Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 15 april 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 280, 2010, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).

5 Domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 43 och 44).

6 Domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 45 och 46).

7 Se domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 49–51). I domen av den 25 juni 2020, Ministerio Fiscal (Tillgång till förfarandet för prövning av en ansökan om internationellt skydd) ( C‑36/20 PPU, EU:C:2020:495, punkt 49), preciseras att det endast är möjligt att avvisa en begäran om förhandsavgörande som har framställts av en nationell domstol om det framgår att förfarandet enligt artikel 267 FEUF har missbrukats och i själva verket används i syfte att få domstolen att meddela ett förhandsavgörande, utan att det föreligger en verklig tvist, eller om det är uppenbart att unionsrätten varken direkt eller indirekt är tillämplig på omständigheterna i målet.

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 99).

9 Se punkterna 61 och 70 i Kúrias avgörande.

10 Se punkt 64 i Kúrias avgörande.

11 I punkt 20 i Kúrias avgörande anges att överklagandet i lagens intresse gör det möjligt att förhindra att ett domstolsavgörande som i princip är rättsstridigt blir omöjligt att undanröja.

12 Se punkt 75 i Kúrias avgörande.

13 Jag anser att formuleringen av fråga 4 c innehåller en tvetydighet som gör att domstolens svar inte är användbart i ett förfarande för förhandsavgörande där genomförandet inte påverkas av Kúrias avgörande. Formuleringen av frågan, i vilken ett problem i tidshänseende framhålls, är endast meningsfull om den kompletterande begäran om förhandsavgörande hade behandlats isolerat och i första hand av EU-domstolen. Så är dock inte fallet, eftersom samtliga frågor har samlats i ett enda förfarande för förhandsavgörande avseende vilket EU-domstolen meddelar ett enda avgörande. Med andra ord, och i motsats till vad kommissionen och den nederländska regeringen har angett, är frågan inte huruvida den hänskjutande domstolen ska invänta EU‑domstolens svar utan att däremellan behöva återuppta handläggningen av det vilandeförklarade nationella förfarandet.

14 Domen i målet Miasto Łowicz (punkt 51).

15 Dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723, punkterna 89, 93, 95 och 98), och dom av den 16 januari 1974, Rheinmühlen-Düsseldorf ( 166/73, EU:C:1974:3).

16 Se punkterna 47 och 66 i Kúrias avgörande.

17 Dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkterna 36 och 37).

18 Domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 56 och 57), och dom av den 5 april 2016, PFE ( C‑689/13, EU:C:2016:199, punkt 34).

19 I punkt 26 i den ungerska regeringens yttrande över den första begäran om förhandsavgörande drog sig inte nämnda regering från att ange att det är motiverat att EU-domstolen, i sin bedömning av om tolkningsfrågorna kan tas upp till sakprövning, tar hänsyn till Kúria ställningstagande, eftersom Kúria uttryckligen har gett sin åsikt om frågornas relevans.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723, punkterna 91 och 96), och dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkt 31). Såsom generaladvokaten Poiares Maduro angav i sitt förslag till avgörande inför domen av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:294) deltar [e]n nationell domstol … i den [unions]rättsliga debatten genom att begära förhandsavgörande, utan att vara beroende av andra nationella myndigheter eller domstolar… Avsikten hos fördragets upphovsmän var aldrig att en sådan dialog ska kunna filtreras av någon annan nationell domstol, oavsett domstolshierarkin i medlemsstaten.

21 Dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 45).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juli 2016, Ognyanoy ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 25).

23 Se, dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkt 29).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2016, PFE ( C‑689/13, EU:C:2016:199, punkt 42).

25 Se, dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 28).

26 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare till Högsta domstolen – Överklagande) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 141).

27 Se, dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkterna 43 och 44), och dom av den 5 april 2016, PFE ( C‑689/13, EU:C:2016:199, punkterna 40 och 41).

28 Se, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkterna 97 och 98).

29 Dom av den 11 september 2014, A ( C‑112/13, EU:C:2014:2195, punkt 35).

30 Dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkterna 39 och 40).

31 Se, dom av den 12 december 2019, Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (Åklagarmyndigheten i Lyon och i Tours) ( C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU, EU:C:2019:1077, punkt 43).

32 Rådets resolution av den 30 november 2009 om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden (EUT C 295, 2009, s. 1), och Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd, punkt 2.4 (EUT C 115, 2010, s. 1).

33 Det framgår av beslutet om hänskjutande att i det nationella målet står IS åtalad i ett straffrättsligt förfarande som inleddes med en utredning, under vilket han med hjälp av en tolk hördes av polis under frihetsberövandet, eftersom han inte behärskade förfarandespråket, och att det ännu inte har fattats något slutligt avgörande om huruvida han var skyldig till det aktuella brottet. Under dessa omständigheter anses direktiven 2010/64, 2012/13 och 2016/343 vara tillämpliga på den berörda personen och på det nationella förfarandet.

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 2015, Covaci ( C‑216/14, EU:C:2015:686, punkterna 33, 40, 44 och 45).

35 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkt 81).

36 Direktiv 2012/13, som syftar till att reglera misstänktas och tilltalades rätt till information vid straffrättsliga förfaranden, har ett nära samband med direktiv 2010/64, som ger samma personer, som inte talar eller förstår det språk som används i det berörda straffrättsliga förfarandet, en rätt till tolkning och översättning av den information som således ges. Såsom uttryckligen anges i skäl 25 i direktiv 2012/13 ska de misstänkta eller tilltalade, när de berörda personerna ges information enligt detta direktiv, vid behov förses med översättningar eller tolkning till ett språk som de förstår, i enlighet med de normer som anges i direktiv 2010/64.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkterna 34, 42 och 43).

38 I punkt 53 i domen av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765), preciserade domstolen att personer som är misstänkta för att ha begått ett brott ska informeras om sina rättigheter så snart som möjligt, från det att misstankarna mot vederbörande motiverar att de behöriga myndigheterna, i ett annat fall än brådskande fall, begränsar dessa personers frihet med hjälp av tvångsåtgärder och senast före polisens första officiella förhör med vederbörande.

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 februari 2020, Spetsializirana prokuratura (Förhandling som hålls i den tilltalades utevaro) ( C‑688/18, EU:C:2020:94, punkterna 29, 32 och 33).

40 Jag erinrar härvidlag om att då rätten att vara närvarande vid sin egen rättegång inte är absolut, anges i skäl 35 i direktiv 2016/343 att den tilltalade på vissa villkor bör uttryckligen eller genom tyst medgivande, men på ett otvetydigt sätt, kunna avstå från denna rätt. I skäl 38 i samma direktiv tilläggs att vid bedömningen av om det sätt på vilket informationen tillhandahålls är tillräckligt för att säkerställa en persons kännedom om rättegången bör i förekommande fall särskilt beaktas de ansträngningar som den berörda personen har gjort för att ta emot den information som riktas till honom eller henne.

41 Enligt skäl 36 i direktiv 2012/13 medför inte denna rättighet någon skyldighet för medlemsstaterna att ha ett specifikt förfarande för överklagande, ett särskilt system eller ett klagomålsförfarande inom ramen för vilket en sådan underlåtelse eller vägran kan angripas.

42 Se, dom av den 14 maj 2020, Staatsanwaltschaft Offenburg ( C‑615/18, EU:C:2020:376, punkterna 70 och 71). Domstolen tillade i punkterna 72 och 73 i den domen att artikel 6 i direktiv 2012/13 ska anses ha direkt effekt i likhet med artikel 47 i stadgan, vilken har verkan i sig och inte behöver preciseras genom några unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser för att ge enskilda en rätt som kan åberopas som sådan och att det således ankommer på den hänskjutande domstolen att inom ramen för sin behörighet vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att artikel 6 får full verkan.

43 Dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 51).

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 90 och 92).

45 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkt 93).

46 Dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 53).

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2014, Da Silva ( C‑189/13, ej publicerad, EU:C:2014:2043, punkt 36), och domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 44 och 45).

48 Jag vill påpeka att den hänskjutande domstolens tvivel om lagenligheten av utnämningar till domstolar specifikt rör utnämningen till ordförande för Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapest stad), utan att det påstås att denna ordförande kan bli tvungen att delta i det straffrättsliga förfarandet som handläggs av den domare som är placerad vid Pesti Központi Kerületi Bíróság (Distriktsdomstolen i Pest).

49 Se, analogt, beslut av den 6 oktober 2020, Prokuratura Rejonowa w Słubicach ( C‑623/18, ej publicerat, EU:C:2020:800).

50 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 48 och 52), och beslut av den 6 oktober 2020, Prokuratura Rejonowa w Słubicach ( C‑623/18, ej publicerat, EU:C:2020:800, punkt 30).

51 Se domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 50, 51 och 53).

52 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkterna 97 och 98).

53 Det ska erinras om generaladvokaten Geelhoeds riktiga uttalanden i hans förslag till avgörande i målet kommissionen/Italien ( C‑129/00, EU:C:2003:656), enligt vilka de nationella domstolarna utgör … både en garanti och en motvikt i en medlemsstat i det fall andra statliga organ inte skulle uppfylla de skyldigheter som åligger dem enligt fördraget.

54 Just denna situation skiljer sig från den där domstolen fann att tolkningsfrågor avseende tolkningen av processuella bestämmelser i unionsrätten, som den berörda hänskjutande domstolen var skyldig att tillämpa för att döma i saken, kunde tas upp till sakprövning, såsom det erinras om i punkt 50 i domen Miasto Łowicz. Det är viktigt att konstatera att domstolen har slagit fast att uttrycket döma i saken, i den mening som avses i artikel 267.2 FEUF, omfattar hela det förfarande som leder fram till den hänskjutande domstolens dom, och ansåg samtidigt att dessa uttryck skulle tolkas vitt, för att undvika att ett stort antal processuella frågor inte kan prövas och inte kan bli föremål för EU-domstolens tolkning, samt att EU‑domstolen inte kan tolka alla bestämmelser i unionsrätten som den hänskjutande domstolen måste tillämpa (dom av den 28 februari 2019, Gradbeništvo Korana, ( C‑579/17, EU:C:2019:162, punkt 35 och där angiven rättspraxis)).