Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 20 juli 2017

1 Originalspråk: spanska.

2 Föredraget den 18 maj 2017 i målet EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto IP ( C‑56/16 P, EU:C:2017:394).

3 Rådets förordning av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (EUT L 299, 2007, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671).

5 Rådets förordning av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, 2008, s. 1).

6 Rådets förordning av den 25 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (EUT L 154, 2009, s. 1).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EUT L 109, 2000, s. 29).

8 Det upphävdes först med verkan från och med den 13 december 2014, det vill säga mer än två år efter den period som det rör sig om i det nationella målet, genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18).

9 Kommissionens meddelande (EUT C 341, 2010, s. 3, nedan kallat riktlinjer).

10 Galana NV har intervenerat i det nationella målet till stöd för Aldi Süds yrkanden.

11 Dom av den 14 juli 2011 ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 55).

12 Europaparlamentets och rådets förordning av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 2008, s. 16, rättelse i EUT L 228, 2009, s. 47).

13 Dom av den 14 juli 2011, Bureau National Interprofessionnel du Cognac ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 46), och dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 45).

14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1).

15 Om jag har förstått denna riktigt föreslås en tolkning av artikel 118m.2 i förordning nr 1234/2007 enligt vilken punkt a är tillämplig på användning av skyddade ursprungsbeteckningar på ett sätt som är identiskt med dess registrering, medan punkt b avser användning av liknande beteckningar som mer eller mindre avviker från den skyddade ursprungsbeteckning som registrerats. Se punkt 29 i beslutet om hänskjutande.

16 Dom av den 14 juli 2011 ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 55). Trots att denna dom meddelades i samband med förordning nr 110/2008 råder med hänsyn till såväl de grammatiska och de teleologiska likheterna mellan artikel 16 i denna förordning och artikel 118m i förordning nr 1234/2007 inga tvivel om att den kan överföras analogt på förevarande fall.

17 Le Goffic, C., La protection des indications géographiques, utgivare LITEC, Paris, 2010, s. 137.

18 Jämför artikel 118m.2 b, c och d i förordning nr 1234/2007 med artikel 3 i Lissabonöverenskommelsen om skydd för ursprungsbeteckningar och deras internationella registrering (ändrad den 28 september 1979) och med artikel 22.2 b i Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet) av den 15 april 1994 (EGT L 336, 1994, s. 214; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 216), vilket återfinns i bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (nedan kallat WTO-avtalet) (EGT L 336, 1994, s. 3; område 1, volym, 38, s. 5), i vilken det hänvisas till artikel 10a i Pariskonventionen om industriellt rättsskydd, i dess ändrade version undertecknad i Stockholm år 1967.

19 Den har särskilt hänvisat till artiklarna 5 och 7 i direktiv 2000/13 som var i kraft under den relevanta perioden (se punkt 9 och följande punkter i detta förslag till avgörande), oaktat betydelsen av tolkningen av artiklarna 9.1 a och 17 i förordning nr 1169/2011. Genom sistnämnda upphävdes direktiv 2000/13 med verkan från och med den 13 december 2014 och är därför inte tillämplig i tiden i förevarande fall.

20 Konkret artikel 13. 1 a och b i förordning nr 1151/2012. I skäl 32 i den förordningen hänvisas till riktlinjerna.

21 Dom av den 20 februari 1975, kommissionen/Tyskland ( 12/74, EU:C:1975:23).

22 Se förklaringarna avseende den skyddade ursprungsbeteckningens ursprung i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Tyskland och Danmark/kommissionen ( C‑465/02 och C‑466/02, EU:C:2005:636, punkt 5 och följande punkter).

23 Till exempel i skälen 27 och 32 i den ovan i fotnot 5 nämnda förordningen nr 479/2008. Den har visserligen redan upphävts men ordalydelsen i de båda skälen återfinns med små avvikelser även i förordning nr 1308/2013.

24 I detta avseende hänvisas till punkt 63 i mitt förslag till avgörande i mål EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto IP ( C‑56/16 P, EU:C:2017:394).

25 Jag tänker på menyn i en restaurang i vilken champagnesorbet erbjuds som dessert eller offentliggörandet av ett recept för tillagning av en sådan. Vid förhandlingen anförde Galanas ombud som exempel att detta begrepp används vid reklam för champagneglas (flöjtglas).

26 Dom av den 14 maj 2002, Hölterhoff ( C‑2/00, EU:C:2002:287, punkt 16). I denna dom rörde det sig om affärsförhandlingar under vilka Michael Hölterhoff erbjöd en kund att köpa halvädelstenar och prydnadsstenar för vilka han använde beteckningarna Spirit Sun och Context Cut för att beskriva slipningen. Dessa beteckningar var varumärken som registrerats för en konkurrents räkning.

27 Dom av den 25 januari 2007, Adam Opel ( C‑48/05, EU:C:2007:55, punkt 24), och generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i det målet (EU:C:2006:154, punkt 35 och följande punkter). Den avsåg användningen av logotypen Opel på kylargrillen hos fordonsmodeller som såldes av Autec som var ett företag som inte hade några band med Opel.

28 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

29 Dom av den 5 juni 2014, Public Relations Consultants Association ( C‑360/13, EU:C:2014:1195, punkterna 26 och 27).

30 Dom av den 4 oktober 2011, Football Association Premier m.fl. ( C‑403/08 och C‑429/08, EU:C:2011:631, punkterna 170–172).

31 Beslut av den 17 januari 2012, Infopaq International ( C‑302/10, EU:C:2012:16, punkterna 44 och 45).

32 Dom av den 14 juli 2011, Bureau National Interprofessionnel du Cognac ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 46), och dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 45).

33 I detta sammanhang inleds skäl 32 i förordning nr 479/2008, genom vars artikel 45 den gällande lydelsen av den här aktuella artikel 118m infördes, med följande ord: ursprungsbeteckningar … bör skyddas mot användning som obehörigt drar fördel av det anseende som de produkter som uppfyller kraven har (min kursivering).

34 Jag hänvisar till punkterna 87–89 i mitt förslag till avgörande i målet EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto IP ( C‑56/16 P, EU:C:2017:394).

35 Det har under den muntliga förhandlingen påtalats hur vanorna i vissa medlemsstater, i vilka namn som dittills använts som en generisk beteckning, som efter antagandet av unionsbestämmelser blivit skyddade ursprungsbeteckningar för vin (fallet med vin är paradigmatiskt) ska ändras. Detta gäller även för skydd utanför gemenskapen av europeiskt skyddade ursprungsbeteckningar genom bilaterala eller multilaterala överenskommelser.

36 I artikel 12 i Genèveakten till Lissabonöverenskommelsen om skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (som undertecknades den 20 maj 2015) föreskrivs visserligen också ett obegränsat skydd, men denna rättsakt har ännu inte trätt i kraft.

37 Detta föreskrivs i artikel 118k.1 i förordning nr 1234/2007 som numera har övertagits i artikel 101.1 i förordning nr 1308/2013.

38 Märkning av vinprodukter omfattas däremot av artiklarna 117–123 i förordning nr 1308/2013 och geografiska beteckningar för spritdrycker av förordning nr 110/2008. Båda är lex specialis i förhållande till de allmänna bestämmelserna för livsmedel.

39 Artikel 3.1 punkterna 1, 2 och 3. Motsvarande bestämmelse i förordning nr 1169/2011 som är i kraft sedan den 13 december 2014 finns i artikel 9.1 punkterna a, b och d.

40 Artikel 5.1 a i direktiv 2000/13 som motsvarar artikel 17 i förordning nr 1169/2011.

41 Dess senare motsvarighet är artikel 18.1 i förordning nr 1169/2011. Såsom framgår av artikel 118 i förordning nr 1308/2013 är direktiv 2000/13 i denna punkt tillämplig inom vinsektorn.

42 Lagstiftaren har anförtrott livsmedelstillverkaren uppgiften att välja den plats där mängden ingredienser uttryckt i procent ska anges a) i det namn under vilket varan säljs, b) omedelbart därintill eller c) i ingrediensförteckningen. I förevarande fall återfinns förteckningen i den nedre delen av förpackningen.

43 I detta anges att tillämpningen av dessa är frivillig och att de inte utgör en juridiskt bindande tolkning av Europeiska unionens lagstiftning om SUB och SGB eller av märkningsdirektivet.

44 Kommissionen har på goda grunder inte fastställt en enhetlig procentsats för användning i riktlinjerna. Däremot gäller att sannolikheten för en utmärkande karaktär ökar ju större mängden av den ingrediens som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen är.

45 Genom en skyddad ursprungsbeteckning finns till exempel skyddade produkter, bland annat vissa tryffelsorter, som, när de tillstätts i ett livsmedel i små mängder, omedelbart kan identifieras genom lukten och som efterlämnar ett bestående intryck vid förtäring.

46 Det vore därför möjligt att ange ingrediensen i livsmedelsmärkningen, inom eller utanför produktbeskrivningen om produkten luktar och/eller smakar som den inrediens som skyddas av den skyddade ursprungsbeteckningen. Andra faktorer som konsistens eller färg som enligt min mening inte är lika relevanta på området för livsmedel som de båda ovannämnda faktorerna måste emellertid också beaktas.

47 Vid denna typ av tvister kan sakkunnigbevis från gastronomiexperter i vilket egenskaperna hos champagnesorbet anges vara användbara, eller sakkunnigutlåtanden som grundar sig på konsumentundersökningar som avser att visa att sorbeten har smak av det mousserande vinet. Medlemsstaternas rättspraxis är mycket omfattande i detta avseende. Se avseende champagne, dom från Cour d’appel (appellationsdomstolen) Paris av den 15 mars 2013 i målet SAS Euralis Gastronomie/CIVC, som fastställdes av Cour de cassation (kassationsdomstolen, Frankrike) den 25 november 2013.

48 Enligt denna artikel har en tillverkare som använder en ingrediens med en skyddad ursprungsbeteckning tre möjligheter att ange mängden av denna ingrediens i sitt livsmedel uttryckt i procent (se punkt 12 i detta förslag till avgörande). I riktlinjerna begränsas möjligheten att ange procentsatsen, men uppenbarligen enbart till de fall där ingrediensen inte anges inom, eller i omedelbar anslutning till produktbeskrivningen (så tolkar jag tillägget åtminstone). Tillverkaren är bunden av direktiv 2000/13 men inte av riktlinjerna, och behåller således de möjligheter som direktivet ger.

49 Rättegångsdeltagarna har under förhandlingen anfört att tvisten vid den nationella domstolen inte enbart avser användning av den skyddade ursprungsbeteckningen vid beteckning av sorbet.

50 Artikel 2.1 a i.

51 Dom av den 4 juni 2015, Teekanne ( C‑195/14, EU:C:2015:361, punkt 38).

52 Ibidem (punkt 36 och där angiven rättspraxis).

53 En annan bedömning skulle emellertid komma i fråga om produkten hade betecknats annorlunda på ett sätt som ger konsumenterna intrycket att det rör sig om fryst champagne som kan förtäras som sorbet.

54 I mitt förslag till avgörande i målet EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto IP ( C‑56/16 P, EU:C:2017:394, punkt 94 och följande punkter) behandlar jag också begreppet anspelning i samband med användning av den skyddade ursprungsbeteckningen Porto/Port genom unionsvarumärket Port Charlotte.

55 Dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 21 och där anförd rättspraxis), i samband med artikel 16 b i förordning nr 110/2008.

56 Dom av den 4 mars 1999, Consorzio per la tutela del formaggio Gorgonzola ( C‑87/97, EU:C:1999:115, punkt 25).

57 Dom av den 26 februari 2008, kommissionen/Tyskland ( C‑132/05, EU:C:2008:117, punkt 44).

58 Dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35).

59 Dom av den 14 juli 2011, Bureau National Interprofessionnel du Cognac ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 58).

60 Ibidem (punkterna 22–27).

61 Dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 26–28).

62 I punkt 31 i domen Viiniverla påpekade domstolen att det ankommer på den hänskjutande domstolen att ”bedöma huruvida namnet Verlados på en ciderspritdryck utgör en anspelning, i den mening som avses i artikel 16 b i förordning nr 110/2008, på den skyddade geografiska beteckningen Calvados.