Förslag till avgörande av generaladvokat eleanor sharpston föredraget den 10 oktober 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Kommissionens beslut 2012/541/EU av den 22 februari 2012 om det statliga stöd (statlig stödåtgärd SA.26534 (C 27/10 f.d. NN 6/09) som Grekland har genomfört till förmån för Enómeni Klostoÿfantourgía (United Textiles) AE. (EUT L 279, 2012, s. 30) (nedan kallat beslutet om återkrav).

3 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1). Denna förordning har sedermera upphävts och ersatts av rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9). Det var den förra förordningen som var i kraft när beslutet om återkrav antogs och vid den relevanta tidpunkten för fastställandet av fördragsbrott. Den senare förordningen trädde i kraft den 14 oktober 2015. I alla händelser är innehållet i artikel 16 i den senare förordningen, med undantag för numreringen, identiskt med innehållet i artikel 14 i förordning nr 659/1999.

4 Skälen 11–15 i beslutet om återkrav.

5 Skälen 18–21 i beslutet om återkrav.

6 Artikel 1.1 i beslutet om återkrav.

7 Skälen 98 och 99 i beslutet om återkrav.

8 Artikel 17 i ACL. Lagen antogs med stöd av artikel 44.1 i Greklands grundlag, som föreskriver att i exceptionella fall av brådskande och oförutsägbar nöd får Republikens president, på förslag av kabinettet, anta lagar. ….

9 Dom av den 3 juli 2001, kommissionen/Belgien ( C‑378/98, EU:C:2001:370, punkt 26).

10 Se dom av den 26 juni 2003, kommissionen/Spanien, C‑404/00, EU:C:2003:373, punkt 25 och där angiven rättspraxis. Jag kan därför inte godta kommissionens yttrande vid förhandlingen att dess enda möjlighet när en medlemsstat har underlåtit att uppfylla ett beslut som har utfärdats enligt artikel 108.2 är att hänskjuta ärendet till domstolen enligt denna bestämmelse.

11 Dom av den 3 juli 2001, kommissionen/Belgien ( C‑378/98, EU:C:2001:370, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

12 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet kommissionen/Tyskland ( C‑527/12, EU:C:2014:90, punkt 26).

13 Dom av den 2 februari 1988, kommissionen/Nederländerna ( 213/85, EU:C:1988:39, punkt 8). Det är beslutet om återkrav som avgränsar omfattningen av ett förfarande enligt artikel 108.2 FEUF (fullt och tidsenligt genomförande). Andra omständigheter, såsom en medlemsstat efterföljande agerande, ska tas upp enligt artikel 258 FEUF (efter utfärdande av ett motiverat beslut) eller artikel 260 FEUF (när domstolen redan har funnit att en medlemsstat har åsidosatt sina skyldigheter) efterföljt av det förfarande som däri anges.

14 Dom av den 26 juni 2003, kommissionen/Spanien ( C‑404/00, EU:C:2003:373, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑37/14, ej publicerad, EU:C:2015:90, punkt 71).

16 Dom av den 12 december 2013, kommissionen/Italien ( C‑411/12, ej publicerad, EU:C:2013:832, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Besluten i fråga rörde skyldigheten att återkräva stöd. Liknande principer reglerar, enligt min uppfattning, skyldigheten att tillhandahålla kommissionen upplysningar.

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2001, kommissionen/Belgien ( C‑378/98, EU:C:2001:370, punkt 28).

18 Exempelvis anmärkte domstolen i domen i målet av den 9 juli 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑63/14, EU:C:2015:458), att beslutet delgavs den 3 maj 2013 (punkt 14) och att den relevanta tidpunkten var den 3 september 2013 (punkt 46). Se även dom av den 12 februari 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑37/14, ej publicerad, EU:C:2015:90), där beslutet delgavs den 29 januari 2009 (punkt 15) och den relevanta tidpunkten för att fastställa huruvida beslutet genomförts fastställdes till den 29 maj 2009 (punkt 58).

19 De tre mål som kommissionen har anfört till stöd för sitt påstående är dom av den 9 juli 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑63/14, EU:C:2015:458), dom av den 12 februari 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑37/14, ej publicerad, EU:C:2015:90), och dom av den 13 oktober 2011, kommissionen/Italien ( C‑454/09, ej publicerad, EU:C:2011:650).

20 Exempelvis anmärkte domstolen i domen av den 12 februari 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑37/14, ej publicerad, EU:C:2015:90), i fråga om skyldigheten att hålla kommissionen underrättad om återkravet av det olagliga stödet att medlemsstaten inte hade lämnat all nödvändig information antingen inom den inledande tvåmånadersfristen som angavs i beslutet eller därefter, före förhandlingen i domstolen (punkt 88).

21 Dom av den 3 juli 2001, kommissionen/Belgien ( C‑378/98, EU:C:2001:370, punkt 28). Se ovan punkt 36.

22 Se nedan punkt 80 och följande punkter, särskilt punkt 83.

23 Se dom av den 9 juli 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑63/14, EU:C:2015:458, punkt 44).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 april 2011, kommissionen/Polen ( C‑331/09, EU:C:2011:250, punkt 56), och mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Frankrike ( C‑214/07, EU:C:2008:343, punkt 39).

25 Jag delar den uppfattning som generaladvokaten Wahl har gett uttryck för i sitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Tyskland ( C‑527/12, EU:C:2014:90, punkterna 31–38).

26 Skäl 13 och artikel 14.3 i förordning nr 659/1999.

27 Dom av den 11 september 2014, kommissionen/Tyskland ( C‑527/12, EU:C:2014:2193, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

28 Dom av den 9 juli 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑63/14, EU:C:2015:458, punkt 45).

29 Dom av den 26 juni 2003, kommissionen/Spanien ( C‑404/00, EU:C:2003:373, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

30 Dom av den 29 januari 1998, kommissionen/Italien ( C‑280/95, EU:C:1998:28, punkterna 14–16).

31 Dom av den 21 mars 1991, Italien/kommissionen ( C‑303/88, EU:C:1991:136, punkt 60).

32 Dom av den 17 oktober 2013, kommissionen/Grekland ( C‑263/12, ej publicerad, EU:C:2013:673, punkt 36).

33 Dom av den 29 januari 1998, kommissionen/Italien ( C‑280/95, EU:C:1998:28, punkterna 18–26).

34 Dom av den 5 maj 2011, kommissionen/Italien ( C‑305/09, EU:C:2011:274, punkt 33). Om begreppet absolut hinder, se även Karpenschif, Michaël, Droit européen des aides d’État, Bruylant, Bryssel, 2015, s. 383–387.

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juli 2002, kommissionen/Spanien ( C‑499/99, EU:C:2002:408, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis).

36 Dom av den 2 juli 2002, kommissionen/Spanien ( C‑499/99, EU:C:2002:408, punkt 37).

37 Se mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Frankrike ( C‑214/07, EU:C:2008:343, punkt 44).

38 Dom av den 14 februari 2008, kommissionen/Grekland ( C‑419/06, ej publicerad, EU:C:2008:89, punkt 40), och dom av den 12 februari 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑37/14, ej publicerad, EU:C:2015:90, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

39 Dom av den 26 June 2003, kommissionen/Spanien ( C‑404/00, EU:C:2003:373, punkt 46).

40 Dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien ( C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

41 Dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien ( C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

42 Se dom av den 6 december 2007, kommissionen/Italien ( C‑280/05, ej publicerad, EU:C:2007:753, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

43 Dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien ( C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 104 och där angiven rättspraxis).

44 Dom av den 13 oktober 2011, kommissionen/Italien ( C‑454/09, ej publicerad, EU:C:2011:650, punkterna 38–42), dom av den 14 april 2011, kommissionen/Polen ( C‑331/09, EU:C:2011:250, punkterna 60–65), och dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien ( C‑610/10, EU:C:2012:781, punkterna 73–75).

45 Se ovan punkt 51 och fotnot 38.

46 Se, bland annat, dom av den 9 juli 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑63/14, EU:C:2015:458, punkterna 62 och 63).

47 Se ovan punkt 45.

48 Dom av den 11 september 2014, kommissionen/Tyskland ( C‑527/12, EU:C:2014:2193, punkterna 40–42).

49 Se, bland annat, dom av den 12 februari 2015, kommissionen/Frankrike ( C‑37/14, ej publicerad, EU:C:2015:90, punkt 67), och mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Frankrike ( C‑214/07, EU:C:2008:343, punkt 48).

50 Se ovan punkt 44.

51 Artikel 3.3 FEU.

52 Dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien ( C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 104 och där angiven rättspraxis).

53 Tillkännagivande från kommissionen, Effektivare verkställande av kommissionsbeslut som ålägger medlemsstater att återkräva olagligt och oförenligt statsstöd (EUT C 272, 2007, s. 4, punkt 67).

54 Tillkännagivande från kommissionen, Effektivare verkställande av kommissionsbeslut som ålägger medlemsstater att återkräva olagligt och oförenligt statsstöd (EUT C 272, 2007, s. 4, punkt 67).

55 Kommissionen har inte tillhandahållit någon bevisning till domstolen som styrker att United Textiles verksamhet fortfarande pågår. Tvärtom anges i beslutet om återkrav, i skäl 13, att företagets anläggningar inte har varit i drift sedan år 2008, på grund av brist på rörelsekapital. Grekland å sin sida har gjort gällande att när ett företag försätts i konkurs, är det enda sättet för dess verksamhet att fortsätta, enligt grekisk rätt, att godkännande ges av konkursdomstolen eller genom borgenärssammanträdets beslut. Grekland har upplyst kommissionen i skrivelser av den 12 november 2014 och den 15 maj 2015 att detta inte var fallet. Mot denna bakgrund anser jag att kommissionens påståenden vid förhandlingen rörande en eventuellt faktiskt fortsatt verksamhet i United Textiles inte räcker för att uppfylla den bevisbörda som åvilar medlemsstaten (se ovan punkt 34).