Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 28 mars 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 17 maj 1990, Barber ( C‑262/88, EU:C:1990:209).

3 Dom av den 28 september 1994, Coloroll Pension Trustees ( C‑200/91, EU:C:1994:348, punkt 3).

4 Se, i detta avseende, dom av den 28 september 1994, Coloroll Pension Trustees ( C‑200/91, EU:C:1994:348), dom av den 28 september 1994, Avdel Systems ( C‑408/92, EU:C:1994:349), dom av den 28 september 1994, Fisscher ( C‑128/93, EU:C:1994:353), dom av den 28 september 1994, Vroege ( C‑57/93, EU:C:1994:352).

5 Begreppet förklaras i punkt 11 nedan.

6 Dom av den 17 maj 1990, Barber ( C‑262/88, EU:C:1990:209).

7 Se dom av den 17 maj 1990, Barber ( C‑262/88, EU:C:1990:209), punkt 45, i vilken det slås fast att den direkta effekten av artikel 119 i fördraget inte kan åberopas till stöd för krav på rätt till pension med verkan från en tidpunkt som infaller före dagen för denna dom, med undantag för arbetstagare eller deras rättsinnehavare som före denna dag inlett ett rättsligt förfarande eller rest motsvarande krav i enlighet med tillämplig nationell rätt. Detta följdes av protokoll nr 2 rörande artikel 119 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogat till Fördraget om Europeiska unionen den 7 februari 1992, med följande lydelse: Vid tillämpningen av artikel 119 i detta fördrag skall förmåner för arbetstagare på grund av sociala trygghetssystem inte anses som lön om och i den mån förmånerna kan hänföras till anställningstider före den 17 maj 1990, utom när det gäller arbetstagare eller deras förmånsberättigade anhöriga som före den tidpunkten har väckt talan vid domstol eller inlett ett likvärdigt förfarande enligt tillämplig nationell lagstiftning.

8 Begäran om förhandsavgörande, punkt 24. Se även dom av den 28 september 1994, Avdel Systems ( C‑408/92, EU:C:1994:349, punkt 21).

9 Begäran om förhandsavgörande, punkt 24. Se även dom av den 28 september 1994, Coloroll Pension Trustees ( C‑200/91, EU:C:1994:348, punkt 32), och dom av den 28 september 1994, Avdel Systems ( C‑408/92, EU:C:1994:349, punkt 17).

10 Begäran om förhandsavgörande, punkterna 24 och 38.

11 Safeway anförde detta vid den muntliga förhandlingen utan att motparterna bestred detta, vilket följer av avsnitt 21 i Limitation Act 1980 (preskriptionslag 1980). Bestämmelsen har följande lydelse:Tidsgränser för att väcka talan om trustegendom. (1) Inga preskriptionstider som föreskrivs i denna lag ska tillämpas på en talan som väcks av en förmånstagare till en trust, om talan a) avser någon form av bedrägeri eller trolöshet mot huvudman som förvaltaren var delaktig i eller hade kännedom om, eller b) avser återvinning från förvaltaren av trustegendom eller vinst från trustegendom som är i förvaltarens ägo, eller som tidigare mottagits av förvaltaren och omvandlats för dennes användning. (2) Om en förvaltare som även är förmånstagare till trusten förvärvar eller behåller egendom eller vinst av egendom som sin andel av en utdelning av trustegendom enligt trustavtalet är hans ansvar vid en talan som väcks enligt underavsnitt (1)b ovan för återvinning av denna egendom eller vinst därav efter preskriptionstiden som föreskrivs i denna lag för att väcka talan om återvinning av trustegendom begränsat till överskottet som går utöver den del han har rätt till. Detta underavsnitt är endast tillämpligt om förvaltaren har handlat på ett rimligt och ärligt sätt när utdelningen fastställdes. (3) Om inte annat följer av de föregående bestämmelserna kan en förmånstagare inte väcka en talan angående återvinning av trustegendom eller trolöshet mot huvudman, och en preskriptionstid inte föreskrivs för en sådan talan enligt någon annan bestämmelse i denna lag, senare än sex år från dagen då rätten att väcka talan uppstod. Vid tillämpningen av detta underavsnitt ska rätt att väcka talan inte anses ha uppstått för någon förmånstagare som har en framtida rätt till en andel i trustegendomen förrän denna andel kommer i deras ägo. (4) Ingen förmånstagare mot vilken det finns ett bra försvar enligt denna lag ska få en större eller annan förmån från en dom eller förordning som erhållits av någon annan förmånstagare än han hade fått om han hade väckt talan och denna lag hade anförts till försvar.

12 Dom av den 17 maj 1990, Barber mot Guardian Royal Exchange Assurance Group ( C‑262/88, EU:C:1990:209).

13 Se Safeway Limited mot Andrew Newton and Safeway Pension Trustees Limited [2017] EWCA Civ 1482, punkt 41.

14 Ibidem punkt 39, som hänvisar till dom av den 20 mars 1984, Razzouk m.fl. mot kommissionen ( 75/82 och 117/82, EU:C:1984:116), dom av den 4 december 1986, Federatie Nederlandse Vakbeweging ( 71/85, EU:C:1986:465) och dom av den 7 februari 1991, Nimz ( C‑184/89, EU:C:1991:50). Se diskussion om dessa domar i punkterna 38–40 nedan.

15 Dom av den 17 maj 1990, Barber ( C‑262/88, EU:C:1990:209).

16 Den första svarandens ombud påpekade under förhandlingen att detta var innebörden av en återkallelig rättighet enligt engelsk rätt. Detta har inte bestritts.

17 Fotnot 11 ovan.

18 Exempelvis i den nyligen avkunnade domen av den 22 februari 2018, INEOS Köln ( C‑572/16, EU:C:2018:100, punkt 47 och där anförd rättspraxis). Se även med avseende på principerna om likvärdighet och effektivitet punkterna 42–46 och anförd rättspraxis i nämnda dom. Detta är föremål för begränsade undantag som inte verkar ha någon relevans för målet vid den nationella domstolen, till exempel dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577, punkt 34), där en nationell regel om frist för väckande av talan inte var tillämplig på grund av att förseningen beror på att arbetsgivaren medvetet har lämnat den berörde vilseledande uppgifter om lönenivån för arbetstagare av motsatt kön, vilka utför arbete som är likvärdigt med den förstnämnda arbetstagarens arbete.

19 Dom av den 28 september 1994, Fisscher ( C‑128/93, EU:C:1994:353, punkt 40).

20 Europadomstolen, 24 juli 2003, Ryabykh mot Ryssland (CE:ECHR:2003:0724JUD005285499, punkt 51).

21 Europadomstolen, 20 april 1999, Valin mot Spanien (CE:ECHR:2001:1011JUD004779299, punkt 22).

22 Europadomstolen, 16 december 1992, de la Pradelle mot Frankrike (CE:ECHR:1992:1216JUD001296487, punkt 35).

23 Europadomstolen, 22 december 1996, Stubbings mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2009:0707JUD000106207, punkt 51).

24 Europadomstolen, 24 april 2011, Association 21 December 1989 mot Rumänien (CE:ECHR:2011:0524JUD003381007, punkt 144). Se även Konventionen om icke-tillämpning av preskriptionsbestämmelser för krigsbrott och brott mot mänskligheten, 26 november 1968, A/RES/2391 (XXIII), och Europeiska konventionen om icke-tillämpning av preskriptionsbestämmelser för krigsbrott och brott mot mänskligheten som trädde i kraft 2003, ETS nr 082.

25 Europadomstolen, 18 december 2012, Aslakhanova m.fl. mot Ryssland (CE:ECHR:2012:1218JUD000294406).

26 Det kan noteras att den bulgariska författningsdomstolen har angett att principen som ligger till grund för preskriptionsbestämmelser är baserad på flera premisser. Den första är att det medför allvarliga processuella svårigheter om lång tid förflutit. Den andra är att preskriptionsfrister skapar incitament för den berörda parten att agera i god tid. För det tredje kan ett undantag till denna princip endast godtas under extrema omständigheter som anges uttryckligen i författningen, såsom brott mot mänskligheten (avgörande nr 12, 13 oktober 2016, mål nr 13/2015; Решение №12 от 13 октомври 2016 по конституционно дело 13/2015).

27 Europadomstolen, 7 juni 2012, Centro Europa 7 och Di Stefano mot Italien, (CE:ECHR:2012:0607JUD003843309, punkt 197).

28 Europadomstolen, 21 februari 1975, Golder mot Förenade kungariket, (CE:ECHR:1975:0221JUD000445170, punkt 34).

29 Se Safeway Limited v Andrew Newton and Safeway Pension Trustees Limited [2017] EWCA Civ 1482. Förvaltningsbolaget angav vid den muntliga förhandlingen att bolaget ansåg att det var olämpligt att yttra sig på denna punkt på grund av oenigheten mellan Safeway och Richard Andrew Newton.

30 Se Safeway Limited v Andrew Newton and Safeway Pension Trustees Limited [2017] EWCA Civ 1482, punkt 39, som hänvisar till dom av den 20 mars 1984, Razzouk m.fl. mot kommissionen ( 75/82 och 117/82, EU:C:1984:116), dom av den 4 december 1986, Federatie Nederlandse Vakbeweging ( 71/85, EU:C:1986:465) och dom av den 7 februari 1991, Nimz ( C‑184/89, EU:C:1991:50).

31 Det är svårt att förena detta påstående med vad Safeway har anfört vid den muntliga förhandlingen och som återges ovan i punkterna 6 och 34.

32 Dom av den 20 mars 1984, Razzouk m.fl. mot kommissionen ( 75/82 och 117/82, EU:C:1984:116).

33 Dom av den 4 december 1986, Federatie Nederlandse Vakbeweging ( 71/85, EU:C:1986:465).

34 EGT L 6, 1979, s. 24; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111.

35 Dom av den 7 februari 1991, Nimz ( C‑184/89, EU:C:1991:50).

36 Dom av den 28 september 1994, Coloroll Pension Trustees ( C‑200/91, EU:C:1994:348, punkt 38).

37 Dom av den 28 september 1994, Coloroll Pension Trustees ( C‑200/91, EU:C:1994:348, punkt 23).

38 Dom av den 28 september 1994, Coloroll Pension Trustees ( C‑200/91, EU:C:1994:348, punkt 22).

39 Dom av den 28 september 1994, Coloroll Pension Trustees. ( C‑200/91, EU:C:1994:348, punkt 28).

40 Dom av den 28 september 1994, Avdel Systems ( C‑408/92, EU:C:1994:349, punkt 25).

41 Dom av den 28 september 1994, Avdel Systems ( C‑408/92, EU:C:1994:349, punkt 16).

42 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257). Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2018:614). Domstolen meddelade domen i detta mål den 22 januari 2019 ( C‑193/17, EU:C:2019:43).

43 Dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkt 40).

44 Dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkt 41).

45 Se, i synnerhet, förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2011:559, punkt 83).

46 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 76). Se även dom av den 6 november 2018, Bauer ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 85).

47 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 76). Se även dom av den 6 november 2018, Bauer ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 85).

48 Dom av den 8 april 1976, Defrenne ( 43/75, EU:C:1976:56, punkt 39).

49 Dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 33–36).

50 Dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkt 42).

51 Dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163).

52 Förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Gehzelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:186, punkt 83). Generaladvokaten hänvisar till Europadomstolens dom, 6 juni 2013, Mohammed mot Österrike, CE:ECHR:2013:0606JUD000228312, punkterna 69 och 70. Se även mitt förslag till avgörande i målet National Iranian Tanker Company mot rådet ( C‑600/16 P, EU:C:2018:227, punkterna 118 och 119).

53 Min kursivering. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet kommissionen mot Frankrike ( C‑292/99, EU:C:2001:384, punkt 52). Generaladvokaten hänvisar till dom av den 2 december 1986, kommissionen mot Belgien ( C‑239/85, EU:C:1986:457, punkt 7), dom av den 17 oktober 1991, kommissionen mot Tyskland ( C‑58/89, EU:C:1991:391, punkt 13), dom av den 10 december 1991, kommissionen mot Grekland ( C‑306/89, EU:C:1991:463, punkt 19) och dom av den 20 mars 1997, kommissionen mot Tyskland ( C‑96/95, EU:C:1997:165, punkt 38).

54 För ett ytterligare exempel, se dom av den 6 oktober 2015, Orizzonte Salute ( C‑61/14, EU:C:2015:655). För en kritik som hävdar att EU-domstolen har brustit i aktsamhet när den gjort åtskillnad mellan rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan och principerna om effektivitet och likvärdighet, se till exempel Krommendijk, J. Is there light on the horizon? The distinction between Rewe effectiveness and the principle of effective judicial protection in Article 47 of the Charter after Orizzonte 53 (2016) Common Market Law Review, s. 1395, i synnerhet s. 1408 och följande sidor.

55 Se punkterna 47–49 ovan. Jag noterar att generaladvokaten van Gerven i sitt förslag till avgörande i målet Avdel Systems ( C‑408/92 och C‑28/93, EU:C:1994:183) i punkt 15 hänvisade till kravet att principen om likabehandling efterlevs fullt ut och i punkt 24 till den direkta (och i princip omedelbara) tillämpningen av artikel 119 till horisontella pensionssystem.

56 Dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

57 Andrew Richard Newton har i detta avseende åberopat dom av den 20 mars 1984, Razzouk och Beydoun mot kommissionen ( 75/82 och 117/82, EU:C:1984:116), dom av den 4 december 1986, Federatie Nederlandse Vakbeweging ( 71/85, EU:C:1986:465), dom av den 7 februari 1991, Nimz ( C‑184/89, EU:C:1991:50) och dom av den 28 september 1994, Fisscher ( C‑128/93, EU:C:1994:353).

58 Dom av den 28 september 1994, Coloroll Pension Trustees ( C‑200/91, EU:C:1994:348, punkt 26).

59 Dom av den 28 september 1994, Coloroll Pension Trustees ( C‑200/91, EU:C:1994:348, punkt 27).

60 Dom av den 28 september 1994, Fisscher ( C‑128/93, EU:C:1994:353, punkterna 35 och 36).

61 Dom av den 28 september 1994, Beune ( C‑7/93, EU:C:1994:350, punkt 28).

62 Dom av den 28 september 1994, Avdel Systems ( C‑408/92, EU:C:1994:349).

63 Andrew Richard Norton har i detta avseende åberopat förslaget till avgörande av generaladvokat van Gerven i de förenade målen Ten Oever ( C‑109/91, C‑110/91, C‑152/91 och C‑200/91, EU:C:1993:158, punkt 19, fotnot 4, och där anförd rättspraxis).