Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 24 januari 2019

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

3 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010 om inrättande av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor (EUT L 132, 2010, s. 11).

4 Se den rättslig analys från 2018 med titeln Upphörande av det internationella skyddet: Artiklarna 11, 14, 16 och 19 i direktivet (2011/95/EU) (särskilt kapitel 4.1.3, s. 35).

5 Nedan kallad Genèvekonventionen.

6 Rådets direktiv av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, 2004, s. 12, och rättelse i EUT L 204, 2005, s. 24).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

8 BGB1. I, 100/2005 (nedan kallad AsylG 2005).

9 BGB1. I, 87/2012.

10 Nedan kallat det omtvistade beslutet.

11 Se, bland annat, punkterna 7, 20 och 22 i beslutet om hänskjutande.

12 Min kursivering.

13 Se skälen 3 och 4 i direktiv 2011/95.

14 Se skälen 23 och 24 i direktiv 2011/95.

15 Se, analogt, dom av den 31 januari 2017, Lounani ( C‑573/14, EU:C:2017:71, punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis).

16 Nedan kallat UNHCR.

17 Se skäl 22 i direktiv 2011/95.

18 Jag använder begreppet återkallande av internationellt skydd för att anpassa mig till unionslagstiftarens definition i artikel 2 o i direktiv 2013/32. Begreppet hänvisar till de olika förfaranden som avses i artikel 19 i direktiv 2011/95, nämligen återkallande, upphävande och vägran att förnya status som subsidiärt skyddsbehövande.

19 UNHCR:s handbok om de förfaranden och kriterier som är tillämpliga vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll om flyktingars rättsliga ställning (punkterna 116 och 117). Se även, beträffande tolkningen av upphörandeklausulen, UNHCR:s vägledande principer om internationellt skydd: Upphörande av flyktingstatus enligt artikel 1 C 5 och 6 i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (klausuler om omständigheter som inte längre föreligger).

20 I direktiv 2011/95 har unionslagstiftaren infört ett enda förfarande för att pröva behovet av internationellt skydd och strävar efter att undanröja skillnader i nivån på de rättigheter som ges till flyktingar och personer med status som subsidiärt skyddsbehövande.

21 Se ovan fotnot 19.

22 Punkt 116 i riktlinjerna.

23 Se även UNHCR:s vägledande principer om internationellt skydd ovan i fotnot 19 (punkt 4).

24 Se, analogt, dom av den 2 mars 2010, Salahadin Abdulla m.fl. ( C‑175/08, C‑176/08, C‑178/08 och C‑179/08, EU:C:2010:105), rörande tolkningen av klausulen om upphörande av ställningen som flykting enligt artikel 11.1 e i direktiv 2004/83.

25 I artikel 15 i direktiv 2011/95 har unionslagstiftaren för övrigt inledningsvis preciserat sådan allvarlig skada som kan leda till att detta skydd beviljas.

26 Se dom av den 2 mars 2010, Salahadin Abdulla m.fl. ( C‑175/08, C‑176/08, C‑178/08 och C‑179/08, EU:C:2010:105, punkt 68).

27 Se punkt 7 i beslutet om hänskjutande.

28 Se UNHCR:s meddelande av den 22 november 2004 om ogiltigförklaring av flyktingstatus, Kapferer, S., Cancellation of refugee Status, UNHCR, Legal and Protection Policy Research Series, mars 2003, och UNHCR:s meddelande av den 4 september 2003 om tillämpning av undantagsklausulerna: artikel 1 F i 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning (kapitel I F).

29 I artikel 10.2 i direktiv 2013/32 föreskrivs att [v]id prövning av ansökningar om internationellt skydd ska den beslutande myndigheten först fastställa om sökande uppfyller kraven på flyktingstatus och, om så inte är fallet, besluta om sökande kan komma i fråga för subsidiärt skydd. Enligt artikel 2 f i direktiv 2011/95 är en person som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande en person som, bland annat, inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting.

30 Se, analogt, dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 85 och där angiven rättspraxis), dom av den 10 september 2013, G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:533, punkt 35 och där angiven rättspraxis), dom av den 8 maj 2014, N. ( C‑604/12, EU:C:2014:302, punkt 41 och där angiven rättspraxis), dom av den 26 september 2018, Belastingdienst/Toeslagen (överklagandets suspensiva verkan) ( C‑175/17, EU:C:2018:776, punkt 39 och där angiven rättspraxis), och dom av den 4 oktober 2018, Kantarev ( C‑571/16, EU:C:2018:807, punkt 123 och följande punkter samt där angiven rättspraxis).

31 Se, i detta avseende, skäl 15 i direktiv 2011/95.

32 Se, bland annat, dom av den 27 juni 2018, Diallo ( C‑246/17, EU:C:2018:499, punkt 59 och där angiven rättspraxis).