Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott – Mål C‑4/17 P Republiken Tjeckien mot kommissionen

I. Inledning

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Stödsystemen

B. Kontrollsystemet

III. Bakgrunden till tvisten

IV. Yrkanden

V. Rättslig bedömning

A. Frågan huruvida överklagandet kan tas upp till sakprövning samt tolkningen av den första grunden

B. Den första och den andra grunden

1. Den första delen av den andra grunden – Artikel 5.2 i förordning nr 479/2008

2. Den andra delen av den andra grunden jämförd med den första grunden – Rättssäkerhet

3. Den tredje delen av den andra grunden – Skydd för berättigade förväntningar

C. Den tredje grunden – Det administrativa förfarandet rörande det omtvistade genomförandebeslutet

VI. Talan vid tribunalen

VII. Rättegångskostnader

VIII. Förslag till avgörande

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, 2008, s. 1).

3 Rådets förordning av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179, 1999, s. 1).

4 Kommissionens genomförandeförordning av den 8 mars 2013 om ändring av förordning (EG) nr 555/2008 vad gäller inlämning av stödprogram inom vinsektorn och handel med tredjeländer (EUT L 67, 2013, s. 10).

5 Kommissionens förordning av den 27 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 479/2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin när det gäller stödprogram, handel med tredjeländer, produktionskapacitet och kontroller inom vinsektorn (EUT L 170, 2008, s. 1).

6 Rådets förordning av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitik (EUT L 209, 2005, s. 1).

7 Europaparlamentets och rådets förordning av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549).

8 Kommissionens förordning av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (EUT L 171, 2006, s. 90), i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 375/2012 av den 2 maj 2012 om ändring av förordning (EG) nr 885/2006 (EUT L 118, 2012, s. 4).

9 Kommissionens genomförandeförordning av den 6 augusti 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 med beaktande av utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, räkenskapsavslutning, regler om kontroller, värdepapper och öppenhet (EUT L 255, 2014, s. 59).

10 EUT L 16, 2015, s. 33.

11 Dom av den 1 juni 1994, kommissionen/Brazzelli Lualdi m.fl. ( C‑136/92 P, EU:C:1994:211, punkt 59), dom av den 1 februari 2007, Sison/rådet ( C‑266/05 P, EU:C:2007:75, punkt 95), och dom av 16 november 2017, Ludwig-Bölkow-Systemtechnik/kommissionen ( C‑250/16 P, EU:C:2017:871, punkt 29). Se även artikel 170.1 andra meningen i rättegångsreglerna.

12 Dom av den 10 april 2014, kommissionen m.fl./Siemens Österreich m.fl. ( C‑231/11 P–C‑233/11 P, EU:C:2014:256, punkt 102).

13 Punkt 63 i ansökan.

14 Punkt 10 i repliken vid tribunalen.

15 Dom av den 7 februari 1979, Nederländerna/kommissionen ( 11/76, EU:C:1979:28, punkt 8), dom av den 10 november 1993, Nederländerna/kommissionen ( C‑48/91, EU:C:1993:871, punkt 14), dom av den 6 mars 2001, Nederländerna/kommissionen ( C‑278/98, EU:C:2001:124, punkt 38), dom av den 24 februari 2005, Grekland/Kommission ( C‑300/02, EU:C:2005:103, punkt 32), och dom av den 6 november 2014, Nederländerna/kommissionen ( C‑610/13 P, ej publicerad, EU:C:2014:2349, punkt 59).

16 Dom av den 30 september 2009, Nederländerna/kommissionen ( T-55/07, EU:T:2009:371, punkt 97), och dom av den 25 februari 2015, Polen/kommissionen ( T-257/13, EU:T:2015:111, punkt 53); sistnämnda dom har fastställts implicit genom dom av den 7 juli 2016, Polen/kommissionen ( C‑210/15 P, ej publicerad EU:C:2016:529, punkt 43). Se även det anhängiggjorda målet C‑120/17, Ministru kabinets (EUT C 168, 2017, s. 23),

17 Se nedan punkt 84 och följande punkter.

18 Dom av den 15 december 1987, Danmark/kommissionen ( 348/85, EU:C:1987:552, punkt 19), och dom av den 21 juni 2007, ROM-projecten ( C‑158/06, EU:C:2007:370, punkterna 25 och 26).

19 Dom av den 27 januari 1988, Danmark/kommissionen ( 349/85, EU:C:1988:34, punkt 16), dom av den 1 oktober 1998, Förenade kungariket/kommissionen ( C‑209/96, EU:C:1998:448, punkt 35), dom Frankrike/kommissionen ( C‑232/96, EU:C:1998:449, punkt 37), dom Danmark/kommissionen ( C‑233/96, EU:C:1998:450, punkt 38), dom Irland/kommissionen ( C‑238/96, EU:C:1998:451, punkt 81), och dom Italien/kommissionen ( C‑242/96, EU:C:1998:452, punkt 29).

20 Se till exempel dom av den 16 december 1987, Delauche/kommissionen ( 111/86, EU:C:1987:562, punkt 24), dom av den 18 juli 2007, EAR/Karatzoglou ( C‑213/06 P, EU:C:2007:453, punkt 33), och dom av den 9 november 2017, LS Customs Services ( C‑46/16, EU:C:2017:839, punkt 35).

21 Punkterna 74–77.

22 Dom av den 9 januari 2003, Grekland/kommissionen ( C‑157/00, EU:C:2003:5, punkt 45).

23 Bilaga A.11 till ansökan vid tribunalen.

24 Artikel 44 c i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, avslutande av räkenskaper, säkerheter och användning av euron (EUT L 255, 2014, s 18).