Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 21 juni 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv av den 20 juli 1998 (EGT L 225, 1998, s. 16), samt rättelse i EGT L 37, 2000, s. 35.

3 EUT C 83, 2010, s. 389 (stadgan).

4 Redogörelsen i denna del av förslaget till avgörande är hämtad från beslutet om förhandsavgörande, kompletterat av den hänskjutande domstolen i dess svar på EU-domstolens begäran om klarlägganden. Se vidare punkt 22 och följande punkter nedan.

5 Vid mer än ett tillfälle har det visat sig svårt att skilja mellan information som den hänskjutande domstolen tillhandahållit som fakta och upplysningar som endast återger av klagandena framförda argument. Jag har sökt förfara med aktsamhet för att undvika misstag i detta avseende. När det är oklart vilken kategori en viss omständighet tillhör har jag valt att anse att den utgör ett påstående och inte ett bevisat faktiskt förhållande.

6 Den hänskjutande domstolen har noterat att gruppen omfattar många företag som är rättsligt eller faktiskt bundna till varandra, men att det har visat sig omöjligt att klargöra deras status fullt ut inom ramen för det nationella målet.

7 Se, bland många avgöranden, dom av den 7 december 2017, López Pastuzano, C‑636/16, EU:C:2017:949, punkt 19 och där angiven rättspraxis.

8 Se punkt 11 ovan.

9 Förslag till avgörande i Online Games m.fl., C‑685/15, EU:C:2017:201, punkt 25.

10 Se fotnot 7 ovan.

11 Se, bland annat, dom av den 6 juli 2017, Air Berlin, C‑290/16, EU:C:2017:523, punkt 25 och där angiven rättspraxis.

12 Rådets direktiv av den 17 februari 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 48, 1975, s. 29).

13 Dom av den 10 september 2009, Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK m.fl., C‑44/08, EU:C:2009:533, punkt 61.

14 Rådets direktiv av den 24 juni 1992 om ändring i direktiv 75/129 (EGT L 245, 1992, s. 3).

15 I en rapport som upprättades i oktober 2016 av The Informal Company Law Expert Group (informella bolagsrättsliga expertgruppen), som bildats av kommissionen i maj 2014 för att bistå kommissinen med expertråd i bolagsrättsliga frågor, noterade gruppen att medlemsstater har olika och till och med motstridiga uppfattningar om erkännandet av gruppens intressen (kapitel 1, s. 5). Se http://orbilu.uni.lu/bitstream/10993/34455/1/2016–10%20icleg_recommendations_interest_group_final_en.pdf

16 Dom av den 10 september 2009, Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK m.fl. C‑44/08, EU:C:2009:533, punkt 44.

17 Se, bland annat, dom av den 17 juli 2008, Kozlowski, C‑66/08, EU:C:2008:437, punkt 42 och där angiven rättspraxis.

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 januari 2005, Junk, C‑188/03, EU:C:2005:59, punkt 29.

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009, Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK m.fl., C‑44/08, EU:C:2009:533, punkterna 59 och 42.

20 Artikel 2.1 respektive artikel 2.3 i direktiv 98/59.

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009, Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK m.fl., C‑44/08, EU:C:2009:533, punkt 69. Det kan också anmärkas att det företag som kontrollerar arbetsgivaren enligt artikel 2.4 i direktiv 98/59 inte behöver vara registrerat eller etablerat inom Europeiska unionen och att det därför eventuellt inte faller under medlemsstaternas domstolars domsrätt. Se däremot, i detta hänseende, bestämmelserna i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (EUT L 122, 2009, s. 28), som innehåller specifika bestämmelser om denna möjlighet. Se också, i samband med lagstiftningen som gällde före detta direktiv, dom av den 15 juli 2004, ADS Anker, C‑349/01, EU:C:2004:440, punkt 55 och följande punkter.

22 I artikel 3.2 I direktiv 2009/38 föreskrivs följande: Om det inte finns bevis på motsatsen ska ett företag direkt eller indirekt presumeras kunna utöva ett bestämmande inflytande över ett annat företag då det a) äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital, b) kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till företagets emitterade aktiekapital, eller c) har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets administrativa organ eller lednings- eller tillsynsorgan.

23 Se, i detta hänseende, artikel 1.1 och artikel 1.2 i direktiv 2009/38. Se också skäl 17 i direktivet, där det anges att [d]et är nödvändigt med en definition av begreppet kontrollerande företag som enbart syftar på detta direktiv och som inte påverkar definitionen av begreppen grupp av företag eller kontroll som förekommer i andra akter.

24 Se punkterna 39 och 41 ovan.

25 Se, i detta hänseende, dom av den 10 september 2009, Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK m.fl., C‑44/08, EU:C:2009:533, punkt 48.

26 Se förklaringarna till stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17).

27 Dom av den 10 september 2009, Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK m.fl., C‑44/08, EU:C:2009:533, punkt 70.

28 Dom av den 10 september 2009, Akavan Erityisalojen Keskusliitto AEK m.fl., C‑44/08, EU:C:2009:533, punkterna 55 och 52, respektive punkt 49.

29 Se, till exempel, artikel 10.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, 2000, s. 16).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 april 2008, Arcor, C‑55/06, EU:C:2008:244, punkt 189.

31 Se, bland annat, dom av den 16 juli 2009, Mono Car Styling, C‑12/08, EU:C:2009:466, punkterna 48 och 49 och där angiven rättspraxis.

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013, Test Claimants in the Franked Investment Income Group Litigation, C‑362/12, EU:C:2013:834, punkt 32 och där angiven rättspraxis.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 2015, Nike European Operations Netherlands, C‑310/14, EU:C:2015:690, punkt 28.