Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 22 januari 2020

1 Originalspråk: franska.

2 Övers. anm. Den citerade texten i meddelandet om upphandling finns inte tillgänglig på svenska.

3 Dom av den 22 maj 2008, Evonik Degussa/kommissionen ( C-266/06 P, ej publicerad, EU:C:2008:295, punkt 71).

4 Dom av den 22 september 2016, Pensa Pharma/EUIPO ( C-442/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:720, punkt 53).

5 Dom av den 2 oktober 2003, Thyssen Stahl/kommissionen ( C-194/99 P, EU:C:2003:527, punkt 144), dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen ( C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C‑213/02 P, EU:C:2005:408, punkt 462), och dom av den 28 juni 2018, EUIPO/Puma ( C‑564/16 P, EU:C:2018:509, punkt 64).

6 Domstolens dom av den 21 juni 1984, Lux/revisionsrätten ( 69/83, EU:C:1984:225, punkt 36), dom av den 13 december 1989, Prelle/kommissionen ( C-169/88, EU:C:1989:640, punkt 9), och dom av den 12 november 1996, Ojha/kommissionen ( C-294/95 P, EU:C:1996:434, punkt 18).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 mars 1988, Sergio/kommissionen ( 64/86, 71/86, 72/86, 73/86 och 78/86, EU:C:1988:119, punkterna 50 och 51), av vilken det framgår att myndigheter inte uppfyller sin skyldighet att i tillräcklig utsträckning motivera sina beslut i samband med ett uttagningsprov, om de endast återger de kriterier som anges i meddelandet om uttagningsprov och [inte] anger de mer specifika och exakta kriterier som uttagningskommittén har fastställt.

8 I klargörande syfte ska det påpekas att tribunalen och parterna i målet använder begreppet (urvals)kriterier för att beteckna uttagningskommitténs utvärderingsmall. I detta förslag till avgörande förklaras hur utvärderingsmallen ska användas.

9 Beslutet av den 10 augusti 2016 har följande lydelse: ... Innan kommittén inledde sitt arbete har den fastställt urvalskriterier på grundval av de särskilda krav som anges i meddelandet om uttagningsprov. Dessa krav och beskrivningen av uppgifterna har fastställts med beaktande av den kompetens som krävs för de tjänster som ska tillsättas och i tjänstens intresse. Härav följer att de urvalskriterier som fastställts i samband med uttagningsprovet Epso/AST-SC/03/15, samt den vikt som läggs vid vissa aspekter rörande yrkeserfarenheten huvudsakligen återspeglar de aktuella rekryteringsbehoven vid de institutioner för vilka uttagningsprovet har anordnats.... Såsom framgår av skrivelsen av den 27 oktober 2015, där du informerades om dina resultat, anser uttagningskommittén att du inte har kunnat styrka att du uppfyller samtliga behörighetskrav Min kursivering.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 oktober 2017, Brouillard/kommissionen ( T-572/16, ej publicerad, EU:T:2017:720, punkt 35).

11 Enligt de uppgifter som Danilo Di Bernardo lämnat har han 20 års yrkeserfarenhet på det område som avses i meddelandet om uttagningsprov, medan Epso endast har beaktat 31 månader. Den yrkeserfarenhet som krävdes enligt meddelandet om uttagningsprov uppgick till 36 månader.

12 Dom av den 11 juli 2013, Team Relocations m.fl./kommissionen ( C-444/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:464, punkt 120).

13 Det bör emellertid inte glömmas att skrivelsen av den 8 juli 2016, som skickades till Danilo Di Bernardo, innehöll ett svar på hans begäran om omprövning som uppenbarligen inte motsvarade hans faktiska situation. Denna skrivelse ska således i princip också anses som ett missat tillfälle att lämna en lämplig motivering.

14 Dom av den 12 juli 1989, Belardinelli m.fl./domstolen ( 225/87, EU:C:1989:309, punkt 7).

15 Dom av den 4 juli 1996, parlamentet/Innamorati ( C-254/95 P, EU:C:1996:276, punkt 27).

16 Se den rättspraxis som anges i punkterna 61 och 64 i detta förslag till avgörande.

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 maj 2018, Azoulay m.fl./parlamentet ( C-390/17 P, EU:C:2018:347, punkterna 29 och 30).

18 Dom av den 30 maj 1984, Picciolo/parlamentet ( 111/83, EU:C:1984:200, punkt 22), dom av den 27 mars 1985, Kypreos/rådet ( 12/84, EU:C:1985:142, punkt 8), och dom av den 8 mars 1988, Sergio/kommissionen ( 64/86, 71/86, 72/86, 73/86 och 78/86, EU:C:1988:119, punkt 52).

19 Beslut av den 8 mars 2012, Marcuccio/kommissionen ( T-126/11 P, EU:T:2012:115, punkt 47).

20 Dom av den 28 februari 2008, ( C-17/07 P, EU:C:2008:134).

21 Dom av den 28 februari 2008, Neirinck/kommissionen ( C-17/07 P, EU:C:2008:134, punkt 50). Se även dom av den 26 november 1981, Michel/parlamentet ( 195/80, EU:C:1981:284, punkt 22), dom av den 7 februari 1990, Culin/kommissionen ( C‑343/87, EU:C:1990:49, punkterna 13–15, och dom av den 23 september 2004, Hectors/parlamentet ( C-150/03 P, EU:C:2004:555, punkterna 49 och 50).

22 Dom av den 28 februari 2008, Neirinck/kommissionen ( C-17/07 P, EU:C:2008:134, punkt 51).

23 Se ovan i punkterna 61 och 84.

24 Se, för ett liknande resonemang, Smith, M., Developing administrative principles in the EU: A foundational model of legitimacy?, European Law Journal, volym 18, nr 2, mars 2012, s. 282.

25 Dom av den 26 juni 2012, Polen/kommissionen ( C-336/09 P, EU:C:2012:386, punkt 36), dom av den 19 juli 2016, H/rådet och kommissionen ( C-455/14 P, EU:C:2016:569, punkt 41), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C-72/15, EU:C:2017:236, punkt 72).

26 Dom av den 18 december 2014, Abdida ( C-562/13, EU:C:2014:2453, punkt 45), dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C-362/14, EU:C:2015:650, punkt 95), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C-72/15, EU:C:2017:236, punkt 73).

27 Se C. Callies i C. Calliess och M. Ruffert (ed), EUV/AEUV, C.H. Beck, 4:e upplagan, München 2011, artikel 296 FEUF, punkt 4, som gör gällande att artikel 296 FEUF utvidgar motiveringsskyldigheten till att omfatta samtliga unionsrättsakter, till skillnad från den tidigare artikel 253 EG som innehöll en uttömmande uppräkning av dessa rättsakter. Enligt författaren återspeglar artikel 296 FEUF avsikten med reformprocessen, bestående i att göra unionen mer demokratisk och tillgänglig för medborgarna, i enlighet med principerna om öppenhet, effektivitet och legitimitet.

28 C-150/03 P, EU:C:2004:146, punkt 41.

29 Se punkt 61 i detta förslag till avgörande.

30 Se dom av den 26 november 1981, Michel/parlamentet ( 195/80, EU:C:1981:284, punkt 22).

31 Såsom generaladvokaten Kokott uppgav i sitt förslag till avgörande i målet Mellor ( C-75/08, EU:C:2009:32, punkt 32), anges skälen till ett beslut för övrigt inte enbart i den enskildes intresse, utan de har också som syfte att vara en första självkontroll i förvaltningen, vilket kan lugna de enskilda. Om motiveringen är övertygande kan nämligen befintliga konflikter avslutas och onödiga rättsliga tvister förhindras. Mer nyligen uppgav generaladvokaten Kokott i sitt förslag till avgörande i målen Slovakien/kommissionen och Rumänien/kommissionen ( C-593/15 P, C-594/15 P och C-599/15 P, EU:C:2017:441, punkt 95), att motiveringsplikten enligt artikel 296.2 FEUF syftar nämligen också till att öka förvaltningens självkontroll och därmed till att förmå det agerande organet att noggrant pröva förutsättningarna för att vidta en viss åtgärd.

32 C-254/95 P, EU:C:1996:213.

33 Förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly i målet parlamentet/Innamorati ( C-254/95 P, EU:C:1996:213, punkt 39).

34 Förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly i målet parlamentet/Innamorati ( C-254/95 P, EU:C:1996:213, punkt 40).

35 Se dom av den 6 juli 1983, Geist/kommissionen ( 117/81, EU:C:1983:191), dom av den 8 mars 1988, Sergio/kommissionen ( 64/86, 71/86, 72/86, 73/86 och 78/86, EU:C:1988:119, punkt 53), och dom av den 19 januari 2010, Co‑Frutta/kommissionen ( T-355/04 och T-446/04, EU:T:2010:15, punkt 100).

36 Se punkt 89 i detta förslag till avgörande.

37 C. Calliess, i C. Calliess, och Ruffert. M (ed.), EUV/AEUV, C. H. Beck, 4:e upplagan, München 2011, artikel 297 FEUF, punkt 34, har noterat vissa tendenser i unionsdomstolens praxis som innebär att det enbart är grova åsidosättanden av motiveringsskyldigheten som kan medföra att ett förvaltningsbeslut ogiltigförklaras. Detta synsätt tycks grunda sig på argumentet att det inte finns någon anledning att ogiltigförklara ett korrekt förvaltningsbeslut vad gäller frågan huruvida beslutet är välgrundat, men som ändå är behäftat med ett formfel. Författaren anser däremot att överväganden som rör respekten för rättsstaten talar för att ett beslut som inte uppfyller motiveringsskyldigheten i regel ska ogiltigförklaras. M. Gellermann, i R. Streinz, EUV/AEUV, C. H. Beck, 2:a upplagan, 2012, punkt 16, delar samma uppfattning och har gjort gällande att endast en rättslig prövning som innebär att beslutet i fråga kan ogiltigförklaras kan tvinga unionsinstitutionerna att vederbörligen uppfylla motiveringsskyldigheten. I bästa fall kan undantag göras om rättsakten faktiskt saknar alternativ, och ska antas omedelbart igen efter ogiltigförklaringen.

38 Det framgår för övrigt av domen av den 3 juli 2008, kommissionen/Irland ( C-215/06, EU:C:2008:380, punkt 57), att domstolen endast i undantagsfall godtar att rättsstridiga handlingar rättas i efterhand.

39 I sitt förslag till avgörande i målet LS Customs Services ( C-46/16, EU:C:2017:247, punkt 83), uppgav generaladvokaten Kokott att [e]n sådan egenkontroll av [tull]myndigheten skulle endast kunna försvagas om det lämnas en tillräcklig motivering i efterhand, först efter den berörda partens begäran. Enligt generaladvokaten gäller [detta] i ännu högre grad om motiveringen lämnas i efterhand i det rättsliga förfarandet.

40 För att använda terminologin i domstolens praxis. Se dom av den 14 februari 1990, Delacre m.fl./kommissionen ( C-350/88, EU:C:1990:71, punkt 15).

41 C-558/07, EU:C:2009:142.

42 Generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet S.P.C.M. m.fl. ( C-558/07, EU:C:2009:142, punkt 61).

43 Det vill säga generaladvokaterna Fennellys och Kokotts respektive ståndpunkter som beskrivits ovan om frågan huruvida det är möjligt att en bristfällig eller otillräcklig motivering kan avhjälpas senare under domstolsförfarandet, samt min ståndpunkt som ska tolkas som mitt bidrag till utvecklingen av domstolens praxis.

44 Nämligen situationen där ett förvaltningsbeslut är behäftat med ett fel som ändå inte påverkar beslutet i sak. Enligt generaladvokaten Fennelly ska ett sådant beslut inte ogiltigförklaras om motiveringen kompletteras under överklagandeförfarandet.

45 Se punkt 95 i detta förslag till avgörande.

46 Dom av den 28 februari 2008, Neirinck/kommissionen ( C-17/07 P, EU:C:2008:134, punkt 57).

47 Dom av den 8 mars 1988, Sergio/kommissionen ( 64/86, 71/86, 72/86, 73/86 och 78/86, EU:C:1988:119, punkt 50).

48 Dom av den 27 mars 1985, Kypreos/rådet ( 12/84, EU:C:1985:142, punkt 8).

49 Se punkterna 70 och 71 i detta förslag till avgörande.

50 Se punkterna 62–68 och 81 i detta förslag till avgörande.

51 Se punkt 38 jämförd med punkterna 51 och 53 i den överklagade domen.

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 februari 1997, kommissionen/Daffix ( C-166/95 P, EU:C:1997:73, punkt 24), dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala ( C-413/06 P, EU:C:2008:392, punkt 174 och där angiven rättspraxis), och dom av den 27 september 2012, J/parlamentet ( T‑160/10, EU:T:2012:503, punkt 17).

53 Se punkterna 66 och 68 i detta förslag till avgörande.

54 Se punkt 64 i detta förslag till avgörande.

55 Se punkt 63 i detta förslag till avgörande.

56 Se dom av den 12 november 2014, Guardian Industries och Guardian Europe/kommissionen ( C-580/12 P, EU:C:2014:2363, punkt 30) och beslut av den 12 juli 2016, Pérez Gutiérrez/kommissionen ( C-604/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:545, punkt 33).

57 Se dom av den 12 november 2014, Guardian Industries och Guardian Europe/kommissionen ( C-580/12 P, EU:C:2014:2363, punkt 31) och beslut av den 12 juli 2016, Pérez Gutiérrez/kommissionen ( C-604/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:545, punkt 34).