Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 11 juli 2019

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 251, 2003, s. 12.

3 Se dom av den 9 juli 2015, K och A ( C‑153/14, EU:C:2015:453, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

4 Stb. 2000, nr 497.

5 Stb. 2000, nr 495.

6 För närmare detaljer om denna glidande skala, se punkt 61 i förevarande förslag till avgörande.

7 Dom av den 11 juni 2015 ( C‑554/13, EU:C:2015:377).

8 Dom av den 24 juni 2015 ( C‑373/13, EU:C:2015:413).

9 Dom av den 11 juni 2015 ( C‑554/13, EU:C:2015:377).

10 Dom av den 24 juni 2015 ( C‑373/13, EU:C:2015:413).

11 Den hänskjutande domstolen har i synnerhet åberopat domen av den 24 juni 2015, T. ( C‑373/13, EU:C:2015:413, punkt 79) och domen av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkt 65).

12 Europadomstolen, 2 augusti 2001 (CE:ECHR:2001:0802JUD005427300) och Europadomstolen, 18 oktober 2006 (CE:ECHR:2006:1018JUD004641099), nedan kallade domen Boultif respektive domen Üner.

13 Dom av den 27 juni 2006 ( C‑540/03, EU:C:2006:429).

14 Dom av den 4 april 2017 ( C‑544/15, EU:C:2017:255).

15 Dom av den 18 oktober 2012 ( C‑583/10, EU:C:2012:638).

16 Dom av den 19 december 2013 ( C‑84/12, EU:C:2013:862).

17 Dom av den 4 april 2017 ( C‑544/15, EU:C:2017:255).

18 Dom av den 19 december 2013 ( C‑84/12, EU:C:2013:862).

19 Dom av den 11 juni 2015 ( C‑554/13, EU:C:2015:377).

20 Dom av den 24 juni 2015 ( C‑373/13, EU:C:2015:413).

21 Dom av den 15 februari 2016 ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84).

22 Den hänskjutande domstolen har även åberopat domen av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117).

23 Se dom av den 8 maj 2013, Ymeraga m.fl. ( C‑87/12, EU:C:2013:291, punkt 27).

24 Dom av den 7 november 2018 ( C‑257/17, EU:C:2018:876).

25 Dom av den 7 november 2018 ( C‑257/17, EU:C:2018:876).

26 Dom av den 7 november 2018 ( C‑257/17, EU:C:2018:876).

27 Dom av den 7 november 2018, C och A ( C‑257/17, EU:C:2018:876, punkt 39).

28 Dom av den 7 november 2018, C och A ( C‑257/17, EU:C:2018:876).

29 Se dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 44).

30 Skäl 4 i direktiv 2003/86.

31 Skäl 14 i direktiv 2003/86.

32 Se skäl 14 i direktiv 2003/86.

33 Se skäl 14 i direktiv 2003/86.

34 Bland en omfattande rättspraxis, se dom av den 24 juni 2015, T. ( C‑373/13, EU:C:2015:413, punkt 58) och dom av den 4 april 2017, Fahimian ( C‑544/15, EU:C:2017:255, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

35 Artikel 6.2 första stycket i direktiv 2003/86.

36 Min kursivering.

37 Skälet till att detta inte är avgörande är att inte alla språkversioner har någon motsvarighet till denna nyansskillnad, eftersom det – utan att jag gör anspråk på att presentera en uttömmande förteckning – i artikel 6.2 andra stycket hänvisas till peligro que impliqua dicha persona (den spanska versionen), pericoli rappresentati da questa persona (den italienska versionen), het risico dat van die persoon uitgaat (den nederländska versionen) respektive dangers that are emanating from such person (den engelska versionen).

38 Se, för en jämförelse, artikel 6.3 i det ändrade förslaget till rådets direktiv om rätt till familjeåterförening (KOM(2002) 225 slutlig (EGT C 203 E, 2002, s. 136)) och artikel 8.2 i det ändrade förslaget till rådets direktiv om rätt till familjeåterförening (KOM(2000) 624 slutlig) (EGT C 62 E, 2001, s. 99).

39 Se punkt 4.4 i kommissionens arbetsdokument Sambandet mellan att garantera den interna säkerheten och att uppfylla internationella skyldigheter och instrument avseende skydd (KOM(2001) 743 slutlig av den 5 december 2001).

40 Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om riktlinjer för tillämpningen av direktiv 2003/86 om rätt till familjeåterförening (COM(2014) 210 final av den 3 april 2014) (nedan kallade riktlinjerna för tillämpningen av direktiv 2003/86) respektive rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av rådets direktiv 2003/86 (KOM(2008) 610 slutlig av den 8 oktober 2008).

41 Punkt 4.1 i riktlinjerna för tillämpningen av direktiv 2003/86.

42 EUT L 158, 2004, s. 77.

43 Dom av den 27 oktober 1977 ( 30/77, EU:C:1977:172).

44 Dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau ( 30/77, EU:C:1977:172, punkt 28). I domen av den 28 oktober 1975, Rutili ( 36/75, EU:C:1975:137) hade ett sådant krav redan uppställts med anledning av ett beslut om begränsning av en italiensk medborgares fria rörlighet i Frankrike på grund av dennes politiska och fackliga aktiviteter (se, särskilt, punkt 28 i den domen).

45 Dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau ( 30/77, EU:C:1977:172, punkt 29).

46 Dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau ( 30/77, EU:C:1977:172, punkt 30).

47 Dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau ( 30/77, EU:C:1977:172, punkt 15).

48 Se, bland en omfattande rättspraxis, dom av den 29 april 2004, Orfanopoulos och Oliveri ( C‑482/01 och C‑493/01, EU:C:2004:262, punkt 66).

49 Se närmare artikel 27.2 i direktiv 2004/38.

50 Dom av den 31 januari 2006 ( C‑503/03, EU:C:2006:74).

51 Dom av den 27 oktober 1977 ( 30/77, EU:C:1977:172).

52 Dom av den 31 januari 2006, kommissionen/Spanien ( C‑503/03, EU:C:2006:74, punkt 45).

53 Dom av den 31 januari 2006, kommissionen/Spanien ( C‑503/03, EU:C:2006:74, punkt 46). Min kursivering.

54 Se dom av den 31 januari 2006, kommissionen/Spanien ( C‑503/03, EU:C:2006:74, punkt 47).

55 Se dom av den 31 januari 2006, kommissionen/Spanien ( C‑503/03, EU:C:2006:74, punkt 53. Se även punkt 55).

56 EUT L 348, 2008, s. 98.

57 Se dom av den 11 juni 2015, Zh. och O. ( C‑554/13, EU:C:2015:377, punkt 50).

58 Dom av den 11 juni 2015, Zh. och O. ( C‑554/13, EU:C:2015:377, punkt 50). Min kursivering.

59 Dom av den 11 juni 2015, Zh. och O. ( C‑554/13, EU:C:2015:377, punkt 51). Min kursivering.

60 Dom av den 11 juni 2015, Zh. och O. ( C‑554/13, EU:C:2015:377, punkt 52).

61 Dom av den 11 juni 2015, Zh. och O. ( C‑554/13, EU:C:2015:377, punkt 52).

62 Dom av den 27 oktober 1977 ( 30/77, EU:C:1977:172).

63 Se dom av den 11 juni, Zh. och O. ( C‑554/13, EU:C:2015:377, punkt 48).

64 Dom av den 15 februari 2016 ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84). I det målet hade sökanden i det nationella målet under perioden 1999–2015 dömts för 21 olika brott.

65 Se punkt 65 i domen av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84).

66 EUT L 180, 2013, s. 96. Särskilt dom av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84) rörande artikel 8.3 första stycket e i direktiv 2013/33.

67 Dom av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkt 67).

68 Se dom av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkt 63).

69 Se dom av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkt 64).

70 Dom av den 24 juni 2015 ( C‑373/13, EU:C:2015:413).

71 Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, 2004, s. 12).

72 Dom av den 24 juni 2015, T. ( C‑373/13, EU:C:2015:413, punkt 89).

73 Dom av den 27 oktober 1977 ( 30/77, EU:C:1977:172).

74 Se, särskilt, dom av den 11 juni 2015, Zh. och O. ( C‑554/13, EU:C:2015:377, punkt 48).

75 Dom av den 4 april 2017 ( C‑544/15, EU:C:2017:255).

76 Viseringsansökan grundades på rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT L 375, 2004, s. 12).

77 Dom av den 27 oktober 1977 ( 30/77, EU:C:1977:172).

78 Se dom av den 4 april 2017, Fahimian ( C‑544/15, EU:C:2017:255, punkt 40).

79 Se dom av den 4 april 2017, Fahimian ( C‑544/15, EU:C:2017:255, punkterna 41 och 42).

80 Dom av den 4 april 2017 ( C‑544/15, EU:C:2017:255).

81 Punkt 59 i förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Fahimian ( C‑544/15, EU:C:2016:908). Se, för ett liknande resonemang, punkt 119 i förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet K. och H. ( C‑331/16 och C‑366/16, EU:C:2017:973).

82 Dom av den 27 oktober 1977 ( 30/77, EU:C:1977:172).

83 Se punkt 29 i förevarande förslag till avgörande.

84 Till skillnad från framför allt direktiv 2004/38.

85 Dom av den 27 oktober 1977 ( 30/77, EU:C:1977:172).

86 Dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 62).

87 Dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 43). Se även dom av den 9 juli 2015, K och A ( C‑153/14, EU:C:2015:453, punkt 50).

88 Se förklaringarna till artikel 7 i stadgan (EUT C 303, 2007, s. 2).

89 Dom Boultif (CE:ECHR:2001:0802JUD005427300, § 46 och där angiven rättspraxis).

90 Dom Boultif (CE:ECHR:2001:0802JUD005427300, § 47).

91 Dom Boultif (CE:ECHR:2001:0802JUD005427300, § 48).

92 Europadomstolen, 2 augusti 2001, Boultif mot Schweiz (CE:ECHR:2001:0802JUD005427300, § 48). Se även Europadomstolens dom av den 18 oktober 2006, Üner mot Nederländerna (CE:ECHR:2005:0705JUD004641099, § 57). De kriterier som Europadomstolen fastställde har nyligen upprepats: se, Europadomstolen, 9 april 2019, I.M. mot Schweiz (CE:ECHR:2019:0409JUD002388716, § 69 och 70).

93 Europadomstolen, 2 augusti 2001, Boultif mot Schweiz (CE:ECHR:2001:0802JUD005427300, § 48). Se även Europadomstolen, 18 oktober 2006, Üner mot Nederländerna (CE:ECHR:2005:0705JUD004641099, § 57).

94 Se dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 44).

95 Vad gäller tillämpningen av de kriterier som fastställts i domarna Boultif och Üner på ett beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd, se Europadomstolen, 1 mars 2018, Ejimson mot Tyskland (CE:ECHR:2018:0301JUD005868112, § 56 och 57).

96 Se dom av den 9 juli 2015, K och A ( C‑153/14, EU:C:2015:453, punkt 51).

97 Eller till en av landets medborgare, som i förevarande mål.

98 Om detta är de nationella myndigheternas praxis följer de inte fullt ut Europadomstolens rättspraxis, enligt vilken hänsyn ska tas till den period som har gått sedan brottet begicks och den berörda personens beteende under denna period.

99 Vid en ansökan om inresa för första gången kan de nationella myndigheterna nämligen ha tillgång till färre av de uppgifter som de behöver för sin bedömning av det konkreta fallet.