Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 6 juni 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Med förbehåll för den nationella domstolens kontroll har det framgått att ANM ursprungligen, genom resolution nr 94 antagen av Neapels kommun den 6 april 1995, bildades år 1995, enligt artikel 22 i nationell lag nr 142/1990 och artiklarna 54–60 i Neapels kommuns stadgar, som ett särskilt bolag i denna kommun i syfte att driva kommunens kollektivtrafik. Vidare har det framgått, med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, att ANM ombildades till ett aktiebolag år 2001 och utsågs, enligt artikel 18.1 i decreto legislativo n. 422 – Conferimento alle regioni ed agli enti locali di funzioni e compiti in materia di trasporto pubblico locale, a norma dell’articolo 4, comma 4, della legge 15 marzo 1997, n. 59 (lagstiftningsdekret nr 422 om regionernas och de lokala myndigheternas funktioner och uppgifter avseende kollektivtrafik, i enlighet med artikel 4 fjärde stycket i lag nr 59 av den 15 mars 1997) av den 19 november 1997 (GURI nr 287, 10 december 1997, s. 4) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 422/1997), att driva kollektivtrafiken i dess helhet i Neapels kommun utan att något upphandlingsförfarande genomfördes.

3 EGT L 42, 2000, s. 1.

4 I dom av den 7 mars 2002, Italien/kommissionen ( C‑310/99, EU:C:2002:143), ogillade domstolen en talan om ogiltigförklaring som Republiken Italien väckt mot beslut 2000/128/EG. I dom av den 1 april 2004, kommissionen/Italien ( C‑99/02, EU:C:2004:207), fastställde domstolen att Republiken Italien hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 4 i beslut 2000/128 genom att inte inom de föreskrivna fristerna vidta alla de åtgärder som krävdes för att återkräva det stöd som i nämnda beslut förklarats vara olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden.

5 Se tolkningsfrågan som har återgetts nedan i punkt 12.

6 Dessa datum är inte helt säkra.

7 Dom av den 28 juni 2018, Andres (konkursförvaltare i Heitkamp BauHolding)/kommissionen ( C‑203/16 P, EU:C:2018:505, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

8 Det andra och det fjärde kriteriet i artikel 107.1 FEUF är särskilda, men närbesläktade kriterier.

9 Tvärtom förklarade både den italienska regeringen och kommissionen vid förhandlingen den 3 april 2019 att åtgärderna i fråga inte hade vidtagits som vederlag för tillhandahållandet av en offentlig tjänst eller en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. I sina skriftliga yttranden har ANM gjort gällande att det hade berättigade förväntningar om att nedsättningen av de sociala avgifterna var slutlig. Denna fråga har inte tagits upp av den hänskjutande domstolen och omfattas således inte av tolkningsfrågan.

10 För att en statlig åtgärd ska utgöra statligt stöd enligt det första kriteriet i artikel 107.1 FEUF krävs att den ger ett företag en fördel.

11 Se, dom av den 20 december 2017, Comunidad Autónoma del País Vasco m.fl./kommissionen ( C‑66/16 P–C‑69/16 P, EU:C:2017:999, punkterna 44–46). Detta innebär emellertid inte att ANM inte på annan grund kan ha rätt att motta ersättning för tillhandahållandet av en offentlig tjänst eller en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

12 Dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen ( C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkterna 63 och 130).

13 Dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen ( C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 64).

14 Se skäl 66 i beslut nr 2000/128. Enligt min uppfattning är den produktion och export av varor som avses i skäl 66 endast exemplifierande. Detta framgår av domen av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkterna 65–69). Se nedan punkt 24.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen ( C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 115). I punkt 120 i denna dom angav domstolen att den kontroll som nationella myndigheter ska göra av varje mottagares individuella situation ska ha tillräckligt stöd i kommissionsbeslutet om den stödordning som omfattas av återkrav. Å ena sidan ska ett sådant beslut … göra det möjligt att klart avgöra dess räckvidd. Å andra sidan ska ett sådant beslut … i sig innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna verkställas av de nationella myndigheterna. Detta innebär att det är uteslutet att beslutets egentliga innehåll inte klargörs förrän senare i en skriftväxling mellan kommissionen och de nationella myndigheterna. I domen av den 13 februari 2014, Mediaset ( C‑69/13, EU:C:2014:71, punkt 35), fastställde domstolen att eftersom kommissionen i sitt beslut inte hade identifierat de enskilda stödmottagarna och inte heller hade fastställt de exakta stödbelopp som skulle återkrävas, ankom det på den nationella domstolen att, i ett sådant fall då talan väcks härom, ta ställning till storleken på det statliga stöd som kommissionen har beslutat ska återkrävas. Om svårigheter uppstår kan den nationella domstolen alltid be kommissionen om vägledning med stöd av principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU.

16 Det är möjligt att ANM kan ha haft rätt att väcka talan om ogiltigförklaring i tribunalen avseende beslut nr 2000/128, då bolaget var direkt och personligt berört av det beslutet på grund av den inverkan på dess rättsställning som följde av artikel 3 i beslutet att återkräva det berörda stödet. Se, analogt, dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen ( C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkt 51). Med hänsyn till att det av handlingarna i målet, med förbehåll för den nationella domstolens kontroll, verkar framgå att ANM inte har gjort gällande att beslut nr 2000/128 faktiskt ska ogiltigförklaras, utan snarare har ifrågasatt att det beviljade stödet påverkar handeln mellan medlemsstaterna såsom krävs enligt artikel 107.1 FEUF, anser jag inte att principen om upptagande till prövning av begäran om förhandsavgörande som fastställts i dom av den 9 mars 1994, TWD Textilwerke Deggendorf ( C‑188/92, EU:C:1994:90, punkterna 13–18), är tillämplig eller att det var nödvändigt för ANM att väcka talan om ogiltigförklaring vid tribunalen.

17 Det ska betonas att INPS inte måste styrka att den aktuella befrielse som ANM beviljades i förevarande mål hade en faktisk effekt på handeln mellan medlemsstaterna eller att konkurrensen faktiskt snedvridits.

18 Se även dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg ( C‑280/00, EU:C:2003:415, punkterna 77–82), dom av den 21 juli 2005, Xunta de Galicia ( C‑71/04, EU:C:2005:493, punkt 41), och dom av den 27 juni 2017, Congregación de Esculas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkterna 78 och 79). I dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg ( C‑280/00, EU:C:2003:415, punkt 77), fann domstolen att det inte kunde uteslutas att ett offentligt stöd som beviljas ett företag som endast tillhandahåller lokala eller regionala trafiktjänster och som inte tillhandahåller några trafiktjänster utanför sin ursprungsstat ändå kan påverka handeln mellan medlemsstaterna.

19 Dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkt 70).

20 Dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 80), och dom av den 21 juli 2005, Xunta de Galicia ( C‑71/04, EU:C:2005:493, punkt 44).

21 I punkterna 42 och 43 i dom av den 21 juli 2005, Xunta de Galicia ( C‑71/04, EU:C:2005:493), angav domstolen att ett relativt ringa stödbelopp kan påverka handeln mellan medlemsstaterna i det fall den sektor i vilken de företag som får stödet bedriver sin verksamhet präglas av stor konkurrens. Stöd till en sektor som kännetecknas av att den omfattar ett stort antal småföretag kan således även om stödet är litet i det enskilda fallet ha återverkningar på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna.

22 För nuvarande regler om stöd av mindre betydelse se, exempelvis, kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L 352, 2013, s. 1). Det ska nämnas att transportsektorn inte omfattades av tillämpningsområdet för kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (EGT L 10, 2001, s. 30). Däremot omfattades den av tillämpningsområdet för kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (EUT L 379, 2006, s. 5). Det allmänna taket för stöd av mindre betydelse hade dock anpassats med hänsyn till att företag med verksamhet inom vägtransporter och passagerartransporter ofta är små företag. Detta lägre tak är inte längre tillämpligt på vägtransportsektorn enligt förordning nr 1407/2013.

23 För att få en viss uppfattning om omfattningen på ANM:s verksamhet är det värt att anmärka att det kollektivtrafiksystem som drevs av ANM betjänade cirka en miljon innevånare vid den aktuella tidpunkten. Det är emellertid den hänskjutande domstolens uppgift att fastställa huruvida och i vilken utsträckning reglerna om stöd av mindre betydelse ska tillämpas.

24 Det saknar relevans att marknaden i praktiken är undantagen från konkurrens då ANM har exklusiva rättigheter till följd av den direkta tilldelningen av den aktuella koncessionen för driften av den lokala kollektivtrafiken i Neapels kommun.

25 Se, analogt, dom av den 11 juni 2009, ACEA/kommissionen ( T-297/02, EU:T:2009:189, punkt 90). Se även dom av den 29 april 2004, Italien/kommissionen ( C‑298/00 P, EU:C:2004:240, punkt 66), där det angavs att marknaden delvis var öppen för konkurrens. I punkt 65 i dom av den 26 oktober 2016, Orange/kommissionen ( C‑211/15 P, EU:C:2016:798), angav domstolen att [d]en omständigheten att en bransch har avreglerats på unionsnivå kan vara kännetecknande för att stödet har faktisk eller potentiell inverkan på konkurrensen, liksom dess påverkan på handeln mellan medlemsstaterna.

26 EUT C 262, 2016, s. 1.

27 Och således föremål för ett lagstadgat monopol.

28 Se, analogt, dom av den 11 juni 2009, ACEA/kommissionen ( T-297/02, EU:T:2009:189, punkt 94).

29 Se, dom av den 23 januari 2019, Fallimento Traghetti del Mediterraneo ( C‑387/17, EU:C:2019:51, punkt 42).

30 Trots förekomsten av lokala eller regionala monopol, där de behöriga regionala och lokala myndigheterna beviljar dessa monopol genom upphandlingsförfaranden, kan konkurrensen snedvridas och handeln mellan medlemsstaterna påverkas negativt av statligt stöd som beviljas ett företag som konkurrerar om att beviljas ett sådant monopol, eftersom detta företags ekonomiska ställning stärks i förhållande till andra potentiella kandidater. Dom av den 16 juli 2014, Tyskland/kommissionen ( T‑295/12, ej publicerad, EU:T:2014:675, punkt 154).

31 I sitt svar på domstolens begäran om klargörande angav den hänskjutande domstolen att det enligt ANM, med avseende på den gradvisa avregleringen av marknaden för kollektivtrafik som är föremål för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, är så att skyldigheten att tilldela avtal enligt de nya bestämmelserna i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 2007, s. 1) var tillämplig enligt övergångsbestämmelserna i artikel 8 i den förordningen från och med den 3 december 2019. I sina skriftliga yttranden angav ANM att bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 156, 1969, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 64), i ändrad lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 1893/91 av den 20 juni 1991 om ändring i förordning (EEG) nr 1191/69 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 169, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 17), under perioden 1997–2001 var tillämpliga på koncessionen i fråga. Enligt ANM reglerade denna förordning ingåendet av avtal om allmän trafik avseende tillhandahållande av lokal kollektivtrafik, emellertid, utan att specificera villkoren för dessa avtal eller om marknaden för kollektivtrafik borde öppnas för konkurrens. ANM angav också att systemet med koncession, enligt artikel 18 i lagstiftningsdekret 422/1997, från den 31 december 2005 hade ersatts av en marknad som var öppen för konkurrens.

32 Även i fråga om en del av marknaden i fråga.

33 Se, analogt, dom av den 11 juni 2009, ACEA/kommissionen ( T-297/02, EU:T:2009:189, punkt 92), där domstolen fann att själva förekomsten av stöd till bolag till vissa mottagare kan ha skapat ett incitament för kommunerna att anförtro tjänsterna direkt till dessa bolag i stället för genom koncessioner enligt öppna förfaranden.

34 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll.

35 Se artikel 18.2 a i lagstiftningsdekret nr 422/1997 som hänvisar till möjligheten att hålla ett anbudsförfarande och artikel 18.2 b, som, i händelse av direkt tilldelning av marknaden, sätter gränser för möjligheten att driva verksamhet utanför ett geografiskt område.

36 Det bör anmärkas att hänvisning ibland har gjorts till provinsen Neapel och ibland till kommunen Neapel. Det framgår inte av handlingarna i målet huruvida dessa begrepp under den relevanta tidsperioden avsåg ett och samma geografiska område.