Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 30 mars 2017
Hänvisat till av
I mål C‑335/16, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Općinski sud u Velikoj Gorici (Stadsdomstolen i Velika Gorica, Kroatien) genom beslut av den 3 juni 2016, som inkom till domstolen den 15 juni 2016, i målet
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden E. Regan samt domarna J.-C. Bonichot (referent) och S. Rodin, generaladvokat: M. Szpunar, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: VG Čistoća d.o.o., genom Ž. Galeković, direktor, Kroatiens regering, genom T. Galli, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom E. Sanfrutos Cano och M. Mataija, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Kroatisk rätt
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Prövning av tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av principen om att förorenaren ska betala och av artikel 14.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 2008, s. 3).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan VG Čistoća d.o.o., kommunalt företag för avfallshantering, å ena sidan, samt Đuro Vladika och Ljubica Vladika, konsumenter av en avfallshanteringstjänst, å andra sidan. Målet rör betalningen av fakturor för insamling och hantering av kommunalt avfall för perioden oktober 2013–september 2014.
3 I skäl 1 i direktiv 2008/98 anges följande:
4 I skäl 8 i direktiv 2008/98 anges följande:
5 I skälen 25 och 26 i direktiv 2008/98 anges följande:
6 I artikel 3 i samma direktiv föreskrivs följande:
7 Artikel 11.1 i direktiv 2008/98 har följande lydelse:
8 I artikel 14 i samma direktiv föreskrivs följande:
9 I artikel 15.1 i direktiv 2008/98 föreskrivs följande:
10 I artikel 20.1 i Zakon o komunalnom gospodarstvu (lag om förvaltning av kommunala tjänster), i den lydelse som var tillämplig vid tiden för händelserna i det nationella målet, föreskrivs följande:
11 I artikel 4 i lagen Zakon o održivom gospodarenju otpadom (lagen om hållbar avfallshantering) föreskrivs följande:
12 I artikel 6.1 i denna lag anges att hanteringen av avfall grundas på iakttagandet av principerna nationell rätt, unionens regelverk och internationell rätt om miljöskydd och särskilt på principen om att förorenaren ska betala, enligt vilken avfallsproducenten, tidigare avfallsinnehavaren eller avfallsinnehavaren bär kostnaderna för åtgärder för avfallshantering och är ekonomiskt ansvarig för att genomföra åtgärder för att reparera skada som de har gett eller skulle kunna ge upphov till.
13 I artikel 6.2 i nämnda lag anges följande:
14 I artikel 28 i samma lag stadgas följande:
15 I artikel 30 i lagen om hållbar avfallshantering, med rubriken Tjänst för insamling av kommunalt avfall i blandad form och biologiskt nedbrytbart kommunalt avfall, föreskrivs följande:
16 I artikel 33 i samma lag föreskrivs följande:
17 I tvisten i det nationella målet har VG Čistoća krävt Đuro och Ljubica Vladika på betalning för fakturor avseende hantering av hushållsavfall för perioden oktober 2013–september 2014. Beloppet uppgick enligt fakturorna till 78,61 kroatiska kuna (HRK) (ungefär 10,54 euro) per månad.
18 Đuro och Ljubica Vladika har bestritt betalning av den del av fakturorna som avser särskild insamling, återvinning och deponering av avfall som olovligen dumpats i naturen samt den särskilda avgift som syftar till att finansiera VG Čistoćas kapitalinvesteringar för återvinning. De har däremot inte bestritt betalning av den del av fakturorna som hänför sig till hämtningen och deponeringen av avfall som faktiskt har producerats och hämtats.
19 VG Čistoća väckte talan vid Općinski sud u Velikoj Gorici (Stadsdomstolen i Velika Gorica, Kroatien) och yrkade att Đuro och Ljubica Vladika skulle förpliktas att betala de förfallna beloppen.
20 Den hänskjutande domstolen har preciserat att Đuro och Ljubica Vladika endast hade en behållare på 120 liter och att VG Čistoća, vid faktureringen av sina tjänster för avfallshantering, gjorde en månatlig avräkning för hämtningen av avfallet i förhållande till storleken på de behållare som användes. Företaget fakturerade alltså utifrån volymen av de tömda behållarna och inte utifrån den faktiska vikten på Đuro och Ljubica Vladikas avfall.
21 Den hänskjutande domstolen bedömde att käranden i det nationella målet, för att säkerställa att likhetsprincipen iakttas, borde inrätta en insamlingsanordning som gör det möjligt att bara fakturera avfall som faktiskt har producerats av kunderna. Den bedömde vidare att kunderna borde tillhandahållas särskilda behållare för uppsamlingen av avfall som samlas in särskilt (papper, plats, blandat avfall). Den hänskjutande domstolen tillade att kunderna inte borde vara skyldiga att betala för deponering av avfall genom återvinning. Den önskar således få klarhet i huruvida kunderna är skyldiga att betala alla posterna i fakturorna för kommunal avfallshantering.
22 Mot denna bakgrund beslutade Općinski sud u Velikoj Gorici (Stadsdomstolen i Velika Gorica, Kroatien) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:
23 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artiklarna 14 och 15.1 i direktiv 2008/98 ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken de som nyttjar tjänsten för avfallshantering dels betalar ett pris beräknat på den tillhandahållna behållarens volym och inte på det faktiskt hämtade avfallets vikt, dels betalar en tilläggsavgift som syftar till att finansiera investeringar som är nödvändiga för hanteringen av insamlat avfall.
24 Enligt artikel 14 i direktiv 2008/98 ska kostnaderna för avfallshanteringen i enlighet med principen om att förorenaren ska betala belasta den ursprungliga avfallsproducenten eller den nuvarande eller de tidigare avfallsinnehavarna. Denna ekonomiska skyldighet åvilar innehavarna, eftersom de har medverkat i avfallsgenereringen (se, analogt, dom av den 24 juni 2008, Commune de Mesquer, C‑188/07, EU:C:2008:359, punkt 77, och dom av den 16 juli 2009, Futura Immobiliare m.fl., C‑254/08, EU:C:2009:479, punkt 45).
25 Vad beträffar finansieringen av kostnaden för hantering och bortskaffande av kommunalt avfall är medlemsstaterna – i den mån det är fråga om en tjänst som tillhandahålls kollektivt till samtliga innehavare – enligt artikel 15 i direktiv 2008/98 skyldiga att förvissa sig om att i princip alla de som använder sig av denna tjänst, i deras egenskap av innehavare i den mening som avses i artikel 3 i detta direktiv, gemensamt står för den totala kostnaden för bortskaffandet av avfallet (se, analogt, dom av den 16 juli 2009, Futura Immobiliare m.fl., C‑254/08, EU:C:2009:479, punkt 46).
26 På unionsrättens nuvarande stadium finns det inte några bestämmelser som antagits med stöd av artikel 192 FEUF, genom vilka medlemsstaterna förpliktas att använda sig av en exakt metod för finansieringen av kostnaden för bortskaffande av kommunalt avfall. Den berörda medlemsstaten kan således fritt välja om denna finansiering ska säkerställas genom en skatt, en avgift eller på något annat sätt. Mot denna bakgrund kan användningen av ett faktureringsunderlag som bygger på volymen av de behållare som tillhandahålls kunderna, bland annat utifrån fastighetens yta och användning, göra det möjligt att beräkna kostnaden för bortskaffning av avfallet och fördela den mellan de olika innehavarna, eftersom denna parameter direkt kan påverka storleken på kostnaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2009, Futura Immobiliare m.fl., C‑254/08, EU:C:2009:479, punkterna 48 och 50).
27 En sådan nationell lagstiftning som den i det nationella målet som föreskriver en avgift för finansiering av hantering och bortskaffande av kommunalt avfall som beräknas på grundval av en uppskattning av mängden av det avfall som produceras, och inte på grundval av vikten på det avfall som faktiskt producerats och överlåtits till insamling, kan därmed inte anses stå i strid med artiklarna 14 och 15.1 i direktiv 2008/98 på unionsrättens nuvarande stadium (se, analogt, dom av den 16 juli 2009, Futura Immobiliare m.fl., C‑254/08, EU:C:2009:479, punkt 51).
28 Detsamma gäller för införandet av en tilläggsavgift som syftar till att finansiera investeringar som är nödvändiga för hanteringen av avfall, inklusive dess återvinning.
29 I enlighet med artikel 15.1 i direktiv 2008/98 ska medlemsstaterna nämligen vidta nödvändiga åtgärder för att se till att avfallsproducenterna bidrar tillsammans till investeringar som är nödvändiga för att uppnå målen i artiklarna 11.1–14 och i artikel 15.1 i direktiv 2008/98, eftersom de har medverkat i avfallsgenereringen (se, analogt, dom av den 24 juni 2008, Commune de Mesquer, C‑188/07, EU:C:2008:359, punkt 77, och dom av den 16 juli 2009, Futura Immobiliare m.fl., C‑254/08, EU:C:2009:479, punkt 46).
30 Även om behöriga nationella myndigheter har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på unionsrättens nuvarande stadium vad gäller prisberäkningen, såsom den i det nationella målet aktuella kostnaden för avfallshantering och tilläggsavgiften, ankommer det inte desto mindre på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheterna i målet kontrollera om inte det begärda priset och tilläggsavgiften medför att vissa innehavare påförs uppenbart oproportionerliga kostnader i förhållande till mängden avfall eller till det slags avfall som de kan producera (se, analogt, dom av den 16 juli 2009, Futura Immobiliare m.fl., C‑254/08, EU:C:2009:479, punkterna 55 och 56).
31 Hänsyn ska bland annat tas till kriterier rörande typen av fastighet som kunden besitter, fastighetens yta och användning, innehavarens kapacitet att producera avfall, de tillhandahållna behållarnas volym liksom hur ofta uppsamling sker, eftersom dessa parametrar direkt kan påverka storleken på kostnaden för hanteringen och bortskaffandet av avfall.
32 Mot bakgrund av det ovan angivna ska den hänskjutna frågan besvaras enligt följande. Artiklarna 14 och 15.1 i direktiv 2008/98 ska tolkas på så sätt att de på unionsrättens nuvarande stadium inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som den i det nationella målet, enligt vilken priset för att finansiera en tjänst för hanteringen och bortskaffandet av kommunalt avfall beräknas på grundval av en uppskattning av mängden avfall som kunden producerar och inte på grundval av den mängd avfall som kunden faktiskt producerat och överlåtit till insamling, och enligt vilken kunden, i sin egenskap av avfallsinnehavare, ska betala en tilläggsavgift för att finansiera kapitalinvesteringar som är nödvändiga för hanteringen av avfall, inklusive dess återvinning. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheterna i målet, kontrollera om inte detta medför att vissa innehavare påförs uppenbart oproportionerliga kostnader i förhållande till mängden avfall eller till det slags avfall som de kan producera. Vid denna kontroll kan den nationella domstolen bland annat beakta kriterier rörande typen av fastighet som kunden besitter, fastighetens yta och användning, innehavarens kapacitet att producera avfall, de tillhandahållna behållarnas volym liksom hur ofta uppsamling sker, eftersom dessa parametrar direkt kan påverka storleken på kostnaden för hanteringen av avfall.
33 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 * Rättegångsspråk: kroatiska.