Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 3 maj 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 26 februari 2009 om EU:s varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1). Bortsett från införandet av hänvisningar till EU-varumärke har de berörda bestämmelserna inte ändrats genom Europaparlamentets och rådet förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EUT L 341, 2015, s. 21).

3 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1, nedan kallad Bryssel I-förordningen).

4 Denna bestämmelse har från och med den 10 januari 2015 ersatts av artikel 29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1). På grund av övergångsbestämmelsen i artikel 66.1 i den förordningen ska Bryssel I-förordningen fortfarande tillämpas på förevarande talan som väcktes före den 10 januari 2015. Det kan dessutom noteras att det fall av litispendens som avses i första punkten i de två artiklarna har formulerats på samma sätt.

5 Skäl 17 i förordning nr 207/2009.

6 Konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30), senare ändrad genom konventioner om nya medlemsstaters anslutning till denna konvention (nedan kallad Brysselkonventionen).

7 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet Hummel Holding ( C‑617/15, EU:C:2017:13, punkt 33).

8 Se Schennen, D., i Eisenführ, G., Schennen, D., Gemeinschaftsmarkenverordnung, fjärde upplagan, Carl Heymanns Verlag, Köln, 2014, artikel 109.4.

9 Se, avseende artikel 21 i Brysselkonventionen, dom av den 8 december 1987, Gubisch Maschinenfabrik ( 144/86, EU:C:1987:528, punkt 11), och dom av den 6 december 1994, Tatry ( C‑406/92, EU:C:1994:400, punkt 30). Jag delar inte D. Schennens åsikt att frågan huruvida det rör sig om samma parter och samma sak ska bedömas mot bakgrund av den nationella processrätten. Se Schennen, D., i Eisenführ, G., Schennen, D., Gemeinschaftsmarkenverordnung, fjärde upplagan, Carl Heymanns Verlag, Köln, 2014, artikel 109.8.

10 Se dom av den 8 december 1987, Gubisch Maschinenfabrik ( 144/86, EU:C:1987:528, punkt 14), och dom av den 6 december 1994, Tatry ( C‑406/92, EU:C:1994:400, punkt 38).

11 På engelska, [Actions/proceedings] involving the same cause of action.

12 På franska, demandes ayant le même objet et la même cause (artikel 27 i Bryssel I-förordningen) och actions en contrefaçon […] formées pour les mêmes faits (artikel 109.1, i förordning nr 207/2009). På tyska Klagen wegen desselben Anspruchs respektive Verletzungsklagen … wegen derselben Handlungen.

13 Vad gäller sambandet mellan förordning nr 207/2009 och artikel 27 i Bryssel I-förordningen, se förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Apple and Pear Australia och Star Fruits Diffusion/EUIPO ( C‑226/15 P, EU:C:2016:250, punkterna 35–37). Domstolarna i Förenade kungariket har dragit samma slutsats vad gäller samspelet mellan de två bestämmelserna, se Hearst Holdings Inc & Anor mot A.V.E.L.A. Inc & Ors [2014] EWHC 1553 (Ch) (19 maj 2014), punkt 18.

14 Dom av den 6 december 1994, Tatry ( C‑406/92, EU:C:1994:400, punkt 34).

15 Se, för ett liknande resonemang, vad gäller parallella förfaranden i vilka en försäkringsgivare och en försäkringstagare var parter, dom av den 19 maj 1998, Drouot assurances ( C‑351/96, EU:C:1998:242, punkterna 19 och 23).

16 Se även, för en liknande ståndpunkt, Hartmann, M., Die Gemeinschaftsmarke im Verletzungsverfahren, Peter Lang, Frankfurt am Main, 2009, s. 164.

17 Dom av den 6 december 1994, Tatry ( C‑406/92, EU:C:1994:400, punkt 39), dom av den 14 oktober 2004, Mærsk Olie & Gas, C‑39/02, EU:C:2004:615, punkt 38), och dom av den 22 oktober 2015, Aannemingsbedrijf Aertssen och Aertssen Terrassements ( C‑523/14, EU:C:2015:722, punkt 43).

18 Dom av den 6 december 1994, Tatry ( C‑406/92, EU:C:1994:400, punkt 41), dom av den 8 maj 2003, Gantner Electronic ( C‑111/01, EU:C:2003:257, punkt 25), och dom av den 22 oktober 2015, Aannemingsbedrijf Aertssen och Aertssen Terrassements ( C‑523/14, EU:C:2015:722, punkt 45).

19 Se särskilt, Mankowski, P., och Magnus, U., European Commentaries on Private International Law (ECPIL), Brussels Ibis Regulation, band I, Otto Schmidt, Köln, 2016, artikel 29, s. 726.

20 Se Schack, H., Die grenzüberschreitende Durchsetzung gemeinschaftsweiter Schutzrechte, i Festschrift für Rolf Stürner, Mohr Siebeck, Tübingen, 2013, s. 1352.

21 Se Halbsguth, D., Territorialität im Verletzungsverfahren aus der Europäischen Gemeinschaftsmarke, Hamburg, 2010, sidorna 117 och 118, och Janal, R., Europäisches Zivilverfahrensrecht und Gewerblicher Rechtsschutz, Mohr Siebeck, Tübingen 2015, §13 punkt 61.

22 Se dels tysk rättspraxis (OLG Düsseldorf, 08.11.2005 - I-20 U 110/04 – RODEO/RODEO DRIVE), dels rättspraxis i Förenade kungariket (Prudential Assurance mot Prudential Insurance [2003] EWCA Civ 327 och Hearst Holdings Inc & Anor v A.V.E.L.A. Inc & Ors [2014] EWHC 1553). För en analys av dessa domar se Hartmann, M., Die Gemeinschaftsmarke im Verletzungsverfahren, Peter Lang, Frankfurt am Main, 2009, sidorna 105–108.

23 Se Halbsguth, D., ovan, s. 118, Janal, R., ovan anfört arbete, s. 61, Schack, ovan anfört arbete, s. 1352. H. Schack har anfört att ett sådant resultat är hårt men uppenbarligen avses av lagstiftaren (hart aber anscheinend gewollt).

24 Se, avseende sambandet mellan dessa två skäl, dom av den 12 april 2011, DHL Express France ( C‑235/09, EU:C:2011:238, punkt 42).

25 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Weber ( C‑438/12, EU:C:2014:43, punkt 67).

26 Se Janal, R., ovan anfört arbete, §13 punkt 61.

27 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Weber ( C‑438/12, EU:C:2014:43, punkterna 87 och 88).

28 Se, för ett liknande resonemang avseende delvis identitet rörande parterna, dom av den 6 december 1994, Tatry ( C‑406/92, EU:C:1994:400, punkt 33).

29 Se dom av den 12 april 2011, DHL Express France ( C‑235/09, EU:C:2011:238, punkterna 46–48), och dom av den 22 september 2016, combit Software ( C‑223/15, EU:C:2016:719, punkt 36).

30 I domstolens rättspraxis ges inte något klart svar på denna fråga. I dom av den 14 oktober 2004, Mærsk Olie & Gas ( C‑39/02, EU:C:2004:615, punkt 41), beaktade domstolen vid tillämpningen av artikel 22 i Bryssel I-förordningen den omständigheten att det första förfarandet var avslutat och att det därmed inte längre förelåg några käromål som har samband med varandra. I dom av den 8 maj 2003, Gantner Electronic ( C‑111/01, EU:C:2003:257, punkt 30), slog domstolen däremot fast att det skulle vara oförenligt med syftet med artikel 21 i Brysselkonventionen om innehållet och arten av en talan kunde ändras genom en svarandes yrkanden, som med nödvändighet framställs vid en senare tidpunkt, eftersom en sådan lösning skulle kunna leda till att den domstol som inledningsvis ansetts vara behörig enligt denna artikel blev tvungen att senare avvisa talan.

31 Se, i samband med rättspraxis från Förenade kungariket, Briggs, A., Civil Jurisdiction and Judgments, Routledge, New York, 2015, s. 324. Det har i detta avseende anförts att artiklarna 21 och 22 i Brysselkonventionen avser parallella förfaranden och således inte är tillämpliga när en av parterna har avslutat det första förfarandet (Internationale Nederlanden Aviation Lease BP -v-Civil Aviation Authority [1997] 1 Lloyd’s Reports 80). Italienska Corte suprema di Cassazione (Högsta domstolen, Italien) har gjort samma bedömning inom ramen för artikel 21 i samma konvention, i dom av den 28 april 1993 (nr 4992).