktiv 2014/65, vilket innebar att direktiv 2004/39 omarbetades.

26 Dom av den 12 november 2014, Altmann m.fl. ( C‑140/13, EU:C:2014:2362, punkterna 34 och 35).

27 Dom av den 13 januari 2017, Deza/Echa ( T‑189/14, EU:T:2017:4, punkt 55 och där angiven rättspraxis). Den allmänna principen innebär att allmänheten ska ges största möjliga tillgång till de handlingar som finns hos unionsinstitutionerna. Undantagen från denna princip ska tolkas restriktivt, vilket betyder att den enda godtagbara grunden för ett beslut att inte lämna ut en handling är att det föreligger en verklig risk för att utlämnandet konkret ska undergräva ett skyddat intresse, att denna risk rimligen kan förutses och att den inte är rent hypotetisk (punkterna 51 och 52 i domen samt där angiven rättspraxis).

28 I Eftas övervakningsmyndighets tillkännagivande om reglerna för tillgång till Eftas övervakningsmyndighets handlingar i ärenden enligt artiklarna 53, 54 och 57 i EES-avtalet (EUT C 250, 2007, s. 16) anges regler för tillgång till handlingar i konkurrensärenden, och slås fast den principiella rätten att få tillgång till handlingar i sådana ärenden (punkterna 19–21). Motsvarande gäller dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Technische Glaswerke Ilmenau ( C‑139/07 P, EU:C:2010:376, punkt 51 och följande punkter), även om domstolen där slog fast vissa undantag från principen om rätten att få tillgång till handlingar som får göras på grundval av en konkret och individuell prövning av en ansökan (punkt 63).

29 Se dom av den 12 november 2014, Altmann m.fl. ( C‑140/13, EU:C:2014:2362, punkt 26), och skälen 31, 44 och 71 i direktiv 2004/39.

30 Dom av den 11 december 1985, Hillenius ( 110/84, EU:C:1985:495, punkt 27), och dom av den 12 november 2014, Altmann m.fl. ( C‑140/13, EU:C:2014:2362, punkterna 31 och 32), samt skälen 44 och 63 i direktiv 2004/39.

31 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet UBS Europe m.fl. ( C‑358/16, EU:C:2017:606, punkt 37).

32 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet UBS Europe m.fl. ( C‑358/16, EU:C:2017:606, punkt 30).

33 C‑140/13, EU:C:2014:2362.

34 C‑140/13, EU:C:2014:2362. I båda fallen rör det sig om ett ifrågasättande av ett beslut av BaFin om avslag på en ansökan, framställd med stöd av 1 § punkt 1 IFG, om tillgång till vissa handlingar rörande Phoenix (i det här aktuella fallet ett särskilt utlåtande från en revisionsbyrå, revisionsberättelser, interna handlingar, rapporter och skriftväxlingar).

35 Se, såvitt avser kvalificeringen av denna rättighet som grundläggande, förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet rådet/Hautala ( C‑353/99 P, EU:C:2001:392, punkterna 55 och 77).

36 Dom av den 12 november 2014, Altmann m.fl. ( C‑140/13, EU:C:2014:2362, punkt 31).

37 Även inom ramen för detta nätverk ska tystnadsplikt avsedd att skydda de berörda personernas rättigheter gälla vid informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter. Se, för ett liknande resonemang, skäl 25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 2000, s. 1), skäl 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 2006, s. 1) och skäl 153 i direktiv 2014/65.

38 Dom av den 12 november 2014, Altmann m.fl. ( C‑140/13, EU:C:2014:2362, punkt 33).

39 I artikel 17 i direktiv 2004/39 föreskrivs en fortlöpande tillsyn över finansmarknaderna, något som förutsätter ett fortlöpande flöde av information mellan de företag som står under tillsyn och tillsynsmyndigheterna.

40 Rådets första direktiv av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget [sedermera artikel 48 andra stycket EG, nu artikel 54 andra stycket FEUF] avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 65, 1968, s. 8; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 3).

41 Dom av den 11 december 1985, Hillenius ( 110/84, EU:C:1985:495, punkt 26).

42 Förslag till avgörande av generaladvokaten Slynn i målet Hillenius ( 110/84, ej publicerat, EU:C:1985:333).

43 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 2016, s. 1).

44 Systemet för tillsyn över finansmarknaderna har ett nära samband med förverkligandet av den inre marknaden (se punkt 39 i detta förslag till avgörande).

45 Av den rättspraxis som rör utlämnande av unionsinstitutionernas handlingar framgår att om domstolen ställde sig bakom denna tolkning, skulle varje myndighet som tog emot en ansökan tvingas göra en avvägning mellan olika intressen. Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet kommissionen/Stichting Greenpeace Nederland ( C‑673/13 P, EU:C:2016:213, punkt 54). I det här aktuella nationella målet skulle det handla om att – utanför eventuella pågående rättsliga förfaranden – göra en avvägning mellan skyddet av systemet för tillsyn över finansmarknaderna och skyddet av de intressen som företräds av en företagare som har drabbats av skada till följd av ett företags bedrägliga handlande.

46 Se punkt 41 i detta förslag till avgörande.

47 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet UBS Europe m.fl. ( C‑358/16, EU:C:2017:606, punkterna 83 och 84) och dom av den 12 november 2014, Altmann m.fl. ( C‑140/13, EU:C:2014:2362, punkterna 34 och 35).