Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 11 december 2019
1 Originalspråk: franska.
2 EUT L 335, 2009, s. 1.
3 Belgisch Staatsblad, 25 april 2017, s. 53207, nedan kallad lagen av den 9 april 2017.
4 EGT L 185, 1987, s. 77; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 161.
5 Se artikel 310 i direktiv 2009/138.
6 Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 2016 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/23/EU av den 12 september 2012 om ändring av direktiv 2009/138/EG (Solvens II) vad gäller datumet för dess införlivande och datumet för dess tillämpning samt datumet för när vissa direktiv upphör att gälla (EUT L 249, 2012, s. 1), och därefter genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/58/EU av den 11 december 2013 om ändring av direktiv 2009/138/EG (Solvens II) vad gäller datumet för dess införlivande och datumet för dess tillämpning och datumet för upphävande av vissa direktiv (Solvens I) (EUT L 341, 2013, s. 1).
7 Belgisch Staatsblad, 30 april 2014, s. 35487.
8 Belgisch Staatsblad, 2 juli 2018, s. 53455. Denna lag trädde i kraft den 12 juli 2018 vad avser medling.
9 Den hänskjutande domstolen preciserade att rättens godkännande gör att den godkända handlingen är verkställbar som ett domstolsavgörande.
10 Den hänskjutande domstolen har hänvisat till domskälen i dom av den 10 september 2009, Eschig (C‑199/08, nedan kallad domen i målet Eschig, EU:C:2009:538, punkterna 38–58), och dom av den 7 april 2016, AK (C‑5/15, nedan kallad domen i målet AK, EU:C:2016:218, punkterna 16–23). Nämnda domstol har även hänvisat till dom av den 7 november 2013, Sneller ( C‑442/12, EU:C:2013:717, punkterna 24 och 25), och dom av den 7 april 2016, Massar (C‑460/14, nedan kallad domen i målet Massar, EU:C:2016:216, punkterna 18–25).
11 Se skäl 1 i direktiv 2009/138.
12 Se jämförelsetabellen i bilaga VII till direktiv 2009/138.
13 Se, i detta avseende, domstolens konstaterande i domen i målet Eschig (punkt 46 avseende artiklarna 3–5 i direktiv 87/344, nu artiklarna 199–202 i direktiv 2009/138, och punkt 49 om artikel 3.2 i direktiv 87/344, nu artikel 200 i direktiv 2009/138).
14 Min kursivering. Se, för en analys av artikel 2 i direktiv 87/344, som var ursprunget till artikel 198 i direktiv 2009/138, Cerveau, B., och Margeat, H., Commentaire de la directive du Conseil des communautés européennes portant coordination des dispositions législatives réglementaires et administratives concernant l’assurance[-]protection juridique, Gazette du Palais, Lextenso Éditions, Issy-les-Moulineaux, 12 september 1987, s. 580–586, särskilt s. 582, där det anges att artikelns formulering öppnar upp för en stor handlingsfrihet för rättsskyddsförsäkringen och uttrycket andra tjänster omfattar både den fas då råd ges i samband med att tvisten uppstår, och uppföljningen i godo och därefter målets rättsliga uppföljning. Se även, vad gäller att försäkringsgivarens tjänst är dubbel, Bruyr, B., och Dambly, P., Médiation et assurances, Revue générale des assurances et des responsabilités, Larcier, Bryssel, 2014, vol 7, punkt 15.
15 Avseende sambandet mellan denna metod för handläggning av skadeärenden och den försäkrades fria val av advokat, se domen i målet Eschig (punkt 50).
16 Se domen i målet Eschig (punkt 40 och även punkt 44). Min kursivering.
17 Se, för ett liknande resonemang, Bruyr, B., och Dambly, P., ovannämnda verk, punkt 16.
18 Se punkt 49 i detta förslag till avgörande.
19 Se ovan punkt 34 i detta förslag till avgörande.
20 Den fråga som hade ställts till domstolen var huruvida en rättsförsäkringstagares rätt till fritt val av ombud kunde begränsas av försäkringsgivaren vid kollektiva skador eller händelser som samtidigt skadar flera personer, i förevarande fall finansiella investerare. Den försäkrade i målet önskade företrädas av advokater som han hade valt i flera förfaranden, däribland investeringsbolagens konkurser, brottmålsrättegång mot företagens organ och i ett förfarande mot staten som grundade sig på brister i tillsynen över finansmarknaden.
21 Se domen i målet Eschig (punkt 45). Denna princip upprepades i dom av den 7 november 2013, Sneller ( C‑442/12, EU:C:2013:717, punkt 24).
22 Se domen i målet Eschig (punkt 47) och dom av den 26 maj 2011, Stark ( C‑293/10, EU:C:2011:355, punkt 29), och sammanfattningen i punkt 25 i domen av den 7 november 2013, Sneller ( C‑442/12, EU:C:2013:717).
23 Se domen i målet Eschig (punkterna 65 och 66) och dom av den 26 maj 2011, Stark ( C‑293/10, EU:C:2011:355, punkt 31).
24 Se domen i målet Eschig (punkt 58, och se, för ett liknande resonemang, punkt 47, där uttrycket undersökningar eller förhandlingar anges (min kursivering)).
25 Se domen i målet Eschig (punkt 48).
26 Se domen i målet Eschig (punkt 50). Min kursivering.
27 C‑293/10, EU:C:2011:355.
28 C‑442/12, EU:C:2013:717.
29 Se dom av den 26 maj 2011, Stark ( C‑293/10, EU:C:2011:355, punkt 36).
30 Se dom av den 7 november 2013, Sneller ( C‑442/12, EU:C:2013:717, punkt 23).
31 Det kan påpekas att i domen av den 26 maj 2011, Stark ( C‑293/10, EU:C:2011:355), prövade domstolen målet mot bakgrund av den österrikiska lagstiftningen, som det erinrades om i punkt 11 i domen, vari det föreskrivs att den försäkrade fritt får välja en advokat som företräder honom eller henne vid undersökningar eller förhandlingar.
32 I domarna i målen Massar (punkt 20) och AK (punkt 18) preciserade domstolen att uttrycket domstolsförfaranden omfattar förfaranden som äger rum vid en domstol i egentlig mening.
33 Se domen i målet AK (punkt 13).
34 Se domen i målet Massar (punkt 14).
35 Se domen i målet Massar (punkt 28).
36 Se domen i målet AK (punkt 26).
37 Se domen i målet Massar (punkt 22 och där angiven rättspraxis) och domen i målet AK (punkt 20 och där angiven rättspraxis).
38 Se domen i målet Massar (punkt 19) och AK (punkt 17).
39 Den tyska och den engelska språkversionen är oförändrade och använder uttrycken in einem respektive in any. Dessutom kan inte enbart utvecklingen av den franska språkversionen åberopas till stöd för en restriktiv tolkning av artikel 201.1 a i direktiv 2009/138. Se, analogt, domen i målet Eschig (punkt 53).
40 Min kursivering. Se, som en illustration, i en liknande situation dom av den 3 oktober 2019, Glawischnig-Piesczek ( C‑18/18, EU:C:2019:821, punkt 30).
41 Se domen i målet Eschig (punkt 52 och där angiven rättspraxis) och dom av den 7 november 2013, Sneller ( C‑442/12, EU:C:2013:717, punkt 22 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.
42 Min kursivering. Se, även, ovan punkt 42 i detta förslag till avgörande. Se, dessutom, Bruyr, B., och Dambly, P., ovannämnda verk, punkt 16, när det gäller deras tolkning av ansvaret för kostnaderna för medling.
43 Kommissionens förslag av den 18 juli 1979 (KOM(79) 396 slutlig).
44 Se, för en detaljerad historik, Cerveau, B., och Margeat, H, ovannämnda verk, s. 581, samt, för en hänvisning till denna historik, domen i målet Eschig (punkterna 57 och 58).
45 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén föreslog i sitt yttrande över förslaget till rådets direktiv om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (EGT C 348, 1980, s. 22), att varje gång en advokat ska anförtros skulle ersättas med under förutsättning att en advokat ska anförtros.
46 Dokument nr 6767/87 SURE 20.
47 Se domarna i målen Massar (punkt 20) och AK (punkt 18).
48 Se domarna i målen Massar (punkt 21) och AK (punkt 19).
49 Det skulle enligt min mening kunna vara detsamma i fråga om förfarande för bevisupptagning. Se dom av den 4 maj 2017, HanseYachts ( C‑29/16, EU:C:2017:343, punkt 35).
50 Se Bruyr, B., och Dambly, P., ovannämnda verk, punkt 1 b i). Det ska noteras att i fotnoterna 12, 14 och 22 hänvisas det till de upphävda bestämmelserna.
51 Se domarna i målen Massar (punkt 23) och AK (punkt 21).
52 Punkt 23 i domen. Min kursivering.
53 Punkt 24 i domen. Min kursivering.
54 Se domen i målet Massar (punkterna 2 och 13).
55 Såvitt jag känner till kan arbetstagaren, enligt det tillämpliga förfarandet, vilket regleras genom ett dekret om uppsägning, försvara sig mot arbetsgivarens ansökan vid det behöriga offentliga organet. Detta organ kan därefter låta arbetsgivaren och arbetstagaren ännu en gång framföra sina synpunkter. Se, även, Holthinrichs, B., Free choice of a lawyer: the ECJ judgments of 7 April 2016 and the concept of administrative proceedings, European Journal of Commercial Contract Law, Paris Legal Publishers, Zutphen, vol. 8, nr 2, 2016, s. 21–27, särskilt s. 22.
56 Domarna i målen Massar (punkt 25) och AK (punkt 22).
57 Uttrycket administrativ fas används i punkt 22 i domen i målet AK.
58 Se domen i målet Massar (punkt 25).
59 Domarna i målen Massar (punkt 20) och AK (punkt 18).
60 Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen Massar (punkt 25) och AK (punkt 23).
61 Avseende domstolens tolkningsmetod vid skillnader i de officiella språkversionerna, se domen i målet Eschig (punkt 54). Se, beträffande tillnärmning av språkversionerna, Holthinrichs, B., ovannämnda verk, s. 25 samt fotnoterna 11 och 16, när det gäller den tyska och den nederländska språkversionen. Enligt min kontroll stämmer den nederländska språkversionen överens med den spanska, den danska och den italienska språkversionen.
62 Se domarna i målen Massar (punkt 23 och där angiven rättspraxis) och AK (punkt 21 och där angiven rättspraxis).
63 Se dom av den 7 november 2013, Sneller ( C‑442/12, EU:C:2013:717, punkt 25 och där angiven rättspraxis). Innan domstolen meddelade dessa avgöranden hade Cerveau, B., och Margeat, H., ovannämnda verk (s. 584), understrukit att kravet på fritt val ska ses som en av de grundläggande resultaten av direktiv [87/344]. Det föreskrevs dessutom i det första förslaget till 1979 års direktiv.
64 Se, för ett liknande resonemang, Bruyr, B., och Dambly, P., ovannämnda verk, punkt 19.
65 Jag erinrar om att denna problematik inte uppkommer med avseende på artikel 198.1 i direktivet, som är tillämplig på ansvaret för kostnaderna. Tillägget av vid andra liknande förfaranden tillåter ett brett ansvar för kostnaderna. Se ovan punkterna 42 och 64 i detta förslag till avgörande.
66 EUT L 136, 2008, s. 3. I artikel 3 a anges att med medling avses ett strukturerat förfarande, oavsett beteckning, genom vilket två eller flera parter i en tvist på egen hand frivilligt försöker nå en överenskommelse om lösning av tvisten med hjälp av en medlare. Förfarandet kan inledas av parterna, eller föreslås eller beslutas av domstol eller föreskrivas enligt en medlemsstats lagstiftning. Det omfattar sådan medling som utförs av en domare som inte ansvarar för handläggningen i domstol av tvisten i fråga. Det omfattar inte de försök att lösa en tvist som under handläggningen i domstol av tvisten i fråga görs av den eller de domare som har tilldelats målet.
67 För en upprepning om direktivets tillämpningsområde och möjligheten för medlemsstaterna att utvidga direktivet till interna medlingsförfaranden, se dom av den 14 juni 2017, Menini och Rampanelli ( C‑75/16, EU:C:2017:457, punkterna 31 och 33).
68 Avseende skillnaden med förlikning, se dom av den 18 mars 2010, Alassini m.fl. ( C‑317/08–C‑320/08, EU:C:2010:146, punkterna 34–36).
69 Jämför dom av den 14 juni 2017, Menini och Rampanelli ( C‑75/16, EU:C:2017:457, punkt 50).
70 Se, som ett exempel, dom av den 14 juni 2017, Menini och Rampanelli ( C‑75/16, EU:C:2017:457, punkterna 48 och 49).
71 Jämför med skäl 19 i direktiv 2008/52 där följande anges: Medling bör inte ses som ett sämre alternativ till rättsliga förfaranden i den meningen att efterlevnaden av medlingsöverenskommelser är beroende av parternas goda vilja.
72 Se, för ett liknande resonemang, Bruyr, B., och Dambly, P., ovannämnda verk, punkt 19.
73 Se artikel 1731.3 i domstolsprocesslagen. Se även skäl 24 och artikel 8 i direktiv 2008/52.
74 Punkt 23 i domen.
75 Punkt 25 i domen har följande lydelse:… dennes intressen i egenskap av försäkringstagare behöver skyddas.
76 Se, i detta avseende, artikel 6 i direktiv 2008/52 och, i målet vid den nationella domstolen, artiklarna 1733 och 1736 i domstolsprocesslagen och ovan fotnot 9.
77 Se artikel 6 i direktiv 2008/52 jämförd med skäl 20, som anger som exempel bland annat rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1), nu Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).
78 Uttrycket domstolsförfaranden i artikeln ska läsas mot bakgrund av domarna i målen Massar och AK, som ska ha den räckvidden som jag föreslår för domstolen.
79 Tidigare artikel 65 EGF. Den text som återfinns i g lades till genom Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen i artikel 2.66 (EUT C 306, 2007, s. 1).
80 Se, avseende det ändamål att minska domstolars arbetsbörda som eftersträvas i vissa medlemsstater, bland annat dom av den 18 mars 2010, Alassini m.fl. ( C‑317/08–C‑320/08, EU:C:2010:146, punkt 64), om huruvida talan kan väckas i domstol i vissa tvister mellan operatörer och slutanvändare som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, 2002, s. 51). Enligt artikel 34 i direktivet om samhällsomfattande tjänster ska medlemsstaterna säkerställa att förfaranden som är enkla och öppna för insyn till en låg kostnad kan tas i anspråk för en rättvis och snabb reglering av olösta konsumenttvister utanför domstol när det gäller frågor som omfattas av detta direktiv (dom av den 18 mars 2010, Alassini m.fl. ( C‑317/08–C‑320/08, EU:C:2010:146, punkt 38)).
81 EUT L 165, 2013, s. 63. Se, vad gäller direktivets tillämpningsområde, dom av den 14 juni 2017, Menini och Rampanelli ( C‑75/16, EU:C:2017:457, punkterna 39 och 40).
82 Se, i detta hänseende, fotnot 64 i mitt förslag till avgörande av den 14 september 2017 i målet Sahyouni ( C‑372/16, EU:C:2017:686), där jag citerade Hammje, P., Le nouveau règlement [no 1259/2010], Revue critique de droit international privé, 2011, nr 2, s. 291–338, särskilt s. 299, punkt 7, enligt vilken såväl domstolar i strikt mening som förvaltningsmyndigheter och notarier [kommer] att behöva tillämpa de nya bestämmelserna, vilka därigenom kommer att omfatta olika former av äktenskapsskillnad, från ett domstolsförfarande till en enkel godkänd viljeförklaring, eller en helt privat äktenskapsskillnad. Det som räknas är syftet med förfarandet, inte dess villkor. Se, även, Cimamonti, S., La déjudiciarisation, une notion ambiguë, La médiation, expériences, évaluations et perspectives, Actes du Colloque du jeudi 5 juillet 2018, organisé par la Mission de recherche Droit et Justice à l’Auditorium du ministère de la Justice, s. 6–9, särskilt s. 7 sista stycket s. 8 définition.
83 Jämför med lydelsen i elfte skälet i direktiv 87/344. Se punkt 62 i detta förslag till avgörande.
84 Beträffande denna skillnad, se artikel 198.1 i direktiv 2009/138 där det föreskrivs att kostnaderna för dessa tjänster ska ersättas. Se, även, ovan fotnot 14.
85 Se punkt 20 i förevarande förslag till avgörande.
86 Se artikel 1733 andra stycket i domstolsprocesslagen.
87 Se, som ett exempel på tillämpning av begreppet ordre public för att inte erkänna en dom från en annan medlemsstat, dom av den 23 oktober 2014, flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑302/13, EU:C:2014:2319, punkt 47), och dom av den 16 juli 2015, Diageo Brands ( C‑681/13, EU:C:2015:471, punkt 42).
88 Se, i detta hänseende, punkt 100 i förevarande förslag till avgörande.
89 Se domarna i målen Massar (punkt 27 och där angiven rättspraxis) och AK (punkt 25 och där angiven rättspraxis), de principer som det har erinrats om för att tolka direktiv 87/344 gäller för direktiv 2009/138, vilket anges i punkt 34 i detta förslag till avgörande.