Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 31 januari 2019

1 Originalspråk: italienska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

3 EGT L 183, 1989, s. 1.

4 BOE (Spaniens officiella tidning) nr 255 av den 24 oktober 2015.

5 BOE nr 230 av den 26 september 1995.

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2017, Maio Marques da Rosa ( C‑306/16, EU:C:2017:844, punkt 45), och dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 23).

7 Se även, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet King ( C‑214/16, EU:C:2017:439, punkt 36).

8 Se förslaget till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Schultz-Hoff ( C‑520/06, EU:C:2008:38, punkt 53 och fotnot 22), där resonemanget visserligen rör rätten till semester men där det redogörs för flera av medlemsstaternas konstitutioner och där konstitutionen i många medlemsstater betraktas som förebild för artikel 31.2 i stadgan.

9 Dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 24), dom av den 1 december 2005, Dellas m fl. ( C‑14/04, EU:C:2005:728, punkt 49) och där angiven rättspraxis, och beslut av den 4 mars 2011, Grigore ( C‑258/10, ej publicerat, EU:C:2011:122, punkt 41).

10 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i mål Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:338, punkt 52).

11 Se dom av den 25 november 2010, Fuß, C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 80 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874, punkt 41).

12 Se, beträffande rätten till semester enligt artikel 7 i direktiv 2003/88, dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874, punkt 42).

13 Se, beträffande rätten till semester enligt artikel 7 i direktiv 2003/88, dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874, punkterna 41 och 42).

14 Dom av den 12 juni 2003, kommissionen/Luxemburg ( C‑97/01, EU:C:2003:336, punkt 32).

15 Dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 104).

16 Se dom av den 26 juni 2001, BECTU ( C‑173/99, EU:C:2001:356, punkt 55), dom av den 25 november 2010, Fuß ( C‑429/09, EU:C:2010:717, punkt 39), och förslag till avgörande av generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomer i de förenade målen Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2003:245, punkt 23).

17 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Schultz-Hoff ( C‑350/06, EU:C:2008:37, punkt 45 och i fotnot 31 angiven rättspraxis).

18 Dom av den 7 september 2006, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑484/04, EU:C:2006:526, punkt 40), dom av den 1 december 2005, Dellas m.fl. ( C‑14/04, EU:C:2005:728, punkterna 45 och 53), och dom av den 14 oktober 2010, Fuß, C‑243/09, EU:C:2010:609, punkt 64).

19 Se beslut av den 11 januari 2007, Vorel ( C‑437/05, EU:C:2007:23, punkt 36). Se även förslaget till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Hälvä m.fl. ( C‑175/16, EU:C:2017:285, punkt 44).

20 Frågan om ett särskilt ansvar berörs i förslaget till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:338, punkt 35) med avseende på rätten till semester.

21 Det framgår av dessa rapporter att ett system för registrering av den dagliga arbetstiden anses vara det enda sättet att kontrollera eventuella överskridanden av de föreskrivna arbetstidsbegränsningarna under referensperioden.

22 Se punkt 37 i domen.

23 I denna bestämmelse erkänns arbetstagarnas och deras företrädares rätt till information och samråd inom företaget.

24 Som exempelvis när det gäller deltidsarbetande och mobila arbetstagare. Se artikel 9 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EGT L 80, 2002, s. 35), artikel 4.1 i rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 om avtalet om arbetstidens organisation för sjömän (EGT L 167, 1999, s. 33) och klausul 12 i bilagan till rådets direktiv 2014/112/EU av den 19 december 2014 om tillämpning av det europeiska avtalet om arbetstidens förläggning i vissa avseenden vid transporter på inre vattenvägar (EUT L 367, 2014, s. 86).

25 Dom av den 30 maj 2013, Worten ( C‑342/12, EU:C:2013:355, punkterna 27 och 28).

26 Se dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 47). Se även, beträffande rätten till semester, ett senare förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i mål Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:338, punkt 25), men också, beträffande medlemsstaternas skyldighet att fastställa villkoren för utövande och genomförande av denna rätt, förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i mål Schultz-Hoff ( C‑520/06, EU:C:2008:38, punkterna 45, 55 och 56).

27 Kommissionen har framhållit denna aspekt i sitt yttrande till domstolen.

28 Det system som svaranden i det nationella målet har valt och som berörs ovan i punkt 19 tycks vid ett första påseende, på grundval av de uppgifter som domstolen tagit del av i handlingarna i målet och vid förhandlingen, inte uppfylla ovan angivna krav på lämplighet. Det ankommer i varje fall på den hänskjutande domstolen att avgöra om så är fallet.

29 Se dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 24 och där angiven rättspraxis), och dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874, punkt 58).

30 Se dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 27 och där angiven rättspraxis), och dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874, punkt 60).

31 Dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874, punkterna 49–51 och 69–79).

32 Se artikel 51.1 i stadgan.