Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 22 maj 2019

I mål C‑226/18, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Finanzgericht Hamburg (skattedomstolen i Hamburg, Tyskland), genom beslut av den 22 februari 2018, som inkom till domstolen den 29 mars 2018, i målet

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Vilaras (referent) samt domarna K. Jürimäe, D. Šváby, S. Rodin och N. Piçarra, generaladvokat: G. Hogan justitiesekreterare: handläggaren R. Schiano,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 31 januari 2019,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Krohn & Schröder GmbH, genom L. Harings, Rechtsanwalt, Europeiska kommissionen, genom A. Caeiros, B.-R. Killmann, T. Maxian Rusche och F. Clotuche-Duvieusart, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 14 mars 2019 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Tullbestämmelserna

Handelspolitiska skyddsåtgärder

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Frågorna 3–5

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 212a i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 (EUT L 117, 2005, s. 13) (nedan kallad tullkodexen), av artikel 3.1 a–c i rådets genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 325, 2013, s. 1), och av artikel 2.1 a–c i rådets genomförandeförordning (EU) 1239/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 325, 2013, s. 66).

2 Begäran om förhandsavgörande har framställts i ett mål mellan Krohn & Schröder GmbH och Hauptzollamt Hamburg-Hafen (huvudtullkontoret i Hamburgs hamn, Tyskland) (nedan kallat huvudtullkontoret). Målet rör tillämpningen av antidumpningstullar och utjämningstullar på detta bolag med anledning av ett åsidosättande av en skyldighet avseende tillfällig förvaring av varorna i fråga.

3 Enligt artikel 4 punkt 10 i tullkodexen används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

4 I artikel 36a i tullkodexen föreskrivs följande:

5 I artikel 49.1 i tullkodexen föreskrivs följande:

6 I artikel 53.1 i tullkodexen föreskrivs följande:

7 I artikel 184 i tullkodexen föreskrivs följande:

8 I artikel 204.1 a i tullkodexen föreskrivs följande:

9 I artikel 212a i tullkodexen föreskrivs följande:

10 Följande anges i skälen 6 och 8 i kommissionens beslut 2013/423/EU av den 2 augusti 2013 om godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpningsförfarandet avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 209, 2013, s. 26).

11 Följande anges i skälen 13 och 14 i kommissionens genomförandebeslut 2013/707/EU av den 4 december 2013 som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder (EUT L 325, 2013, s. 214):

12 I artikel 1.3 i genomförandeförordning nr 1238/2013 anges följande:

13 I artikel 3.1 och 3.2 i genomförandeförordningen föreskrivs följande:

14 I bilaga III till genomförandeförordningen förtecknas de uppgifter som ska anges på den faktura som åtföljer varor som omfattas av ett åtagande, vilket har godtagits, och som säljs i unionen. I punkt 9 i den bilagan föreskrivs vad som ska anges på fakturan:

15 I artikel 1.3 i genomförandeförordning nr 1239/2013 anges följande:

16 I artikel 2.1 och 2.2 i genomförandeförordningen föreskrivs följande:

17 I bilaga 2 till genomförandeförordningen förtecknas de uppgifter som ska ingå i den faktura som åtföljer varor som omfattas av ett åtagande, vilket har godtagits, och som säljs i unionen. I punkt 9 i den bilagan föreskrivs vad som ska anges på fakturan:

18 Sökanden i det nationella målet driver ett lager i hamnen i Hamburg (Tyskland). Den 21 augusti 2014 tog sökanden emot två leveranser av solcellsmoduler, för vilka den lämnade en summarisk deklaration, och placerade dem i tillfällig förvaring.

19 Den 11 september 2014 uppmärksammade huvudtullkontoret sökanden på att inga formaliteter hade fullgjorts i syfte att hänföra dessa varor till en annan godkänd tullbehandling inom den tjugodagarsperiod som föreskrivs i artikel 49 i tullkodexen. Huvudtullkontoret anmodade också sökanden att lämna in de handlingar som krävs för att fastställa tillämpliga tullar.

20 Genom en skrivelse av den 26 september 2014 tillställde sökanden huvudtullkontoret handlingar av vilka det framgår att de berörda varorna hade tillverkats av Wuxi Suntech Power, vilket är ett kinesiskt bolag som förtecknats i bilagan till genomförandebeslut 2013/707, och hade sänts till ett närstående företag i Tyskland. Bland dessa handlingar återfanns en faktura från Wuxi Suntech Power av den 11 juli 2014, som innehöll en hänvisning till beslut 2013/423, samt ett intyg om exportåtagande från den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter, som innehöll en hänvisning till genomförandebeslut 2013/707.

21 Genom ett beslut av den 24 november 2014 fastställde huvudtullkontoret bland annat en antidumpningstull och en utjämningstull på varorna, efter att i enlighet med artikel 204 i tullkodexen ha slagit fast att en tullskuld uppkommit den 11 september 2014 med anledning av underlåtenheten att iaktta den tidsfrist som anges i artikel 49 i tullkodexen.

22 Den 28 november 2014 lämnade sökanden i det nationella målet in ett klagomål mot detta beslut. Sökanden angav därvid bland annat att även om en tullskuld uppkommit till följd av underlåtenhet att uppfylla en skyldighet om tillfällig lagring, skulle de undantag från antidumpningstullar och utjämningstullar som föreskrivs i artikel 3.1 i genomförandeförordning nr 1238/2013 respektive artikel 2.1 i genomförandeförordning nr 1239/2013 tillämpas i enlighet med artikel 212a i tullkodexen som en gynnsam behandling i tullhänseende eller befrielse från importtullar enligt den artikeln. Sökanden anförde vidare att det var irrelevant att det var beslut 2013/423 i stället för beslut 2013/707 som angavs på fakturan.

23 Den 4 maj 2015 sänkte huvudtullkontoret antidumpnings- och utjämningstullsatsen till nivån på den tullsats som var tillämplig på solcellsmoduler tillverkade av Wuxi Suntech Power och som föreskrevs i genomförandeförordning nr 1238/2013 och genomförandeförordning nr 1239/2013 (nedan tillsammans kallade genomförandeförordningarna). Huvudtullkontoret nekade däremot befrielse från dessa tullar med motiveringen att villkoren för befrielse inte var uppfyllda, eftersom den åtagandefaktura som sökanden presenterat i det nationella målet inte innehöll en hänvisning till genomförandebeslut nr 2013/707, utan till beslut 2013/423.

24 Den 19 maj 2015 gav sökanden in en rättad åtagandefaktura med hänvisning till genomförandebeslut 2013/707.

25 Efter det att sökanden ställt den begärda säkerheten beviljade huvudtullkontoret frigörande av varorna och dessa levererades till det bolag som var närstående den kinesiska exportören.

26 Den 7 juli 2015 avslog huvudtullkontoret sökandens klagomål och upprepade sitt påstående om att varorna inte hade genomgått någon ny godkänd tullbehandling vid utgången av den tillfälliga lagringsperioden. Vidare konstaterades det att antidumpnings- och utjämningstullarna inte var en gynnsam behandling eller en befrielse från importtullar i den mening som avses i artikel 212a i tullkodexen.

27 Huvudtullkontoret ansåg att den befrielse som föreskrivs i tillämpningsförordningarna inte kunde beviljas, eftersom de berörda varorna inte hade övergått till fri omsättning och de fakturor som utfärdats inte uppfyllde de formella kraven i dessa förordningar.

28 Sökanden överklagade detta beslut till Finanzgericht Hamburg (skattedomstolen i Hamburg, Tyskland).

29 Sökanden har gjort gällande att befrielsen från antidumpnings- och utjämningstullar utgör gynnsam behandling i tullhänseende eller åtminstone befrielse från tullar enligt artikel 212a i tullkodexen. Sökanden anser också att den faktura som ursprungligen lämnades in till huvudtullkontoret, och därmed med nödvändighet den korrigerade fakturan, uppfyllde villkoren i genomförandeförordningarna. Sökanden har påpekat att en övergång till fri omsättning saknar relevans med avseende på villkoren för tillämpningen av artikel 212a och att det därför inte kunde krävas att sökanden gav in en åtagandefaktura den dag då den tidsfrist som föreskrivs i artikel 49.1 i tullkodexen löpte ut.

30 Huvudtullkontoret har i första hand gjort gällande att artikel 212a i tullkodexen inte är tillämplig eftersom befrielse från antidumpnings- och utjämningstullar varken utgör en gynnsam behandling, på grund av varornas karaktär, eller en befrielse som inte avser tullar. Dessutom är inte alla villkor i tillämpningsförordningarna uppfyllda, eftersom gäldenären inte är den person vars namn anges på fakturan. Det är inte heller möjligt att i efterhand lägga fram ändrade kommersiella fakturor.

31 Mot denna bakgrund beslutade Finanzgericht Hamburg (skattedomstolen i Hamburg) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

32 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 212a i tullkodexen ska tolkas på så sätt att den är tillämplig på de befrielser från antidumpnings- respektive utjämningstullar som föreskrivs i artikel 3.1 i genomförandeförordning nr 1238/2013 respektive artikel 2.1 i genomförandeförordning nr 1239/2013.

33 Inledningsvis bör det påpekas att tullagstiftningen som helhet, i enlighet med vad som anges särskilt i unionens tullkodex, endast är tillämplig på antidumpnings- eller utjämningstullar om det föreskrivs i de förordningar som fastställer sådana tullar.

34 I förevarande fall föreskrivs i artikel 1.3 i genomförandeförordningarna att gällande bestämmelser om tullar ska tillämpas om inte annat anges. Om inte annat anges i dessa förordningar är därför artikel 212a i tullkodexen i princip tillämplig på de befrielser från antidumpnings- och utjämningstullar som föreskrivs i de förordningarna.

35 Artikel 212a i tullkodexen ska dock endast tillämpas om sådana undantag, i den mening som avses i den artikeln, betraktas som en gynnsam behandling i tullhänseende av en vara på grund av dess art eller användning för särskilda ändamål, som tullfrihet eller som partiell eller total befrielse från import- eller exporttullar i enlighet med artiklarna 21, 82, 145 eller 184–187 i tullkodexen.

36 För det första omfattar importtullar, enligt artikel 4 punkt 10 i tullkodexen, bland annat tullar och avgifter med motsvarande verkan, vilka ska betalas vid import av varor.

37 I detta hänseende har domstolen slagit fast att avgifter med motsvarande verkan ska förstås som varje avgift, oavsett benämning eller utformning, som åläggs ensidigt och som tas ut på varor på grund av att dessa passerar en gräns, om det inte är fråga om en tull i egentlig mening (dom av den 8 juni 2006, Koornstra, C‑517/04, EU:C:2006:375, punkt 15, och dom av den 26 oktober 2006, Koninklijke Coöperatie Cosun, C‑248/04, EU:C:2006:666, punkt 30).

38 Antidumpnings- och utjämningstullar är avgifter som påförs ensidigt och som tas ut på varor på grund av att dessa passerar unionens gräns och förs in till unionens tullområde. De utgör därför avgifter med motsvarande verkan som tullar, i den mening som avses i artikel 4 punkt 10 i tullkodexen.

39 För det andra ska begreppet befrielse i artikel 212a i tullkodexen, vid tillämpningen av den artikeln, bland annat anses avse ett tröskelvärde, som fastställts utifrån kvantitet eller värde, vilket tillämpas på varor som importeras till unionens territorium och under vilket importören beviljas befrielse från importtull.

40 Genom hänvisning till genomförandebeslut 2013/707 ska artikel 3.1 i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 i genomförandeförordning nr 1239/2013 tolkas som ett införande av en befrielse från importtullar i den mening som avses i artikel 212a i tullkodexen.

41 Skälen 13, 14, 16–23 och 26 i genomförandebeslutet, jämförda med skälen 6 och 8 i beslut 2013/423, återspeglar, såsom kommissionen påpekade i sitt yttrande, innehållet i de åtaganden som kommissionen godtagit i detta sammanhang, och som inte bara avser de kinesiska exporterande tillverkarnas efterlevnad av ett minimiimportpris, utan även av en årlig importnivå till unionen.

42 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 212a i tullkodexen ska tolkas så, att den är tillämplig på de befrielser från antidumpningstullar och utjämningstullar som föreskrivs i artikel 3.1 i genomförandeförordning nr 1238/2013 respektive artikel 2.1 i genomförandeförordning nr 1239/2013.

43 Den nationella domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 212a i tullkodexen ska tolkas så, att – när den tillämpas på en tullskuld som uppstått i enlighet med artikel 204.1 i tullkodexen med anledning av att den tidsfrist som anges i artikel 49.1 i tullkodexen har överskridits – det villkor som fastställs i artikel 3.1 a i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 a i genomförandeförordning nr 1239/2013 är uppfyllt när det bolag som är närstående det bolag som anges i bilagan till genomförandebeslut 2013/707 och som har tillverkat, avsänt och fakturerat varorna i fråga inte har fungerat som importör av dessa varor och inte har sett till att varorna övergått till fri omsättning trots att bolaget hade för avsikt att göra detta och faktiskt har tagit emot varorna.

44 För det första ska det påpekas att domstolen har slagit fast att begreppet den berörda parten i den mening som avses i artikel 212a i tullkodexen, med hänsyn till bestämmelsens lydelse, ska förstås på så sätt att det avser varje fysisk eller juridisk person som ska anses vara betalningsskyldig för en tullskuld enligt någon av artiklarna 202–205 i nämnda kodex, bland annat på grund av att den personen genom sitt agerande har legat bakom den olagliga införseln av varor till unionens tullområde (dom av den 25 januari 2017, Ultra-Brag, C‑679/15, EU:C:2017:40, punkt 38).

45 Om sökanden i det nationella målet anses vara gäldenär avseende en tullskuld enligt artikel 204 i tullkodexen, är sökanden en berörd part i den mening som avses i artikel 212a i tullkodexen.

46 För det andra kan befrielse från antidumpningstullar eller utjämningstullar endast beviljas på vissa villkor, i vissa särskilt föreskrivna fall, och utgör sålunda undantag från det normala förfarandet för antidumpningstullar och utjämningstullar. Bestämmelserna om sådana undantag ska därför tolkas strikt (dom av den 17 september 2014, Baltic Agro, C‑3/13, EU:C:2014:2227, punkt 24).

47 Vid tillämpningen av artikel 212a i tullkodexen, och mer specifikt av begreppet övriga villkoren för tillämpning i den artikeln, ska de olika villkor som fastställs i tillämpningsförordningarna, vilka föreskriver befrielse från antidumpnings- och utjämningstullar, vara uppfyllda.

48 I artikel 3.1 i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 i genomförandeförordning nr 1239/2013 anges i detta avseende flera villkor för befrielse från de antidumpningstullar och utjämningstullar som föreskrivs i dessa förordningar.

49 Båda bestämmelserna föreskriver, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 42 i sitt förslag till avgörande, att import av varor ska deklareras för övergång till fri omsättning.

50 Det framgår av handlingarna i målet vid domstolen att ingen deklaration för övergång till fri omsättning avseende de varor som är i fråga i det nationella målet lämnades in inom den frist för tillfällig lagring som anges i artikel 49.1 i tullkodexen. Sökandens åsidosättande av denna frist gav upphov till en tullskuld enligt artikel 204.1 a i tullkodexen.

51 I artikel 3.1 a i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 a i genomförandeförordning nr 1239/2013 föreskrivs att ett företag som förtecknas i bilagan till genomförandebeslut 2013/707 måste ha tillverkat, avsänt och fakturerat de berörda varorna antingen till sina närstående företag i unionen som fungerar som importörer och ser till att varorna övergår till fri omsättning i unionen, eller till den första oberoende kund som fungerar som importör och ser till att varorna övergår till fri omsättning i unionen.

52 I detta fall var de aktuella varorna avsedda för ett företag med anknytning till den berörda kinesiska exporterande tillverkaren, men detta företag hade varken mottagit varorna eller sett till att de övergått till fri omsättning vid den tidpunkt då tullskulden uppkom, på grund av åsidosättandet av den tidsfrist för tillfällig lagring som föreskrivs i artikel 49.1 i tullkodexen. Den omständigheten att företaget avsåg att agera som importör av varorna och låta dem övergå till fri omsättning och att företaget senare faktiskt mottog varorna innebär inte att det villkor som nämns i föregående punkt är uppfyllt.

53 Slutligen bör det också noteras att enligt artikel 3.1 b i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 b i genomförandeförordning nr 1239/2013 ska importen åtföljas av en åtagandefaktura, det vill säga en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den deklaration som föreskrivs i bilaga III till genomförandeförordning nr 1238/2013 och i bilaga 2 till genomförandeförordning nr 1239/2013.

54 Det framgår av de handlingar som getts in till domstolen att ingen faktura hade lämnats in vid den tidpunkt då tullskulden i det nationella målet uppkom. Dessutom innehöll den faktura av den 11 juli 2014 som lämnats in efter detta datum, nämligen den 26 september 2014, inte all information som krävs i de relevanta bilagorna till tillämpningsförordningarna, eftersom deklarationen ska undertecknas av ansvarig person på det företag som har utfärdat fakturan och inte innehåller någon hänvisning till genomförandebeslut 2013/707.

55 Det bör noteras att en sådan hänvisning är av särskild betydelse inom ramen för det system som fastställs i tillämpningsförordningarna, eftersom det gör det möjligt för tullmyndigheterna att vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna kontrollera att alla de krav som rör befrielse från antidumpningstullar och utjämningstullar är uppfyllda. (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2010, Isaac International, C‑371/09, EU:C:2010:458, punkt 43).

56 Följaktligen kan tillämpningen av artikel 212a i tullkodexen under sådana omständigheter inte leda till att en sådan befrielse, vilken enligt artikel 3.1 i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 i genomförandeförordning nr 1239/2013 omfattas av villkor, kan beviljas trots att dessa villkor inte är uppfyllda (se, analogt, dom av den 29 juli 2010, Isaac International, C‑371/09, EU:C:2010:458, punkt 44).

57 Den andra frågan ska således besvaras enligt följande. Artikel 212a i tullkodexen ska tolkas så, att – när den tillämpas på en tullskuld som uppstått i enlighet med artikel 204.1 i tullkodexen med anledning av att den tidsfrist som anges i artikel 49.1 i tullkodexen har överskridits – det villkor som fastställs i artikel 3.1 a i genomförandeförordning nr 1238/2013 och artikel 2.1 a i genomförandeförordning nr 1239/2013 inte är uppfyllt när det bolag som är närstående till det bolag som anges i bilagan till genomförandebeslut 2013/707 och som har tillverkat, avsänt och fakturerat varorna i fråga inte har fungerat som importör av dessa varor och inte har sett till att varorna övergått till fri omsättning trots att bolaget hade för avsikt att göra detta och faktiskt har tagit emot varorna.

58 Med hänsyn till svaret på den andra frågan saknas anledning att besvara frågorna 3–5.

59 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.