Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 17 oktober 2019

I mål C‑423/18, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Finanzgericht Baden-Württemberg (Skattedomstolen i första instans i Baden‑Württemberg, Tyskland) genom beslut av den 20 mars 2018, som inkom till domstolen den 27 juni 2018, i målet

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden L.S. Rossi (referent) samt domarna J. Malenovský och F. Biltgen, generaladvokat: E. Sharpston, justitiesekreterare: handläggaren M. Krausenböck,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 16 maj 2019,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Südzucker AG, genom D. Ehle, Rechtsanwalt, Hauptzollamt Karlsruhe, genom A. Weins, R. Gleim-Arnold och T.‑M. Seith, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom B. Eggers och B. Hofstötter, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Tysk lagstiftning

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första och den andra frågan

Den tredje och den fjärde frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3.2 i kommissionens förordning (EG) nr 967/2006 av den 29 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 318/2006 i fråga om sockerproduktion utöver kvoterna (EUT L 176, 2006, s. 22).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Südzucker AG och Hauptzollamt Karlsruhe (huvudtullkontoret i Karlsruhe, Tyskland) (nedan kallat tullkontoret) angående fastställande av den överskottsavgift som ska erläggas för den för regleringsåret 2007/2008 beviljade mängden överskottssocker.

3 Artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EUT L 58, 2006, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1260/2007 av den 9 oktober 2007 (EUT L 283, 2007, s. 1) (nedan kallad förordning nr 318/2006), har följande lydelse:

4 Artikel 3 i förordning nr 967/2006, med rubriken Belopp, har följande lydelse:

5 I artikel 4, som har rubriken Avgiftsbelagt överskott, i förordningen föreskrivs följande:

6 I artikel 10 i kommissionens förordning (EG) nr 952/2006 av den 29 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 318/2006 i fråga om förvaltningen av den inre marknaden för socker och kvotsystemet (EUT L 178, 2006, s. 39), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 707/2008 av den 24 juli 2008 (EUT L 197, 2008, s. 4) (nedan kallad förordning nr 952/2006), föreskrivs följande:

7 I 12 § punkt 1 första meningen i Gesetz zur Durchführung der gemeinsamen Marktorganisationen und der Direktzahlungen (lagen om genomförande av den gemensamma marknadsorganisationen och direktbetalningar), i dess lydelse av den 24 juni 2005 (BGBl. 2017 I, s. 3746) (nedan kallad MOG), anges följande:

8 I 8 § punkt 1 i Verordnung über die im Rahmen der Produktionsregelung für Zucker zu erhebenden Abgaben (förordningen om de avgifter som ska påföras i samband med regleringen av produktion av socker) av den 13 mars 1983, i dess lydelse av den 9 november 2006, föreskrivs följande:

9 164 § punkt 1, 164 § punkt 2 första meningen och 164 § punkt 4 första meningen i Abgabenordnung (skattelagen) (BGBl. 2002 I, s. 3866) har följande lydelse:

10 I 169 § punkterna 1 och 2 i skattelagen föreskrivs följande:

11 I 170 § punkt 1 i samma lag, med rubriken Frist för fastställande, föreskrivs följande:

12 I 171 § punkt 10 i samma lag, med rubriken Förlängning av tidsfristen, föreskrivs följande:

13 I 179 § i skattelagen anges följande:

14 I 181 § i denna lag, som har rubriken Förfaranderegler för separat fastställelse, tidsfrist för fastställelse och deklarationsplikt, föreskrivs följande:

15 Det framgår av beslutet om hänskjutande att Südzucker driver nio sockerfabriker. Under sockerregleringsåret 2007/2008 (från oktober 2007 till september 2008) förfogade Südzucker över en sockerkvot på 11788978 deciton vitsocker.

16 Genom fastställelsebeslut av den 14 november 2008 fastställde tullkontoret det överskott av socker som skulle avräknas med stöd av Südzuckers förklaring av den 30 oktober 2008 till 311060,6 ton för regleringsåret 2007/2008.

17 På grundval av detta beslutades det, genom beslut av den 7 april 2009, att en avgift på 925 euro skulle tas ut för en kvantitet av 1,85 ton vitsocker. I detta beslut, som grundades på artikel 15.1 a i förordning nr 318/2006, angavs att beslutet hade fattats med förbehåll för en kontroll i efterhand.

18 Med hänsyn till de resultat som erhållits efter en kontroll på plats hos en av Südzuckers kunder, rättade och fastställde tullkontoret, genom beslut av den 19 oktober 2009, överskottsbeloppet för sockerregleringsåret 2007/2008 till 1083,03 euro för 2,16606 ton vitsocker. Även detta beslut har meddelats med förbehåll för en kontroll i efterhand.

19 Südzucker begärde omprövning av detta ändringsbeslut. Under omprövningsförfarandet genomförde tullkontoret en kontroll av organisationen av marknaderna i Südzuckers fabrik i Ochsenfurt (Tyskland) och rättade genom beslut av den 20 maj 2010 fastställandet av den slutgiltiga produktionen av socker, genom att fastställa den aktuella mängden överskottssocker till 3128878,93 deciton. Genom beslut av samma dag fastställde tullkontoret avgiften för överskottet för sockerregleringsåret 2007/2008 till sammanlagt 914726,50 euro för 1829,453 ton vitsocker. Detta beslut, som även det meddelades med förbehåll för en efterhandskontroll, blev föremål för ett klagomål från Südzuckers sida.

20 På grundval av resultatet av en kontroll av organisationen av marknaderna som genomfördes i Südzuckers fabrik i Zeitz (Tyskland) korrigerades återigen den aktuella kvantiteten överskottssocker genom beslut av den 27 oktober 2011 (denna fastställdes till 3149202,3 deciton), och överskottsavgiften fastställdes till 1930895 euro.

21 Under förfarandet för omprövning och överklagande åberopade Südzucker bland annat att rättelsen preskriberats och närmare bestämt att bolaget inte i rätt tid hade underrättats om överskottsavgiften. Genom beslut av den 17 mars 2015 avslog tullkontoret det klagomål som hade ingetts mot beslutet av den 27 oktober 2011, med motiveringen att det saknades stöd för såväl Südzuckers påstående att rättelsen preskriberats som bolagets påståenden rörande fastställandet av den slutliga produktionen av socker under sockerregleringsåret 2007/2008.

22 Den 24 april 2015 väckte Südzucker talan mot nämnda beslut av den 17 mars 2015 vid Finanzgericht Baden-Württemberg (Skattedomstolen i Baden‑Württemberg, Tyskland) vad avser rättelsen av överskottsavgiften. Südzucker gjorde endast gällande att bolaget inte i rätt tid hade underrättats om denna avgift.

23 Finanzgericht Baden-Württemberg (Skattedomstolen i Baden-Württemberg) anser i huvudsak att avgörandet i sak beror på frågan huruvida överskottsavgiften för sockerregleringsåret 2007/2008 fortfarande kunde meddelas Südzucker den 20 maj 2010 och den 27 november 2011, det vill säga efter utgången av den frist som föreskrivs i artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006, det vill säga, i förevarande fall, den 1 maj 2009.

24 Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende påpekat att enligt denna bestämmelse ska medlemsstaten före den 1 maj efter det regleringsår då överskottet producerades meddela den totala avgift som ska betalas. För sockerregleringsåret 2007/2008 löpte fristen således ut den 1 maj 2009. Under denna frist meddelades Südzucker, den 7 april 2009, visserligen en överskottsavgift på 925 euro för den överskjutande kvantitet socker som bolaget hade anmält, men detta belopp korrigerades därefter vid två tillfällen, den 20 maj 2010 respektive den 27 november 2011.

25 Finanzgericht Baden-Württemberg (Skattedomstolen i Baden-Württemberg) har i detta avseende gjort gällande att domstolen i dom av den 10 januari 2002, British Sugar ( C‑101/99, EU:C:2002:7, punkt 57), slagit fast att den frist som föreskrivs i artikel 3.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2670/81 av den 14 september 1981 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för sockerproduktion utöver kvoten (EGT L 262, 1981, s. 14; svensk specialutgåva, område 3, volym 14, s. 11) – en bestämmelse som senare har ersatts av artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006, vilken är tillämplig i målet vid den nationella domstolen – är tvingande. Domstolen preciserade därefter att det dock kan vara tillåtet att överskrida fristen om den behöriga nationella myndigheten, utan oaktsamhet från dess sida, inte kände till detaljerna i företagets sockerproduktion och denna bristande kännedom rimligen kan tillskrivas nämnda företag på grund av att det inte handlat i god tro och inte följt alla relevanta bestämmelser (dom av den 10 januari 2002, British Sugar, C‑101/99, EU:C:2002:7, punkt 63).

26 I dom av den 25 mars 2004, Azienda Agricola Ettore Ribaldi m.fl. ( C‑480/00, C‑482/00, C‑484/00, C‑489/00–C‑491/00 och C‑497/00–C‑499/00, EU:C:2004:179, punkterna 52 och 53), angående ett meddelande om ytterligare avgifter inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk, slog domstolen emellertid fast att dessa frister visserligen är tvingande, men ändå inte utgör hinder för att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utför kontroller och justeringar i efterhand för att säkerställa att produktionen i medlemsstaten inte överstiger den totala garantikvantitet som har tilldelats den. Tvärtom har såväl dessa tidsfrister som kontroller och rättelser i efterhand till syfte att säkerställa att systemet med tilläggsavgifter för mjölk fungerar effektivt och att de relevanta bestämmelserna tillämpas korrekt.

27 Domstolen har av detta dragit slutsatsen att bestämmelserna om sådana tidsfrister ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat, efter utgången av tidsfristen för betalning av tilläggsavgifterna för det berörda regleringsåret för mjölk, till följd av kontroller justerar de individuella referenskvantiteter som har tilldelats varje producent och till följd därav, efter omfördelning av de outnyttjade referenskvantiteterna, gör en ny beräkning av de tilläggsavgifter som ska betalas (dom av den 25 mars 2004, Azienda Agricola Ettore Ribaldi m.fl., ( C‑480/00, C‑482/00, C‑484/00, C‑489/00–C‑491/00 och C‑497/00–C‑499/00, EU:C:2004:179, punkt 68).

28 Finanzgericht Baden-Württemberg (Skattedomstolen i Baden-Württemberg) har härvid understrukit att EU-domstolen, i motsats till vad den hade slagit fast i sin dom av den 10 januari 2002, British Sugar ( C‑101/99, EU:C:2002:7), inte uppställt några andra villkor för ändring av meddelande av överskottsavgiften efter det att den tidsfrist som är knuten till ett första meddelande som skett i rätt tid har löpt ut.

29 Under dessa omständigheter anser den hänskjutande domstolen att EU‑domstolens överväganden i sin dom av den 25 mars 2004, Azienda Agricola Ettore Ribaldi m.fl. ( C‑480/00, C‑482/00, C‑484/00, C‑489/00–C‑491/00 och C‑497/00–C‑499/00, EU:C:2004:179), kan överföras på omständigheterna i förevarande mål avseende den gemensamma organisationen av marknaden för socker. Av detta följer att en överskottsavgift som grundar sig på resultatet från kontroller bör kunna meddelas efter fristens utgång oberoende av andra villkor. Om ett sådant meddelande inte avgetts på grund av att den frist som föreskrivs i artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006, såsom påstås, har löpt ut, så skulle målen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker, som EU-domstolen slagit fast i bland annat domen av den 15 november 2012, Pfeifer & Langen ( C‑131/11, EU:C:2012:715), äventyras. Fastställandet av det överskjutande beloppet skulle således inte i sig ha någon betydelse, varför sockerproducenten inte skulle uppmuntras att exportera överskotten av socker eller att deklarera dem och överföra dem till påföljande regleringsår, såsom domstolen angett i punkt 57 i domen av den 15 november 2012, Pfeifer & Langen ( C‑131/11, EU:C:2012:715). På samma sätt skulle kontrollerna förlora sitt syfte och kunna överges.

30 För det fall att domstolen ändå skulle anse att slutsatserna i domen av den 25 mars 2004, Azienda Agricola Ettore Ribaldi m.fl. ( C‑480/00, C‑482/00, C‑484/00, C‑489/00–C‑491/00 och C‑497/00–C‑499/00, EU:C:2004:179), inte kan överföras på målet vid den nationella domstolen och att den tidsfrist som föreskrivs i artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006 även är tillämplig på meddelanden som har rättats, vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida denna tidsfrist kan överskridas bland annat när de ytterligare villkor som följer av domen av den 10 januari 2002, British Sugar ( C‑101/99, EU:C:2002:7) är uppfyllda, det vill säga om sockerproducentens onda tro kan bevisas.

31 Mot denna bakgrund beslutade Finanzgericht Baden-Württemberg (Baden‑Württembergs skattedomstol) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

32 Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006 ska tolkas så, att, när ett meddelande om en överskottsavgift för socker avsänds från en medlemsstats behöriga myndighet till den berörda sockerproducenten inom den tidsfrist som föreskrivs i denna bestämmelse, så är denna tidsfrist även tillämplig på en rättelse av ett sådant meddelande som gjorts på grundval av en kontroll som skett i enlighet med artikel 10 i förordning nr 952/2006, eller om det tvärtom är så, att de villkor som fastställts i domen av den 10 januari 2002, British Sugar ( C‑101/99, EU:C:2002:7), vilka tillåter att den i artikel 3.2 i förordning nr 2670/81 föreskrivna fristen för meddelandet överskrids, även gäller när den i artikel 3.2 i förordning nr 967/2006 föreskrivna fristen överskrids.

33 I förevarande fall avser omständigheterna i det nationella målet sockerregleringsåret 2007/2008, för vilket fristen löpte ut den 1 maj 2009. Under denna frist har Südzucker, den 7 april 2009, ålagts en överskottsavgift på 925 euro för den överskjutande kvantitet socker som bolaget hade anmält. Till följd av kontroller som utförts enligt artikel 10 i förordning nr 952/2006 korrigerades detta belopp två gånger, den 20 maj 2010 respektive den 27 november 2011, och ledde till en överskottsavgift på sammanlagt 1930895 euro, det vill säga ett belopp som var betydligt högre än det belopp som angavs i det första beslut som hade fattats av den behöriga nationella myndigheten.

34 Den hänskjutande domstolen har ställt de två första frågorna för att få klarhet i huruvida överskottsavgiften för sockerregleringsåret 2007/2008 fortfarande kunde meddelas Südzucker den 20 maj 2010 och den 27 november 2011, det vill säga efter utgången av den frist som föreskrivs i artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006, det vill säga, i förevarande fall, den 1 maj 2009.

35 För att besvara dessa frågor ska det inledningsvis erinras om att varje sockerproducent i enlighet med artikel 4.2 i förordning nr 967/2006 är skyldig att före den 1 februari det berörda regleringsåret meddela det behöriga organ i medlemsstaten som utfärdat producentens godkännande vilka kvantiteter socker som företaget producerat utöver sin produktionskvot och att före utgången av var och en av de följande månaderna meddela eventuella justeringar i produktionen under den föregående månaden.

36 Dessutom ska medlemsstaten, enligt artikel 3.2 i samma förordning, före den 1 maj efter det regleringsår då överskottet producerades meddela producenterna den totala avgift som de ska betala.

37 Domstolen har i detta sammanhang, i sin dom av den 10 januari 2002, British Sugar ( C‑101/99, EU:C:2002:7, punkterna 57, 58 och 63), slagit fast att den frist som anges i artikel 3.2 i förordning nr 2670/81 är tvingande. Domstolen har emellertid även preciserat att det kan vara tillåtet att överskrida fristen om den behöriga nationella myndigheten, utan oaktsamhet från dess sida, för det första, inte kände till detaljerna i företagets sockerproduktion och denna bristande kännedom, för det andra, rimligen kan tillskrivas nämnda företag på grund av att det inte handlat i god tro och inte följt alla relevanta bestämmelser.

38 Det framgår av denna rättspraxis att det endast är undantagsvis som ett överskridande av denna tidsfrist kan godtas, nämligen när de två kumulativa villkor som domstolen har uppställt i nämnda dom är uppfyllda.

39 I samma dom slog domstolen dessutom fast att det ankommer på den nationella domstolen att göra de kontroller som är nödvändiga i detta avseende och att dra eventuella slutsatser därav, med beaktande av bland annat i vilken grad den behöriga nationella myndigheten hade full kännedom om situationen i fråga och vilken omsorg denna myndighet visat prov på (dom av den 10 januari 2002, British Sugar, C‑101/99, EU:C:2002:7, punkt 59).

40 Även om denna dom avser tolkningen av artikel 3.2 i förordning nr 2670/81, ska det konstateras att denna bestämmelse senare, i väsentligen identiska ordalag, har ersatts av artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006, vilken är tillämplig i målet vid den nationella domstolen. De överväganden som domstolen utvecklat i sin dom av den 10 januari 2002, British Sugar ( C‑101/99, EU:C:2002:7), angående artikel 3.2 i förordning nr 2670/81, är således helt och hållet överförbara på omständigheterna i det nationella målet.

41 Detta innebär att det – för att, såsom den hänskjutande domstolen har begärt, fastställa huruvida ett överskridande av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006 kan godtas – ska prövas huruvida de kumulativa villkor som uppställs i den rättspraxis som anges i punkt 37 i förevarande dom är uppfyllda.

42 Vad gäller det första av dessa villkor innehåller de handlingar som getts in till domstolen inte några uppgifter som gör det möjligt att entydigt fastställa att den behöriga nationella myndigheten saknade kännedom om olika detaljer rörande Südzuckers sockerproduktion.

43 Vad avser det andra villkoret, nämligen att det berörda företaget inte var i god tro, konstaterar domstolen att Südzucker visserligen har erkänt att företaget producerat en sockerkvantitet som överskrider dess produktionskvot. Såsom har bekräftats vid den muntliga förhandlingen i förevarande mål framgår det emellertid att detta produktionsöverskott endast är en följd av att den volym som ursprungligen gällde ändrats och att denna ändring skett efter det att den produktionskvot som ska tilldelas Südzucker fastställts, vilket huvudtullkontoret för övrigt inte har bestritt.

44 Med andra ord, och såsom Südzucker understrukit vid förhandlingen, skulle det berörda företaget inte anses haft en överproduktion av socker, om inte den volym som ursprungligen var tillämplig inte hade ändrats.

45 Under dessa omständigheter ankommer det på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida ett sådant orsakssamband har visats och i så fall beakta detta vid bedömningen huruvida den i det nationella målet berörda sockerproducenten agerat i god tro.

46 Dessa överväganden påverkas inte av den av den hänskjutande domstolen påpekade möjligheten att i det nationella målet åberopa de principer som domstolen har slagit fast i domen av den 25 mars 2004, Azienda Agricola Ettore Ribaldi m.fl. ( C‑480/00, C‑482/00, C‑484/00, C‑489/00–C‑491/00 och C‑497/00–C‑499/00, EU:C:2004:179) (se punkterna 26 och 27 i förevarande dom), vilken meddelats i ett mål angående ett meddelande om ytterligare avgifter inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk.

47 Såsom Südzucker har understrukit meddelade domstolen nämligen denna dom för att besvara en fråga som rörde en annan rättslig situation och ett annat område än vad som är i fråga i målet vid den nationella domstolen. Dessa skillnader rör bland annat frågan vilka kontrollåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa uppbörden av avgiften för mjölkkvantiteter och frågan hur tilläggsavgiften ska fastställas. Följaktligen kan domstolens överväganden i nämnda dom, som rörde den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk, inte tillämpas analogt inom ramen för tvisten i målet vid den nationella domstolen, som rör organisationen av marknaden för socker. Sådana överväganden kan av denna anledning inte vara avgörande för tolkningen och tillämpningen av de relevanta bestämmelserna i förordning nr 967/2006.

48 Av det ovan anförda följer att den första och den andra frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006 ska tolkas så, att, när ett meddelande om en överskottsavgift för socker avsänds från en medlemsstats behöriga myndighet till den berörda sockerproducenten inom den tidsfrist som föreskrivs i denna bestämmelse, så är denna tidsfrist även tillämplig på en rättelse av ett sådant meddelande som gjorts på grundval av en kontroll som skett i enlighet med artikel 10 i förordning nr 952/2006. Det kan emellertid vara tillåtet att överskrida fristen om den behöriga nationella myndigheten, utan oaktsamhet från dess sida, inte kände till detaljerna i det berörda företagets sockerproduktion och denna bristande kännedom rimligen kan tillskrivas nämnda företag på grund av att det inte handlat i god tro och inte följt alla relevanta bestämmelser. Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa om så är fallet i det nationella målet, varvid hänsyn ska tas till samtliga omständigheter i nämnda mål.

49 Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje och den fjärde frågan, som ska prövas tillsammans, för att – för det fall att medlemsstaterna kan tillställa sockerproducenterna en ändring av ett meddelande av överskottsavgiften efter utgången av den frist som föreskrivs i artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006 – få klarhet i huruvida den tidsfrist som gäller för att delge denna ändring ska vara den 1 maj året efter det år då kontrollrapporten upprättades eller om nationell rätt ska tillämpas. Den hänskjutande domstolen frågar sig även huruvida allmänna unionsrättsliga principer ska tolkas så, att de utgjorde hinder för att detta meddelande för regleringsåret 2007/2008, under sådana omständigheter som de i målet vid den nationella domstolen, gjordes den 20 oktober 2010 och den 27 oktober 2011.

50 För att besvara dessa frågor ska det påpekas att även om det i artikel 3.2 i förordning nr 967/2006 föreskrivs en tidsfrist inom vilken medlemsstaten ska underrätta producenterna om det sammanlagda avgiftsbelopp som ska betalas för ett visst regleringsår, så innehåller förordningen däremot ingen bestämmelse om vilken frist som gäller för att tillställa dessa producenter ett meddelande om rättelse som härrör från kontroller, i den mening som avses i artikel 10 i denna förordning.

51 Eftersom det inte föreligger några unionsrättsliga bestämmelser på området, ankommer det på de nationella myndigheterna, och i synnerhet på de nationella domstolarna, att enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi, reglera dessa aspekter av förfarandet och härvid fastställa under vilka villkor dessa stater kan vända sig till de berörda sockerproducenterna med rättelser av det totala belopp som ska betalas med anledning av överproduktion av socker. Dessa villkor måste dock följa principerna om likvärdighet och effektivitet, det vill säga de får varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande meddelanden grundade på bestämmelser i nationell rätt eller vara utformade på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2012, Zuckerfabrik Jülich m.fl., C‑113/10, C‑147/10 och C‑234/10, EU:C:2012:591, punkterna 60 och 61 och där angiven rättspraxis, och dom av den 27 juni 2018, Diallo, C‑246/17, EU:C:2018:499, punkt 59).

52 I förevarande fall ska det för det första påpekas att avgiften för överproduktion av socker, i likhet med möjligheten att göra kontroller och rättelser i efterhand, har till syfte att säkerställa att kvotsystemet fungerar effektivt för marknaden för socker och särskilt att undvika att vissa producenter gynnas i förhållande till andra. I synnerhet syftar de kontroller som genomförs efter det första avgiftsmeddelandet uttryckligen till att klargöra riktigheten i den beviljade sockerproduktionen och att, i efterhand, rätta tidigare beslut från den behöriga nationella myndighet som har meddelats med förbehåll för kontroll, varvid det eventuellt föreskrivs att sanktioner ska tillämpas gentemot producenterna.

53 För det andra är det, när det gäller rättelse av de belopp som sockerproducenterna ska betala, såsom anges i punkt 38 i förevarande dom, endast i undantagsfall som ett överskridande av den föreskrivna tidsfristen kan godtas.

54 Om en sådan rättelse med anledning av kontroller i efterhand, i samtliga fall och oberoende av varje tillämplig tidsfrist, kunde leda till ett nytt fastställande av det totala belopp som ska betalas, så skulle den i artikel 3.2 i förordning nr 967/2006 föreskrivna tidsfristen helt förlora sin ändamålsenliga verkan. Det skulle i så fall nämligen räcka att den behöriga nationella myndigheten, för att iaktta denna frist, endast tillställer det berörda företaget ett enkelt standardmeddelande före utgången av denna frist och därefter när som helst reviderar detta meddelande genom ett rättelsemeddelande.

55 Ett sådant synsätt skulle dessutom riskera att kränka den berörda sockerproducentens rättigheter, och det skulle i synnerhet strida mot rättssäkerhetsprincipen, vilken kräver att rättsregler ska vara klara och precisa och vilken syftar till att säkerställa förutsebarheten rörande de situationer och rättsförhållanden som omfattas av unionsrätten (dom av den 15 september 2005, Irland/kommissionen, C‑199/03, EU:C:2005:548, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

56 Under dessa omständigheter ankommer det således på den nationella domstolen att, i varje enskilt fall och med beaktande av samtliga omständigheter i det mål den har att avgöra, pröva huruvida den frist inom vilken en rättelse av överskottsavgiften kan ske efter utgången av den i artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006 angivna fristen är förenlig med likvärdighetsprincipen, effektivitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen.

57 Av det ovan anförda följer att den tredje och den fjärde frågan ska besvaras enligt följande. I avsaknad av unionsrättsliga bestämmelser rörande den frist inom vilken medlemsstaterna ska tillställa sockerproducenterna ett meddelande om rättelse av avgiften för överproduktion av socker efter utgången av den frist som anges i artikel 3.2 första meningen i förordning nr 967/2006, ankommer det på den nationella domstolen att, i varje enskilt fall och med beaktande av samtliga omständigheter i det mål den har att avgöra, pröva huruvida denna frist är förenlig med likvärdighetsprincipen, effektivitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen.

58 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.