Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 19 april 2018

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 78, 2009, s. 1. Den förordningen har upphävts och ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1). Artikel 7.3 är dock oförändrad.

3 Det finns stora skillnader mellan hur denna bestämmelse har formulerats i de olika språkversionerna av stadgan för Europeiska unionens domstol, eftersom många språkversioner saknar en uttrycklig hänvisning till parternas yrkanden. Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet British Airways/kommissionen ( C‑122/16 P, EU:C:2017:406, punkterna 40 och 41).

4 Se dom av den 29 april 2004, IPK-München och kommission ( C‑199/01 P och C‑200/01 P, EU:C:2004:249, punkt 42).

5 Se dom av den 15 november 2012, Al-Aqsa/rådet och Nederländerna/Al-Aqsa ( C‑539/10 P och C‑550/10 P, EU:C:2012:711, punkterna 44 och 45).

6 Punkt 61 första strecksatsen 1 i Mondelezs överklagande till tribunalen i mål T‑112/13.

7 Se punkterna 11–19 i detta förslag till avgörande.

8 Punkt 11 i domen.

9 Se punkt 19 i domen.

10 Se punkterna 24 och 25 i domen.

11 Min kursivering.

12 Se dom av den 14 november 2017, British Airways/kommissionen ( C‑122/16 P, EU:C:2017:861, punkt 51). Se, även, dom av den 15 november 2012, Al-Aqsa/rådet och Nederländerna/Al-Aqsa ( C‑539/10 P och C‑550/10 P, EU:C:2012:711, punkterna 43–45).

13 Se dom av den 21 december 2011, Iride/kommissionen ( C‑329/09 P, ej publicerad, EU:C:2011:859, punkterna 49 och 50), dom av den 11 juli 2013, Ziegler/kommissionen ( C‑439/11 P, EU:C:2013:513, punkt 42), och dom av den 13 januari 2015, rådet och kommissionen/Stichting Natuur en Milieu och Pesticide Action Network Europe ( C‑404/12 P och C‑405/12 P, EU:C:2015:5, punkt 31).

14 Nestlés överklagande riktas inte klart och tydligt mot specifika punkter i den överklagade domen, men av punkt 21 i överklagandet anser jag att det tydligt framgår att Nestlé i praktiken avser samma punkter som de som EUIPO har angett i sitt överklagande.

15 Se punkterna 141–143 i den överklagade domen.

16 Se punkterna 175–179 i den överklagade domen.

17 Se beslut av domstolens ordförande av den 21 juli 2016, Louis Vuitton Malletier/EUIPO ( C‑363/15 P och C‑364/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:595).

18 Se, även för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2006, Storck/harmoniseringskontoret ( C‑25/05 P, EU:C:2006:422, punkterna 81–83).

19 Punk 61 i domen.

20 Punkt 61 i domen.

21 Punkt 62 i domen.

22 Min kursivering.

23 Domstolen har slagit fast följande: Att … tillmäta medlemsstaternas territorier en särskild betydelse inom ordningen med gemenskapsvarumärken skulle motverka uppnåendet av de mål som [eftersträvas med förordning nr 207/2009] och skada [EU-varumärkets] enhetliga karaktär (dom av den 19 december 2012, Leno Merken, C‑149/11, EU:C:2012:816, punkt 42).

24 Se, även, EUIPO:s riktlinjer för granskning av EU-varumärken, del B, avsnitt 4, kapitel 14, s. 8, version av den 1 oktober 2017, som är tillgängliga på EUIPO:s webbplats under följande adress: https://euipo.europa.eu/tunnel-web/secure/webdav/guest/document_library/contentPdfs/law_and_practice/trade_marks_practice_manual/WP_2_2017/Part-B/04-part_b_examination_section_4_absolute_grounds_for_refusal/part_B_examination_section_4_chapter_14/part_B_examination_section_4_chapter_14_Acquired_distinctiveness_fr.pdf. Enligt EUIPO innebär den princip som domstolen fastställde i punkt 62 i domen av den 24 maj 2012, Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli/harmoniseringskontoret ( C‑98/11 P, EU:C:2012:307) att om man betraktar Europeiska unionens territorium som ett pussel behöver det förhållandet att det inte går att styrka att särskiljningsförmåga har förvärvats för en eller flera specifika nationella marknader inte vara avgörande, förutsatt att de bitar som fattas i pusslet inte påverkar helhetsbilden, enligt vilken en betydande andel av den europeiska omsättningskretsen uppfattar kännetecknet som ett varumärke i de olika delarna av eller regionerna i Europeiska unionen.

25 Det rörde sig om förteckningen benämnd Nielsen och reklammaterial. Se, särskilt, punkterna 84–87 i det omtvistade beslutet.