Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 7 mars 2018

1 Originalspråk: spanska.

2 I enlighet med tillgänglig information har cirka 60000 privatpersoner och företag lämnat in klagomål (till Commission de régulation de l’énergie, till miljö- och finansministerier och till det franska elbolaget Électricité de France, m.fl.) med krav på återbetalning av de avgifter till allmänna eltjänster som har betalats. I ungefär 13000 fall har talan väckts mot ett uttryckt eller underförstått avslag på dessa krav på återbetalning, till en sammantagen summa som kan komma att överstiga 5000 miljoner euro.

3 Se förslag till avgörande i Rapporteur public, av den 22 januari 2017, i ärende nummer 399115 SAS Messer France, s. 1. Se även Sniadowe, C., Contribution au service public de l’électricité: zugzwang ou cinquième as?, Revue de droit fiscal, nr 39, 2016, s. 520.

4 Rådets direktiv av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattebelagda varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, 1992, s. 1).

5 Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 2003, s. 51).

6 Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12).

7 JORF (Frankrikes officiella tidning) nr 35 av den 11 februari 2000, s. 2143.

8 I enlighet med vad som anges i artikel 37 i loi no 2003–8 du 3 janvier 2003 relative aux marchés du gaz et de l’électricité et au service public de l’énergie (JORF nr 3 av den 4 januari 2003, s. 265).

9 JORF nr 35 av den 11 februari 2000, s. 2143.

10 JORF nr 110 av den 12 maj 2001, s. 7543.

11 JORF nr 284 av den 8 december 2010, s. 21467.

12 Avgörande från Författningsdomstolen nr 2014–419 QPC av den 8 oktober 2014 (JORF nr 235 av den 10 oktober 2014, s. 16485).

13 Förslag till avgörande av den 21 april 2016 ( C‑189/15, EU:C:2016:287, punkterna 58–64).

14 Se texterna av Lavilla Rubira, J.J., Prestaciones patrimoniales públicas no tributarias impuestas a las empresas que operan en el sector eléctrico, s. 69–102 och av Gómez-Ferrer Rincón, R., Las prestaciones patrimoniales de carácter público y naturaleza no tributaria, s. 31–67, i samlingsverket som sammanställts av López Ramón, F., Las prestaciones patrimoniales públicas no tributarias y la resolución extrajudicial de conflictos, Instituto Nacional de Administración Pública, Madrid, 2015.

15 Dom av den 18 januari 2017, IRCCS – Fondazione Santa Lucia ( C‑189/15, EU:C:2017:17, punkt 29).

16 Dom av den 18 januari 2017, IRCCS – Fondazione Santa Lucia ( C‑189/15, EU:C:2017:17, punkterna 31–40). Se även dom av den 14 januari 2016, kommissionen/Belgien ( C‑163/14, EU:C:2016:4, punkt 39).

17 Dom av den 18 januari 2017, IRCCS – Fondazione Santa Lucia ( C‑189/15, EU:C:2017:17, punkterna 42 och 43). Consiglio di Stato slog slutligen fast att det förefaller mera övertygande att inte klassificera avgifterna till allmänna eltjänster som indirekta skatter, eftersom avgifterna inte omfattas av den allmänna statsbudgeten utan förs över till en öppen fördelningsfond för elsektorn som är avsedd att främja produktion av elektricitet från förnybara källor och kraftvärme, kärnsäkerhet, geografisk avgiftsutjämning, särskilda avgiftsbestämmelser för Ferrovie dello Stato (nationella järnvägsbolaget), bidrag till små elföretag, stöd till forskning inom elsektorn samt finansiering av elbonus och stöd till energiintensiva företag och eftersom avgifterna ska erläggas av slutkonsumenterna inom ramen för ett förhållande som tenderar att vara bilateralt mot att de tillhandahålls tjänster och systemet för att motta avgifterna inte motsvarar systemet för att uppbära skatt … råder det i princip inget tvivel om att de nationella bestämmelserna är förenliga med nämnda direktiv [2003/96], då de faller utanför det objektiva tillämpningsområdet för det direktivet. Avgörandet återfinns på följande webbadress: https://www.giustizia-amministrativa.it/cdsintra/cdsintra/AmministrazionePortale/DocumentViewer/index.html?ddocname=NYJZ55RFT62J5COYDQUVMGYDZ4&q=Fondazione%20or%20Santa%20or%20Lucia.

18 Jag kan här inte motstå frestelsen att citera en känd spansk jurist: att fastställa rättslig karaktär för de avtal som antagits inom organisationer ter sig vara en fråga av den typ som … endast kan fascinera ett sinne som tärts hårt av olyckor och motgångar eller vars hjärna är missformad. Inget är mer verklighetsfrämmande. När jurister söker utreda vilken rättslig status en institution har gör de detta för det är det enda sättet att avgöra vilka rättsliga bestämmelser som är tillämpliga. Jesús Alfaro i sin blogg Almacén de Derecho, 14 oktober 2016, http://almacendederecho.org/la-naturaleza-juridica-los-acuerdos-sociales/.

19 Som jag redan slog fast i mitt förslag till avgörande av den 21 april 2016, IRCCS – Fondazione Santa Lucia ( C‑189/15, EU:C:2016:287, punkterna 54 och 56), kan problemet måhända härledas till att de unionsrättsliga bestämmelser som tillämpas kan sägas gälla ett närliggande område, men som ändå inte sammanfaller helt med det aktuella området, till exempel det som gäller statliga stöd, för att avgöra om vissa avgifter bör anses vara av skatteliknande karaktär och därmed bör omfattas av samma bestämmelser som avgifter med motsvarande verkan eller mot diskriminerande intern skatt. Den vida definition som Europeiska unionens domstol har gett dessa två senaste begrepp har gjort att den har kunnat utsträcka dem till att omfatta varje ekonomisk skyldighet som ensidigt har införts av medlemsstaterna, oberoende av om den har karaktären av en skatt eller inte.

20 Punkt 16 i beslut nr 2014–419 QPC, av Conseil constitutionnel, av den 8 oktober 2014, gällande artikel 5 i lag 2000–108, kan innebära vissa tolkningssvårigheter eftersom den hänvisar till de inneboende motsägelserna i pålagor som varken är indirekta eller direkta skatter, vilka kommer att tillfalla den förvaltningsrätt som får ta hand om målet gällande avgifter till allmänna eltjänster.

21 Jag hänvisar till mitt förslag till avgörande av den 21 april 2016, IRCCS – Fondazione Santa Lucia ( C‑189/15, EU:C:2016:287, punkterna 51–64).

22 I artikel 28.2 i direktiv 2003/96 anges att fristen för att införliva dessa bestämmelser är den 31 december 2003 och att nästa direktiv följaktligen ska gälla från den 1 januari 2004.

23 Från 1984 till den 31 december 2010, etablerades genom artiklarna L.2333–2 och L.3333–2 i Code général des collectivités territoriales (allmän lagstiftning om regionala och lokala myndigheter) indirekta kommunala och regionala skatter, vars skatteunderlag var en procentandel av priset för den energi som konsumenten förbrukat.

24 Detta brott mot tidsfristen togs upp av Europeiska unionens domstol i domen av den 25 oktober 2012, kommissionen/Frankrike ( C‑164/11, EU:C:2012:665).

25 JORF nr 284 av den 8 december 2010, s. 21467. Denna lag omvandlade de kommunala skatter och departementsavgifter som nämnts tidigare till en kommunal skatt och en annan departementsavgift, vilka båda tillämpades på slutkonsumtionen av elektricitet, och införde i artikel 266 quienquies C i Code des douanes (tullkodexen) en ny indirekt skatt med samma beräkningsgrund kallad nationell skatt på slutkonsumtionen av elektricitet, för konsumtion på över 250 kW. Tillsammans med denna tredubbla indirekta skatt fortsatte de att tillämpa avgifterna till allmänna eltjänster utan att modifiera dessa bestämmelser.

26 Från och med den 1 januari 2016 genom lag 2015–1786 av den 29 december 2015 de finances rectificative pour 2015, integrerades det som tidigare var avgifter till allmänna eltjänster i den nationella skatten på slutkonsumtionen av elektricitet, vilket gav upphov till den nya avgiften till allmänna eltjänster som klassificerades som en punktskatt för elkonsumtion.

27 Så uttrycker sig den hänskjutande domstolen.

28 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2013:694, punkt 15).

29 Dom av den 24 februari 2000, kommissionen/Frankrike ( C‑434/97, EU:C:2000:98, punkt 19: denna bestämmelse avser att möjliggöra för medlemsstaterna att, utöver den lägsta punktskatt som fastställts i strukturdirektivet, införa andra indirekta skatter för något särskilt ändamål, det vill säga ett annat mål än budgetmålet).

30 Dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkt 34).

31 Enligt praxis från Europeiska unionens domstol ska, när en gemenskapsbestämmelse kan tolkas på flera sätt, ges företräde för den tolkning som är ägnad att säkerställa bestämmelsens ändamålsenliga verkan (se bland annat dom av den 22 september 1988, Saarland m.fl., 187/87, EU:C:1988:439, punkt 19). Dessutom ska, i händelse av skillnader mellan de olika språkversionerna, bestämmelsen i fråga tolkas mot bakgrund av den allmänna systematiken i och syftet med de föreskrifter i vilka den ingår (se, bland annat, dom av den 24 februari 2000, kommissionen/Frankrike, C‑434/97, EU:C:2000:98, punkterna 21 och 22), och dom av den 27 mars 1990, Cricket St. Thomas, C‑372/88, EU:C:1990:140, punkt 19).

32 Dom av den 10 juni 1999, Braathens ( C‑346/97, EU:C:1999:291, punkt 25).

33 Dom av den 24 februari 2000, kommissionen/Frankrike ( C‑434/97, EU:C:2000:98, punkt 18).

34 Dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkt 34).

35 Med skattenivå avses det samlade belopp som påförts i form av alla indirekta skatter (med undantag av mervärdesskatt) som beräknats direkt eller indirekt på kvantiteten av elektricitet när de frisläppts för förbrukning (artikel 4.2 i direktiv 2003/96).

36 Dom av den 4 juni 2015, Kernkraftwerke Lippe-Ems ( C‑5/14, EU:C:2015:354, punkt 58), och dom av den 20 september 2017, Elecdey Carcelén m.fl. ( C‑215/16, C‑216/16, C‑220/16 och C‑221/16, EU:C:2017:705, punkt 58).

37 Dom av den 27 februari 2014, Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkterna 28 och 29), och dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkt 39).

38 Denna bestämmelse anses i facklitteraturen vara mycket otydlig. Se till exempel Berlin, D., Politique fiscale, Commentaire J. Mégret, vol. I, Éditions de l’Université de Bruxelles, 2012, s. 561.

39 Dom av den 24 februari 2000, kommissionen/Frankrike ( C‑434/97, EU:C:2000:98, punkt 19), dom av den 9 mars 2000, EKW och Wein & Co. ( C‑437/97, EU:C:2000:110, punkterna 31 och 33), dom av den 10 mars 2005, Hermann ( C‑491/03, EU:C:2005:157, punkt 16), dom av den 27 februari 2014, Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkterna 23 och 27), och dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkterna 37 och 38).

40 Dom av den 9 mars 2000, EKW och Wein & Co. ( C‑437/97, EU:C:2000:110, punkt 35), dom av den 27 februari 2014, Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkterna 28 och 29), och dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkt 39).

41 Dom av den 27 februari 2014, Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkt 32), och dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkt 42).

42 Dom av den 9 mars 2000, EKW och Wein & Co. ( C‑437/97, EU:C:2000:110, punkt 35), dom av den 27 februari 2014, Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkterna 28 och 29), och dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkt 39).

43 Loi n.o 2015–1786 du 29 décembre 2015 de finances rectificative pour 2015 (JORF n.o 302, 2015, s. 24701). I ingressen till artikel 3 i lagförslaget anges: une partie des charges actuellement financées par la CSPE ne relèvent pas directement de la politique de transition énergétique, il s’agit de charges relatives aux tarifs sociaux, à la péréquation territoriale, à la cogénération et au budget du médiateur de l’énergie. Ces charges ne présentent pas de lien direct par nature avec les recettes issues de la fiscalité énergétique. Elles ont par ailleurs un caractère récurrent et seront désormais inscrites au budget général, sur un nouveau programme de la mission Ecologie, développement et mobilité durable dont les crédits seront inscrits en 2016 par coordination du projet de loi de finances actuellement examiné au Parlement.

44 Under parlamentsförhandlingarna för denna lag hänvisade flertalet dokument till den budgetmässiga och icke specifika karaktären med några av ändamålen för avgifterna till allmänna eltjänster samt nödvändigheten att modifiera dessa för att sätta punkt för denna avvikelse från Europeiska unionens bestämmelser. Se kommissionens (parlamentariska) rapporter nr 229 och 263 (2014–2015) gällande ekonomiska frågor, där det anges att: En outre, sur le plan communautaire, il existe un risque réel de remise en cause de la CSPE actuelle avec un effet rétroactif potentiel qui se chiffrerait en milliards d’euros, au motif de son absence de finalité spécifique» «le droit communautaire n’autorise ce type d’imposition que dès lors qu’elles poursuivent des fins spécifiques; or, la CSPE couvre aujourd’hui des charges multiples et dont la finalité budgétaire s’agissant au moins des mesures sociales ou de péréquation tarifaire, risquerait de n’être pas considérée comme spécifique par la Cour de justice de l’Union européenne si elle avait à en connaître.

45 Dom av den 27 februari 2014, Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkterna 30–32), och dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkterna 41 och 42).

46 Dom av den 27 februari 2014, Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkt 30), och dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkt 41).

47 I detta hänseende skiljer sig avgifterna till allmänna eltjänster från den skatt på försäljning som analyseras i dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkterna 43 och 46), som togs ut på de flesta varor och tjänster som säljs till slutkonsumenterna i Tallinn och vars intäkter gick till finansiering av kommunens befogenhet att driva kollektivtrafik i staden, enligt ett kommunalt beslut. Europeiska unionens domstol tolkade det så, att den estniska lagstiftningen inte hade etablerat något förhandsdefinierat syfte relaterat till miljö- eller folkhälsoändamål för dessa intäkter, då skatten även togs ut på punktskattebelagda flytande drivmedel. Det fanns med andra ord ingen direkt koppling mellan användningen av intäkterna för skatten och ändamålet de användes för.

48 Se dokument C(2017) 3406 final, av den 23 maj 2017, State Aid SA.38635 (2014/NN) – Italien – Reductions of the renewable and cogeneration surcharge for electro-intensive users in Italy, s. 100: komponent A3 utgör en indirekt skatt på elektricitet. Vidare bör det påpekas att komponent A3 har ett specifikt ändamål … nämligen att finansiera stöd för förnybara källor och kraftvärme.

49 I enlighet med uppgifter från år 2003–2015 som tillhandahålls av Commission de régulation de l’énergie på http://www.cre.fr/operateurs/service-publiC‑de-l-electricite-cspe/montant#section2, går ungefär 70 procent av intäkterna från avgifterna till allmänna eltjänster förnybara energikällor och kraftvärme, 25 procent ersättning för användning av mark och 5 procent till sociala ändamål.

50 Dom av den 27 februari 2014, Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkt 32), och dom av den 5 mars 2015, Statoil Fuel & Retail ( C‑553/13, EU:C:2015:149, punkt 42).

51 Dom av den 24 februari 2000, kommissionen/Frankrike ( C‑434/97, EU:C:2000:98, punkt 27).

52 Som tidigare nämnts fastställs avgiftens storlek årligen av energiministern, på förslag av Commission de régulation de l’énergie, inom ramen för den obligatoriska grundavgiften på 7 procent för försäljning av elektricitet. Avgiften fastställdes dock enligt lag under de första tre åren, och därefter förblev den oförändrad till år 2010, i enlighet med mekanismen för förnyelse genom tyst samförstånd som etablerats i lagen.

53 I artikel 6 första stycket i direktiv 92/12 anges att skattskyldighet för punktskatt inträder när varan släpps för konsumtion eller när sådana lagerbrister har registrerats som i enlighet med artikel 14.3 måste beläggas med punktskatt. I artikel 21.5 i direktiv 2003/96 anges att Vid tillämpning av artiklarna 5 och 6 i direktiv 92/12/EEG skall elektricitet och naturgas vara skattepliktiga och skattskyldigheten skall inträda när distributören eller återförsäljaren levererar dem.

54 Artikel 67 i loi du 13 juillet 2005 de programme fixant les orientations de la politique énergétique (lag av den 13juli 2005 om program för fastställande av riktlinjerna för energipolitiken), i dess då gällande lydelse.

55 Enligt denna bestämmelse föreskrivs att under förutsättning att ett genomsnitt av de minimiskattenivåer som föreskrivs i det direktivet iakttas, får medlemsstaterna tillämpa skattenedsättning för förbrukning av … elektricitet … för energiintensiva företag. Dessa sistnämnda definieras, i princip, som sådana där antingen energiprodukternas och elektricitetens inköpskostnad uppgår till minst 3,0 % av produktionsvärdet, eller den nationella erlagda energiskatten uppgår till minst 0,5 % av förädlingsvärdet. I artikel 17.1 a i det aktuella direktivet tilläggs att inom ramen för denna definition får medlemsstaterna tillämpa mer restriktiva begrepp, inbegripet definitioner av försäljningsvärde, process- och sektorsvisa definitioner.

56 Punkt 35 i detta förslag till avgörande.

57 Se, bland annat, dom av den 9 november 1983, San Giorgio ( 199/82, EU:C:1983:318, punkt 12), och dom av den 19 juli 2012, Littlewoods Retail m.fl. ( C‑591/10, EU:C:2012:478, punkt 24).

58 Se, bland annat, dom av den 14 januari 1997, Comateb m.fl. ( C‑192/95–C‑218/95, EU:C:1997:12, punkt 20), dom av den 19 juli 2012, Littlewoods Retail m.fl. ( C‑591/10, EU:C:2012:478, punkt 24), och dom av den 14 juni 2017, Compass Contract Services ( C‑38/16, EU:C:2017:454, punkt 30).

59 Dom av den 20 oktober 2011, Danfoss och Sauer-Danfoss ( C‑94/10, EU:C:2011:674, punkt 23), och dom av den 14 juni 2017, Compass Contract Services ( C‑38/16, EU:C:2017:454, punkt 31).

60 Se ovan punkterna 42 och 43 i detta förslag till avgörande.

61 Eloperatörerna kan inte begära återbetalning av betalda avgifter till allmänna eltjänster, då de är operatörer som även har tagit ut dessa belopp från slutkonsumenterna. De skulle då göra en oberättigad vinst, vilket strider mot den rättspraxis från Europeiska unionens domstol som anger att med undantag från principen om återbetalning av skatter eller avgifter som strider mot unionsrätten, kan återbetalning av sådana skatter och avgifter endast nekas om detta skulle innebära en obehörig vinst för den eller dem som har rätt till återbetalning, det vill säga när det är fastställt att den som är skyldig att erlägga skatterna eller avgifterna faktiskt har övervältrat dem direkt på köparen. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2011, Lady & Kid m.fl. ( C‑398/09, EU:C:2011:540, punkterna 18 och 20), och dom av den 20 oktober 2011, Danfoss och Sauer-Danfoss ( C‑94/10, EU:C:2011:674, punkterna 20 och 21).