Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 3 maj 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 28, 1997, s. 1.

3 EUT L 392, 2006, s. 1.

4 Förordning nr 1408/71 har ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1, och i EUT L 204, 2007, s. 30, jämte rättelse till rättelsen i EUT L 201, 2005, s. 47), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 988/2009 av den 16 september 2009 (EUT L 284, 2009, s. 43) (nedan kallad förordning nr 883/2004). Enligt artikel 91 i förordning nr 883/2004 ska den tillämpas från och med den dag då tillämpningsförordningen träder i kraft. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 (EUT L 284, 2009, s. 1), trädde i kraft den 1 maj 2010. I och med att Boguslawa Zaniewicz-Dybecks ansökan om pension enligt det allmänna pensionssystemet av den 5 augusti 2008 behandlades av Pensionsmyndigheten (Sverige) och hennes garantipension beräknades vid detta tillfälle till 0 svenska kronor (SEK), anser jag att förordning nr 1408/71 är tidsmässigt tillämplig (ratione temporis) i det nationella målet. I vart fall motsvarar artikel 46.2, artikel 47.1 d och artikel 50 i förordning nr 1408/71, i stort sett, artikel 52.1, artikel 56.1 c och artikel 58 i förordning nr 883/2004.

5 Se punkt 18 i begäran om förhandsavgörande.

6 Se punkt 22 i begäran om förhandsavgörande.

7 Se punkt 29 i begäran om förhandsavgörande.

8 Se punkt 30 i begäran om förhandsavgörande.

9 Se punkt 18 i detta förslag till avgörande.

10 Se dom av den 21 februari 2013, Salgado González ( C‑282/11, EU:C:2013:86, punkterna 35–37 och där angiven rättspraxis).

11 Dom av den 30 november 1977, Torri ( 64/77, EU:C:1977:197, punkt 7).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 1981, Browning ( 22/81, EU:C:1981:316, punkt 10).

13 Exempelvis den berörda personens civilstånd.

14 Den hänskjutande domstolen har uttalat följande: Ett centralt inslag i [garantipensionen är] att åstadkomma ett nytt grundskydd som riktas till dem som haft låga eller inga inkomster. Pensionen har således karaktär av en social förmån. Garantipensionen trappas av mot andra pensionsinkomster. Den minskas därför gradvis med hänsyn till inkomstpension, tilläggspension och vissa andra förmåner. En person som har sådana inkomster överstigande vissa belopp får ingen garantipension. Se punkt 3 i begäran om förhandsavgörande.

15 Konungariket Sverige har hävdat följande i sitt skriftliga yttrande: Grunden för den svenska allmänna pensionen är att man tjänar in till sin egen pension genom arbete och avgifter. Av olika skäl har inte alla den möjligheten och det finns därför, som en del av den allmänna pensionen, en utfyllande garantipension för dem som tjänat in till en låg inkomstgrundad svensk pension eller ingen alls. Den utfyllande garantipensionen är just en garanti som endast betalas ut till den som inte kunnat tjäna in egen svensk pension. Förmånen är därför inkomstprövad på så sätt att den räknas av mot egen intjänad pension. … Om en person redan har tillräckliga pensionsinkomster ska någon garantipension inte utgå. Se punkt 7 i Konungariket Sveriges yttrande.

16 Se dom av den 22 april 1993, Levatino ( C‑65/92, EU:C:1993:149, punkt 21).

17 Härav följer att den inte finansieras med samma medel som yrkespensionen och tilläggspensionen. Se, e contrario, dom av den 20 januari 2005, Noteboom ( C‑101/04, EU:C:2005:51, punkt 27).

18 I punkt 14 i domen av den 5 juli 1983, Valentini ( 171/82, EU:C:1983:189), fann EU-domstolen att de förmåner vid ålderdom som avses i artiklarna 4.1 c och 46 i förordning nr 1408/71 huvudsakligen utmärks av det faktum att de syftar till att tillförsäkra personer, som avgår då de uppnår en viss ålder och som inte längre är skyldiga att stå till arbetsmarknadens förfogande, medel för deras försörjning. Dessutom utgår det system för sammanläggning och proportionell beräkning av förmåner, som föreskrivs i artikel 46, från förutsättningen att dessa förmåner normalt finansieras och förvärvas genom de berättigades egna avgifter och beräknas på grundval av den tid de varit anslutna till detta försäkringssystem. Min kursivering. Se även dom av den 18 december 2007, Habelt m.fl. ( C‑396/05, EU:C:2007:810, punkterna 66‑69), angående anslutningsperioder.

19 Härav följer att garantipensionen inte med nödvändighet har samma förmånstagare som inkomstpensionen och tilläggspensionen. Se, e contrario, dom av den 20 januari 2005, Noteboom ( C‑101/04, EU:C:2005:51, punkt 27). Garantipensionen kan nämligen betalas ut till personer som inte uppbär någon inkomst alls, särskilt ingen ålderspension. Se, för ett liknande resonemang, punkt 12 i detta förslag till avgörande.

20 Se dom av den 29 april 2004, Skalka ( C‑160/02, EU:C:2004:269, punkterna 25 och 26). Enligt artikel 10a i förordning nr 1408/71, ska personer för vilka denna förordning gäller erhålla de särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner som avses i artikel 4.2a, uteslutande inom den medlemsstats territorium där de är bosatta. Härav följer att dessa förmåner inte kan exporteras.

21 Se, analogt, dom av den 9 oktober 1997, Naranjo Arjona m.fl. ( C‑31/96–C‑33/96, EU:C:1997:475, punkt 20), och dom av den 21 februari 2013, Salgado González ( C‑282/11, EU:C:2013:86, punkt 42).

22 I punkt 43 i domen av den 21 februari 2013, Salgado González ( C‑282/11, EU:C:2013:86), slog EU-domstolen fast att artiklarna 46.2 och 47.1 i förordning nr 1408/71 ska tolkas mot bakgrund av det mål som anges i artikel 48 FEUF, vilket bland annat innebär att migrerande arbetstagare inte ska drabbas av en försämring av de sociala trygghetsförmånerna därför att de har utövat sin rätt till fri rörlighet. Min kursivering.

23 Härav följer, med tillämpning av artikel 45 i förordning nr 1408/71, att Boguslawa Zaniewicz-Dybeck kan begära att hennes försäkringsperioder i Polen och i Sverige slås ihop, för att hon ska förvärva rätt till inkomstpension och tilläggspension.

24 Generaladvokaten Jacobs gav ett konkret exempel på denna metod i punkt 5 i sitt förlag till avgörande i målet Stinco och Panfilo ( C‑132/96, EU:C:1997:436) där följande anges: Om en person således har arbetat i medlemsstat A i 10 år och i medlemsstat B i 20 år, är han enligt artikel 46.2 berättigad till att av medlemsstat A få en tredjedel av den förmån som han skulle kunna göra anspråk på om han hade arbetat där i 30 år. Detta gäller även om han enligt lagstiftningen i medlemsstat A inte skulle vara berättigad till en pension för en försäkringsperiod på tio år (till exempel därför att denna stat kräver att sökanden arbetat där i 15 år). Det första steget i det ovan beskrivna förfarandet (det vill säga beräkningen av det teoretiska beloppet enligt artikel 46.2 a) kallas sammanläggning, och det andra steget (det vill säga beräkningen av den proportionella förmånen enligt artikel 46.2 b) kallas proportionell fördelning.

25 Se punkt 17 i detta förslag till avgörande.

26 Se punkt 23 i detta förslag till avgörande. Försäkringskassan har med andra ord vid beräkningen av Boguslawa Zaniewicz-Dybecks rätt till garantipension inte beaktat beloppet på den pension som hon hade beviljats för sina försäkringsperioder i Polen.

27 Se punkterna 17 och 18 i detta förslag till avgörande. Se även punkt 23 i detta förslag till avgörande.

28 Se punkt 23 i detta förslag till avgörande. Jag anser, under förutsättning att den hänskjutande domstolen bekräftar detta, att Försäkringskassan därigenom på sätt och vis har simulerat ett teoretiskt belopp för Boguslawa Zaniewicz-Dybecks garantipension. Detta påminner om metoden för sammanläggning och proportionell fördelning i artikel 46.2 a och b i förordning nr 1408/71.

29 Om det antas att garantipensionen uppgår till 100 euro för en försäkringsperiod på 40 år i medlemsstat A och att X har en ålderspension på 70 euro i medlemsstat A (för en försäkringsperiod på 20 år) och på 10 euro i stat B (för en försäkringsperiod på 20 år), skulle X, enligt den metod som anges i 67 kap. 25 § SFB och i ställningstagandet, inte ha rätt till något tillägg för att komma upp till garantipensionens belopp, för sina 40 år med försäkringsperioder i medlemsstaterna A och B. Enligt denna metod skulle det årliga värdet på dennes pension i medlemsstat A uppgå till 3,5 euro (70/20). När detta belopp multipliceras med maximitiden på 40 år för garantipensionen blir resultatet ett belopp som överstiger garantipensionen (det vill säga 3,5 × 40 = 140 euro). Angående tillämpningen av denna metod i det nationella målet, se punkt 23 i detta förslag till avgörande.

30 Se punkterna 56–60 i detta förslag till avgörande angående artikel 50 i förordning nr 1408/71. I nämnda artikel 50 föreskrivs specifika regler för bedömning av rätten till pension och i förekommande fall beräkning av ett tillägg för att säkerställa att de som är berättigade till förmåner, särskilt åldersförmåner, erhåller ett belopp som motsvarar beloppet på en minimiförmån som fastställts av bosättningsstaten, som den svenska garantipensionen. Bestämmelsen föreskriver dessutom att förmåner som är intjänade i andra medlemsstater och längden på försäkringsperioder eller bosättningsperioder i dessa andra medlemsstater ska beaktas. Se, e contrario, Pensionsmyndighetens yttrande i punkterna 26 och 27 i detta förslag till avgörande, där risken tas upp för överkompensation på grund av att det saknas möjlighet att vid beräkningen av den svenska garantipensionen ta hänsyn dels till pensionsvärdet på de försäkringsperioder som fullgjorts i en annan medlemsstat, dels till pensioner som grundas på inkomster som betalats ut av en annan medlemsstat.

31 Se, analogt, dom av den 21 juli 2005, Koschitzki ( C‑30/04, EU:C:2005:492, punkterna 31 och 32).

32 Se punkt 16 i detta förslag till avgörande.

33 Se punkt 31 i dom av den 21 juli 2005, Koschitzki ( C‑30/04, EU:C:2005:492), där EU-domstolen konstaterade följande: Skyldigheten att beakta tillägget innebär inte att det föreligger en skyldighet att ge tillägget ett annat innehåll än det som det har enligt nationell lagstiftning.

34 Se även, för ett liknande resonemang, punkt 23 i domen av den 21 juli 2005, Koschitzki ( C‑30/04, EU:C:2005:492). Det kan noteras att EU-domstolen, i punkt 27 i domen av den 22 april 1993, Levatino ( C‑65/92, EU:C:1993:149), ansåg att när en medlemsstat föreskriver förmåner som exempelvis en garantipension eller en minimipension ska artikel 46 tillämpas vid beviljandet av dessa förmåner. EU-domstolen fann att bestämmelserna i förordning nr 1408/71 visar nämligen att [unions]lagstiftaren haft för avsikt att inbegripa åldersförmåner utan avgiftsplikt som garanterad inkomst i tillämpningsområdet för artikel 46. Dels anger artikel 4.2 i förordning nr 1408/71 uttryckligen att den gäller alla allmänna och särskilda system för social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte som angår förmåner vid ålderdom. Dels innehåller artikel 46.2 a i förordningen specifika regler för beräkningen av de icke avgiftspliktiga förmånernas så kallade teoretiska belopp. Se dom av den 22 april 1993, Levatino ( C‑65/92, EU:C:1993:149, punkterna 24‑26).

35 Den i det målet ifrågavarande förmånen avsågs i artikel 4.2a i förordning nr 1408/71.

36 Dom av den 21 juli 2005, Koschitzki ( C‑30/04, EU:C:2005:492, punkt 28).

37 Nämligen Försäkringskassan i det aktuella fallet.

38 Nämligen Polen i det aktuella fallet.

39 Nämligen den svenska lagstiftning som Försäkringskassan tillämpade i det aktuella fallet.

40 Se, analogt, dom av den 9 oktober 1997, Naranjo Arjona m.fl. ( C‑31/96–C‑33/96, EU:C:1997:475, punkterna 20 och 21).

41 Se punkterna 26 och 27 i detta förslag till avgörande.

42 Jag påpekar att EU-domstolen, i punkt 20 i domen av den 24 september 1998, Stinco och Panfilo ( C‑132/96, EU:C:1998:427), fann att förfarandet i artikel 46.2 a i förordning nr 1408/71, som avser fastställelse av ett teoretiskt pensionsbelopp, skiljer sig från den problematik som avses i artikel 50, vilken rör utbetalning av en tilläggsförmån utöver den nödvändiga miniminivån enligt sedvanliga bestämmelser i en viss nationell lagstiftning. Se även dom av den 17 december 1981, Browning ( 22/81, EU:C:1981:316, punkterna 13 och 14). Härav följer att den omständigheten att ett komplement eller tillägg eventuellt inbegrips i pensionens teoretiska belopp vilket tjänar som beräkningsunderlag för den pro rata-beräknade pensionen i syfte att nå upp till en minimiförmåns nivå i enlighet med artikel 46.2 b i förordning nr 1408/71, är oberoende av tillämpningen av artikel 50 i förordningen. Beloppet på en minimiförmån, såsom den svenska garantipensionen, är nämligen relevant för tillämpningen av artikel 46.2 b i förordning nr 1408/71 och artikel 50 i denna förordning.

43 Min kursivering.

44 Om det antas att garantipensionen uppgår till 100 euro för en försäkringsperiod på 40 år i medlemsstat A och att X har en åldersperson på 70 euro i medlemsstat A (för en försäkringsperiod på 20 år) och på 10 euro i stat B (för en försäkringsperiod på 20 år), har X rätt till ett tillägg på 20 euro i medlemsstat A (det vill säga 100 euro – (70 + 10 euro) i enlighet med artikel 50 i förordning nr 1408/71. Om försäkringsperioderna i medlemsstat B inte beaktades skulle tillägget bli 30 euro.

45 I och med att det specifikt anges i artikel 50 i förordning nr 1408/71 att dessa inkomster ska beaktas, utgör detta inte en minskningsregel som föreskrivs i nationell lagstiftning i den mening som avses i domen av den 22 oktober 1998, Conti ( C‑143/97, EU:C:1998:501). Se punkt 28 i detta förslag till avgörande.

46 Jag påpekar att Boguslawa Zaniewicz-Dybeck har försäkringsperioder på totalt 19 år i Polen och 24 år i Sverige. Härav följer att hennes sammanlagda försäkringsperioder i de båda berörda medlemsstaterna överstiger de 40 år som föreskrivs i den ifrågavarande nationella lagstiftningen om garantipension. Det bör noteras att det tillägg som föreskrivs i artikel 50 i förordning nr 1408/71 ska betalas av medlemsstaten i fråga under hela den tid hon är bosatt i denna stat. Härav följer att artikel 50 i förordning nr 1408/71 inte kräver att ett eventuellt tillägg som utbetalats med tillämpning av denna bestämmelse ska kunna exporteras. Vid förhandlingen den 9 mars 2017 uppgav Konungariket Sverige att den svenska garantipensionen kunde exporteras enligt den svenska lagstiftningen. Enligt min mening utgör inte den omständigheten att det enligt svensk lag är möjligt att exportera garantipensionen hinder mot att artikel 50 i förordning nr 1408/71 tillämpas och mot att ett tillägg i förekommande fall utbetalas i denna stat.

47 Se punkterna 26 och 27 i detta förslag till avgörande.